Svenskt stål!
En jävla dag, men en jävla fin avslutning på den.
Direkt efter jobbet bar det iväg in till Eskilstuna. Våra små brassevalpar, Gustavo och Regis, åker snart hem så vi - jag, Snygg-Johan, Blondie Bubble Boy, Tordan, Kaggen och Brorsan - tog med dem ut och käkade ikväll på Akropolis - och självklart var the food on us.
En planka plankstek åkte ner som kräm i magen, och sedan väntade kvällens stora ögonblick. Sverige mot Holland.
En seger var det som krävdes för att vi skulle gå direkt till EM, eventuellt oavgjort också men då var det en jävla massa matcher och resultat och mål som skulle gå våran väg - annars hade vi fått inrikta oss på ett nervkittlande play off-spel för att kunna nå EM i Polen/Ukraina nästa sommar.
Jag var den enda som vågade tro på en seger. Kaggen var tvärsäker på en förlust, 1-4, och Tordan var inne på samma spår, 1-3. Men jag tänkte så här: "Det här är ett gyllene läge för de andra i landslaget att visa att de klarar sig utan Zlatan, mot ett Holland som redan är klara och som inte kommer med sitt starkaste lag".
Jag orkar inte ens debattera Zlatan nu, jag vet inte själv vad jag tycker och tänker - men när Sverige agerar så sammansvetsat och lägger ner sånt jävla arbete som ikväll (och som mot Spanien för några år sedan när vi vann hemma med 3-0, även då utan Zlatan) då kan vi spöa vilket lag som helst i världen. Och det gör vi aldrig med Zlatan, konstigt nog.
Men herregud, skit i det nu - vi vann med 3-2 mot Holland och är i EM!!!
Och vilken match! Vilken inledning! Vilket mörker! Vilken vändning! Vilken rysare! Vilken lycka!
