Jag ska nog lyckas

Så var vi här igen. Du och jag, 20 januari. Våra första år var bra, då såg jag fram emot dig. Nu...ska jag i ärlighetens namn säga att jag försöker undvika dig. Men du är svår att bortse. Även om jag springer förbi dig, blundar eller glömmer bort dig så drabbar du mig. Jag är på grund av dig.

         Men det har väl varit en bra dag. Lugn. Vanlig. Tisdag-ig. Lite mer aktivitet på mobilen än vanligt, och det är ju trevlig. Roligt att folk vill göra sig besväret att uppmärksamma mig. Det ju andra tider nu förvisso, med social medier och allt - men likväl är det trevligt.

         Och jag hade nog bestämt mig innan för att inte låta mig sänkas. 29 år. Förra året trodde jag nog att det skulle kännas för jävligt idag - men jag låter det inte hända. Inte så pass, åtminstone. Jag sparar på det. Skjuter upp det. Tar det nästa år. Då kör vi deluxe-versionen av ångest istället.