Jag ska nog lyckas

Tänk så lite man vet. Tänk så lite man förstår. Tänk så mycket man glömmer bort.

        Det är ju så givet att tänka att man efter att ha blivit tokhyllad världen över och kammat hem en Oscar för bästa dokumentär skulle sväva på moln. Att man skulle känna sig oövervinnlig. Att lyckan bor i alla de hundratals dörrar som plötsligt öppnats just för dig, tack vare din talang, tack vare din prestation. Att någon skulle kunna må dåligt efter det...det finns ju inte.

        Men det fungerar ju inte så. Demonerna bryr sig inte om din framgång. Man kan må dåligt precis när fan som helst.

        Att sönderkramade Malik Bendjelloul skulle mått dåligt rimmar kanske illa för de flesta - det gjorde det för mig med. Men det är kanske inte så konstigt ändå, när man tänker efter. Det händer alla, nån gång, ibland, alltid.

        Varför vet jag inte - men att det utvecklade sig som det gjorde känns bara så fruktansvärt fruktansvärt och åter fruktansvärt tragiskt.