Jag ska nog lyckas

Var inne på lasarettet i Västerås idag igen, denna gång för att göra en magnetröntgen på knäet. Det tog ungefär 30-40 minuter, fast det kändes som 10 minuter.
     Av med kläderna, på med en grön sjukhusrock, upp på en brits, in i en stor jävla maskin. Och där låg man medan maskinen levde satan. Det var ingen ljudlös rackare må ni tro.
     Trodde jag skulle somna, men det gick bra. Låg mest och funderade.
     Det enda som var irriterande var att jag bad om P3 i hörlurarna som man fick, men istället satte de på Mix Megapol. Det var det enda smärtsamma med hela besöket.
     Nu tar det väl en vecka eller så innan besked kommer, men det ska bli skönt att få veta vad det handlar om.

Annars har vi firat Mor ikväll. Lite slutet, sådär, bara familjen. Blir väl annat i helgen då släkten kommer på besök.
     Men det blev både skratt och tårar efter presenterna, och det kändes lyckat. Gav Mor en sån där Mamma-bok där man får skriva lite personligt i, och det var till synes en mycket uppskattad present.

Imorgon är det öppning klockan sex, innan jag tar helg sex timmar senare klockan tolv. Det kommer nog bli en fin dag, och förhoppningsvis en fin helg.