Den där underbara tiden igen

Jamen jo, det var ju match igår. Träningsmatch. Mot Arboga Södra. Och vi vann. Ja jävlar vad vi vann!
     6-0 smulade vi sönder dem med, och det känns ju givetvis ofattbart skönt. Det är som det ska vara, menar jag. PANG PANG PANG och sedan var det liksom inte så mycket mer att orda om.
     Men mycket till derby var det inte. Knappt ingenting alls, faktiskt. Det var tråkigt.
     Annars är det väl inte så mycket mer att säga om det, vi spelade kanske inte lika bra som mot Sala - men 6-0 mot Södra tar jag vilken dag som helst, hur jävla illa vi än spelar.
     Herregud vad jag är spelsugen. Det är nästan sjukligt.

Och så fick vi en vinnare i Melodifestivalen.
     Jag hade hela tiden trott att Danny redan vunnit skiten, att det redan var klart, och att Loreen möjligtvis skulle kunna utmana honom. Men så inför finalen så var det tvärtom. Loreen var den stora favoriten och Danny var utmanararen. Trots det trodde jag på Danny-seger, men det blev alltså Loreen, och det var nog bra det. Eller inte, vi får väl se.
     Danny lovade att han skulle bli skittjurig om han inte vann, och det löftet höll han. Han blev en riktig grin-Olle! Det var inte så snyggt, även om jag förstår att han blev besviken. Ba på't igen, grabben!
     Och en annan som verkligen blev supertjurig var Thorsten Flinck. Han hade verkligen hoppats och laddat för att ta en tredjeplats (vilket är roligt i sig), men det blev alltså en åttonde plats, tror jag, och det föll honom inte alls i smaken. Men i hans fall var tjurigeheten mer charmig och gullig.
     Och Björn Ranelid kom sist, vilket han räknat med - så han fick rätt! Ha! Men han tog det med ett leende, och för det suddar han ut alla tveksamma uttalanden och agerande de här senaste veckorna. Gå i ide ett tag nu, Björn. För din egen skull. Sverige behöver en Ranelid-paus, tror jag.

Annars är det en helt enastående vårdag just nu här idag. Den första, vill jag påstå, men inte den sista, hoppas jag.
     Dem säger ju att den börjar nu, våren. Att det ska vara plus i genomsnitt sju dagar i följd, vilket är lika med vår. Då får jag väl ta fram mitt gamla stridsrop ifrån Karlaskolans trapp och skrika ut VÄLKOMMEN VÅR!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0