Minns din rygg så väl
En övergiven lekplats
dom har suddat ut våra spår
Där vi ristade in våra hjärtan
det var ett barnsligt ungdomsår
Men vi visste inget annat
det var den bästa av verklighet
Och vid Kinnekulles kulle
ligger vår begravda hemlighet
En natt som kanske var den bästa
vi gick igenom ekhagen
Vi var vårt eget kungarike
när vi såg en siluett av staden
Du sa "det här är inte mycket
men det kan bli nåt väldigt fint"
Men jag hade inte förståndet då
jag var redan i det finaste av fint
Jag kan inte ta farväl
spottade blod utav ditt namn
Men jag minns din rygg så väl
nu är den i nån annans famn
Ja jag minns din rygg så väl
som på väg mot dödsrikets hamn
Jag kunde inte ta farväl
nu är du in nån annans famn
Nu rider jag över torget
förbi Carina i neon
Tänk att ett liv som alltid har levt här
helt plötsligt känns så långt härifrån
Och jag glömmer nya minnen
för att ge plats åt det som var
Kan inte komma ihåg att glömma dig
fast jag försöker stannar det kvar
Dom säger att det bara blir bättre
men jag kan inte erkänna det
Så jag ljuger för att somna
det är min nya verklighet
Och jag drömmer om en sommaräng
som alltid dör och kommer igen
Det var ju så det skulle vara
fast vi blev gamla fanns alltid sommaren
Den kärleken
Vad som än hände hade vi alltid den
Och jag minns din rygg så väl
som på väg mot dödsrikets hamn
Jag kunde inte ta farväl
nu är du in nån annans famn
Ja jag minns din rygg så väl
spottade blod utav ditt namn
Men jag minns din rygg så väl
nu är den i nån annans famn
Måste stå emot
måste få det gjort
Nej, fy och skäms
Tanken skräms
Hem igen
Måste stå emot
allt är redan gjort
Ja, äntligen
Äntligen
Äntligen
