He still got it
Jag måste erkänna att jag inte hade några höga förväntningar på Robert Gustafssons komediserie Gustafsson 3 tr, och faktum är att jag var inställd på att bli besviken.
Han har ju haft några år nu, sedan mästerverket Fyra nyanser av brunt med Killinggänget, där han mest harvat runt i skit. Alltså ren dynga. Parlamentet och Time out i all ära, där kan han ju glimta till ibland, men det jag tänker främst på är Media markt-reklamerna och haveriet med Roland Järverup och dansbandet Rolandz.
Det sistnämnda skitprojektet fick mig att börja tro att han var slut. Han hade nått så långt han kunde och nu var det bara downhill from here. Jag säger ingenting om musiken, han får gärna turnera och spela in skivor om det roar honom, men i humor och sketchformat finns det ingenting med Rolandz som får mig att ens fundera på att dra på smilbanden. Hans medverkan i Sommarkrysset i sommar var direkt plågsamt att titta på, faktiskt.
Därför var det mycket som stod på spel gällande Gustafsson 3 tr. Skulle jag säga farväl till Sveriges roligaste man och tacka för alla fina stunder, eller skulle vi få en nytändning tillsammans? Svaret blev...tjae, mer åt det senare alternativet.
För jag blev inte alls besviken, tvärtom, jag blev positivt överraskad. Det var ju inget revolutionerande eller nytt på nåt sätt, men det var klassiskt roligt.
Jag föll direkt för vaktmästaren Herman, trapphusets general, som inte tummar på reglerna kring vad man får och fick får göra. Han var en härlig dåre som kan bli mycket roande att följa. Sedan gillade jag även trapphusets snuskfarbror, en variant av Robert Gustafssons "vanliga" farbröder fast lite mer skruvat. Ingen kan säga "Fy fan" som honom.
Nej, det var kul, men framförallt skönt, att se att han fortfarande kan, Robert Gustafsson. Det här blir en följare.
Han har ju haft några år nu, sedan mästerverket Fyra nyanser av brunt med Killinggänget, där han mest harvat runt i skit. Alltså ren dynga. Parlamentet och Time out i all ära, där kan han ju glimta till ibland, men det jag tänker främst på är Media markt-reklamerna och haveriet med Roland Järverup och dansbandet Rolandz.
Det sistnämnda skitprojektet fick mig att börja tro att han var slut. Han hade nått så långt han kunde och nu var det bara downhill from here. Jag säger ingenting om musiken, han får gärna turnera och spela in skivor om det roar honom, men i humor och sketchformat finns det ingenting med Rolandz som får mig att ens fundera på att dra på smilbanden. Hans medverkan i Sommarkrysset i sommar var direkt plågsamt att titta på, faktiskt.
Därför var det mycket som stod på spel gällande Gustafsson 3 tr. Skulle jag säga farväl till Sveriges roligaste man och tacka för alla fina stunder, eller skulle vi få en nytändning tillsammans? Svaret blev...tjae, mer åt det senare alternativet.
För jag blev inte alls besviken, tvärtom, jag blev positivt överraskad. Det var ju inget revolutionerande eller nytt på nåt sätt, men det var klassiskt roligt.
Jag föll direkt för vaktmästaren Herman, trapphusets general, som inte tummar på reglerna kring vad man får och fick får göra. Han var en härlig dåre som kan bli mycket roande att följa. Sedan gillade jag även trapphusets snuskfarbror, en variant av Robert Gustafssons "vanliga" farbröder fast lite mer skruvat. Ingen kan säga "Fy fan" som honom.
Nej, det var kul, men framförallt skönt, att se att han fortfarande kan, Robert Gustafsson. Det här blir en följare.
Kommentarer
Trackback
