Hej & hej
Men men, det finns väl caféer och sådant att sitta på.
Annars då? Tjae, vi firade Åshild på hennes 21-årsdag - och det med en hejdundrande hemmafest med pizza och hela köret. Helt crazy.
Nej men det var grymt. Mycket folk och så. Först var vi hemma hos Dave & Co, där Fröken Blomberg nu ska bo, och sedan var vi på ett par krogar en sväg, innan vi avrundade hemma hos Dave igen. Jag vill säga att det blev väldigt lyckat.
Men nu har jag i ärlighetens namn inte tid längre - och jag vet fanimej inte när jag äntrar cyberspace igen. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge.
Nytt ämne
Meddelande till Morgan Kall.
Läs din mail för att se instruktionerna till din nästa utmaning.
Best of luck.
I sin ordning
Just nu är jag så jävla självsäker, så jag kan inte förstå hur mitt namn skulle kunna ha betytt någonting annat?
En dag i livet
Så fort jag går utanför dörren så känns det som att jag ska ut i krig. Jag tar på mig mina solbrillor och I'm tha' man. Ingen känner mig, men alla vill veta vem jag är. Han som äger gatan. Bring it on 'ya twat, I'll fucking 'ave 'ya!
Life's good, man. I just roll with it. Och med Oasis i hörlurarna är det svårt att inte känna sig som The King of the world. Jag saknar dem, men någonting säger mig att vi inte hört det sista från dem än.
Jag skriver när jag känner för det, jag tar en kaffe på stan, jag går en sväng, sätter mig ner i parken, går och käkar nånting, tar en kaffe för take away, går ner till hamnen, två flickor frågar om jag har 2 dollar till tåget, "självklart" säger jag, flickorna tackar och önskar en "beautiful day", på håll vänder de sig om och ropar "You sexy man", jag gör honnör och tänker "Cheers!". Bara flyter, liksom.
Annars var det fem veckor sedan jag tränade fotboll. Så här långt uppehåll har jag nog inte haft sedan sjumanna-åren, och det märks att kroppen inte är van vid det. Den har helt enkelt börjat reagera, och protestera. Jag får typ kramp i vaden varje gång jag kliver ur sängen på morgonen, det känns i låren när jag går i trapporna, och om jag har suttit ner länge så är jag alldeles trasig i höftena när jag reser på mig. Så jag går där och haltar på stan och tänker "det var då själva fan så det kan bli av ett litet uppehåll".
Men det får bli ändring på det. Ska börja löpa om dagarna så att kroppen börjar fungera igen. Jag ska inte ha gått ner mig någonting när jag kommer hem igen.
Björklund
Man kan ta min själ, men inte min stolthet.
Lite bilder från två veckor...
Fröken Blombergs hyresvärd Peter med ett samurajsvärd. Jag var lite rädd att han skulle gå bananas, men som ni ser så tog Fröken Blomberg det hela med ro.
Och Herman The German sa: "Jag har alltid velat slicka på ett samurajsvärd" - och så gjorde han det.
Nu är det ingen tvekan längre - jag gör den godaste pasta carbonaran i hela världen. Det är sant. Jag har aldrig
smakat någon godare, och jag har smakat på många genom åren. Det är helt jävla otroligt hur god den är - varje gång! Lillebror har sin köttfärssås - men jag har min carbonara.
En härlig sjöpromenad att strosa runt på.
Av någon underlig anledning har jag börjat gilla palmer väldigt mycket. Nästan obehagligt mycket. Jag vet inte vad det är.
Gröna vidder.
Mmm, det är ett bil-land det här, sanna mina ord. Jättemycket bilar överallt, faktiskt. Det har väl och göra med att det är sådana enorma avstånd till allting. Och de kör på fel sida, dessutom.
Pert City.
En av mina tre favoritplatser just nu faktiskt...
...här kan jag sitta i timmar och bara titta. Som balsam för själen.
Som ni ser är Fröken Blomberg alldeles överväldigad över att vara begravd i skolarbeten.
Söndag förmiddag i solen efter en utekväll.
Rough night
Sömnlös natt. Svettades som en gris och frös som en hund. Grubblade alldeles för mycket. Drömde dåligt, vaknade med ett ryck, och pustade ut över att det inte var sant.
Ibland är en dröm det jävligaste man har.
Judgement day
Det regnar inte ofta här - men när det väl regnar, ja då fan i helvete regnar det!
Ni kan prata om eran snö där hemma - men jag har varit med om tidernas jävla monsterorkan. Det är det värsta jag varit med om.
Det var lite mulet på himlen när jag lämnade huset på eftermiddagen, men mer än så var det inte. Sedan gick det några timmar och det började mörkna på. Plötsligt brakade helvetet lös. Det har inte regnat här på flera månader - och det skulle minsann tas igen nu!
Först haglade det iskuber, riktiga bamsingar, och sedan kom syndafloden. Och jävlar vad det blåste, det var helt sjukt! Träd föll omkull, folk tappade balansen av vindpustarna och paraplyerna for all världens väg.
Där stod jag och i short, t-shirt och en kaffe i handen och tänkte "Jaha...". Jag tog skydd i ungefär en halvtimme, innan regnet avtog en aning och jag kunde ta mig till tunnelbanan realtivt torr.
Sedan kom jag fram till Leederville, och var det nästan så att solen sken. I fem minuter. Därefter var det dags igen, och den här gången var det ännu jävligare. Folk nästan flydde i panik, alla affärerna var översvämmade och trafikljusen hade slocknat så det blev kaos bland alla bilar i korsningarna. På himlen blixtrade det så att det nästan var epilepsi-varning, och varje blixt följdes av ett sånt jävla dunder och brak ovanför våra huvuden att man nästan trodde att det var britterna som anföll.
Jag tog skydd under ett tak vid en affär som klarat sig undan vattnet, och jag tänkte att "någon gång måste det väl ge sig". Mistaaaaaaaake!
Regnet blev bara kraftigare och vattenmassorna kröp sig närmare. Det var bara jag och en annan kvinna som stod där, och så den trevliga mannen som ägde affären. Han sa åt oss att komma in, även fast det var stängt, och skydda oss mot regnet. Det gick bra en stund, innan vattnet började stömma in genom dörren. Med vatten nästan upp till midjan fick jag vada ut ur affären och jag tänkte att "jag måste ta mig hem". Gatan hem var lika vattenfylld den, så det blev att vada hela vägen hem med vatten upp till knäna.
Som sagt, det var det jävligaste jag varit med om. När moder jord spänner musklerna så är man liten. Vilka enorma krafter alltså.
Men men, jag mår bra och det var aldrig någon fara. Bara jävligt sjukt. Fröken Blomberg var på UNI så hon missade spektaklet, men frågan är om hon kommer hem ikväll i röran efter vattenmassorna?
Någon att fira
Stort grattis till henne och hennes dag. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: 24 är en bra ålder. Det nya 23. Än så länge, i alla fall. Sånt kan ju ändras, men just nu känns det som att 24 kommer att bli ett bra år i mitt liv - och jag hoppas att detsamma gäller för alla andra 86:or.
Lol
Oj. Blev inte många timmars sömn inatt. There's no time for sleeping when you're partying.
Kvällen började i Netherlands, tror jag det hette, hemma hos Åshild och hennes nyinflugna pojkvän Tord. Oerhört trevligt faktiskt, och bra människor det där. Tord bjöd på Ginger ale, som är helt enorm gott, och berättade även att han var ett stort fan av Flight of the conchords. Fantastiskt. Jag trodde det bara var Riddarna som gillade det.
Anywho, sedan åkte vi in till Freemantle och joinade några svenskar som Åshild kände. Jag fattade inte det först, att alla svenskarna var i ett sällskap, så jag tänkte bara "fan vad svenskar det blev helt plötsligt." Snackade även fotboll med en australiensare, som gillade Henrik Larsson väldigt mycket. Zlatan tyckte han inte om. Jag kontrade och ljög att jag älskade Harry Kewell. Men det gör jag inte.
Sedan dök även Herman The German upp. Fast egentligen heter han ju George. Han bjussade också på några pints. Måste bjuda tillbaka någon gång.
Därefter drog vi vidare till en stor jävla klubb, tre-fyra vånningar tror jag, innan vi tillslut landade hemma hos Julian, en australiensisk vän till Fröken Blomberg, där vi slaggade över. I typ 4-5 timmar.
Idag blev det en fet ostpizza och en stor Cola, sedan var man tillbaka i det normala igen. Inga konstigheter.
Men jävlar vad varmt det var idag! Tror nästan det är den varmaste hittills. Klockan är liksom halv åtta på kvällen och det är 30 grader ute. Jag vill inte ens tänka på hur varmt det var på dagen.
Aja, lite bilder från igår.
Åshild och hennes Tord.
En apa som liknar mig.
Jag och Herman The German. Fast egentligen heter han ju George...
Fröken Blomberg och hennes nya glasögon.
Och det här är väldigt roligt. Ser ni hur fokuserad jag är, precis som att den här bilden skulle vara den viktigaste och mest seriösa bilden i mitt liv. Jag ser nästan lite besvärad ut. Att det sedan osar gay över hela skiten gör ju bara saken ännu roligare.
Jag får be om att få återkomma...
Jorå, det rullar på. Men jag har inte tid nu. Vi ska iväg på nån svenskfest snart. Kan bli kul. Kanske. Jorå.
Kulturkrock
Det är lite si och så med vad man får göra och säga här i Australien. Man får inte säga ditten och göra datten. Typ.
På MacDonalds till exempel så sitter det skyltar som uppmanar om att: "Man måste vara trevliga mot varandra. Det tillåts inget aggressivt beteende, berusat beteende eller oförskämt beteende. Och inga svordomar!". Just det där med svordomar har jag reagerat på. De är, eller kan vara, väldigt konservativa när det gäller svordomar. "Fuck" är inte alltid så populärt. Därför är det väldigt roligt att vistas tillsammans med Fröken Blomberg. En gång använde hon uttrycket "fuck me hard and slowly" så att en australiensare nästan satte pastan i halsen. Jag reagerade inte, men att se australiensarens reaktion var väldigt roligt.
Hursom, alltid när jag ser de där skyltarna som uppmanar om trevligt beteende så börjar jag alltid nynna på Blink 182's låt Family reunion i mitt huvud. Den går så här:
"Shit, piss, fuck, cunt, cocksocker, motherfucker, tits, fart, turd and twat.
Shit, piss, fuck, cunt, cocksocker, motherfucker, tits, fart, turd and twat.
Shit, piss, fuck, cunt, cocksocker, motherfucker, tits, fart, turd and twat.
Shit, piss, fuck, cunt, cocksocker, motherfucker, tits, fart, turd and twat.
I fucked your mum."
One week later
Sitter just nu på golvet och försöker få igång tankeverksamheten - men det är en trög dag idag. Fröken Blomberg pluggar på här bredvid så det slår gnistor om henne. Man kan inte bli annat än imponerad. Jag säger då det...
Men - helvete vad ledsen jag blev när jag läste expressen.se. Flight of the conchords kommer till Sverige och Cirkus den 28 maj - och herregud vad gärna jag skulle vilja gå på dem tillsammans med Kaggen och Påven. Åh, kära nån, jag tror det kan bli hur bra som helst.
Nåväl, vad är väl en kväll på Cirkus...
Lite pics...
Här spenderade jag mesta av min dag. Men det gick inget bra, så det blev ingen bra bild heller...
Här bor jag för tillfället. En helt okej lya.
Här min landlord, typ, som också har en landlord. She's crazy.
Här är Fröken Blombergs nattliga vän - Mr.Gecko. Sliskig jävel det där.
Världens gladaste köttfärssås. Jag stekte köttfärssåsen, men Fröken Blomberg pyntade den så att det blev lite mer flower power. Den var god - men inte lika god som Lillebrors köttfärssås.
Oförskämt nästan...
Just nu mår jag fruktansvärt bra, och det är svårt att förklara, but I'm having the time of my life. Och någonting säger mig att saker och ting kan bli ännu bättre.
Jag vet inte vad det är jag käkar eller dricker - men just nu ler this old heart of mine.
Loving this
Shit alltså vad jag har gått! Det är någonting befriande med att ta klivet in i en stad och inte veta alls vart man ska gå. Perth är ungefär som Stockholm, så det fanns ett antal vägar att gå. Men jag hade ju ingen tid att passa eller någon speciell plats att vara på - så jag bara gick. Om jag kände för att ta vänster så tog jag vänster, om jag ville gå till höger så gjorde jag det, och jag gick bara dit nosen pekade. Fantastiskt.
Jag kan ju inte påstå att jag visste var jag var någonstans, men jag kände mig heller inte vilse. Tack vare alla jävla skyskrapor runtomkring så hade man ändå ett ganska bra hum om vart man befann sig, i förhållande till tunnelbanan som jag kom ifrån, och ja...dit hittade jag ju tillbaka utan problem.
Efter att ha gått ett tag kom jag fram till en park, och det kan jag säga redan nu att där kommer jag att tillbringa många timmar här nere i Australien. Det var som ett vackert grönområde, insprängt bland alla höghus, skyskrapor, hotell och affärer. Populärt verkar det också vara, då nästan varenda parkbänk var ockuperad. Här vistades barnfamiljer, kärlekspar, pensionärer och lunchande business men med en liten doggy bag i handen. En skön tillflykt någon timme om man sitter på ett kontor hela dagen, kan jag tänka mig.
Aja, där satte jag mig och skrev - och där kommer jag att sitta igen. Många gånger.
Lunch på MacDonalds följdes sedan av en cappuccino på ett fik med utsikt över folket som vimlade längs gatorna i Perth, efter jag vandrat upp och ner och hit och dit i timmar i ett utav de väldiga varuhusen i centrum.
Det har varit en dag med kvalité kan jag lova. And tomorrow I will do it again, fast då kanske jag går vänster istället för höger som idag, och tvärtom. Ja ni fattar...
Här är parken jag kommer att sitta i. Ni ser ju träden där. Inte så märkvärdigt på utsidan, men på insidan...
Och här är lite andra bilder från Perth City
Det är dags för mig att komma ut glasögongarderoben. Jag har faktiskt inget val, mina linser börjar bli dåliga, och jag har inga fler med mig.
Min första tid
Söndag. Japp, det känns som söndag. Utan besvär. Fast ni kanske nyss har vaknat, medan jag börjar tänka på kvällsmaten.
Mina första intryck av Australien och Perth då? Tjae, jag har ju inte hunnit se så våldsamt mycket än, men av det jag sett så verkar det väldigt schysst. Typ som Sverige fast mer utomlands. Ni vet...
Vad jag däremot har hunnit märka är att människorna är väldigt softa och laidback. Här finns inga problem, det är bara "no worries, man" eller "no problem, man", vilket är väldigt skönt. Sedan får jag använda ett uttyck som jag älskar, nämligen "Cheers, mate", vilket tydligen är ett väldigt australiensiskt uttryck.
Nåväl, i veckan som kommer så ska jag väl försöka att se lite mera. Jag har väl inte haft jet-lag direkt, men lite halvseg och småtrött har jag varit. Det är väl värmen och omställningen kanske.
Sedan har Fröken Blomberg haft fullt upp med sitt pluggande, vilket jag var medveten om innan jag åkte ner. Däremot tror jag inte att folk förstår där hemma vilket jävla hästjobb hon lägger ner. Hon sliter som fan och är superduktig, och det verkar som så att internationella stundenter har betydligt tuffare med tanke på språket och de högre ställda kraven, men envis och målmedveten som hon är så kommer hon att fixa det. Det verkar som att hon verkligen trivs här, och jag börjar så smått förstå varför.
En av anledningarna till att jag ville åka iväg var ju för att kunna skriva på min bok, och det känner jag redan nu att det kommer jag att få göra här nere. Jag har redan skrivit mycket sedan jag kom hit, och ge mig några månader till så ska ni nog få se på fan!
Äh, jag har inte ens varit här en vecka än - men jag känner redan nu att det här är allt jag hoppades på.
Annars då? Ja, jag hörde att det blev torsk mot Söderköping. Lite details, please. Kaggen är ju inte snabb på hemsidan.
Och så vann Blåvitt i premiären! Mot Kalmar dessutom! Dubbel skönt, för är det nåt lag jag hatar så är det Kalmar. Och Hysén dunkar på. Kan bli en ljuvlig säsong.
Och Anna Bergendahl vann Melodifestivalen. Mmm, helt okej, hon hade en bra låt, tveklöst den bästa i finalen, även om jag fortfarande älskar Kalle Moreus och Orsa Spelmän. Nä fan, det här blir nog bra. Man har ju ingen aning längre om vad som funkar i Europa så det är väl bara att hålla tummarna, liksom.
Men Modo missade slutspelet, och det värker. Hoppas inte Foppa väljer att avsluta så här. Ge det ett år till. Ett VM-guld och SM-guld till.
Första dagen på stranden...
...fast egentligen var det på kvällen.
Jag och Fröken Blomberg tog ett sexpack och åkte ner till stranden och satte oss. Det var solnedgång, men fullsmockat med folk.
Efter en stund joinade Fröken Blombergs norska kompis Åshild oss, och därefter också en tysk klasskamrat vid namn George (som för övrigt hade samma hår som en annan George, från Bulgarien).
Vi satt där ett tag och surrade innan vi förflyttade oss upp till baren på ett intilliggande hotell. Blev några Fat Yak innan tåget rullade oss hem. En lagom lugn och trevlig kväll i detta helvetesvarma land.
Just nu sitter Fröken Blomberg här och svär lite över det ena och det andra, och dessvärre har jag glömt det mesta vad gäller Exel och dylikt från skolan, så till någon hälp är man inte.
Annars ryktas det om någon chilifestival här i stan ikväll. Jag vet inte vad det innebär, men det låter starkt.
En lite promenad
Palmer. Alltid ett bra tecken på att man är i ett exotiskt land.
Svarta svanar. Såna har vi inte i Sverige.
Jag satte mig där i parken på en bänk och blickade. Tänkte att det var bra konstigt ändå. Ena dagen går man i flipflops och badbyxor längs stranden på Patong beach, andra dagen går man i långbyxor och vinterjacka och pulsar i snön i Sverige, och nästa dag sitter man på en parkbänk i Australien i 38-gradig värme och tittar på svarta svanar. Tjae...
Det blev ju jävla varmt där jag gick, och hade det inte varit för att jag glömt badbyxorna så hade jag nog tagit mig ett dopp.
Perth Stadium?
Min resa, lite smått...
Jag hade varit smart nog att boka en plats långt bak i planet till Bangkok, vilket gjorde att jag förfogade över en tvåstolsrad helt själv och samtidigt hade nära till toaletten.
Jag var närapå ensam i kabinen, som om jag åkte ett privatplan, sånär som på ett danskt rockband som skulle spela på en festival i Thailand. It was pure awesome!
Det tog inte lång tid innan drinkvagnen kom rullande, och jag suckade och började gräva efter kontantkortet. Men då avbröt flygvärdinnan mig och sa "Sir, it's for free". Då slog jag ihop händerna i triumf och beställde blixtsnabbt in en whiskey, och jag tänkte att "here's where I win all my money back" så därför sa jag också "...and keep it coming."
And it kept coming. Efter ett tag började nog flygvärdinnan bli lite orolig, så hon frågade försiktigt "Anything else to drink? Maybe juice or Cola?". Men jag stod på mig och sa "No, I would like to have another whiskey, please."
Sedan började det kurra i magen, och i samma ögonblick dök matvagnen upp. "Would you like to have pork or chicken, sir?". Jag tog pork. Ett mycket fint kött som tillagats på thailändskt vis utgjorde min lunch. Men det var starkt, och det blev torrt. Jag tänkte "fan, jag skulle ha beställt någonting att dricka." Mer hann jag inte tänka innan en herre kom fram och frågade "Would you likte to have the red or white wine, sir?" För en sekund undrade jag om de kunde läsa mina tankar, innan jag tog det röda vinet. Det gick ner ganska snabbt, och snart var mannen framme igen. "More wine, sir?" Vid det laget hade jag nått nivån då man bara "Ja fö' fa'an!"
Jag sneglade bort mot de dansa rockkillarna och såg deras vattenglas och halva vinglas, och jag tänkte "Ha! I outrocked you guys!" Sedan somnade jag och vaknade upp i Bangkok 9 timmar senare.
Neeee. Men servicen var grym, och det var inte för inte som man kände sig som en rockstar. Sedan tänkte jag, om det är så här på ekonomiklass, hur har de det då uppe i buissnes class en trappa upp i planet? Antagligen fotmassage med happy ending, champagne och bubbelpool.
Danmark var grått och dystert. Det påminde om en dålig Dogma-film utan ambition och handling.
Vi lyfte upp upp och seda högre. Igenom molnen. Plötsligt kom en ljusexplosion. Det var nästan så att man kastades bakåt av solens kraftfulla ljus. Vi var i himmelriket.
Ovanför molnen regnar det aldrig.
Det är en konstig känsla att lämna marken och färdas uppåt. Plötsligt är vi helt själva. Molntäcket avskärmar oss. Det enda man ser är ett vitt golv och en ljusblå omgivning. Precis som att världen gått under, allt var utplånat på Jorden, och det enda som fanns vid liv var vi. Vi som flyger. Vi var i år 0, och det var vi som nu avgjorde hur världen skulle se ut från och med nu. Det är mäktigt.
Men det var en helvetes morgon. Jag och Far kom iväg lite senare än planerat, och då tänkte jag att det var lugnt, och tiden tickade iväg.
...och så kom en bilkö.
Just där och då var jag till 99% säker på att jag skulle missa planet, samtidigt som jag satt och tänkte "ta det lugnt, det ordnar sig alltid".
I en bilkö. Klockan tickade. Sista incheckningen var klockan 9, det började närma sig halv 9, och det var dryga 3 mil kvar. Sedan lättade det.
Jag trummade med fingrarna med Far upprepade "Ta det lugnt. Du hinner, du hinner". Och det gjorde jag. Planet till Köpenhamn var dessutom försenat, så det gjorde inget med den där bilkön. Men fan vad stressad jag var.
Nåväl jag kom fram till Perth tillslut, och där stod Fröken Blomberg och hennes hyresvärd Peter och tog emot mig. Jag var trött men klarade mig fram till kvällen. Sedan somnade jag och sov gott.
Nu sitter jag helt ensam och ska väl snart ta mig en runda i krokarna på egen hand. Det är 35 grader, halv två på eftermiddagen. Lite höst, sådär.
Det här känns för jävla bra.
Yours truly, Jonatan.
I'm on the other side
Hej då
Ett nytt kapitel
Dagen idag har handlat om att tvätta och fylla på med nödvändigheter som inte är nödvändigt i Thailand men som är nödvändigt i Australien. Typ som ostbågar.
Det har varit lite ditt och datt med saker och ting, och nu är nog det mesta fixat.
Sedan har det varit att säga ett litet farväl till släkt och så. Mormor och Morfar och sånt. Var också en sväng till Köping där grabbarna i fotbollslaget tränade ikväll. Det blev inte så mycket med det, mest ett "hej" och "hej". Känns lite fjantigt att säga farväl dock. Den här resan är en stor grej för mig, men säkert inte så stor för andra. Det handlar om några månader. Det kan komma att kännas lite, men det kan lika väl komma att kännas som en livstid. Vi får se.
Men det här känns helt rätt. Jag kommer att sakna mina nära, mina vänner, mina lagkamrater och fotbollen. Men det här känns helt rätt. Allt annat är skit om jag inte gör det här. Allt som varit dåligt, allt som har tyngt ner och fått mig att tvivla och tänka fruktansvärda tankar ska bort nu. Jag ska rengöra mig själv. Få bukt på saker och ting. Det här ska bli världens mest klockrena spark i arslet.
Till alla mina nära och kära, min familj och mina vänner: jag älskar er.
Jag kommer tillbaka. Och om jag inte gör det...jag har alltid älskat er.
Mina första steg mot att lägga världen under mina fötter börjar nu.
Mer bilder...
Hej mina kära Å, Ä och Ö
Det är ändå rätt häftigt att tänka på att man vaknade på ena sidan jordklotet och gick och la sig på andra sidan jordklotet.
Flygresan hem gick bra, om än lite seg. Var hemma vid nio på kvällen, trött, då klockan var fyra på morgonen i Thailand. Men jag sov inget på planen, så jag tror att jag tajmade in jetlagen ganska bra. Bara lite halvseg nu.
Men snart blir det till att kvickna till. Har miljoner grejer att fixa idag, känns det som.
För imorgon förmiddag klockan tio sitter jag på planet igen - på väg till Australien. Det blir Asien-Europa-Australien på fyra dagar. Rätt hårt.
Nej...dags och spotta i nävarna.
Terminalögon
An airport fairy tale, with hearts in bloom, where two is one.
Your hands in mine, my arms around the softest skin.
I tell you harmless lies, to hear you laugh, to feel you breath.
Our love's like planes, it flies away, but reach no end.
Your eyes are tired, my shoulders are yours to lean on. I watch you fall asleep and kiss you away to a happy place. And when you wake up your body is warm, and still in mine.
Your arms around my neck, I can't believe, let this be real.
We get ready to fly, and I hope to die, with your taste on my lips.
And have I told you this: I love you.
Sista rapporten
Eller?
Ar det som sa att drommar speglar den tillvaro vi allra helst onskar oss - eller ar det bara ett surrealistiskt hopkok av intryck och handelser fran vardagen? Jag vet inte, men om drommar ar den verklighet vi onskar oss, da har jag inte langre en aning om hur jag vill att min verklighet ska se ut.
Men det har jag. Tror jag. Trodde jag. Kanske inte.
Just nu tanker jag att min verklighet ar det jag bestammer mig for att gora av detta nu. Och nar jag ar fardig sa kommer ingen att glomma mitt namn.
Idag ar det lordag. Klockan ar snart 17.00. Det blev en dag pa stranden.
Imorgon bitti aker vi hem igen, efter tva veckors underbar quality time. Som balsam for sjalen. Sitter har med tva Chang, bland de sista kanske, och sedan vantar en helkvall med familjen. Vad nu det kan innebara?
Thailand var bra. Riktigt bra. Men nu ar jag fardig med det.
Vi ses i Sverige.
En tanke pa Paradise Beach
Borjar bli lite nojig. Hur fan ska det ga med allt, liksom? Jag kanske blir hemlos och utfattig?
Men sedan dricker jag en Chang och tanker att det har ar precios vad jag behover. Sta pa lite ostadiga ben. Jag har inga forvantningar och inga forhoppningar - jag vet bara att det ligger helt ratt i tiden. Tanken pa att komma hem till ekorrhjulet dar hemma gor mig illamaende, och darfor kanns denna tripp sa passande och valbehovlig.
I'm ready now, I'm fucking ready now, som de sjong i somras.
Lost in far away...
Men det var igar det. Idag blev det lugnt och imorgon aker vi nog ut till en liten o och har det gott.
For ovrigt ar det under mina langa strandpromenader som det fods fram. Bit for bit. Tradarna knyts ihop. Snart ar jag redo att satta tanderna i det. This is it!
Vita strander
Dagen borjade med en stadig frukost (1 ton bacon saklart) innan det bar ivag mot baten som skulle ta oss ut till havs. Det var vi, ett par finnar, nagra marockaner (tror jag) och ett helt gang med asiater av alla de slag.
Forsta stoppet var Koh Island, och dar snorklade vi bland totalt oradda och exotiska fiskar vid korallreven. Enormt haftigt, faktiskt.
Sedan akte vi till Monkey Beach och matade nagra vresiga och fracka apor, for att senare inta en lunchbuffe pa en intilliggande o. Darefter snorklade vi runt baten ute till havs en stund, och da holl de dar helvetes marockanerna pa att javlas genom att mata fiskarna sa att jag nastan blev uppaten av ett hungrigt stimm. Men skrattar bast som skrattar sist, det var inte jag som lamnade baten med ett blodande kna. Ha!
Avslutningsvis akte vi till Maya bay, som ar stranden dar filmen The Beach med Leonardo DiCaprio spelades in. Det var riktigt javla coolt - och fruktansvart vackert!
Ja, sammanfattningsvis var det en spannande och rolig upplevelse. Nu forstar jag varfor somliga faller pladask for Thailand.
Halvtid
Ja, dagarna har sin lilla gang. En vecka har nu passerat, och en vecka aterstar. Kanns mer an okej skont.
Vi har varit runt pa lite strander har runtomkring, men imorgon ska vi ta baten ut till nagra mindre oar, bland annat Phi phi-oarna. Det blir val lite snorkling, lite sightseeing och lite lapande av sol, sa det ser jag fram emot valdigt mycket.
For ovrigt funderar jag pa att importera en san har tucktuck-taxibil de har har nere och starta eget i Kungsor pa sommaren. Forsta pengarna jag skulle tjana pa att skjutsa folk fran byn ut till Skillinge och tillbaka. Eller till och fran Harrys i E-tuna om kvallarna. Jag skulle bli miljonar!
Men vad hande mot Malmkoping??? 3-1??? Snygg-Johan som innermitt??? Han ar ju given ytterback...
Details, please. Laguppstallning, malskytt, matchanalys??? Ge mig lite att tugga pa.