Jag ska nog lyckas

Jag är en pojke med en del bryderier, och jag antar att de flesta av dem har jag mig själv att skylla. "Vi blir vad vi väljer, vi blir vår ensamhet", som Uffe sjunger, och han har alltför många gånger alldeles för rätt.
      Jag kan inte se stjärnorna som David Bowie, och jag kan aldrig få skäggstubb som Kapten Haddock. Jag är en pojke. Kommer nog att vara det i resten av mitt liv.
      Jag trivs ganska bra med det.
      Flickan jag älskar tycker bara synd om mig.
      Jag gillar inte köttkorv och oempatiska människor, dom gör mig både bedrövad och förbannad.
      Världen tycks vända sig emot mig. Jag blir äldre.
"När blir det min tur?"
"Jag är ledsen, men det är så här det är", viskar någon.
"Men när blir sångerna till verklighet? Det måste finnas ett sånt ställe! Det bara måste! Det måste!"
"Fortsätt."