Jag ska nog lyckas

En mycket trevlig kväll i Eskilstuna igår. Mycket trevligt! Roligast på länge, faktiskt, och det kanske har att göra med att man lyckades hålla sig på banan kvällen igenom. En drickapaus mellan förfesten och utgången är nog det nya receptet för en trevlig kväll.

      Det började, ovanligt tidigt, hemma hos Stiffa - med Riddarnas Sälen-film Beppe - en liten film om mycket korv följt av halva Så mycket bättre.

      Den andra halvan tittade vi på i trapphuset bredvid, hemma hos Hanisch med Jergisch och Häggisch.

      Ett öl-spel senare och lite chitt-chatt så väntade Villa etuna, där vi var väldigt tidiga.

      Jag kände mig mycket bra och fräsch, vilket också påpekades. Av en snubbe. Jag mötte hans blick på dansgolvet, varpå han stegade fram mot mig och sa "Kom igen! Du kan inte stå på dansgolvet och se så där bra ut och inte dansa!". Det gjorde mig lite putt, av tre anledningar. För det första stod jag inte på dansgolvet, jag stod bredvid dansgolvet vid ett drinkbord. För det andra var jag inte på det humöret än, att dansa. För det tredje var jag inte alls sugen på att få direktiv av nån jeppe om vad jag ska göra på dansgolvet.

      Så medan han stod framför mig och vevade uppspelt på armarna så gav jag honom en trött blick, mumlade "Fuck you...", och vände mig om.

      Men sen blev det jävla bra drag. Det dansades duktigt och var alltmänt härligt. Hela vägen fram till stängning. Sedan satte jag mig i Kockens väntande bil och rullade hemåt, trött men väldigt nöjd.

      Och idag vaknade jag upp och mådde helt okej. Jag unnade mig dock en ordentligt sovmorgon, men det var mest för att det var så länge sedan jag fick sova ut.

      Däremot mår jag smått fruktansvärt just nu. Jag skakar som ett asplöv och det värker i lederna. Misstänker att febern kommer att komma smygande under natten - men vem vet. Det kanske ger med sig till imorgon bitti?

      Nåväl, jag är glad för gårdagskvällen i alla fall - och så fick jag lära känna (på) Whrighty och Lefty. Bara en sån sak!