Nya älsklingar
Nu har jag haft Beady eyes debutalbum Different gear, still speeding i min ägo i 3 dagar.
Herregud, känslan av att hålla i en ny efterlängtad skiva - EN RIKTIG CD-SKIVA - är fortfarande högtidlig, nästan erotisk. Man har väntat så länge, byggt upp dessa förväntningar, och när man väl står där öga mot öga med skivan så vet man inte hur man ska agera. Man är lite blyg och försiktig, behandlar skivan varsamt, och drar ut på stunden så mycket det bara går så att den aldrig ska ta slut.
Där kan iTunes och Youtube och Spotify slänga sig i väggen och sedan dra åt helvete!
Vad kan man då säga om detta "nya Oasis"? Ja, för det första så är det inget nytt Oasis. Oasis är Oasis och ingenting annat kommer att vara Oasis förutom Oasis. Beady eye är Beady eye - inte nödvändigtvis så långt ifrån Oasis, men ändå inte Oasis. Hajar ni?
Det är ju svårt att inte tänka Oasis när man hör Liam Gallaghers röst, men ändå är känslan att detta är någonting annat. Den största skillnaden är att Beady eyes inte hymlar med varifrån man hämtar inspirationen. Det låter Beatles (The Roller, For anyone, The Beat goes on), Rolling stones (Millionaire, Standing on the edge of the noise), The Who (Four letter word, Beatles and Stones, Wigwam) och The Kinks (Bring the light, The morning son). Det är mycket 60-tal - och det är väldigt bra.
Jag ska inte säga att jag var orolig, men...det är klart att man undrade lite hur det skulle gå utan Noel. Han stod ju ändå för 90 % av Oasis låtar. Hade jag nu nån form av tveksamhet så var den i alla fall obefogad - för Beady eye är fucking mega, precis som Liam lovade.
Jag älskar hela skivan och alla låtar, sånär som på grötiga Wind up dream som jag har svårt för. Mina favoriter är The Roller, Bring the light, For anyone, Standing on the edge of the noise och alldeles underbara ljuvliga The Beat goes on.
Jag sörjer och saknar fortfarande Oasis - men Beady eye är ett utmärkt plåster på såren.
Och de kommer ju till Hultsfredsfestivalen i sommar! Det finns ju faktiskt inget alternativ - jag bara måste dit. Om det så bara är för en dag, eller ens om bara för en kväll. Jag ska dit. Punkt.
Herregud, känslan av att hålla i en ny efterlängtad skiva - EN RIKTIG CD-SKIVA - är fortfarande högtidlig, nästan erotisk. Man har väntat så länge, byggt upp dessa förväntningar, och när man väl står där öga mot öga med skivan så vet man inte hur man ska agera. Man är lite blyg och försiktig, behandlar skivan varsamt, och drar ut på stunden så mycket det bara går så att den aldrig ska ta slut.
Där kan iTunes och Youtube och Spotify slänga sig i väggen och sedan dra åt helvete!
Vad kan man då säga om detta "nya Oasis"? Ja, för det första så är det inget nytt Oasis. Oasis är Oasis och ingenting annat kommer att vara Oasis förutom Oasis. Beady eye är Beady eye - inte nödvändigtvis så långt ifrån Oasis, men ändå inte Oasis. Hajar ni?
Det är ju svårt att inte tänka Oasis när man hör Liam Gallaghers röst, men ändå är känslan att detta är någonting annat. Den största skillnaden är att Beady eyes inte hymlar med varifrån man hämtar inspirationen. Det låter Beatles (The Roller, For anyone, The Beat goes on), Rolling stones (Millionaire, Standing on the edge of the noise), The Who (Four letter word, Beatles and Stones, Wigwam) och The Kinks (Bring the light, The morning son). Det är mycket 60-tal - och det är väldigt bra.
Jag ska inte säga att jag var orolig, men...det är klart att man undrade lite hur det skulle gå utan Noel. Han stod ju ändå för 90 % av Oasis låtar. Hade jag nu nån form av tveksamhet så var den i alla fall obefogad - för Beady eye är fucking mega, precis som Liam lovade.
Jag älskar hela skivan och alla låtar, sånär som på grötiga Wind up dream som jag har svårt för. Mina favoriter är The Roller, Bring the light, For anyone, Standing on the edge of the noise och alldeles underbara ljuvliga The Beat goes on.
Jag sörjer och saknar fortfarande Oasis - men Beady eye är ett utmärkt plåster på såren.
Och de kommer ju till Hultsfredsfestivalen i sommar! Det finns ju faktiskt inget alternativ - jag bara måste dit. Om det så bara är för en dag, eller ens om bara för en kväll. Jag ska dit. Punkt.
Kommentarer
Trackback
