I rörelse
När blev det så svårt att berätta för nån hur det egentligen ligger till? Det behövs inga ord, inga brev eller så, bara nåt i luften som säger att "det här är vad jag känner för dig".
Men det verkar stå still. Ingenting i luften mellan oss. Du har längtan i din blick, och jag är allt du inte kan se. Men det verkar vara svårt. Inte ens värt en sista dans. Och när du somnar varje kväll tänker du "jag satsar allt på nästa helg". Men det blir som förut.
Jag minns när jag sa "hon är inget för mig", men när allt kommer omkring är hon det. Jag har försökt tänka bort, sudda ut hennes bild, men i hjärtat mitt finns hennes spår och de ska alltid finnas kvar.
Kanske något händer? Att det glittrar till nån gång. Kanske du blir för full, och i dimman ser vi klart. Jag kanske skriver ett brev. Kanske till och med säger nåt. Och när vi vaknar upp en dag inser vi att någon saknas där bredvid. Inget blir som förut.
Fastän det verkar stå still. Fastän det verkar vara tyst. Fastän vi längtar båda två. Fastän inga pilar skjuts mot oss. Fastän det verkar vara svårt. Inte värt en sista dans. Jag tror varje fullmånsnatt är ett varv närmare varandra. Fastän allt är som förut.
Men det verkar stå still. Ingenting i luften mellan oss. Du har längtan i din blick, och jag är allt du inte kan se. Men det verkar vara svårt. Inte ens värt en sista dans. Och när du somnar varje kväll tänker du "jag satsar allt på nästa helg". Men det blir som förut.
Jag minns när jag sa "hon är inget för mig", men när allt kommer omkring är hon det. Jag har försökt tänka bort, sudda ut hennes bild, men i hjärtat mitt finns hennes spår och de ska alltid finnas kvar.
Kanske något händer? Att det glittrar till nån gång. Kanske du blir för full, och i dimman ser vi klart. Jag kanske skriver ett brev. Kanske till och med säger nåt. Och när vi vaknar upp en dag inser vi att någon saknas där bredvid. Inget blir som förut.
Fastän det verkar stå still. Fastän det verkar vara tyst. Fastän vi längtar båda två. Fastän inga pilar skjuts mot oss. Fastän det verkar vara svårt. Inte värt en sista dans. Jag tror varje fullmånsnatt är ett varv närmare varandra. Fastän allt är som förut.
Kommentarer
Trackback
