Sommaren är inte över, men...

Sommaren är inte över. Allsångarna, sommarkryssen och Ernst må vara slut, och folk har kanske återgått till sina arbeten - men sommaren är inte över än.
      Dock börjar man återgå så smått till rutinerna. Den där härliga spontana semesterkänslan har liksom gått och lagt sig, och man börjar ställa sig i den gråa trista kön mot vardagen igen.
      Men sommaren är inte över.
      Värmen är något svalare, regnet gör sig mer påmind, och kvällarna blir mörkare snabbare. Men det är sommar, och kommer så att vara tills jag säger det motsatta. MInst augusti ut kör vi, förhoppningsvis ett par veckor in i september också om jag kittlar på optimistmuskeln en stund.
      Däremot kan det konstateras att det varit en underbar sommar - hittills - med mycket sol, bad, grillning, fester, skratt, utflykter och allt sånt som hör sommaren till. Och än återstår saker, hoppas jag. Som kräftskiva, Thor Modeen-dagarna, Kungsörsfesten, and maybe more.
       I lördagskväll var det Gyllene tider på Sundbyholm. Sista spelningen på sommaren turné, och det var lika bra som jag hoppats på. Varken mer eller mindre. En väldigt trevlig plats också, Sundbyholm, som jag inte varit på tidigare i konsertsammanhang. Kvällen slutade väl däremot i ett stort ingenting, och en hopplös jakt på skjuts hem, men fram till dess var det alla tiders.
      
 
 
Och i måndags fyllde han år.
       Han som introducerade mig och lärde mig sparka på den där bollen, som jag än idag sparkar på. Han som lärde mig att cykla genom att högt och bestämt men kärleksfullt skrika "MEN DU MÅSTE JU HÅLLA BALANSEN!!!". Han som jag alltid skulle ligga bredvid på alla fotbollscuper. Han som alltid skalar färskpotatis. Han vars tålamod som ibland tar slut innan det ens börjat. Han som skällt på i princip varenda fotbollsdomare i Västmanland. Han, som en av få i världen, alltid får mig att skratta. Han som alltid visat mig, och oss, villkorslös kärlek.
        I måndags fyllde min kära älskade Far 70 år. Respekt.
        Men vi tjuvstartade redan i söndags med fest för hela tjocka släkten. Jag hoppas han fick en fin dag, för han är värd att firas och hyllas.
        Som jag älskar honom.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0