Joshua tree

El niño Jonatan 
en båt på land
en prins av ängar och asfalt
Jag glider fram
mot Shangri-La
möt mig där sött blir till salt

2 steg från vägen som jag aldrig skulle börja gå
men som jag nu börjar se slutet på
Och du sa: "Jag är precis som dig"
Förlåt mig

Du är mitt Joshua tree
som jag aldrig kommer att segla förbi
utan att se om det verkligen var sant
Du är mitt heroin
och jag vill aldrig bli fri
om du inte nånstans kände likadant

När började du glömma bort dig själv
du som alltid gått din egen väg utan hjälp

Och om ni ser henne irra omkring
kom ihåg att hon är det vackraste som finns
Säg att jag saknar henne

För hon är mitt Joshua tree
en plats jag alltid kommer att stanna i
för att förstå vad som är sant
Hon är mitt wannabe
jag vet att många av oss skulle vilja bli
men jag hoppas ingen känner likadant


Minns din rygg så väl

En övergiven lekplats
dom har suddat ut våra spår
Där vi ristade in våra hjärtan
det var ett barnsligt ungdomsår
Men vi visste inget annat
det var den bästa av verklighet
Och vid Kinnekulles kulle
ligger vår begravda hemlighet
En natt som kanske var den bästa
vi gick igenom ekhagen
Vi var vårt eget kungarike
när vi såg en siluett av staden

Du sa "det här är inte mycket
men det kan bli nåt väldigt fint"
Men jag hade inte förståndet då
jag var redan i det finaste av fint

Jag kan inte ta farväl
spottade blod utav ditt namn
Men jag minns din rygg så väl
nu är den i nån annans famn
Ja jag minns din rygg så väl
som på väg mot dödsrikets hamn
Jag kunde inte ta farväl
nu är du in nån annans famn

Nu rider jag över torget
förbi Carina i neon
Tänk att ett liv som alltid har levt här
helt plötsligt känns så långt härifrån
Och jag glömmer nya minnen
för att ge plats åt det som var
Kan inte komma ihåg att glömma dig
fast jag försöker stannar det kvar
Dom säger att det bara blir bättre
men jag kan inte erkänna det
Så jag ljuger för att somna
det är min nya verklighet

Och jag drömmer om en sommaräng
som alltid dör och kommer igen
Det var ju så det skulle vara
fast vi blev gamla fanns alltid sommaren
Den kärleken
Vad som än hände hade vi alltid den

Och jag minns din rygg så väl
som på väg mot dödsrikets hamn
Jag kunde inte ta farväl
nu är du in nån annans famn
Ja jag minns din rygg så väl
spottade blod utav ditt namn
Men jag minns din rygg så väl
nu är den i nån annans famn

Måste stå emot
måste få det gjort
Nej, fy och skäms
Tanken skräms
Hem igen
Måste stå emot
allt är redan gjort
Ja, äntligen
Äntligen
Äntligen


And then it was hot

Jag hann inte riktigt med. Det var mars och april, och ganska kallt. Sådär som det är mellan vinter och vår. Sedan small det till, här nyligen. Efter Valborg. Boom! Tokvarmt! För att vara början på maj.
Låg en stund på mage i gräset igår och läste. På eftermiddagen. Tänkte det var lugnt. På kvällen kom svedan. Brände min rygg så det stod härliga till. Skönt ändå på nåt, att det kan vara så i maj. Vill inte säga att det är sommar än, jag vill ha en doft av vår lite till - och det blir ju en jävla vår om det fortsätter så här.
 
Har blivit ett par svängar till Västanhed, som just nu, men inte så många som jag velat. Plugget tar för mycket tid. Men nu är det inte mycket kvar av näst sista terminen. Skönt - och läsligt.
Fotbollen tar ju också mycket tid. Men nu, efter fyra omgångar, kom så äntligen första poängen, borta mot Strömtorp i helgen. 1-1 slutade det. Nu vänder det, tror jag.

RSS 2.0