Jag ska nog lyckas

Uj uj uj vilken splittrad vecka. Jobbmässigt sett. Har inte sett fram emot helg som jag gör nu på väldigt länge. Måste bli av med denna jobbvecka, måste ta nya krafter.
     Men den värsta snuvan, som kom i sviterna av magsjukan förra veckan, har i alla fall lagt sig nu. Gott det.
     Annars är det bara fotboll, egentligen. Idag var dagen som de flesta fotbollsspelarna ser fram emot som en av årets höjdpunkter (eller är det bara jag?) - nämligen första grästräningen!
     Visst var planen på Strängen en mindre åker, visst sög det härligt under fötterna när man sprang - men ändå, gräs är alltid gräs!
     Jag vet inte, det är svårt att förklara, men det är mer än bara en träning på gräs. Det är som ett definitivt vårtecken, som att man återfår hoppet om livet efter en tung och mörk vinterförsäsong. Det är bara för jävla härligt.
     Denna upprymdhet jag kände kan också bero på att jag missat denna första grästräning de senaste två åren. 2010 var jag i Australien och förra året var jag ju skadad. Det spelar definitivt in.
     Annars känns väl knät bättre och bättre - och det är faktiskt som så att jag gör comeback på söndag! B-lagsmatch mot Valskog på konstgräs i Hallstahammar, och jag kommer väl göra dryga 20-25 minuter i alla fall. Så jävla underbart!
     Jag är glad nu.