Min påskafton
Påskafton har alltid, de senaste åren, varit förenat med party och krogröj. Så inte denna gång. Det blev dess totala motsats, väldigt lugnt.
Inte för att det saknades alternativ, hade jag velat så kunde det ha blivit en riktig påsksmäll till påskafton, men som jag varit inne på tidigare så finns det liksom inget partysug för tillfället. Inte ens en gnutta. Jag värdesätter andra saker just nu, och så är det med det. No strange things, jag känner ingen sorg över det.
Dock ska jag erkänna att jag fick lite ångest och blodad tand när jag på kvällen gick in på Facebook och såg alla aktuella tillställningar häromkring och i resten av Sverige och världen. Många såg ut att ha väldigt roligt i sitt påskfirande, och då kände jag lite klassisk ågren. Men så tänkte jag efter och försökte sätta in mig själv i dessa statusuppdateringar som sprutade ut under kvällen på Facebook, och jag kunde då inte riktigt se mig själv nöjd. Jag var nöjd där jag var, i stillhet.
Eller, ja, lugnt och lugnt, påskaftonen började i Eskilstuna och Vattenpalatset, där jag och Lillebror hade tagit oss för en badstund tillsammans med Storebror Thomas och Brorsdotter Freja. Därefter åkte vi hem till Mor & Far för lite påsklunch, påskäggsjakt med Freja och allmänt mys.
Några timmar senare, när mörkret lagt sig, öppnade jag en flaska gott italienskt vin och tittade på våran resa till USA och Karibien-kryssningen vi gjorde 2006. Jag hade inte sett det tidigare och det blev ett kärt återseende. Mer än så behövdes inte för att kvällen skulle bli helt okej.
Herregud vad tråkig och pretto-vuxen jag låter, jag vet, men man behöver kanske vara lite "tråkig" ibland. Jag menar...om man aldrig har tråkigt, hur ska man då kunna veta när man har roligt?
Inte för att det saknades alternativ, hade jag velat så kunde det ha blivit en riktig påsksmäll till påskafton, men som jag varit inne på tidigare så finns det liksom inget partysug för tillfället. Inte ens en gnutta. Jag värdesätter andra saker just nu, och så är det med det. No strange things, jag känner ingen sorg över det.
Dock ska jag erkänna att jag fick lite ångest och blodad tand när jag på kvällen gick in på Facebook och såg alla aktuella tillställningar häromkring och i resten av Sverige och världen. Många såg ut att ha väldigt roligt i sitt påskfirande, och då kände jag lite klassisk ågren. Men så tänkte jag efter och försökte sätta in mig själv i dessa statusuppdateringar som sprutade ut under kvällen på Facebook, och jag kunde då inte riktigt se mig själv nöjd. Jag var nöjd där jag var, i stillhet.
Eller, ja, lugnt och lugnt, påskaftonen började i Eskilstuna och Vattenpalatset, där jag och Lillebror hade tagit oss för en badstund tillsammans med Storebror Thomas och Brorsdotter Freja. Därefter åkte vi hem till Mor & Far för lite påsklunch, påskäggsjakt med Freja och allmänt mys.
Några timmar senare, när mörkret lagt sig, öppnade jag en flaska gott italienskt vin och tittade på våran resa till USA och Karibien-kryssningen vi gjorde 2006. Jag hade inte sett det tidigare och det blev ett kärt återseende. Mer än så behövdes inte för att kvällen skulle bli helt okej.
Herregud vad tråkig och pretto-vuxen jag låter, jag vet, men man behöver kanske vara lite "tråkig" ibland. Jag menar...om man aldrig har tråkigt, hur ska man då kunna veta när man har roligt?
Kommentarer
Trackback
