Kvalitativ tv
Jag är mycket nöjd över att Plura är tillbaka med en ny säsong av Pluras kök.
Första säsongen - som hette Mauro och Pluras kök, då även med Mauro Scocco - var fenomenalt bra! Lättsamt, djupt, roligt, intressant och smarrigt. Jag älskade varenda avsnitt, förutom det med Sarah Dawn Finer och Carl Johan De Geer som var lite småtrist.
Samspelet mellan Scocco och Plura var som gjutet och funkade väldigt bra som format, och när man sedan kryddade med lite udda och intressanta skådespelare och musiker så blev det ännu bättre. Plura var den mysiga sköningen och Scocco var den lite bittra men pojkbusiga humoristen. Väldigt lyckat.
Till den andra säsongen så valde Mauro Scocco att kliva åt sidan, så Plura kör nu solo med sin brorsa Carla på gitarr i bakgrunden. Det är ett minus, för Mauro Scocco var en stor del av behållningen, inte minst med sina imitationer, men det fungerar så här också.
Plura känns trygg i sin roll, och till den här säsongen har man fläskat på lite mer när det gäller gästerna, kanske som kompensation för att Scocco saknas. Det tror jag blir bra.
I det första avsnittet gästades Plura av Fredrik Wikingsson, Leif GW Persson och Lisa Miskovsky - en väldigt udda men lyckad kombination. Fredrik var som vanligt speedad, nästan värre än vanligt, och GW var som vanligt mysigt butter och mumlade fram sina åsikter, medan Miskovsky var sådär härligt norrländsk och gullig som man lärt känna henne.
Och jag är glad att inslaget Gissa riffet lever vidare, nu i Carlas tappning.
Nu ser jag mycket fram emot nästa vecka då Pluras gästas av Måns Herngren, Titiyo och Maja Ivarsson från The Sounds.
Första säsongen - som hette Mauro och Pluras kök, då även med Mauro Scocco - var fenomenalt bra! Lättsamt, djupt, roligt, intressant och smarrigt. Jag älskade varenda avsnitt, förutom det med Sarah Dawn Finer och Carl Johan De Geer som var lite småtrist.
Samspelet mellan Scocco och Plura var som gjutet och funkade väldigt bra som format, och när man sedan kryddade med lite udda och intressanta skådespelare och musiker så blev det ännu bättre. Plura var den mysiga sköningen och Scocco var den lite bittra men pojkbusiga humoristen. Väldigt lyckat.
Till den andra säsongen så valde Mauro Scocco att kliva åt sidan, så Plura kör nu solo med sin brorsa Carla på gitarr i bakgrunden. Det är ett minus, för Mauro Scocco var en stor del av behållningen, inte minst med sina imitationer, men det fungerar så här också.
Plura känns trygg i sin roll, och till den här säsongen har man fläskat på lite mer när det gäller gästerna, kanske som kompensation för att Scocco saknas. Det tror jag blir bra.
I det första avsnittet gästades Plura av Fredrik Wikingsson, Leif GW Persson och Lisa Miskovsky - en väldigt udda men lyckad kombination. Fredrik var som vanligt speedad, nästan värre än vanligt, och GW var som vanligt mysigt butter och mumlade fram sina åsikter, medan Miskovsky var sådär härligt norrländsk och gullig som man lärt känna henne.
Och jag är glad att inslaget Gissa riffet lever vidare, nu i Carlas tappning.
Nu ser jag mycket fram emot nästa vecka då Pluras gästas av Måns Herngren, Titiyo och Maja Ivarsson från The Sounds.
Kommentarer
Trackback
