Någon att fira
Idag fyller Lillebror 22 år. Bubben. Min lilla bubbe. Min lilla gullunge.
Fy för fan vad tiden går. Det är väl en sak att man själv blivit 25 (AAH!!!) - men när ens lillebror blivit 22, då har det gått för långt.
Men jävlar vad han har åldrats värdigt. När vi var små så bråkade vi väldigt mycket. Väldigt mycket. Grejen var den att han jämförde sig med mg, och det blev problematiskt eftersom att jag var tre år äldre än honom, vilket ledde till en hel del frustration hos honom.
Vi kunde leka mycket också, men vi bråkade ganska ofta. Jag retades och han slogs. Aldrig tvärtom. Eller, jo, visst kunde han retas, men jag har aldrig lagt handen på honom. Aldrig någonsin slagit honom. "Det var ju bara för att du var rädd för att få spö", säger ni. Men nej. Han var min lillebror. Han är min lillebror. Jag skulle aldrig kunna slå honom, även om jag velat både en och två gånger, believe you me.
Sedan blev vi äldre. Tonåringar. Bråken fortsatte, fast kanske mer verbalt än fysiskt. Lillebror hade en väldigt hormonstinn tonårsperiod, där han sa och gjorde mycket som inte alltid var så bra. Men jag svalde det, och tänkte "Han växer upp så småningom". Trots det började jag tvivla på om vi någonsin skulle kunna få ett normalt brödraförhållande.
Så flyttade han till Luleå efter gymnasiet och pluggade ett år. Efter det hände någonting. Han hade blivit vuxen. Efter det tog vi vårt förhållande till en ny nivå. Efter det blev vi de bröder jag alltid velat att vi skulle vara.
Numera är vi lika mycket kompisar som bröder. Vi har respekt för varandra, samtidigt som vi inte drar oss för att leverera pikar när de tar som allra bäst. Vi har roligt ihop. Faktum är att Lillebror har blivit en av de roligaste personerna jag vet, och det är som att vi delar en slags humor som jag inte delar med någon annan. Inte ens Kaggen. Jag tror vi har byggt upp det där, det där roliga, genom att leva så tätt inpå varandra hela livet. Ett ansiktsuttryck eller ett ord kan räcka för att vi ska förstå och brista ut i skratt.
Numera ser jag Lillebror som en av mina bästa kompisar, och det är bland det största av lyckan i mitt liv.
Grattis Lillebror på födelsedagen.
Fy för fan vad tiden går. Det är väl en sak att man själv blivit 25 (AAH!!!) - men när ens lillebror blivit 22, då har det gått för långt.
Men jävlar vad han har åldrats värdigt. När vi var små så bråkade vi väldigt mycket. Väldigt mycket. Grejen var den att han jämförde sig med mg, och det blev problematiskt eftersom att jag var tre år äldre än honom, vilket ledde till en hel del frustration hos honom.
Vi kunde leka mycket också, men vi bråkade ganska ofta. Jag retades och han slogs. Aldrig tvärtom. Eller, jo, visst kunde han retas, men jag har aldrig lagt handen på honom. Aldrig någonsin slagit honom. "Det var ju bara för att du var rädd för att få spö", säger ni. Men nej. Han var min lillebror. Han är min lillebror. Jag skulle aldrig kunna slå honom, även om jag velat både en och två gånger, believe you me.
Sedan blev vi äldre. Tonåringar. Bråken fortsatte, fast kanske mer verbalt än fysiskt. Lillebror hade en väldigt hormonstinn tonårsperiod, där han sa och gjorde mycket som inte alltid var så bra. Men jag svalde det, och tänkte "Han växer upp så småningom". Trots det började jag tvivla på om vi någonsin skulle kunna få ett normalt brödraförhållande.
Så flyttade han till Luleå efter gymnasiet och pluggade ett år. Efter det hände någonting. Han hade blivit vuxen. Efter det tog vi vårt förhållande till en ny nivå. Efter det blev vi de bröder jag alltid velat att vi skulle vara.
Numera är vi lika mycket kompisar som bröder. Vi har respekt för varandra, samtidigt som vi inte drar oss för att leverera pikar när de tar som allra bäst. Vi har roligt ihop. Faktum är att Lillebror har blivit en av de roligaste personerna jag vet, och det är som att vi delar en slags humor som jag inte delar med någon annan. Inte ens Kaggen. Jag tror vi har byggt upp det där, det där roliga, genom att leva så tätt inpå varandra hela livet. Ett ansiktsuttryck eller ett ord kan räcka för att vi ska förstå och brista ut i skratt.
Numera ser jag Lillebror som en av mina bästa kompisar, och det är bland det största av lyckan i mitt liv.
Grattis Lillebror på födelsedagen.
Kommentarer
Trackback
