Jag ska nog lyckas

Ja, kära nån - dagarna bara går.

     Jag måste ju nämna några rader om Paris-resan för två helger sedan. Den var kanon! Helt suverän! Jag hade ju förhoppningar om Paris som stad, en nästan mytomspunnen plats som man bara fått uppleva på film, typ, tidigare. Men första intrycket var illa.

      Taxiresan från flygplatsen in till stan tog dryga timmen, och det som for förbi oss utanför liknade inget av det jag förväntat mig. Det var som att åka förbi Södertälje, ungefär.

       Men ju mer vi närmade oss själva city så började bitarna falla på plats. Paris är verkligen en vacker stad.

       Vi bodde otroligt lyxigt och bra och fint, alldeles intill Triumfbågen. Så det blev första "grejen att se", innan vi strosade nerför kända avenyn Champs Elysees. Sedan betade vi av bland annat Eiffeltornet (andra våningen), Notre-Dame, Invaliddomen och Louvren de följande dagarna.

       Allt det var så klart häftigt, men det bästa var egentligen att "bara vara" i Paris. Att strosa i den ljumma vårkvällen, eller att sitta på en uteserveringen med ett gott rött vin.

       Fast visst var det mäktigt att vara uppe i Eiffeltornet och blicka ut över staden, och visst var det stort att få stå två meter ifrån Mona-Lisa (som inte alls var speciell stor).

       Sedan åt jag sniglar för första gången. When in Rome, så att säga. Till en början var jag skeptisk, men nyfiken. Det såg gott ut, men var lite olustigt de första tuggorna. Sedan gick det av bara farten, och det var faktiskt helt okej. Som nån slags svamp, med vitlöks-spad.

       Ja, herregud, det var en fin resa. Nu har vi bockat av Rom och Paris på ett och ett halvt år - härnäst väntar antagligen nån annan vacker stad i Europa. London har jag redan varit i, Athen är jag inte speciellt sugen på, inte heller Madrid eller Barcelona - men det finns ju många andra. Och sedan är det klart att New York är ett måste, någon gång. Kanske även Tokyo. Men allt har sin tid.