Vi ses igen - för alltid

Mörka moln över vårat paradis, eller är det bara natt igen? Just nu känns allting tungt.
     Hittar inte orden för det som jag inte kan förklara, på det sättet har jag aldrig växt upp. Det var inte så här det skulle bli. Ingenting skulle göra ont.
     Vi skulle ju leva för alltid. Du och jag, vi, och alla andra. Och när solen gick ner så kom ju...alltid nästa morgon.
     Farmor dog när jag var liten, och storebror dog när jag var ännu yngre. Jag fick tidigt veta vad sorg betydde. Jag var nog inte riktigt redo då, och jag är nog inte riktigt redo än.
     För mycket som har betytt så mycket, för många skratt som har format livet. Och när du undrade om du spelade någon roll, så älskade jag dig mest av allt.
     Jag kan inte se på gamla filmer, för jag vill ha dig där i mitt huvud, annars vill jag bara tillbaka. Dit där tiden verkligen stod still.
     Du får aldrig tro att jag aldrig minns dig, aldrig tro att jag aldrig brydde mig, aldrig tro att jag aldrig lyssnade, för vad du än tror var det alltid du.
     Tittar upp mot stjärnorna, är du en av dom? Du är i gott sällskap. Och ni gör en natt så mycket värd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0