Jag ska nog lyckas

Så börjar vi om på noll igen då efter dagens ohyggliga snöfall. Eller? Nä, det tror jag inte - även om allt det gröna blev vitt på stuberten så är det ändå 0-gradigt ute och i helgen är det två stora solar enligt prognosen. Så förhoppningsvis ser det fint ut igen på måndag.
     Det har ju annars varit en riktigt härlig vecka. Sol, ljummet och torrt. Det var ju bara idag det var eländigt, men idag har jag haft planering hela dagen på jobbet så mig störde det inte, mer än att man är fruktansvärt trött på snön.

Herregud, här sitter jag och ljuger. Snön har ju visst gjort mig illa. Riktigt illa.
     Det var i morse, klockan var sex och jag hade öppning och gick den korta sträckan mellan parkeringen och dagiset. Jag såg att ett barn och hans pappa stod och väntade på mig - de var tidiga, jag var inte sen - och just när jag kom fram till grindarna så släppte marken under mina fötter. Jag halkade till och drattade på ändan. Drog till med ett klassiskt "AAAAAHHHHAHAHA...", för att därefter lägga till ett "...AAAAAAAAAAHHH".
     Pinsamt, javisst - men det var inte det värsta. Det värsta var att jag vek mitt onda högerknä så illa att det fan i helvete stod rätt ut åt sidan. Hade jag inte ont innan (vilket jag hade) så fick jag extremt ont nu. Har gått och småhaltat hela dagen, och sitter jag längre än ett par minuter så bultar och strålar det så in i vassen. Heja.
     Men vad gör det om 100 år när allting kommer kring? Jåddelehiho.

Nu tänker jag njuta av das helg.