Fotboll och drömmar
Träning idag på förmiddagen på Tunavallen i Eskilstuna - och för första gången på mycket mycket länge var jag med på tvåmålsspelet!
Det är synd att säga att det gick bra - men jag kunde i alla fall springa och skjuta hyfsat obehindrat, och efteråt kändes det ingenting i knät heller, så det får jag ändå räkna in som en succé på vägen.
Men jag har förstått att detta kommer att ta tid. Det tog mig ett halvår att komma tillbaka ifrån operationen - nu är frågan hur lång tid det tar att komma tillbaka till fotbollen.
Min första naiva dröm var att vara tillbaka tre månader efter operationen. Ehe...det var superomöjligt. Min andra, halvt naiva, dröm var att vara tillbaka i full träning när vi drog igång för två veckor sedan. Det var inte heller möjligt. Sedan började jag säga "februari, då hoppas jag vara tillbaka". Det blir nog också svårt.
För, även om knät korsbandet är läkt så innebär det inte att man bara kan börja idrotta igen som vanligt. Det jag ännu saknar är lite mer muskler och stabilitet runt knät för att jag ska kunna säga "Okej, nu kan jag köra för fullt igen." Det har blivit bättre, och blir bättre och bättre hela tiden, men jag vågar inte säga när det har blivit så pass bra att jag kan vara redo igen.
Jag hoppas - jag hoppas - att jag kan vara tillbaka och konkurrera om en plats när serien drar igång, och att jag då hunit vara med ett par träningsmatcher innan, men jag vet helt enkelt inte. Jag kan bara köra på och nöta och nöta och hoppas på det bästa.
Men om jag säger så här; om det känns så här pass relativt bra nu - då borde det ju, om allt går som det ska, kännas väldigt bra i mitten på mars? Kanske? Nej, herregud, jag vet inte. Men jag hoppas.
Det är synd att säga att det gick bra - men jag kunde i alla fall springa och skjuta hyfsat obehindrat, och efteråt kändes det ingenting i knät heller, så det får jag ändå räkna in som en succé på vägen.
Men jag har förstått att detta kommer att ta tid. Det tog mig ett halvår att komma tillbaka ifrån operationen - nu är frågan hur lång tid det tar att komma tillbaka till fotbollen.
Min första naiva dröm var att vara tillbaka tre månader efter operationen. Ehe...det var superomöjligt. Min andra, halvt naiva, dröm var att vara tillbaka i full träning när vi drog igång för två veckor sedan. Det var inte heller möjligt. Sedan började jag säga "februari, då hoppas jag vara tillbaka". Det blir nog också svårt.
För, även om knät korsbandet är läkt så innebär det inte att man bara kan börja idrotta igen som vanligt. Det jag ännu saknar är lite mer muskler och stabilitet runt knät för att jag ska kunna säga "Okej, nu kan jag köra för fullt igen." Det har blivit bättre, och blir bättre och bättre hela tiden, men jag vågar inte säga när det har blivit så pass bra att jag kan vara redo igen.
Jag hoppas - jag hoppas - att jag kan vara tillbaka och konkurrera om en plats när serien drar igång, och att jag då hunit vara med ett par träningsmatcher innan, men jag vet helt enkelt inte. Jag kan bara köra på och nöta och nöta och hoppas på det bästa.
Men om jag säger så här; om det känns så här pass relativt bra nu - då borde det ju, om allt går som det ska, kännas väldigt bra i mitten på mars? Kanske? Nej, herregud, jag vet inte. Men jag hoppas.
Kommentarer
Trackback
