Mot högre mark

Match ikväll mot IFK Kumla. Serieledarna.
      Men det känns som att vi är på gång. Vi spelade bra mot tabelltvåan Ölme och fick poäng, vek ner oss mot Eskilstuna Södra, men spelade bra och vann igen mot Örebro Syrianska senast.
      Sedan är Gustavo tillbaka igen hos oss och gör sin första match ikväll. Det borde med all sannolikhet göra oss starkare och ge oss ytterligare en dimension i spelet, inte minst på fasta situationer.
      Jag tror på 1 X 2.
      Själv är man axelskadad. En incident i somras vid Storebror Michaels pool, där jag halkade och tog emot och fick hela kroppstyngden över vänster axel, har gjort att jag inte kunnat lyfta armen varken rakt utåt i sidan eller framåt. Har kört på ändå, rejält lindat så att armen inte kunnat lyftas utåt, men det har ju gått sådär. Gjorde det mest för att vi saknat så mycket spelare på sistone, men också för att jag har svårt att slita mig ifrån fotbollen.
      Men har varit hos sjukgymnast tre gånger, där det kunnat konstaterats med ultraljud att ingen muskel är av, och har även varit hos familjeläkaren som skrev ut tabletter mot inflammation - och efter att ha käkat dem i fyra dagar, samt kört rehab med gummiband, så börjar det kännas bättre. Förhoppningsvis kan jag köra ordentligt nästa vecka.
      Får se om jag får vara med ikväll eller om vi har full trupp. Till Kumla ska jag i alla fall.
      Nej, det har väl inte varit någon bra säsong för egen del. På försäsongen var det knät som låste sig titt som tätt, vilket gjorde att man tvekade. Men sedan i mars så har det faktiskt inte låst sig en enda gång, vilket känns fantastiskt skönt. Däremot har jag ändå haft svårt ute på fotbollsplanen. Det stämmer inte. Jag är för långsam och det går inte min väg. Vill så gärna visa mig själv och alla andra att jag kan, men det har inte fungerat, vilket varit något djävulskt frustrerande.
      Därför kommer den här axelskadan ytterst olämpligt.
      Men jag är fast bestämd att komma tillbaka till den jag var för...herregud, 4-5-6 år sedan! Ja, tiden går fort. De här tre senaste säsongerna, där jag varit opererad och sedan försökt komma tillbaka, är ju verkligen ingenting att lägga i happy memories-boken.
      Nåväl, det ska bli en bra höst. Eller, en bättre höst än det tidigare varit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0