Jag ska nog lyckas

I hela mitt liv har jag valpat runt.
Slösat på orden och pratat strunt.
Men valpar blir större och lär sig hur man gör, och alla min fel rår jag inte för.
Tittar på himlen, så ren och orörd.
Som en duk som gjord för att bli förstörd.
Bäst att låta bli, bäst att stanna inne ikväll.
Om du inte ser mig är jag fortfarande snäll.
Lyckans hjältar med flaggor viftar ihärdigt vart jag än går.
Om du ändå vore skuggan och frågar hur jag mår.
Men "Det var längesen" och "Vi ses nån gång igen", samma lördag som förra gången.
Och det här skulle vara livet.
Vita linnen och snesprayad lugg, kom igen och säg nånting nästa gång.
Säg att jag duger, som i din sång.
Du är kall, min varmluft och så imman.
Glöm inte att säga det du skulle säga i dimman.
När allt var som bäst har jag valsat runt.
Tömt mig på ord, bara pratat strunt.
En cigarett på parkbänken i King street garden.
Trodde på nåt nytt när jag kom hem igen.
Dom säger att jag bara spelar svår, att det är nåt med min osäkerhet.
Sanningen är den att dom inte vet.
Sanningen är den att jag inte kan säga ifrån.
Nästa gång, gå bara därifrån.
När allt är ett ord som är svårt att förstå, undrar jag hur många chanser jag kommer att få.
Är det försent, är det redan brännt?
Tog det slut innan nåt ens hänt.
I hela mitt liv har jag ramlat runt.
Snubblat på orden, allt jag sa var strunt.