Är det konstigt att kungarna valde oss?

HELL YEAH!!! Blev seger med 4-1 idag i hemmapremiären mot Tillberga. Segersiffrorna till trots så satt det faktiskt ganska långt inne.
     Vi började tveksamt och ängsligt, medan Tillberga var heta och rätt farliga. Jag tänkte "det blir ingen rolig kväll om vi ska spela så här". Men så gjorde Berga 1-0 efter 20 minuter, och långsamt började det se bättre ut. När sedan Tordan dunkade in 2-0 toksnyggt på volley minuten innan halvtid så var glädjen enorm - men bara minuten senare blev det jobbigare. En idiotutvisning av Lill-Putte, på grund av protest, gjorde att vi skulle få spela andra halvlek med en man mindre. Det kändes inte supersoft.
     Som väntat blev vi ganska tillbakapressade, och efter en kvart kom reduceringen till 2-1. Då tänkte jag "vi orkar inte, de vänder". Men så ordnade Yanick en straff som Tordan säkert slog in, och efter det hade vi läget under kontroll tack vare hårt slit och en uppoffrande insats av samtliga. Med tre minuter kvar av matchen punkterade Yanick tillställningen när han rundade målvakten och satte 4-1.
      Vilken spännande match! Vilken enorm krigarinsats i andra halvlek! Vilka fina mål! Vilken genomusel domarinsats!
      Ja, herrejävlar. Det var inte ens en domarinsats - det var ett utstuderat sabotage. Kändes det som. Herregud, idioten delade ut sex varningar och en utvisning, och endast utvisningen var korrekt. Matchen var inte ful, den var knappt ens tuff - ändå hittade varning på varning på varning. Hos oss, inte en enda hos Tillberga. Det kändes som förföljelse eller nåt annat fuffens. Nåt skumt var det med karln i alla fall, för så där dålig kan man bara inte vara. Och då ska vi inte ens tala om frisparkarna. Det är nog ärligt att säga att det var 80-20 mot oss. Spektakulärt dåligt!
      Men jag orkar inte, jag vill bara glädjas över att vi vann - och på sättet vi vann. Så som vi slöt samman och krigade tillsammans, det var en fröjd att se. Tordan sprang som en dåre, Putte glidtacklade och glidtacklade, Blondie Bubble Boy stångades. Ja det var härligt, och själv satt jag på läktaren och sparkade i luften, skrek, jublade, bet på naglarna och önskade att jag var där nere.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0