Jag ska nog lyckas

När jag vaknar på morgonen vill jag ligga kvar. Älskar att dra mig, älskar att somna om. Vill inte upp, det är kallt och jag är trött. Men sedan går det bra, efter en halvtimme-fyrtiofem minuter eller så.
      På dagen efter lunch blir jag trött igen, allra helst vid rasten. Vill sova. Men det går ju inte. Piggnar till och jobbar färdigt, åker hem. Är allt som oftast trött när jag kommer hem, oavsett det så går jag ändå och nussar en stund. En timme eller så. Fruktansvärt skönt. Eller...jag försöker få en halvtimmes sömn, men det brukar alltid bli det dubbla eller längre. Det är inte bra. När jag vaknar är jag nämligen smått förstörd till en början, och smått vimmelkantig på grund av att jag sovit med linserna på. Men så kvicknar jag till efter lite mat.
      Sedan är jag pigg kvällen ut. För pigg. Så pass pigg att jag inte vill gå och lägga mig när det är dags. Hatar att gå till sängs fastän man inte har behov av det. Men man måste ju, för att orka nästa dag.
      Och sedan vill jag inte vakna igen på morgonen därpå.

Fast den senaste tiden har det varit lite annorlunda.
      Jag är fortfarande trött på dagen och sover alltid efter jobbet. Trots det är jag ändå trött på kvällen. Och sedan vaknar jag alltid runt klockan 4-5 på morgonen, oförskämt pigg. Kan inte somna om.
      Detta har lett till att jag kommit upp tidigt på morgonen, fått i mig en ordentlig frukost och sedan kunnat avnjuta en kopp kaffe framför Nyhetsmorgon på TV4 i morgonrocken. Jag älskar det.
      Dock blir jag djävulskt trött senare på dagen, och det är inte bra. Jobbet blir lidande och jag tappar mycket av dagen.
      Så det är lite blandade känslor, det här med min "nya" trötthet. Morgonen är ljuvlig men kvällen är en enda transportsträcka mot sängen.
      Det skulle vara skönt att jämna ut det lite. Fördela över hela dagen.

God natt.