Jag ska nog lyckas

        Sista månaden blev rätt intensiv, i och med att den avslutande kursen var något komprimerad. Det var inlämningsuppgifter, intervjuer, redovisningar och slutligen - hemtenta. Vete fan hur det gick på den, känslan var långt ifrån bra efteråt, men jag hoppas innerligt att jag klarar den. Jag har förvisso trott att det kanske gått apdåligt på tidigare hemtentor - och sedan fått toppbetyg - men den här gången kändes det extraordinärt dåligt. Skulle inte vara något vidare att behöva göra om den, så nu går man här och våndas inför resultatet.

         Nåväl, det är som det är. Utöver denna intensiva sista kurs så var det även avslutning på VFU-kursen, alltså praktik, eller verksamhetsförlagd utbildning, vilket innebar samtal med handledare och mentor från högskolan. Jävlar vad nervös jag var, och detta samtal har gnagt inom mig under egentligen hela terminen. Prestationsångesten var på topp - för man vill ju visa sig DUKTIG. Jag, i alla fall. Eller...jag vill visa att jag inte är helt oduglig, närmare bestämt. Jag hade, som vanligt i mitt fall, lagt ribban lågt inför samtalet genom min självreflektion som skrevs innan samtalet - och till min glädje hade jag lagt mig aningen för lågt, skulle det visa sig. Så det blev ett rätt bra samtal - men det var fruktansvärt skönt när det var över, då det markerade att terminen verkligen var slut och att sommaren nu ligger framför mig.

          Jag trodde dock att känslan skulle vara mer förlösande, typ som att jag skulle vilja springa naken över ängen bredvid Västerskolan, för så var känslan inför samtalet - men det blev mest...en utandning. Den sköna känslan har dock kommit smygandes de senaste dagarna, i och med att man inser att man inte har något att plugga inför, så nu är det bara att njuta.

 

Ett första sommaräventyr blev det i helgen, då jag, Stiffa, Lillebror och Ida - feat. Lazee Forss - åkte upp till Stockholm för Kentfest. Det var en kort men väldigt trevlig vistelse. Jag hade väl hoppats på en bättre konsert med Kent, nio nya låtar var minst sex för många - men själva upplägget var trevligt.

          Annars är det snart midsommar, med allt vad det innebär, och sedan börjar väl nedräkningen inför Halmstad helgen därpå.

          Nu väntar bussen till Ludvika. Bortamatch, och hög jävla tid för den första trepoängaren. Den borde ha kommit för längesen, eller åtminstone förra helgen - men nu är det som det är. Bara att kriga arslet av oss i de här två sista matcherna, så att utgångsläget ser något bättre ut för oss inför hösten.