Jag ska nog lyckas

Philip Seymour Hoffman. Stor kille. Stor skådespelare.

       Det är alltid lika chockerande när en skådespelare, musiker, artist eller idrottsperson oväntat går bort. Vet inte varför det är så - kanske inbillar vi oss att de är odödliga? 46 år. Han var ju bara halvvägs.

       Men så hade Hoffman också problem - problem som jag definitivt inte var medveten om. Annars brukar jag ha ganska bra koll på sånt, för sådana här problem sipprar alltid ut. Nu var hans drogmissbruk tydligen välkänt, men det var ingenting som jag hade nåtts av tidigare. Kokain är ju, tyvärr, ganska vanligt inom dessa sammanhang som de här aktörerna rör sig i - men heroin...det är tungt.

        För mig var han en favorit - jag tyckte verkligen att han var riktigt jävla bra. I klass med Gary Oldman, William H Macy och Christian Bale. Han var helt fenomenal i Boogie nights och Magnolia, sanslöst rolig i ...och så kom Polly och The Boat that rocked, och fruktansvärt ruggig och rå i Mission: Impossible 3.

        Grymt talangfull. Det är för jäkla tragiskt.