Fångad i en vinter som inte vill släppa taget
Jag tar på mig mina vita tennispjuck och skinnjacka. Det går bra, ute, det går fint. Solen skiner ju, nästan värmer, och vi är snart inne i april. Men så blir det kall igen, nästa dag, och all helvetes snö runtomkring förstör illusionen av den årstid som borde råda nu.
I mig bor ett vårskrik som inte får komma ut. Jag vill, men det går inte. Man vill inte stå ensam och skrika under en tyst fin låt, liksom. Men vem orkar vänta till påsk?
Nej, gat däm it, förra året hade vi tränat på gräs för en vecka sedan. Allt är försenat. Hoppas ändå på en vår innan sommaren - man vill ju värma lite innan, så man inte förstör sig.
Fast känslan börjar komma dock, mer och mer, som den ska vid den här tidpunkten på året. Något försenad, förvisso, men hellre det än inte alls.
Kommentarer
Trackback
