Idag var du bra, Livet
Ni vet den här känslan "Shit vad livet är underbart!"? Just den känslan får personifiera denna dag.
Och det bästa av allt är att det inte finns någonting konkret att peka på varför det känns så. Tvärtom, det skulle kunna ha varit en rätt så dryg dag, den har varit lång och bitvis jobbig - men icke! Hela tiden har känslan av att livet är underbart funnits inom mig.
Jag finner detta mycket fascinerande, hur det egentligen kan vara så? Jag bordet ha varit trött, längtat hem, och när jag väl kommit hem fallit ner i sängen. Men...icke. Istället förhöjdes känslan ju längre dagen gick, för att sedan eskalera när jag kom hem.
I med lite pasta, bläddra igenom Magazin24, och sedan iväg på möte på jobbet. Don't stop me, I'm on fire, and you will burn yourself. Löjligt, jag vet.
Är det våren? Kan det vara så? Kan det vara så simpelt? Don't know, don't care. Allt jag är det är tacksam. Tacksam för att jag känner så här. Måtte det aldrig försvinna.
Men trots denna härliga dag så har den, som sagt, varit lång. Kom hem kvart i sju, vilket var samma tid som matchen började inne i Eskilstuna. Den mellan KBK och City på Tunavallen. Jag kände då att "nej, jag hoppar den här matchen". Jag behövde vara hemma och dona lite, och det var ju inte så länge sedan man stod på Tunavallen, i nästan 20 minusgrader, och såg grabbarna möta just City.
Det senaste jag hörde var att de låg under med 1-0 när den första halvleken nästan var slut. Det lät ju bra, eller åtminstone bättre än sist vi mötte City.
Och en annan grej...
När jag var hos ortopeden, Dr.Rami, i måndags så sa han "Jag ska göra allt för att skynda på med magnetröntgen" - och jävlar i min lilla låda, det hade han nog gjort. "Det kommer nog en kallelse inom några veckor", sa han - men idag när jag kom så låg ett brev där till mig om att jag har tid för magnetröntgen nästa torsdag!
Jag har hört att allt sånt här med läkare, ortoped, röntgen och tjosan tar tid - men för mig har allting gått otroligt fort, från det att jag gick till sjukgymnasten till att jag fick en remiss från läkarna på vårdcentralen till att jag fick träffa en ortoped och nu att jag ska få komma på röntgen. Härligt!
Fast jag vill samtidigt inte bli sjukskriven. Jag känner att jag behöver jobba klart fram till sommaren. Mmm, vi får se.
Och det bästa av allt är att det inte finns någonting konkret att peka på varför det känns så. Tvärtom, det skulle kunna ha varit en rätt så dryg dag, den har varit lång och bitvis jobbig - men icke! Hela tiden har känslan av att livet är underbart funnits inom mig.
Jag finner detta mycket fascinerande, hur det egentligen kan vara så? Jag bordet ha varit trött, längtat hem, och när jag väl kommit hem fallit ner i sängen. Men...icke. Istället förhöjdes känslan ju längre dagen gick, för att sedan eskalera när jag kom hem.
I med lite pasta, bläddra igenom Magazin24, och sedan iväg på möte på jobbet. Don't stop me, I'm on fire, and you will burn yourself. Löjligt, jag vet.
Är det våren? Kan det vara så? Kan det vara så simpelt? Don't know, don't care. Allt jag är det är tacksam. Tacksam för att jag känner så här. Måtte det aldrig försvinna.
Men trots denna härliga dag så har den, som sagt, varit lång. Kom hem kvart i sju, vilket var samma tid som matchen började inne i Eskilstuna. Den mellan KBK och City på Tunavallen. Jag kände då att "nej, jag hoppar den här matchen". Jag behövde vara hemma och dona lite, och det var ju inte så länge sedan man stod på Tunavallen, i nästan 20 minusgrader, och såg grabbarna möta just City.
Det senaste jag hörde var att de låg under med 1-0 när den första halvleken nästan var slut. Det lät ju bra, eller åtminstone bättre än sist vi mötte City.
Och en annan grej...
När jag var hos ortopeden, Dr.Rami, i måndags så sa han "Jag ska göra allt för att skynda på med magnetröntgen" - och jävlar i min lilla låda, det hade han nog gjort. "Det kommer nog en kallelse inom några veckor", sa han - men idag när jag kom så låg ett brev där till mig om att jag har tid för magnetröntgen nästa torsdag!
Jag har hört att allt sånt här med läkare, ortoped, röntgen och tjosan tar tid - men för mig har allting gått otroligt fort, från det att jag gick till sjukgymnasten till att jag fick en remiss från läkarna på vårdcentralen till att jag fick träffa en ortoped och nu att jag ska få komma på röntgen. Härligt!
Fast jag vill samtidigt inte bli sjukskriven. Jag känner att jag behöver jobba klart fram till sommaren. Mmm, vi får se.
Kommentarer
Trackback
