Wake me up when september ends

Sommar har blivit höst - och jag gillar det än så länge. Det är bra luft. Fina färger. Lite dovt och mystiskt, så där.
        Men herre min körs vad lite jag har skrivit om...saker! Jag tycker inte om det - min lathet. Jag ska bättra mig - JAG LOVAR - med start imorgon. Ett inlägg om dagen, minst. Även om det bara handlar om att jag åt två potatisar, istället för min vanliga tre potatisar, på skollunchen på jobbet.
         Annars känns det som att det händer någonting hela tiden - utan att någonting egentligen händer. Jag jobbar, pluggar, äter, spelar fotboll och sover. Igen, igen och igen. Och igen. Men det var en bra sommar, så man får leva på det.
         På jobbet är det roliga, men intensiva, dagar. Jag trivs väldigt bra och känner att jag utvecklas hela tiden på många olika plan.
         I plugget har vi snart avverkat första delkursen - Utveckling, lärande & dokumentation. Det är bara hemtentan kvar, som ska in om några dagar. Sedan börjar nästa delkurs på torsdag. Även här är det intensiva dagar med mycket litteratur, men det känns ändå bra och...ja, utvecklande. Har en underbar arbetsgrupp med fina människor, och det underlättar enormt. Det är bra trivselfaktor på det sättet.
         I fotbollen så har vi haft en positiv höst där segrar och poäng mot topplagen har avlöst varandra. Tills igår, då vi mötte bottenkonkurrenten IK Franke. Seger där och vi hade skaffat oss ett utmärkt läge inför sista matchen nästa helg, då en seger mot Ludvika skulle innebära nytt kontrakt i division 3. Dessvärre förlorade vi mot Franke med 3-1 efter en mindre bra insats av oss, vilket innebär att det blir ångestspännande nästa helg. Vi måste vinna, samtidigt som Munktorp och Franke förlorar, för att kontraktet ska vara klart. Om vi vinner så har vi nog säkrat kvalplatsen åtminstone, men om vi tappar poäng så kan vi bara hoppas att de andra resultaten går våran väg. Nytt kontrakt, kval eller nedflyttning - det är vad som står på spel nästa helg. Underbart om man gillar dramatik! Vi får se om jag vågar titta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0