I mörkret ser vi varandra

Tänk vad beroende man är av el ändå. Helt plötsligt blev det svart i hela Kungsör, och om det var roligt i början så blev man ju nästan knäpp efter några minuter. Men så gick den värsta abstinensen över, och efter en stund började jag tycka att det var riktigt mysigt. Tända stearinljus i hela huset och en batteridriven radio, det var allt vi hade, förutom varandra. Men det räcker ju långt.
      Jag hällde upp en liten jagare och bara njöt av stillheten. Jag tror det skulle vara nyttigt med ett längre strömavbrott lite då och då, faktiskt. Helst på kvällarna, så att man nästintill är tvungen att umgås med varandra.
      Tänk hur de hade det förr egentligen. Inte undra på att varje familj hade 10-11 barn, vad skulle man annars syssla med i mörkret?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0