Jag ska nog lyckas

Vi hade chansen. Vi hade verkligen det. Fler gånger om, till och med. Allra helst i våras, från seriepremiären och framåt, då vi kunde ha spelat till oss tillräckligt med poäng för ge bättre förutsättningar inför hösten. Men det blev bara fyra poäng.

        Sedan hade vi chansen under hösten, där vi vann och vann och spelade oavgjort efter varandra. Det räckte sånär. Vi hade behövt några poäng till.

        Så det blev kvalspel för att hänga kvar, och där hade vi verkligen chansen. Till och med efter att vi "bara" fick oavgjort borta mot Sunne i första omgången så hade vi chansen - och efter 85 minuter hemma mot Örebro Assyriska, då vi tog ledningen med 1-0, så såg det ut som att vi hade tagit den. 12 minuter senare hade vi tappat den. Nästan.

        För inte ens där så var det kört. Vi fick en extrachans. Seger mot IFK Västerås i sista omgången, samtidigt som Sunne förlorade, tappade poäng eller vann med mindre mål än oss, så skulle vi klara det. Och vi vann våran match. Dessvärre gjorde även Sunne det, med betydligt fler mål. Vi vann med 2-1, men hade behövt vinna med 6-0, skulle det visa sig i efterhand.

        Så nu blir det division 4 nästa säsong, och med tanke på alla chanser vi hade, som vi nästan tog, men inte riktigt helt och hållet, så är det väl rättvist på ett sätt. Det känns orättvis, men nyktert sett så har vi ju inte presterat tillräckligt bra.

        Division 4 känns som en nivå för låg för oss. Men vem vet, kanske är det bra just nu? En chans att plocka upp yngre förmågor. En liten nystart, igen. Kanske. Ser man det på det sättet så går vi en spännande säsong till mötes, och det känns inspirerande att slåss om serieseger. För det ska vi väl göra? Ja, herregud.

        Nu får vi vila ett tag, smälta detta, låta det sjunka in - och sedan blicka framåt.