Jag ska nog lyckas

Glad midsommar på er alles, Kan det vara en av årets trevligaste dagar måntro? Ja, jag tycker nog det.
Dagen spenderas traditionsenligt uppe i Västanhed, innan det fram mot kvällningen vankas lite vuxendisco hos David Jansson.
Det blir bra det.

Ja det blev en poäng i sista matchen för vårsäsongen, hemma mot Kumla. 0-0 slutade matchen, och det var väl ungefär så roligt som det låter. Dock hade vi kanske något övertag, och något bättre målchanser, så var det nåt lag som skulle ha vunnit så var det vi. Tycker jag.
      Men en poäng är bättre än ingen poäng, i detta läge, och speciellt när det kommer mot ett topplag. Vi har visat att vi kan vinna mot vilket lag som helst, men vi har dessvärre också visat att vi kan ta stryk av vilket lag som helst om vi är på det humöret.
      Fast det är klart, vi var/är nykomlingar. Vi inledde dåligt, men avslutade starkt. Nu vet vi vad det handlar om inför höstsäsongen. Kan vi fortsätta på detta så kan det bli en riktigt rolig sådan.

Endast en U-match återstår nu innan sommarledigheten träder i kraft. Lite synd, för jag kände mig något sånär på g här i slutet. Det har kommit de här sista två veckorna.
      Men detta är ju också en möjlighet att träna ytterligare.
      Vill så gärna göra höstsäsongen.

Sista dagen imorgon - sedan helg och midsommarafton. Gött!
      Därefter två dagars jobb - sedan Peace & love. GÖTT!

Vilken härlig avslutning ändå. Fast lite snopet, att nu när det gick så bra så skulle det vara försent. Och tillslut över.
      Bilderna när landslaget går och tackar de otroliga svenska supportrarna...de var både väldigt fina och sorgliga. Ett "tack och hej".
      Många frågetecken efteråt. Skulle Chippen ha varit en startman i detta EM, med tanke på hans fantastiska inhopp? Skulle Jonas Olsson ha startat bredvid Mellberg och Granqvist till höger i premiären? Skulle Anders Svensson ha startat i premiären? Jag skulle vilja säga ja till allting, och så ville jag ha det redan innan premiären.
      Men men, man vet aldrig hur det skulle ha slutat. Det enda vi vet är att EM är över för Sverige, och att en stor del av EM dör i och med det.
      Nu håller vi på Italien, va?

Den sista kvällssolen håller på att glida mig om hörnet. Det funkar en stund till. En härlig stund.
     Pizza i magen, fotboll i bakgrunden och nya King i handen. Äntligen får man njuta lite av balkongen. Men säg den stund som vara för evigt?
     Det har regnat otrevligt mycket i helgen, och de säger att det ska fortsätta även nästa vecka. Midsommarafton på fredag kan dock klara sig. Hoppas det. Hoppas verkligen det.
     I övrigt har det varit en smått förtjusande helg. Händelserik och ganska lång. Det blir oftast så när det är hålligång redan på fredagskvällen. Helgen blir längre då.
     Inte många veckor kvar att jobba nu. Tre, för att vara exakt. Eller två och en halv, för nästa vecka jobbar jag bara måndag och tisdag - sedan är det Peace & love som gäller. Känns långt bort, men det är det ju sannerligen inte. Längtar.
     Men nu håller Perlskog på att vråla sig sönder och samman så jag måste gå och se efter vad som händer.

 

Ja... Fotbolls-EM snurrar vidare med roliga matcher, och nu är vi inne i sista gruppspelsomgången. Och Sverige är redan borta. Vi fick inte ens chansen i tre matcher. Det känns verkligen för jävligt, och jag har aldrig upplevt en så snabb sorti tidigare.
      Fredagen började ju så bra. Solen sken och humöret var på topp vid Kungsörstorp, där det hölls allsång med Pandora. Mycket folk. En del som ville sjunga, en del som ville dricka, en del som bara ville njuta och umgås och en del som väntade på Sverige-England.
      Meningen var att matchen skulle visas på storbildsskärm, men den kollapsade, så istället fick det bli en vanlig platt-tv. Men satt man inte längst fram, som Ruutu, så gick det ju inte att se någonting - så det var bara att börja knalla hemåt och missa de första 20 minuterna.
      Eller inte hemåt, utan ner till Tordan. Där var det bra uppslutning, och vi slets mellan förtvivlan och hopp. Ilska när England gjorde 1-0, lycka när vi kvitterade, eufori när vi tog ledningen, frustration när England kvitterade och tomhet när England tog ledningen. Sorg när England vann.
      Men det var inte där Sverige spelade bort sig - det var mot Ukraina, såklart. Hade vi haft Anders Svensson på plan då så hade det nog räckt. Kanske även Toivonen eller Zlatan längst fram istället för Rosenberg.
      Jag har aldrig trott på varken Elm eller Källström - och fick tyvärr rätt, tycker jag.

Desto roligare blev det igår, när vi tog emot serieledarna Nordvärmland.
      Jag var inställd på en tuff match, med tanke på att Nordvärmland kom hit obesegrade efter åtta segarar och en oavgjord - men trodde och hoppades på att vi skulle kunna skaka dem efter den grymma insatsen mot Köping. Så blev det också.
      Redan efter två minuter hade Tomas Karlsson haft två jättelägen att göra mål, och efter sju minuter fick vi straff och Nordvärmland en frilägesutvisning. 1-0 till oss genom Tordan, och en man mer på planen.
      Dessvärre tog det bara dryga 10 miunuter innan det var kvitterat. Därefter svängde det lite fram och tillbaka. Vi hade väl mest boll, men Nordvärmland var ändå farliga när de ställde om.
      Man kan tycka att vi borde ha vunnit med en man mer i 85 minuter - men vi mötte ett grymt lag som med all sannolikhet kommer att vinna serien. Och det kunde faktiskt ha blivit förlust, då de hade ett skott i ribban bland annat - så vi får vara nöjda med en poäng tycker jag.
      Hoppas bara vi kan ta poäng även mot Kumla på onsdag, då har vi avslutat vårsäsongen bra och kan komma fräscha och peppade till höstsäsongen.

Till sist blev det en sväng in till Eskilstuna igår kväll. Det var jag, Lillebror, Simon, Maria och Sara hemma hos Jag-älskar-ljus-mannen, innan vi förflyttade oss till Brasseriet.
      Jag körde på mellanöl, och det blev en fin melodi. Nivån var kanon, och idag mår jag alldeles utmärkt, tackar som frågar.
      I övrigt då? Ja...bankautomaten åt upp mitt kort precis innan vi skulle in på krogen, jag höll på att få ett hederligt kok stryk av en stor gorilla inne på toaletten efter att killen bakom mig i kön sparkat på dörren ett antal gånger, det jätteregnade och åskade på vägen hem, men MacDonalds-maten satt som ett smäck hemma i den trygga och varma sängen.

Det om det.

My darlings! Giv inte upp. Jag lovar att börja producera inlägg igen, som i fornstora dagar. Med start imorgon, faktiskt.
     Inte nu. Hinner inte.
     Imorgon blir det allt om Sveriges uttåg ur EM, Allsången på Kungsörstorp, dagens poäng hemma mot serieledarna Nordvärmland, och kanske om kvällens äventyr i Eskilstuna?
     Håll ut. Imorgon åker vi. Igen.

Då är vi där igen. Sverige. EM-match mot England, och det känns som att det behövs en seger för att det ska vara fortsatt roligt. Inte nödvändigtvis - men det känns så.
     Tre förändringar sedan Ukraina-matchen. Elmander - givet, Anders Svensson - bra, Chippen - hoppsan? Lite oväntat, alla förväntade sig Elm eller Toivonen till vänster, men jag gillar det. Tror Chippen är grymt spelsugen och revanschsugen - och om engelsmännen inte sparkar sönder hans smala pålar så kan han ha lekstuga med dem.
     Skit samma, bara de vinner.
     Vi har ett bra facit mot England i mästerskap, och det hatar jag på ett sätt. Det invaggar en form av falsk säkerhet, i alla fall hos oss supportrar. Det betyder egentligen ingenting, för då var då óch nu är nu. Visst kan det vara ett psykologiskt övertag, men engelsmännen är så luttrade och egenkära att de ser förbi sånt där.
     Nåväl, det ska bli spännande as hell åtminstone.

Tänk att en så enkel grej som fotboll kan göra en så glad, så ledsen, så förbannad, så lycklig, så nervös, så förväntansfull. Just nu; bortom glad.
      Vi vann mot Köping FF med 3-1 - och den segern satt som en klockren sista-minuten-brytning.
      Det var ingen tvekan om att det var rättvist - det var klasskillnad idag - men fotboll är inte alltid rättvis, och ett tag var jag rädd för en förlust.
      Vi inledde tveksamt, men jobbade oss in och tog över matchen. En ribbträff som närmast, men inga mål. Så fick KFF en straff strax innan halvtid. 1-0 i arslet. Då var jag lite rädd för att vi skulle vika ner oss och börja deppa, samtidigt som KFF skulle få ny luft.
      Men - den andra halvleken hann knappt börja innan vi kvitterade genom giganten Putte. Sedan gjorde Borken 2-1 - och det kändes så bra.
      Efter det började KFF flytta fram, och jag var lite rädd att vi skulle sjunka för djupt och tillslut inte orka stå emot ett kvitteringsmål.
      Men - vi höll undan, och typ tio minuter ifrån slutet flög Mackan genom luften som en stridspilot och nickade in 3-1. Glädjen flög iväg som en raket ifrån läktaren.
      Jag menar...en sån seger! Att vinna mot KFF hemma på Runevallen är mega - men fan vet om det inte är skönare att vinna borta, på IP, på deras hemmaborg. Effekten blir då lite mer svidande, inte sant?
      Gött, säger jag - och tack alla inblandade för en strålande insats! Bästa för i år, so far, och alla la ner precis så mycket vilja och hjärta som jag hade hoppats på. Ingen vek ner sig.
      Just nu njuter jag enormt av detta, men jag hoppas att detta bär frukt även för resten av säsongen.

Kan det ha varit EM's sämsta match vi bevittnade igår? Kanske. För mig personligen, som svensk, så var det den roligaste - men rent objektivt sett var det ingen bra match.
     Och så blev det förlust. Hur jävla roligt är det? Inte alls, skulle jag vilja påstå.
     Men när vi spelade så illa så kan det inte bli nåt annat än förlust. Ukraina var hetare än oss, och samtidigt även kyligare och lugnare.
     Rasmus Elm såg ut att ha skitit på sig, Martin Olsson var en junior, Kim Källström var...Kim Källström, Ola Toivonen vet jag inte vart han var, han var inte med igår i alla fall, Sebastian Larsson gick inte att känna igen, Lustig var märkbart matchotränad - och Rosenberg var precis så blek och dålig som jag tyvärr hade förväntat mig.
      Då blir det tufft mot vilket lag som helst, när så många samtidigt spelar under sin förmåga.
      Såg ni när Anders Svensson kom in? Såg ni vilket lugn? Såg ni hur han inte slog bort en enda passning? Hörde ni hur saknad han var av Glenn Strömberg?
      Nu blir fortsättningen tuff. Jag vill inte säga omöjlig, men vi behöver allt ha ett par resultat med oss, utvöver två segrar ellet nåt sånt, för att det ska gå vägen. Ska bli intressant att följa fortsättningen.

Men skit i det nu! Den viktigaste matchen just nu är ikväll. Derby mot Köping FF i division 3 västra svealand!
      Fy fan så skoj det ska bli att bevittna. Nervöst, men framförallt roligt.
      Jag hoppas att alla förstår vilken viktig match det är. Inte på grund av tabelläget eller nåt sånt - utan för att det är så mycket prestige och heder med i spelet. Att förlora mot KFF är det värsta som finns. Det måste liksom finnas i varje KBK:ares DNA. Man måste bara göra sitt yttersta för att det inte ska inträffa.
      Matchen spelas i Köping, på IP, och där har jag varit med om att förlora med hela 6-1. Det var en av de tyngsta kvällarna i mitt liv. Som tur var vann vi hemma på hösten med 1-0, vilket räddade den säsongen på ett sätt, trots att vi åkte ur trean det året.
      Det är självklart att jag hellre förlorar mot Köping två gånger på en säsong och klarar nytt kontrakt i division 3, än att spöa dem två gånger och åka ur - men fan i helvete VI SKA INTE FÖRLORA IKVÄLL!!!!!
      Kom igen nu grabbar - det får se ut hur som helst, hur bedrövligt fult och eländigt som helst, bara vi vinner.

Spänning, förväntan, glädje, nerver, ångest, lycka. Mycket som snurrar i kroppen just nu, med dryga timmen kvar till avsparken mellan Sverige och Ukraina.
     Fast allra mest har jag ont i magen, men det tror jag beror på laxen jag just mosade i mig. Den har inte dött inom mig än.
     Nåväl, snart jävlar så smäller det - Sveriges intåg i detta EM-mästerskap! Det har varit allting jag tänkt på och sett fram emot denna dag.
     Det kan gå hur som helst. Vi kan vinna hela tjottabalengen men vi kan även bli helt skoningslöst nollade. Så har jag aldrig kännt förut inför ett mästerskap. Värst är kanske ju denna öppningsmatch. Det är en premiär mot ett hemmalag, många förväntar sig - och nästan kräver - att vi ska vinna om vi ska kunna gå vidare från gruppen. Känsligt läge. Men roligt!
     Desto mindre roligt att Rosenberg ska starta. Han är inte bra - och dessutom är jag allergisk mot spelare som tackar nej till skitgörat och sedan glatt trippar fram när härligheten serveras. Fy för sånt. Bättre med Hysén!
     Och Rasmus Elm. Han verkar vara en sympatisk och jordnära människa, och är en ganska duktig fotbollsspelare - men jag vill alltid ha Anders Svensson.
     Utöver det är det som det ska.
     Nu kör vi!

Jag är väldigt glad att jag inte gick ut igår. Det var ju träning idag, så för den delen var det ju uteslutet - men jag var ändå väldigt nöjd över att jag inte gick ut igår när jag vaknade imorse. Alltid skönt att vakna fräsch och utvilad till en ledig dag.
      Fick väldigt mycket gjort idag också, för en gång skull. Dels den obligatoriska (nåja) veckostädningen, men framförallt - allt skit som blivit liggandes i skåp och garderober.
      När jag flyttade in i februari så mosade jag, mer eller mindre, bara in allting i skåpen för att slippa se skiten - och där har det blivit liggandes sedan dess, typ. Men nu är allting sorterat, undanröjt, framplockat och organiserat. Väldigt skönt.
      Det jävligaste var att gå igenom alla hundratals papper. Jag hade fan lönespecar och fakturor ända från 2005! Sedan var det anställningsbevis, försäkringspapper, garantisedlar, skatteredovisningar och fan vet allt.
      Väldigt välkommet att då breaka med fotbollsträning klockan tre - och kors i taket, det gick ganska bra också! Ä-N-T-L-I-G-E-N! Inget överdrivet, men ändå. Då kan ni förstå hur det sett ut tidigare.
      Men snälla rara nån - ge mig lite sol! Av en enda anledning, egentligen - så att jag kan utnyttja min balkong! Har ju inte fått nyttja den en enda ledig dag sedan jag skaffade mina utemöbler. Det är underkänt, sommaren. Bättring!
      Men tack och lov för EM! Jag älskar varje sekund av tv-sändningarna. Till och med en händelsefattig match som Irland-Kroatien är rolig att titta på, om än så bara lite i bakgrunden.
      Och nu jävlar är det bara lite mer än 24 timmar kvar till Sverige-Ukraina! Laddningen börjar nu.

Studentdagen igår - och det var då för väl att det blev bra väder. Det hör liksom till. En skolavslutning med regn är ingen skolavslutning. Det ska vara vita klänningar, sandaler och randiga kortärmade skjortor - så är det bara!
      Mina skolavslutningar såg för det mesta likadana ut. Efter kyrkan och alla "glad sommar"-hälsningar så letade alltid jag och Kaggen oss till våra föräldrar, där någon av oss alltid lånade pengar av den andres föräldrar för att köpa glass. Så var sommarlovet igång!
      Man gick nerför gång- och cykelbanan vid Sporthallen, förbi Västerskolan där träden doftade den där magiska sommardoften. Fy fan, det var sannerligen happy days.
      Men det var barndomens skolavslutningar - de senare årens avslutningar var ju liksom ingenting i jämförelse. Bara ångest, egentligen. Ångest över att bli äldre. Studentexamen ska vi inte ens prata om.

Nu är det i alla fall verkligen sommar - på riktigt - och jag hoppas att även solen förstår det snart.
      Som tur är så drog ju fotbolls-EM igång igår, och det räddar många gråa kvällar. Jag kan inte minnas när jag var så här peppad och sugen på ett mästerskap senast - det måste ha varit typ VM-98 - och det ska bli så fruktansvärt roliga veckor framför teven. När sedan Sverige går in i turneringen så kommer jag att gå i spinn, jag kan knappt bärga mig. Anledningen är väl för att det känns som att det kan gå hur som helst - vi kan komma toksist i gruppen eller så kan vi gå hela vägen till final. Känns det som.

Min lilla vinkällare i köket börjar ta sig. Nu är det halvfullt, men jag siktar på att fylla den inom kort.



Har även införskaffat mig en skrivbord - äntligen! Hittade det på Roberts auktioner, så nu är min lilla skrivarhörna i sovrummet på plats.

6 juni. En dag som i min barndom enbart betydde Svenska flaggans dag. Det skulle flaggas utav bara helvete! Att det var Sveriges nationaldag var ingenting jag kunde ta in. Inte förrän man blev lite äldre, men inte ens då så la man nämnvärt mycket tyngd vid detta faktum.
      Annat är det i Norge. Deras nationaldag 17 maj är ju en folkfest och en happening utan dess like häromkring. Jag kan vara lite avundsjuk på det.
      Nåväl, på senare år har ju denna dag fått en mindre revival. Inte så att vi firar den desto mer - men vi kanske uppskattar på ett annat sätt. Varför? För att den blivit en röd dag - en ledig dag! Det tycker vi om, minsann. Bort med annandag pingst och in med 6 juni. Ett lyckat drag!
      Jag uppskattar denna lediga mitt-i-veckan-dag något oerhört. Så här borde en arbetsvecka se ut, egentligen. Jobba två dagar, ledig, jobba två dagar till, och sedan helg. Det vore nåt, det.

Att spela fotboll är det roligaste jag vet. Men just nu är det bara frustrerande.
      Jag vill så jävla mycket. Eller...egentligen vill jag inte så mycket. Det enda jag vill är att få spela normalt igen.
      Att missa en enkel brytning eller en passning - det bränner som eld inom mig. Varje felbeslut och felingripande skär ett sår i mitt hjärta. Känner mig usel.
      Det är inte mycket som krävs - bara att jag är där, lite tidigare och bestämdare - men ändå är jag så långt ifrån. Orkar inte, hinner inte. Vill, men kan inte.
      Det är med stor sorg jag bevittnar mitt eget spel.
      Vi förlorade med 1-0 mot Köping idag med b-laget, i matchens sista 30 sekunder. Det var kallt och regnigt, och vi spelade dåligt. Men Köping var ännu sämre.
      Nu låter det som att jag var katastrof. Det var jag inte - men långt ifrån så bra som jag hade önskat. Inte ens i närheten. Trots mitt tillstånd kan jag inte acceptera det, att det är så dåligt ifrån min sida. Jag vägrar.
      Det enda positiva jag kan ge mig själv är att jag kör vidare, trots ett dåligt knä och kramp i vaden i andra halvlek. En del tycks gå under för ett hårstrå i ögat, men jag kör i alla fall vidare.
      Och nån vacker eller ful dag så kommer jag att vara tillbaka igen. För fullt. Hur lång tid det än krävs.

Så tog då Big brother 2012 slut igår - och Hanna J vann. Välförkänt vet jag inte, jag vet inte hur man ska utse en "värdig vinnare". Är det den som spelat renast eller den som spelat fulast eller den som spelat smartast? Är det den som bjudit mest på sig själv eller är det den som varit det största svinet och bjudit på mest skandaler och underhållning? Jag vet inte.
     Men jag skulle vilja säga att den värdigaste vinnaren är den som spelat smartast, bjudit mest på sig själv och varit ärligast. Fast det är ofta svårt att lyckas med det.
     Jag hade nog sett Lars som den värdigaste vinnaren, kanske, men jag unnar verkligen Hanna J vinstpengarna - om det nu är som hon säger att hon har ett stort skuldberg och aldrig kunnat unna sina barn någoning. Då är det klart som fan att hon ska ha pengarna.
     Annars har det sammanfattningsvis varit en sämre säsong än förra året. Det märkte man inte minst när de tre final-deltagarna från förra året kom in. Herregud som de dominerade, allra mest sköningen Peter. Han har varit saknad i år.
     Trots det har jag suttit som klistrad. Det blir ändå som ett kvällsförhållande, en godnattkram.
     Jag har inte haft någon direkt favorit, inte som Peter förra året. Jag har faktiskt inte ens vurmat lite extra för nån i år. Jag trodde Joe skulle vara en genomskön supernorrlänning när man först lärde känna honom - men det visade sig att han var lite för osäker och blyg för det.
     Lars var överpositiv och glad och försökte verkligen hålla igång, men det blev lite för mycket och lite för barnsligt. Tycker också han kunde ha bjudit på nån skandal eller snefylla, trots att han var nykterist, fast det fanns ju i och för sig andra som skötte den biten istället.
     Marcelo var ju ett stort svin på alla sätt, en självgod skit - men det behövs ju en sån som han. Nån som "rör till det" i huset. Mina sympatier fanns länge hos lilla Annica, men efter att hon gång på gång tagit tillbaka honom, trots alla svek, så kände jag bara en annan sorts sympati för henne. Sympati för hennes otroliga dumhet. Herregud så sårad hon kommer att bli framöver. Allt annat vore otroligt.
     Rodney störde jag mig inte alls lika mycket på som förra året, och hans inhopp blev en pigg injektion i ett annars trögstartat program.
     Sipan var underhållande med sina ärliga sågningar, men det blev lite för mycket tillslut. Lite för brutalt och oskönt.
     På tal om oskönt så trodde jag Jimmy skulle utvecklas till en favorit, men han blev bara osmickrande självgod.
     Marcel var också en potentiell favorit, men han var lite för oskönt stöddig. Det fanns ingen charm bakom som räddade.
     Tenny var härlig emellanåt, men lite för mesig med sin krämpor och åmningar.
     Hanna Widerstedt var inte härlig någonstans. Hennes utbrott blev för genomskinliga och tydligt spelade. Hon spelade bara en roll som inte var rolig.
      Camilla var däremot sympatisk - men på tok för tråkig i längden.
      Även hennes parhäst Amandus, som blev tvåa tillslut, var tråkig - men hans präktighet och duktighet var rolig att höra och se på. Det blev många underhållande bråk och diskussioner tack vare det.
      Jennifer och henns bråk var ett nödvändigt ont, så att det hände någonting emellanåt.
      Vobban var mysig, men dock aningen för tråkig ändå trots allt.
      Övriga deltagare har jag glömt eller så finns det ingenting speciellt att säga om dem.
      Vinnaren Hanna J då? Ja, hon var ju en mindre färgklick, och sympatisk, men inte speciellt rolig. Inte alls, faktiskt. Men, som sagt, jag unnar henne verkligen segern.

Så är mitt enda riktiga kvällsnöje slut. Varje vardag- och söndakväll sedan mitten på februari mellan tio och elva har jag suttit bänkad - och vips har jag en timme nu varje kväll som jag kan ängna åt nyttigare saker.
      Ska bli skönt det med.

Jävlar i min lilla låda vilket skitväder vi haft i dagarna två!
     Gårdagen var bra dålig, vädermässigt, och denna dag har ju varit helt magnifik. En ren uppvisning i kasst väder.
     Det blåste och regnade igår på matchen mot Strömtorp, och på läktaren huttrade man. Spelet värmde inte heller för fem öre. Vi försökte i alla fall, tycker jag, men Strömtorp blir man ju bara sorgsen av att se på. Deras långa bollar är ju ett hot mot fotbollen!
     Dessvärre kunde vi inte besegra detta satans skitlag. Vi var inte tillräckligt bra framåt och lyckades inte med det fotboll går ut på - att göra mål. Tyvärr. Som tur är höll vi tätt bakåt i alla fall, och fick då med oss en poäng. Alltid något, men två poäng för lite. Vi skulle ha vunnit denna match.
     Nu väntar Köping i nästa omgång, och det ska bli så fruktansvärt roligt, fast nervöst, att titta på. En och en halv vecka dit, dock.

Kvällen igår spenderas hemma hos Melissa-tjejen. Det var Peace & love-förfest, kan man säga, med allt vad det innebar. Vi, festivalgänget, satt och planerade lite - jag, Melissa-tjejen, Blondie, Tordan, Kräftan och Sparvögat - och även om saker och ting är lite kruxiga så här på förhand så ser jag ändå mycket fram emot denna vistelse.
     Sedan gick vi in på Sanning eller konsekvens-frågor, och rätt som det var sprang jag på Drottninggatan i endast morgonrock och högklackat. Så går det när man väljer Konsekvens. Why always me?
     Men roligt var det.

Vaknade ändå fräsch idag, och det blev tillslut en tripp till Dollarstore. Hade inga egentliga inköpsplaner, med tvingades ändå punga ut med 730 spänn innan jag tilläts gå förbi kassan.
     Så kan det gå när man plockar på.

Nu har man harklat igång sig och tömt rören på snor och slem som samlats och frodats under natten. Är lite sådär smygpollenförkyld med smått täppt näsa, vilket är någonting jag utvecklat de senaste åren vid den här tidpunkten på året.
     Ute skiner solen inte. Det är oktober, fast lite grönare. Himlen är grå och träden svajar. Det droppar till ibland på balkongtaket. Heja.
     Men det är som det är, och då får man göra annat. Nyttigheter som städning och sånt, vilket är välbehövligt.
     Lite senare är det kamp igen på Runevallen. Superbrunkargänget Strömtorp gästar, och det är rimligt att tro att det blir en jävligt grisig historia. Jag har mött Strömtorp många gånger genom åren, och det har alltid sett likadant ut. Grinigt, fult och blandat resultat. Och vädret idag bjuder ju också in till en riktigt geggig tillställning.
     Vi har alltid varit jämnbördiga, även fast Strömtorp alltid stått för det griniga och fula. Men resultatmässigt har det både blivit vinst, förlust och oavgjort.
     Gäller att hålla sig kalla, utan att för den delen kliva undan, med tanke på att Köping väntar nästa omgång och vi har många som står på två varningar. Vore lite halvtrist om halva laget var avstängt mot Köping, liksom.
     Men det viktigaste är nu, och det är tre poäng mot Strömtorp. Något annat finns inte.

Så blev det juni. Äntligen!
     Jag skrev ju förut om att maj alltid går så fruktansvärt snabbt, att det är Valborg och 1 maj och sedan blir det plötligt juni. Nåväl, jag skrev detta den 21 maj, och sedan dess har maj liksom hasat sig fram. 10 dagar tog en evighet, känns det som. Bra det!
     Men jag saknar solen och värmen som rådde för en vecka sedan. Saknar mina rödsvedda axlar till och med. Saknar även shortsen, hör och häpna. Och dessvärre pekar väldigt lite på att solen ska återvända till helgen, men man kan ju alltid hoppas.
     Men skit i det nu. Nu är det juni, och då är det sommar. Punkt.
     Det enda som är bokat och klart i sommar är Peace & love-festivalen i slutet av månaden. Hur det än blir, under vilka former, så tror jag ändå på en bra vistelse. Det hänger egentligen bara på vädret. Blir det regn och rusk så är vi fucked, tror jag. Så vi får hålla tårna.
     I övrigt så går jag in på min sista månad på jobbet, plus första veckan i juli. Sedan är det finito på Västergårdarna för min del, vad jag vet just nu. Men det är lugnt, jag är van. Har alltid varit så här för mig vid den här tidpunkten på året så länge jag jobbat inom förskolan. Jag brukar klara mig. Och gör jag inte det så brukar jag alltid klara mig ändå. Och gör jag inte det så är jag väl körd, antar jag. Men skit i det nu.