Herregud, jag spelade 90 minuter!
Mondiö, mondiö - här har ni en slagen man.
U-lagsmatch mot Nyckelby ikväll, på gräs i Valskog, och jag tänkte att jag kanske orkar spela en halvtimme, vila lite, och sedan spela sista halvtimmen. Men det blev 90 minuter. Dels för att vi hade dåligt med spelare, och dels för att...ja, för att jag orkade.
Det är väl synd att säga att jag sprang som en jojo upp och ner längs högerkanten, men - jag orkade i alla fall genomföra matchen.
Och nu har jag ont, ont, ont. Inte i knät, glädjande nog, men det var nån lårkaka här och lite kramp där. Sista 10 minuterna av matchen kunde jag knappt sträcka ut alls, då krampen hade satt sig i båda vaderna - men jag ville aldrig att matchen skulle ta slut. Det var så jävla roligt att spela igen.
Planen var väldigt ojämn, det studsade lite som det ville, och man halkade runt mer ofta än sällan - men jag bara njöt.
Vi vann med 3-2, och jag överdriver inte när jag säger att vi kunde ha vunnit med 20-0. Okej, kanske lite, men minst 15-0 i alla fall. Så jävla många målchanser hade vi, och så jävla många målchanser brände vi. Det var nåt otroligt.
Och vi ska inte släppa in två mål mot det laget, men målen kom i andra halvlek när vi ledde med 3-0 och vi hade några tunga ben på planen, då en del av oss i laget, typ jag, Borken och Stubben, inte spelat så jävla mycket på länge.
Men vi vann, jag orkade spela - och knät höll! Den här gången, i alla fall - och jag testade verkligen. Efter att jag blivit lite varm i kläderna började jag springa in i närkamperna som en dåre, bara för att testa om det gick, och även fast det känns i kroppen nu så är jag så jävla glad att det gick.
Faktum är, när jag tänker efter, att jag nog inte förlorade en enda närkamp. Det bästa betyget fick jag efter att jag vunnit mitt fjärde motlägg mot en och samma spelare. "Fan, han väger ju ett gram! Hur kan han ha sån jävla tur hela tiden?!". Då började jag känna igen mig själv igen, om jag säger så.
Så en passning till alla ytterbackar i KBK. Jag kommer. Kanske inte som en raket, men väl som en värmesökande missil avfyrad långt bortifrån. Ska bara pumpa upp lungorna lite.
U-lagsmatch mot Nyckelby ikväll, på gräs i Valskog, och jag tänkte att jag kanske orkar spela en halvtimme, vila lite, och sedan spela sista halvtimmen. Men det blev 90 minuter. Dels för att vi hade dåligt med spelare, och dels för att...ja, för att jag orkade.
Det är väl synd att säga att jag sprang som en jojo upp och ner längs högerkanten, men - jag orkade i alla fall genomföra matchen.
Och nu har jag ont, ont, ont. Inte i knät, glädjande nog, men det var nån lårkaka här och lite kramp där. Sista 10 minuterna av matchen kunde jag knappt sträcka ut alls, då krampen hade satt sig i båda vaderna - men jag ville aldrig att matchen skulle ta slut. Det var så jävla roligt att spela igen.
Planen var väldigt ojämn, det studsade lite som det ville, och man halkade runt mer ofta än sällan - men jag bara njöt.
Vi vann med 3-2, och jag överdriver inte när jag säger att vi kunde ha vunnit med 20-0. Okej, kanske lite, men minst 15-0 i alla fall. Så jävla många målchanser hade vi, och så jävla många målchanser brände vi. Det var nåt otroligt.
Och vi ska inte släppa in två mål mot det laget, men målen kom i andra halvlek när vi ledde med 3-0 och vi hade några tunga ben på planen, då en del av oss i laget, typ jag, Borken och Stubben, inte spelat så jävla mycket på länge.
Men vi vann, jag orkade spela - och knät höll! Den här gången, i alla fall - och jag testade verkligen. Efter att jag blivit lite varm i kläderna började jag springa in i närkamperna som en dåre, bara för att testa om det gick, och även fast det känns i kroppen nu så är jag så jävla glad att det gick.
Faktum är, när jag tänker efter, att jag nog inte förlorade en enda närkamp. Det bästa betyget fick jag efter att jag vunnit mitt fjärde motlägg mot en och samma spelare. "Fan, han väger ju ett gram! Hur kan han ha sån jävla tur hela tiden?!". Då började jag känna igen mig själv igen, om jag säger så.
Så en passning till alla ytterbackar i KBK. Jag kommer. Kanske inte som en raket, men väl som en värmesökande missil avfyrad långt bortifrån. Ska bara pumpa upp lungorna lite.
Kommentarer
Trackback
