När jag ser på dig

När jag ser på dig blir jag 10 år igen. Marken börjar skaka, vill hålla nån i handen, vill gömma mig bakom ryggen, vill fråga nån om råd.
     När jag ser på dig blir jag osäker på mig. Är jag nog för dig, ser du nåt i mig, ska jag bara gå vidare, vill du att jag ska stanna.
     När jag ser på dig händer nånting inom kroppen. Blodet gör sig påmind, hjärtat får ADHD, pulsen syns utanpå, lungorna behöver hjälp att få luft.
     När jag ser på dig tror jag på Gud. Ingenting så vackert kan komma ifrån ingenstans, någon är en konstnär, någon måste vara stolt över dig, du är gjord för att visas upp.
     När jag ser på dig tror jag på fred och evigt liv. För tiden måste stanna för att verkligen förstå, och vem skulle någonsin vilja göra dig illa.
     När jag ser på dig blir jag lite ledsen. För alla borde få ha någon som dig, bara en liten stund, bara någon gång, en liten bit av dig.
     Men när jag ser på dig ser jag oss som 75 år. Hur vi delade allt, hur livet blev precis som jag önskade, hur fina våra barn är, hur vacker du fortfarande är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0