Jag ska nog lyckas

Två nya låtar har släppts till världen. Två nya singlar från två gamla akter som ska göra Sverige glada i sommar.

     Vi börjar med Gyllene tiders Man blir yr. Förväntingarna var ganska höga, för GT brukar alltid leverera, men förhoppningarna var däremot ganska milda. Jag brydde mig inte så jättemycket, helt enkelt. Jag ville att det skulle vara bra, men hade inte gått under om det inte varit det.

      Nu blev det ett: "Okej."

      Man blir yr låter som en Gyllene tider-låt - men det låter också bara som ett album-spår, och inte som en hit. Den kommer säkert att sjungas högt och glatt i sommar, men det är ingen klassiker. Inte som Gå & fiska eller Tuffa tider, som varit första-singlarna från de två senaste comeback-svängarna.

      Sedan har jag lite problem med texten. Den är lite för enkel. Lite för billig. Nödrimmen regnar och det känns inte lika finurligt och påhittigt som tidigare. "Man blir yr, man tar fyr, tar en chans, får åka ambulans", liksom.

      Men det är power i låten, och kanske är det enkelheten i låten som gör att man kommer att skråla med i den vid sommar-rusiga tillfällen framöver.

 

Annat var det med Håkan Hellström. Där var både förväntningarna och förhoppningarna skyhöga. Det kan inte vara någonting annat när det gäller Håkan. Inte för mig, i alla fall.

      Som tur är blev jag inte det minsta besviken.

      Jag hade verkligen längtat och räknat ner dagarna tills låten skulle släppas. Jag hade sett framför mig hur jag satt vid mitt skrivbord och sökt upp låten på Youtube eller nåt liknande, en solig vårdag i mars, men en kopp kaffe i handen och ett rusande hjärta. Iställlet blev det i sängen, en torsdagsnatt, i Filip & Fredriks podcast. Håkan var gäst i senaste avsnittet, och som en överraskning spelades låten i slutet av programmet. Jag var inte alls beredd på det och hade nästan somnat - men när Det kommer aldrig va över för mig drog igång så var jag plötsligt klarvaken igen.

       Även fast det delvis finns små spår av nya element så är det ändå en klassisk Håkan Hellström-låt. Textmässigt är det lite mer rakare och kortfattat, fast med utrymme för djupa känslor - och även musiken är lite mer direkt och rak. Hur som haver så älskar jag det deeply.

       Det är inte samma raket och ångesteufori som River en vacker en dröm, som jag blev totalt golvad av, men det är något sånär lika bra och en fingervisning om ett nytt mästerverk till skiva om någon månad.