Jag ska nog lyckas

Så kommer tomheten. Efter en tid av glädje, värme och kärlek så vände det snabbt. Jul och nyårshelgerna är förbi, och lika självklart som nattens mörker så knackade verkligheten på dörren och vardagslunken kom tillbaka. Det är inte högtidligt längre, det ligger ett år bort, och nu väntar en tid av ingenting. Januari, februari och mars är en tung period. För mig, åtminstone. Det har bara blivit så. Jag har ingenting att klaga på, men om jag ska tillåta mig själv att deppa så får det bli nu. Bara att kämpa!

       Men nyårsafton var fin. Vi var hemma hos mig, och det blev en härlig kväll i all sin enkelhet med mat, spel och sång. Lillebror stod för maten, med bravur, och vi andra åt upp den. Dock gick kvällen exceptionellt snabbt. Innan vi visste ordet av så var det dags för tolvslaget, och sedan hade klockan blivit halv fyra på morgonen. Så det var tröttsamt igår, den där första dagen på året som ingen bryr sig om, men det var det värt.