TV och så
Måste backa lite gällande Gustafsson 3 tr. Igen. Först var jag ju positiv, sedan tyckte jag det var dåligt - men nu börjar jag bli positivare igen.
Skådespelet har blivit avsevärt mycket bättre, historierna lite fyndigare och humorn lite roligare. Inte supermycket, men tillräckligt för att det inte ska vara dåligt.
Speciellt förra avsnittet tyckte jag om, när det vankades bög-fest i huset. Homofoben, och vaktmästaren, Herman blev självklart inblandad i detta, och ja...det blev ganska lyckat.
Att Robert Gustafsson också lyckades spela aprak utan att bli en parodi på sig själv var också en bedrift i sig.
Däremot var premiären av Hellenius hörna i fredags lika blekt som förra säsongen, och än en gång blev man påmind om hur bättre talk-showarna är i USA. Men jag tror att allt handlar om programtiden.
Det är väldigt svårt att göra en bra talk-show på 30 minuter, inklusive reklamavbrott. Allt blir så stressat för att man ska hinna med så mycket som möjligt på den korta tiden och intervjuerna med gästerna blir lätta och korta eftersom att man inte hinner gå in på några djupare ämnen.
I USA kör man oftast minst en timme, och då blir det ett annat lugn och en annan pondus. Det blir kvalité. Där man i Sverige som programledare studsar in med fart och fläkt för att sätta tonen i tempot så kan programledarna i USA sakta svaja in med händerna i byxfickorna. Pondus och kvalité.
Kanske är det också därför som Sen kväll med Luuk är enda svenska talk-showen värt namnet de senaste 20 åren? Där höll man på i en timme, och då blev det också lugnare, smartare och bättre.
Och till sist så är dessvärre Vem kan slå Filip och Fredrik lika ointressant som vanligt. Tyvärr.
Skådespelet har blivit avsevärt mycket bättre, historierna lite fyndigare och humorn lite roligare. Inte supermycket, men tillräckligt för att det inte ska vara dåligt.
Speciellt förra avsnittet tyckte jag om, när det vankades bög-fest i huset. Homofoben, och vaktmästaren, Herman blev självklart inblandad i detta, och ja...det blev ganska lyckat.
Att Robert Gustafsson också lyckades spela aprak utan att bli en parodi på sig själv var också en bedrift i sig.
Däremot var premiären av Hellenius hörna i fredags lika blekt som förra säsongen, och än en gång blev man påmind om hur bättre talk-showarna är i USA. Men jag tror att allt handlar om programtiden.
Det är väldigt svårt att göra en bra talk-show på 30 minuter, inklusive reklamavbrott. Allt blir så stressat för att man ska hinna med så mycket som möjligt på den korta tiden och intervjuerna med gästerna blir lätta och korta eftersom att man inte hinner gå in på några djupare ämnen.
I USA kör man oftast minst en timme, och då blir det ett annat lugn och en annan pondus. Det blir kvalité. Där man i Sverige som programledare studsar in med fart och fläkt för att sätta tonen i tempot så kan programledarna i USA sakta svaja in med händerna i byxfickorna. Pondus och kvalité.
Kanske är det också därför som Sen kväll med Luuk är enda svenska talk-showen värt namnet de senaste 20 åren? Där höll man på i en timme, och då blev det också lugnare, smartare och bättre.
Och till sist så är dessvärre Vem kan slå Filip och Fredrik lika ointressant som vanligt. Tyvärr.
Kommentarer
Trackback
