Happy new year!!!
Sådär. Då drar vi nu. Snart. Om några timmar.
En vecka av poom poom poom och tja' tja' tja' i Tandådalen, Sälen. Några små olyckor, antagligen. En del vurpor, säkerligen. Gussi mumm, vem vet? En massa jävla skratt kommer det att bli i alla fall - och ja, det blir en dokumentär om detta äventyr också. Precis som Sunny Beach-resan, även om fast jag inte lyckats visa den för världen ännu. Måste göra det snart - men hur?
Så till er alla - gott nytt. Ta hand om er. Akta fingrarna och ta det lugnt med skumpan. Det är trots allt bara "tolvslaget" en gång om året.
Vi syns nästa år!
MVH /
Jonatan Björklund
I did it again
Det kändes som att vi behövde en ny och fräsch Jippi Jäh!!-platta uppe i Sälen - så med noll låtar i bagaget började jag brainstorma, och en timme senare låg den där. Jippi jäh!! 49.
Fantastisk - så klart.
En man som tar lätt på bekymmer
(JÄMM) - Hallå.
(Jone) - Tja. Sover du?
(JÄMM) - Nej.
(Jone) - Joho du.
(JÄMM) - Nej.
(Jone) - Okej. Du, vi har ingen takbox.
(JÄMM) - Okej.
(Jone) - ...hej då.
(JÄMM) - Hej då.
Efterlysning
By the way - rocken från MQ med skinndetaljer är i min ägo nu.
Inte köpa, "Torpa-sonen"!!!
I kill you.
Annars är jag på jakt efter ett band. Eller en artist.
Någon att älska, så att säga.
Ingen eller inget kommer någonsin att kunna ersätta mitt (MITT!!!) husband - världens bästa Oasis, och inte heller de naggande goda tvåorna - Blink 182 & Håkan Hellström. De tre står i en klass för sig - men jag känner ändå ett visst behov av att ha något nytt att lägga min själ i.
Det har varit några på tapeten, men de har liksom inte etsat sig fast sådär...rejält.
Jag trodde mycket på Strip music, då deras debutplatta är grymt jävla bra. Men tack vare att det bara blivit två skivor på snart fem år - där den andra skivan inte alls var någon höjdare - så har de försvunnit lite.
Mando diao var också heta ett tag - och de förfogar verkligen över en del tidlösa klassiker - men lägstanivån är tyvärr för låg för att jag fullt ut ska kunna älska dem.
Andra band som varit svidande nära är Bad cash quartet, Broder Daniel och The Hives.
The Strokes var länge ett ypperligt favoritband som jag verkligen älskade. Debuten aspirerar till titeln "världens bästa genom tiderna" - men tack vare en "bara" väldigt bra uppföljare, och en skitkass tredje fullängdare (plus att det varit tyst om bandet ett tag nu) så har mitt intresse svalnat.
Jag har ju alltid Beatles, men eftersom att de la av för hundra år sedan - plus att jag äger alla deras skivor - så känns de inte så heta som ett nytt favoritband skulle göra.
Sum 41 är väl också ett mindre favoritband - men ändå! Jag vill ha något mer, något nytt!
Ett tag var jag säker på att Band of horses var "mitt" band, men så blev det dock inte.
Okej, jag ska erkänna. Det finns faktiskt ett band. Ett band som är bara mitt. Dessvärre har de bara gett ut ett fåtal skivor (jag säger inte hur många) så därför går det ganska snabbt att lägga ner sin själ på dem. Jag har redan lärt mig bandets och medlemmarnas historia, alla låttexter typ, plus sett jävligt många liveframträdanden.
Jag säger inte vilka de är, men de är fabulöst bra. Helt otroligt.
Men nu vill jag alltså ha ett alldeles nytt band att fullständigt hänge mig åt.
Ge mig det.
Kom igen.
Snälla...
Veckans frisyr
Så här tänkte jag: Tillslut insåg jag att hockeyfrillan...inte var någon bra idé. Så då kom den fram igen - min gamla kompis rakapparaten. Det var sommar och det kändes skönt. Jag minns att David Beckham nyligen rakat sig vid den här tidpunkten, och det spelade säkerligen in en del i mitt beslut att raka av skiten.
Jag har ju ett väldigt smal ansikte, vilket gör att jag ser väldigt lite ut när jag inte har något hår på sidpartierna, men det orkade jag dock inte bry mig om.
Att raka skallen på nytt är något som ständigt frestar mig då jag har en tendens till att ständigt vilja drastiskt förnya mig. Dessvärre brukar jag alltid komma på ett antal anledningar till att låta bli. Men även fast jag kanske inte visar mig ifrån min bästa sida med ett rakad hjässa så är det nog snart dags igen.
Tror jag...
De va 'la gõtt - som man säger...
Revansh.
Gårdagens utgång på Lotus blev fan så mycket bättre än i lördags - viktigt!
Det började med en grym förfest hos Sigvard, där vi spelade "Våghals" - ett sanning eller konsekvens-spel för fester. Blev en del roliga stunder, bland annat när "Jag-älskar-mat-mannen" ringde på hos en livrädd granne och frågade om han fick låna en toalettrulle för att han av misstag tagit lavemang istället för huvudvärkstablett. Andra saker var att "Torpa-sonens" ben var ur funktion i em timme, plus att han fick gå med byxorna innanför strumporna på krogen, plus att han fick dricka en drink som ihopkomponerad av obehagliga saker ifrån kylskpået. Själv fick jag ha ett plåster på näsan i en timme på krogen. Det spelet komer vi ha nytta av i Sälen, kan jag lova.
Hade hoppats på att få träffa en del nära & kära, men jag kunde aldrig tro att det skulle bli så många. "Hej", "Tjena", "Nämen hej", "Ööööhhh", "Tja", "Hej" var några ständigt återkommande fraser under kvällen.
Dessvärre var det bara av det manliga könet, hade hoppats mer på gamla kvinnliga bekanskaper. Storebror var där också, förresten. Med frugan. Kul att äntligen få röja lite med honom - då han för mig är en legendar inom partyvärlden. Det han inte gjort på fester - det går inte att göra helt enkelt (om ni förstår vad jag menar). Även om hade blivit äldre och kanske taggat ner några snäpp så var det tydligt att det fanns en ådra kvar som ösa på.
Då vi var tvungna att äntra Lotus redan vid halv tio så börjades det mattas ut tidigare än vanligt under natten. Därför drog jag, "Sigvard" och "Torpa-sonen" vidare hem till Idah0e, tillsammans med Emmam0e, medan "Gay", Studenten och "Jag-älskar-mat-mannen" stannande kvar och dansande.
Facit efter det besöket är att jag inte äger på Guitarhero och att vibrerande dildos är fascinerande uppfinningar.
En sen hemåtfärd väntade därefter - och till vår förvåning hade "Jag-älskar-mat-mannen" redan smitit i förväg hemåt. Till Kungsör, alltså - för den lilla jäveln smet än en gång ifrån sin duty. Svagt.
I säng vid fyra - ganska trött, men glad.
En axplock av kvällens bästa kommentarer:
"Jag har haft skägg i två år" (Jag-älskar-mat-mannen, i bilen på väg till E-tuna)
"Jag är bitter. Jag är bitter." (Studenten, efter att vi träffat honom utanför Kebabhouse - full och sur för att vi drog från Lotus.)
"Åh, vad fan ska de göra. Ta in mig eller? Skulle inte tro det. Jag bara snackar. Svin..." (Studenten, minut senare efter att vi vandrat förbi en stor polispatrull på stan)
"Oj, hade jag roligt ikväll? Nej!" (Studenten, ännu en minut senare, om kvällen som varit.)
"Jag hade fan kul ikväll." (Studenten, en halvminut senare - en fras han sedan uppreapde ett antal gånger i bilen hem).
"Det där är bara skitsnack. Jag knäar den i halsen." (Studenten en sista gång, om att vargar kan dyka upp i den mörka skogen i Granhammar och anfalla.)
Tonajt tonajt...
Sedan väntar en kväll på Lotus. Förhoppningsvis blir det avsevärt mycket roligare nu än i lördags - då jag höll på att gå under av ickke välmående.
Lite musik, booz & underhålling hos S ska nog göra susen.
Vi syns på Lotus!
Julday
God fortsättning på er i stugan.
Hoppas alla haft en varm och fin jul - I know I had.
Kalle Anka började tidigare än vanligt i år, känns det som. Skumt. Nåja, kl 15.00 satt man där ändå. Efter att tidernas sexigaste julvärdinna - Anne Lundberg - hälsat välkomna så var julafton officially open.
Därefter den sedvanliga glöggen till Kan du vissla Johanna? - och lite allmänt skitsnack.
Julmat - för hundrade gången, men det slank ner den här gången oxå. Mycktet tack vare en god julöl och en utsökt O.P Andersson.
Sedan var det dags för klapparna. En kort resumé: Kalsonger, T-shirt, Halsduk, Parfym, Pengar, Presentkort, Sanning eller konsekvens (ett spel som kan komma väl till hand i Sälen), FIFA-08, Slips - och sen den bästa klappen: en 100 kilos koloss till biografi över Per Gessle. Redan en kär vän till mig.
Julaftonen avslutades sedan med midnattssmässa - första gången för mig - och det blev en starkt och vacker upplevelse. Dessvärre blev jag distraherad av tre underbara varelser som satt framför mig och fnittrade. Mamma till dessa underbara varelser var förresten tvillingsystern till världens bästa skådespelerska - Frances McDormand.
Kom i säng vid halv tre - efter en bra dag.
Roligast på kvällen var annars - som vanligt - min käre far.
Mitt under julmiddagen började han mummla högljutt.
- Va fan heter hon nu igen...Bergdahls fru.....hmm...äsch va fan.....ja, jag kommer på det snart - skål!!!!
Efter en tids grubblande från ingenstans så höjer alltså far nubbeglaset från ingenstans - och utbrister denna klassiker.
Väldigt roligt.
För övrigt skulle han dömma innebandy idag. "Innebandy?", sa vi förvånat. "Du kan väl inga regler i innebandy?", fortsatte vi. "Äh, det löser sig. Jag tar bara på mig hockeydomartröjan så blir det bra. Jag får väl hitta på några regler."
Det visade sig att han skulle dömma hockey-bockey...
Julaftons checklista
- Julfrukost - check
- Julsnuff - check
- Julklappar - check
- Kalle Anka - check
- Glögg och Kan du vissla Johanna? - check
- Julmiddag - check
- Julklapps utdelning - check
- Midnatts-mässa - check
Dagens låt
Julen är här nu...
För första gången i år så kom jag ur sängen i tid, utan att ha en anledning. Gröten är nere. Skinkan är nere. Äggen likaså. Lite Kaffe - och sen det bästa av allt.
Jul-snuffen.
För mig började julafton 00.32 i natt.
I en perfekt liggställning i soffan, läppjandes på en kall julöl, så satte jag på kultfilmen "Ensam hemma".
Då blev det jul. Jul-kul.
Ha...
...part two
Mycket nöje - åter igen!!
The Fag-alert movie 3 - "The fagiest fags fags even one more time" (Del 2)
Grattis världen III
Som ni förstår är det film nummer tre ifrån första serien - och en bra uppföljare till tvåan. Dock är filmen så pass lång och stor att den inte får plats i sin helhet på Youtube. Därför visas den i två delar.
Här kommer första delen.
Mycket nöje!!
The Fag-alert movie 3 - "The Fagiest fags fags even one more time" (Del 1)
Me old man
Här kommer ett träffande inslag ur familjen Björklunds liv.
Det kan tyckas tråkigt - men om man känner min käre far och vet hur han fungerar så blir det helt plötsligt väldigt roligt.
Saken var den att jag satt framför datorn och hörde från köket min far upplysa min mor om att min bror var hos sin flickvän "Anna".
"Anna? Vilken Anna?", undrade min mor förbryllat.
Ingen respons ifrån min far.
Sedan tänkte jag inte mer på det.
Efter en stund hörde jag någon viska i mitt öra:
"Vad heter Mattias tjej nu igen?"
Det var alltså min käre far som undrade.
"Emma", svarade jag.
Min käre far gick därefter ut till köket, varpå min mor frågade:
"Sa du att han var hos Anna?"
Stolt som en tupp svarade han:
"Nej, hos Emma sa jag. Han är hos Emma".
Ridå.
Jag grämer mig dock över att jag inte sa "Malin" eller "Johanna". Det hade gjort saken ännu roligare.
Nu ska jag gå. Min käre far ska steka köttbullar enligt "Ove style".
Jag hörde nyss ett "Fan också!" komma utifrån köket...
Blä!!!
Snälla, för fan!
Alla som skickar runt idiot-kommentarer som "Vad önskar du dig i julklapp" eller "Bli medlem i..." - ge fan...
Det finns ju bara ett syfte med det, och det är att folk ska gå in på avsändarens blogg - och kanske fastna där. Det är ju fullkomligt genialiskt - men jag orkar tyvärr inte bry mig om andras "så kallade liv".
Jag har en väl utvald skara som jag följer noggrant - men ni andra behöver inte bemöda er med att försöka locka mig.
Det finns ingenting som biter på den här pojken eftersom att jag redan har fickorna fulla av godis.
Wasted night
Trots min tvekan till utgång så blev det som det alltid blev.
Jag hängde med.
Tyvärr blev det som jag föranade - en värdelös kväll på Lotus. I alla fall för min del - men resten av grabsen tycktes ha kul som vanligt. Själv gick jag runt med stapplande steg, med dimman i blicken och med en enorm längtan hem till kudden. Ont i huvudet hade jag också. Trodde att huvudvärken skulle gå över om jag svepte en 6:a Jack (I know) - men det blev konstigt nog bara värre. Försökte sen muta grabbarna med att bjuda på kebab om de tog mig därifrån, men de var omutliga. De jävlarna.
Aja, nu lägger vi den här kvällen i soptunnan och blickar fram emot juldagen. Dessvärre blir det på Lotus då också, eftersom alla krogarna bestämt sig för en gemensam mobbning mot oss 20, 21 & 22-åringar.
Klänning me softly
Har just prövat LSD.
Vilken jävla resa."
En anledning god nog att fullkomligen älska Killinggänget's Percy tårar.
What the...
Eller som Sigvard sa: "Vi sitter lite grann i en båt som saknar åror".
Lotus eller Hantis?
Lotus it is...
Bidebop edop edop
En annan grej som är skönt, fast lite märkligt, är det vita utanför som ligger på marken. Det kallas för frost och brukar vanligtvis inte få mig så värst uppspelt, men nu - i avsaknaden av snö - så gör jag tre volter om dagen bara för att vi har lite frost i vår vardag.
Faktiskt så har en liten del av julstämningen kommit också, tack vare det vita ispudret.
Ett jobb imorrn, bandy i köping, sen blir det resten av julhandlandet.
Skulle kanske behöva julstäda lite också...
Aja, får väl sätta på en skiva i bakgrunden och sen locka mig själv med några kalla i soffan framför teven som avslutning på städandet...
PS. Vill ni se en äcklig film? Titta på "Jackas - The movie 2.5".
Garanterat.
Svenskalektion
Varsågod, här är svaret.
Här är texten i sitt ursprung (där alla fel är markerade eller understrukna) :
Ahhhhh...dessa underbara minnen!
Sommaren -04
Destination - Rhodos
My brothers in crime - Jonatan Björklund, Pontus Blomgren & Daniel Erixon
Betyg: 7/10
Jag kände inte Pontus så väl vid den tiden. Han var den killen som gick en klass över oss andra 86er men spelade i samma fotbollslag. Jag är överlycklig att han följde med. Eller var det jag som följde med honom?
När vi pratade om resan trodde jag inte att vi skulle fara iväg. Jag var 17 år, blyg, blek och BARA 17 år. Det stod det i passet, men i kroppen kände jag mig yngre.
Men vi far iväg. Jag fick 1500 kronor av mina generösa föräldrar och var på väg till mitt första äventyr! Men inte det sista...
Så. Vad har jag för minnen då? En del, men för få.
Första kvällen när vi stannade vid en nattklubb och någon spanade in Ekka (vi kallar Daniel för Ekka), varvid han fick lite action i en trappuppgång. Samma kväll, om det var samma kväll, så fick en tjej för sig att kära Pontus skulle vara Stålmannen och skydda hanne från elaka pojkar. Sekunden senare hade de det mysigt på dansgolvet...
Jone och norskan, jag och norskan (vad är det med mig och norskor?).
Ett annat minne var en morgon när jag inte mådde...ehhh...bra, antar jag, och min bästaste bäste vän fick för sig att få med mitt bleka ansikte på kort. Hu, vad arg jag blev.
Jag har inte allför många minnen från Rhodos, men tillräckligt många för att förstå att det var ett äventyr med en liten pojke i en 17-årig kropp.
Här är texten rättad:
Ahhhhh...dessa underbara minnen!
Sommaren -04
Destination - Rhodos
My brothers in crime - Jonatan Björklund, Pontus Blomgren & Daniel Erixon
Betyg: 7/10
Jag kände inte Pontus så väl vid den tiden (vid den här tiden). Han var den killen som gick en klass över oss andra 86er (86:or) men (som) spelade i samma fotbollslag. Jag är överlycklig att han följde med. Eller var det jag som följde med honom?
När vi pratade om resan trodde jag inte att vi skulle fara iväg. Jag var 17 år, blyg, blek och BARA 17 år. Det stod det i passet, men i kroppen kände jag mig yngre.
Men vi far (for) iväg. Jag fick 1500 kronor av mina generösa föräldrar och var på väg till mitt första äventyr! Men inte det sista...
Så. Vad har jag för minnen då? En del, men för få.
Första kvällen när vi stannade vid en nattklubb och någon spanade in Ekka (vi kallar Daniel för Ekka), varvid han fick lite action i en trappuppgång.(Fruktansvärd meningsuppbyggnad. Läs meningen högt för dig själv så hör du hur illa det låter...) Samma kväll, om det var samma kväll, så fick en tjej för sig att kära Pontus skulle vara Stålmannen och skydda hanne (henne) från elaka pojkar. Sekunden senare hade de det mysigt på dansgolvet... (Meningsuppbyggnad=katastrof).
Jone och norskan, jag och norskan (vad är det med mig och norskor?).
Ett annat minne var (är) en morgon när jag inte mådde...ehhh...bra, antar jag, och min bästaste bäste vän fick för sig att få med mitt bleka ansikte på kort. Hu, vad arg jag blev.
Jag har inte allför (alltför) många minnen från Rhodos, men tillräckligt många för att förstå att det var ett äventyr med en liten pojke i en 17-årig kropp. ("ett äventyr med en liten pojke i en 17-årig kropp" - Vad fan betyder det?)
Såja, hoppas att du är nöjd med svaret. Förhoppningsvis blir det här din sista lektion.
Kom ihåg en sak!
En dåligt skriven text är en skymf mot läsaren. Att tvingas läsa en text som är illa skriven är ungefär som att pissa direkt efter att man klivit ur sängen på morgonen (i alla fall för oss grabbar).
Näst intill omöjligt.
Ping-pong this motherfucker
Men vaddå - vad gör man inte för spänningens skull. Att jag sen spelade med brutet vänsterknä behöver vi inte nämna...
Efter en längre tids uppehåll så har nu Sigvard återigen bestämt sig för att blotta sitt hjärta för världen.
Välkommen tillbaka - scenen är din.
Och min.
Dagens låt
Fru Cobain kunde hon också.
Pengar rullar in som det ska...
Skrev om IFK Arboga igår. Blev bättre än katastrof-referaten från helgen, men fortfarande är det inte lika magiskt som det brukar vara. Svacka...
Skönt ändå med cash, och lönen för december blev en härlig sådan.
Lägligt, med tanke på att jag ligger kraftigt efter i julklappshandeln. En julklapp har det blivit än så länge, så det blir nog kämpig helg. Tack o lov för julnatta.
Fick också reda på att jag antagligen måste sluta på dagis efter jul. Finns inga mer timmar att ta av. Känns lite vemodigt, faktiskt. För även om det är jobbigt och påfrestande ibland så kommer jag att sakna de små skitungarna, "Miris", "Broder Jakob", "The Todd", "Bosse", "Emma Emma" , "Rosen", "Hampe-pampe", "Jimbo", "Dellen", "Stinovich", "Vicke Vire", "Totti-pott", "Juan", "Tobbe-bobbe", "Sjöröva-Fabbe", "Cholanta", "Living next door to Alice", "Honken", "Boppe", "Manner" och Elias.
En del har utvecklats till riktiga juveler, så det känns i hjärtat att inte få träffa dem varje dag.
But the show must go on...
Christmas day oh christmas day
"Gay" var tvungen att jobba, så vad det gäller all planering kring Sälen-resan så får han bara hänga på.
Men du brukar ju inte backa på någonting, så det blir nog bra.
"Studenten" funderar också på att följa med, och i så fall blir det ett kärt återseende. En grym möjlighet att ta igen all förlorad tid, gamle gosse.
Nu till juldagen. Vad fan händer?
Känns som att det är samma visa varenda år - "Vart ska vi gå?".
Sceele har ju funkat några år, men nu har de infört 23-årsgräns och eftersom att man är bara barnet så går det fetbort (plus att det blir vilda protester varje gång jag nämner ordet Scheele).
Då återstår E-tuna.
Harrys, Lotus, Stadt eller Nybron? Det lutar åt Nybron. Kanske att några långgångna gamla klasskamrater kan hitta dit, vore kalas faktiskt. Har man tur så...
Eller varför inte "Sarra"?
Ha ha...
Veckans frisyr
Jag skaffade hockeyfrilla.
Så här tänkte jag: Det var den tiden - hockeyfrillans tid - och på något märkligt jävla vänster så rycktes jag med i denna förtjusning över tjeckernas nationalklenod.
Men jag fuskade en aning, dock. "Meningen" var att man på den här tiden skulle ha sidpartierna av håret snaggade (gärna med något tufft tribe-märke inrakat) för att sen ha ett långt och fint svall hängandes där bak.
Så långt gick inte jag, utan jag nöjde mig med att klippa mina kära polisonger lite kortare bara.
För att sen hälla lite extra bensin på skiten så färgade jag håret mörkbrunt och la i lite vinröda slingor. Resultatet ovan är ju också enastående.
Enastående gräsligt.
Detta är så klart mitt pinsammaste ögonblick i hårväg, hittills, och jag skulle hellre välja pottfrisyren som jag stoltserade med under grundskolan 100 gånger av 100.
Varför det blev så här är svårt att svara på. Jag tyckte väl det var snyggt helt enkelt, något som får mig att kraftigt ifrågasätta mitt omdöme.
Det som jag grämer mig över allra mest är att jag såg ut så här när vi tog studenten. Ögonblicket där man så stolt visar upp sig som en färdig produkt (nåja) och ska vara redo för världen - då såg jag ut så här (fast med lite grådaskigare ton på håret då färgen höll på att försvinna - vilket inte gjorde saken bättre direkt).
Det känns ju helt underbart att detta var det sista som mina klasskamrater såg av mig innan våra vägar skiljdes åt. En fågelskrämma som nyss släppts ut ur hispan - där han suttit sen slutet av 80-talet.
Fy fan.
Men gjort är gjort - och nu har jag verkligen gjort det.
Goodbye to you, my best friend (sista delen)
Jimmy Carlsson var en stor del av min barndom, mest på grund av dennes släktskap med "Jag-älskar-mat-mannen" - men ändå, han fanns där många och långa stunder.
Att hans och mina vägar skiljdes blev ganska naturligt, då det skulle visa sig att vi inte alls var på väg mot samma mål.
När jag ser honom idag så ser jag ändå hopp, utan att riktigt kunna peka på varför.
Jag känner inte den människan, men jag ser ändå hopp.
Summa summarum: Vänner man haft, var finns de nu?
Långt borta och aldrig mer, antagligen...
De personer man som barn trodde att man skulle dela livet med finns inte längre där, och det finns ett slags sorgens tecken kring det.
Som det ser ut nu så skulle jag aldrig kunna dela en vardag med dessa "bästaste bästa vänner", men det går ändå inte att komma ifrån den tid man delade ihop. De stunderna, de somrarna, de upplevelserna formade den person jag är idag - vilket jag är tacksam över.
Kanske möts vi nån gång när man minst anar det och tar vid där vi slutade, kanske inte.
Tack ändå. Tack för den historia som vi delar och tack för de stunderna som för alltid kommer att finnas kvar.
Tack.
Men det är inte slut där, för det är där allting börjar.
Det är oundvikligt att inte nämna den personen som fanns där från allra första början, vid hörnet av Ladugårdsvägen 24 den där sommaren 1990.
Jag var fyra, du var tre, hon var fem.
Jag stod där och betraktade de varelserna som flyttade in i huset bredvid mitt - när du och syrran kom fram.
Ett ögonblickligt "Hej" blev till en livslång kärlek - and we're still fucking the world, you and I.
Fotbollsskolan blev till lekis, som blev till kyrkans barntimmar, som blev till lågstadiet, som blev till mellanstadiet, som blev till högstadiet, som blev till gymnasiet, som blev till A-laget, som blev till snuff o.s.v....
Fan vet om vi inte skaffar ungar samtidigt, för att sen föra arvet vidare till dem...
Nu står vi här, snart 18 år senare, och utan tvekan finns det bara en person som jag överlvet alla strider, alla stadier, alla livets förändringar tillsammans med - och det är dig, Andreas.
Cheers.
Att sen få vara så pass priviligerad att ha ytterligare tre livskamrater vid min sida - det kan inte vara många som är. Att möta Pontus, Simon och Calle är bland det bästa som hänt mig i livet, och det är jag evigt tacksam för.
(Gråter jag?)
Jag kan riktigt se det framför mig hur vi sitter om 20 år och fortfarande skrattar lika gott och dråpligt åt varandra - och fortfarande äger luften kring alla de steg vi tar. Jag kan det, jag kan verkligen se det.
Evigt tacksam. Evigt glad. Evigt förälskad.
Evigt lycklig.
Svar på tal...och lite till...
Kom på det efter en stund att jag sagt fel, men vem i hela blåbärsskogen bryr sig.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Annars blir det julbord ikväll - igen.
Fan jag blev trött på skiten redan efter första julbordet på tidningen - och nu ska man vandra den vägen för tredje gången.
Inte fan lär de ha min korv heller.
Helgen var annars katastrof, ur referat-synvinkel.
Hade hur mycket som helst att göra på söndagen. Okej om alla jobben hade varit utspridda under hela dagen, men nu satt jag inne i pressbåset i Sparbanken Arena klockan fem och skrev på fyra olika artiklar - samtidigt! Mitt i all stress fick jag SMS av Ström som undrade om jag kunde ta ytterligare en grej.
No way, José, så klart.
Inte blev det bättre av att allt jag skrev blev skit. Ren skit.
Förlåt, kära läsare. Förlåt.
Japp
Ha!
"Har du sett Gökboet?"
Stort skratt.
Yesterday
Alkoholintaget var perfekt - glögg, nubbe, julöl, ännu mera mera öl, mojito, cider & smirnoff - så man höll en bra nivå kvällen igenom.
Julbordet blev lyckat, med mina korvar som den mest betydelsefulla ingrediensen så klart, och när sen Jippi Jäh!! Christmas åkte på i bakgrunden så fanns det ingeting som kunde stoppa kvällen ifrån att bli lovely.
Dagen efter-smällen uteblev också så det finns därmed ingenting att klaga på.
le
har nog inte upplevt6 en sån underbar fylla på mycketr länge. grymt. det var kärlek, det var danzs, drt var nhåt som tog mig någonstans. aaahhhhh. saknade dig. och dig. och dig. dig med. och dig. vart var ni? inte där...
det var så mörkt den kvällen jag gick hem, jag hade hoppats på någon, hoppats på någon............................................................................................................................................................................................................................
P-p-p-p-arty...
Oke, nu är det dags för julbord a'la The Fag-gang.
Vill ni mig nåt så finns jag på Nybron ikväll.
Så att...
Goodbye to you, my best friend (Del 2)
Joakim Palm och jag hade gått i samma klass sen lekis, men när mellanstadiet tog sin början så splittrades klassen. Trots det var det först då vi började umgås på riktigt.
Till en början handlade det främst om somrarna. Då jag, Jocke och Jag-älskar-barn-mannen bara bodde ett stenkast ifrån varandra så blev det naturligt att vi tre kamperade ihop under dessa varma tider. Jämt.
Vi spelade fotboll, åkte och badade, köpte godis - umgicks, helt enkelt.
Jocke var den där spelnörden som kunde sitta inne på årets varmaste dag och spela Final fantasy - emellanåt luktandes på sina fingrar som han nyss andats på. Han var den där killen som alltid gjorde de sjukt äckliga sakerna, och som alltid gladdes lika mycket åt det.
Men han var samtidigt den där killen som man delade så mycket skratt och lycka med.
När vi sedan började högstadiet så blev umgänget mer konstant. Istället för enbart somrarna och loven så blev det nu mer vardagligt. Vi skaffade långt rock'n'roll hår tillsammans. Gick runt på Kungsörs gator i trasiga jeans och kavaj. Blev ikoner (eller i alla fall inbillade vi oss det.)
När det var dags för gymnasiet så valde vi samma linje - så klart - och framgångssagan skulle fortsätta...trodde jag. Det började bra, allt var som vanligt. Men efter en tid började han förändras - han flummade iväg. Försvann uppe bland moln som jag varken förmådde eller ville nå.
Tillslut var han borta. Kvar fanns bara en sargad man med långt hår och ovårdat skägg. Oftast liggandes på marken.
Jag ser honom ibland och hajar till lika mycket varje gång. Håret är kvar, skägget också...tror jag. Men han verkar inte ligga ner lika mycket. Det är mer bestämda steg. Framåt. Jag vet inte vart han är på väg - och jag är inte säker på att han själv vet det.
Fortfarande flummig, tyvärr. Tror jag.
Jag känner inte den människan. En gång gjorde jag det. Shit vad jag gjorde - på riktigt.
Kvar finns bara minnen av en ljuvlig tid tillsammans - han, jag och Jag-älskar-barn-mannen.
Hej då Jocke. Kom snart tillbaka.
Grattis världen II
The Fag-alert movie 2 är till största del från när vi var i Halmstad 06 - och att det blev en magisk vecka syns nog.
En av de bättre filmer jag spottat ur mig, faktiskt.
Mycket nöje!!
The Fag-alert movie 2 - "Campfire girls"
Goodbye to you, my best friend (Del 1)
Det fanns en tid när man trodde att "just så här kommer det alltid att kännas, just så här kommer det alltid att vara" och man levde i ett slags lyckorus. Det fanns en tid när man trodde att man visste allt.
Den tiden är förbi nu - och istället finns det plats för eftertanke.
Jag kunde då aldrig tro att min bästaste bästa kompis Robin Pettersson och jag skulle dela på oss. Det fanns en tid då vi var oskiljaktiga. Batman & Robin. I min vildaste fantasi kunde jag inte ens föreställa mig ett liv utan honom vid min sida.
Men sedan hände någonting. I samma stund som vi började mellanstadiet så började det spricka. Det var inget medvetet val eller någonting som hände. Det bara blev så. Han blev kompis med skateboarden - och jag fortsatte att vara...jag.
Sprickan skulle bli till ett krossat glashus i samma stund som vi började högstadiet - och från den stunden tog våra liv helt olika riktningar. Han blev en oönskad "konstnär". Jag fortsatte vara...jag.
När jag ser honom idag är det en annan människa jag ser. Jag känner inte den människan. Jag vill nog inte känna den människan, men jag kan ändå inte hjälpa att varje gång jag ser honom så tänker jag tillbaka på den tiden då vi två var en.
Batman & Robin.
Det kändes som att vi två var bästaste bästa kompisar i en evighet - men i själva verket handlade det bara om fyra år.
Stark kärlek brukar det kallas.
Lusse lelle, you know
Först ett luciafirande på dagis som var charmigt rörande - och sen en stämningsfull stund i Centrumkyrkan där Kungsörs lucia med tärnor framförde de traditionsenliga sångerna.
Imorgon blir det starkvinsglögg och tjofadderittan när The Fag-gang anordnar eget julbord.
Jag har redan tjingat att ansvara för korven, så därmed kan det ju inte bli en dålig kväll...
Fegt offerlamm
Emir "Elfsborg" Bajrami var nämligen med och lattjade lite - och, visst - det märks att han har utvecklats några stepp. Dessvärre hamnade han och jag i samma lag - var nog tur för honom...
Träningen slutade annars i sorti för egen del.
Som en geopard lurpassade jag på mitt offer, och när det väl var dags att fälla bytet så vände sig fanskapet om och fällde ut benet. Det blev tidernas motslag - och värst skada tog mitt vänsterknä som vreds om som en skurtrasa.
Besvikelsen var stor när jag tvingades linka av planen, och trots flera försök till comeback så var jag tvungen att vandra ut med svansen mellan benen till omklädningsrummet.
Idag är knäet stort som en luftballong. Vänta du bara, din lilla jävel. Vänta du bara...
PS. Införskaffade mig en ny frisyr igår. Nu spatserar jag runt med en form av helikopterfrilla på huvudet. Det var väl inte riktigt enligt beräkningarna, men när väl håret fått växa ut en bit så ska det nog bli som jag tänkt mig.
Dagens låt
Brorsans band. En av många grymma låtar, faktiskt. Tur för honom att han har lite att brås på när det gäller sångrösten.
Veckans frisyr
Från hösten 2003 så drar vi nu vidare till sommaren 2004.
Så tänkte jag: Så - jag hade låtit håret växa efter att jag rakat skallen - och det blev väl som det blev. När nu sommaren började närma sig så kände jag för kort hår igen. Frisyren i sig är ju inte speciellt anmärkningsvärd - lite ordinär sådär.
Tittar jag på bilderna nu så tycker jag att jag ser ut som en liten pöjkvasker med vax i håret. Det är lite för mycket pojkband över det hela.
Vid den här tiden så var det ganska "inne" med att ha en halv mohikanfrisyr. Alltså, en slags tuppkam i mitten fast utan de rakade sidpartierna. Det jag försökte med var väl en variant av det - då jag med vax brukade ställa det bakre håret rakt upp. (hmm...hur blev den där formuleringen egentligen?...)
Nåja, kort och poppigt kan man väl säga, men inget som jag var riktigt nöjd med.
Varken nu eller då.
Justering
Anledningen till krånglandet var att när jag låg och vilade ögonen som allra bäst så ringde Jag-älskar-barn-mannen upp mig och flämtade oroligt över att vissa bilder på honom visade lite för mycket av det goda.
Censureringen jag gjort var tydligen inte bra nog - men nu är det "problemet" fixat.
Så nu - mycket nöje!!!
Grattis världen
Den allra första - "The Fag-alert movie" - finns nu tillgänglig och det är den första delen ur första serien.
Jag vill bara poängtera en sak!
Den här är ifrån 2005 och det var min första film som jag klippte ihop. Jag var grön på området och hade egentligen bara planer på att göra en film som en kul grej.
Med andra ord: den här är inte så bra. Det är för mycket bilder och den är alldeles för lång. Men snälla - ta er igenom den här filmen så kommer det att bli mycket bättre framöver.
Jag lovar.
Mycket nöje!!!
The Fag-alert movie
Dagens låt
Julbord
Spånade lite om hur en nyårskrönika om KAK's sportår 2007 skulle se ut tillsammans med sportchef Westberg. Både roligt och tråkigt då KBK's degradering till fyran såklart kom på tal.
Småpratade även lite "vid sidan om" med Westberg om min framtid på tidningen - och jag kan säga att det ser bra ut. På sikt.
Sandsjö hade precis kommit hem ifrån en åtta dagars All Inclusive-semester i Kap Verde i Västafrika. Han var inte brun.
För övrigt går FJK-Edman numera enbart under namnet Edman.
Tills vidare i alla fall...
Jag vill inte prata om det.
Show-man
...och sen så kom han. Skäggig och med mössan på svaj.
Martin Stenmarck was in Kungsör.
Undrar om karln visste hur kallt det var ute när han stod inne i logen (nåja) och drog på sig sin luvtröja. Tror inte det.
Men fan, den mannan kan faktiskt underhålla. Ensam med en mikrofon och gitarr lyckades han faktiskt charma stora delar av publikskaran, uppbackad av ett band som lyckades gömma sig på ett väldigt mystiskt sett.
Kul för Kungsörarna - och skönt att vi slapp någon jävla Idol-snubbe som folk redan glömt namnet på. Får fortfarande en obehaglig känsla när jag tänker på Darins framträdande förra året.
Och ja...jag ger mig tillslut. Det finns faktiskt en viss person som har slående likheter med Mr. Stenmarck.
Skulle bara den personen lyckas odla lite svart skägg, istället för råttfärgat, så skulle det vara bärlikt, faktiskt.
Självklart ska vi titta på filmen, A. Kom ihåg att jag en gång i tiden visade upp mig inför en hel biosalong i enbart en elefantsnabel-tanga - så livet handlar om att kunna bjuda på sig själv.
Juldagen?
Romantikens under
Det var 1997. Det var marknad i Kungsör.
Jag var på den tiden "ihop" med en riktig puma och tänkte att jag skulle imponera på henne. Jag och Jag-älskar-barn-mannen gick runt bland marknadsstånden när jag plötsligt fick se att de sålde såna där broderade tygarmband med olika textrader på. Det kunde vara namn eller en kort mening - och jag bestämde mig för att köpa ett armband med pumans namn på.
Jag kommer ihåg att jag tyckte att jag var oerhört romantiskt, och vi skyndade oss för leta på puman (för jag visste att hon också var någonstans på marknaden).
Tillslut hittade vi henne och som en Don Juan drog jag fram presenten. Puman tackade och tog emot, för att sen dra fram en present till mig!
Det visade sig att hon köpt ett likadant armband till mig - men enda skillnaden var att på det armbandet stod det inte mitt namn.
Det stod "I love you".
Jag dog inombords. Plötsligt förvandlades armbandet jag köpt till puman till en låda kattskit.
Puman sa ju "I love you". Jag svarade med "Puman".
Man är allt en riktig karla-karl ändå.
Kommer du ihåg det där, M?
More pics for you, S...
Svar på tal
Efter Åtta är inte överspelad av något vuxenlarv, utan finns i tryggt förvar i min filmsamling. Vi får samla ihop Efter Åtta-gänget nån gång och njuta av det mästerverk som vi lyckades skapa.
Men en varning till dig, Anna. Allt finns med - ingenting är bortklippt!!
Bara så att du vet.
...och ja, S, det var en bra låt som du länkade till mig. Ingenting som jag sket i brallan av förtjusning över, men dock en bra låt.
Att sen påstå att Jag-älskar-barn-mannen uppskattar bra musik mer än mig...jag menar - det är ju bara jättedumt sagt.
Verkligen jättedumt.
Förresten P-lex...
Vad var det du sa om stekare?
Var det: "Istället för stekare - stänkare"?
Kommer bara ihåg att det var fruktansvärt roligt. As always, min käre P-lex. As always.
Idol
Marie Picasso vann, och det var det bästa som kunde hända. Amanada ska göra sin egen grej i lugn och ro, för hennes skivkontrakt blev klart redan första Idol-dagen som hon framträdde. Det har ju visat sig att det alltid är bättre att komma två i Idol, faktiskt. Eller femma, ni kommer väl ihåg Måns?.
Att göra en smörig skiva som knåpats ihop på fyra dagar passar Marie bättre. Dock måste jag poängtera att när Marie sjöng "All by myself" så ryste jag faktiskt för första gången under Idol.
The Night of Jack Daniels
Gårdagen började med förfest hos Jag-älskar-barn-mannen, och det blev en sådan där förfest där tröjorna slängdes och rösten blev hes. Tack Jippi Jäh, tack!!!
En sur taxichaufför, två klämda fingrar och lite allmänt fylletjafs så var vi inne på Nybron. Där träffade vi Emma-moe och Ida-hoe + plus en ettrig liten gåsatös som var som en igel på Jag-älskar-barn-mannen.
Det var kärlek, det var dans, det var romans. Tyvärr inte för egen del, men det är kul när det går bra för andra...
Kvällen avslutades med ett raveparty till efterpärla. Tyvärr nickade undertecknad till mer än en gång, så jag missade allt ståhej.
Eller?
Natten tillbringades på "bortaplan". Tyvärr betydde "bortaplan" en trång soffa i Sigvards lägenhet. Du måste verkligen skaffa en stor skinnsoffa, grabben. Gärna en stor jävel så att jag kan ha "bortamatch" på "hemmaplan".
Eller...ja nåt sånt...
Här har du dina jävla bilder, S!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Va fan! Är det fler än jag som tycker att det bara är en person som njuter på den här bilden?
Dagens låt
Just nu
Oj, en ekorre sprang just förbi.
Dagens låt
.
...jag glömde fråga - får stora pojkar gråta?
01.10
Jag famlar och grubblar.
Snubblar.
Hittar inte ord, hittar inte fram.
Ensam.
Hade så många planer. Hade så många drömmar.
Snubblar.
Ensam.
Drack alldeles för mycket, miste hela stycket.
Vill så mycket mer. Kan så mycket mer.
Men jag blundar.
Ville ha en famn, men allt jag fick var en blick
från dig som inte ville ha mig.
Tänker och undrar.
Begrundar.
Finns det plats för en till?
Finns det plats för en som vill?
Finns det plats för mig?
Säg.
Det gör ont. Hittar inte fram.
Ensam.
Vem ska jag förlåta?
Sneak preview
http://www.youtube.com/watch?v=5qJpXrKWNvA
Jag vaknade en morgon
Livet går i vågor - så även jag. Just nu är det kraftiga undervattensströmmar.
Jag skrattar, jag ler, jag finns - men under ytan gror en oro och förtvivlan. Längst fram där går jag i hatt och bjällror, och det är ingen som förstår.
Jag är så vilsen att jag knappt är här. Jag önskar att jag kunde förklara mig, men orden flyr ifrån mig.
Julen närmar sig och det brukar vara en av mina lyckligaste stunder på året. Men jag känner ingenting - än. För att överleva det berg & dal-aktiga nuet så försöker jag att bygga upp mål. Så även nu. Nyårsfirandet i Sälen kommer att bli en skön flykt ifrån den mörka och inrutade vardagen.
Jag håller på att tappa greppet om det som en gång betydde allt för mig. Vart är jag på väg?
Vissa saker är så svåra att förstå. Så svåra att ta på. Så svåra att hitta.
Samtidigt finns det ett antal busslaster av männsikor som har det mycket värre, så det är inte synd om mig.
Men va fan...
Det är tungt nu.
Vägledning
Who am I supposed to be?
And what do I believe?
Can you tell me?
Since you've made up your mind,
Who knows what you believe
Well I just don't know
Well I just don't know
Who I'm supposed to be
Look at me
Am I the image of your hopes and tragedies
Just look at me
Will I ever be more than just a memory
'Cus you just don't know
well you just don't know
All I am is me
All I am is me
All I am is me"
Känns väl såhär, typ...
It takes us no time to get there...
Kanske det blir att ta några julöl tillsammans framöver - och sedan ramla dåliga gatan fram, hela natten lång?
Jo, så får det bli.
PS. Min nya vän "Nick (and Johnny)" är den starkaste jag någonsin mött.
Varje gång vi umgås så slutar det, nästan alltid, med att jag blir mörbultad och sedan plockar blommor på månen.
Tur att jag har honom ändå, han har räddat många långsamma arbetsstunder på dagiset.
Veckans frisyr
Så tänkte jag: Efter ett tag tröttnade jag på min mitt rock'n'roll-hår, och effekten av det blev att jag rakade av allting.
En av anledningarna till att jag tröttnade var för att det som började som min och "Barrets" grej hade nu blivit allas grej. Alla i min omgivning började spara ut håret. Torpa-sonen fick till en imponerande kalufs kommer jag ihåg, och till och med Jag-älskar-barn-mannen började bli långhårig. Hans hår var dock inte lika imponerande...
Lugn - jag menar inte att det var tack vare mig som alla började spara ut håret, nej nej. Men jag var en av de första, och när nu varenda jävel skulle vara långhårig - ja, då var det inte lika roligt längre.
Följden blev alltså att jag gick motsatta vägen - jag tog fram rakapparaten. Efter lite mer än en sommar så såg håret ut som bilden ovan. Jag lät helt enkelt håret växa igen utan någon direkt baktanke. Jag väntade väl på en idé till nästa frisyr, kanske.
Resultatet ovan är ju inte något mina stoltaste ögonblick - men kom ihåg att vid just denna fotografering så hade jag keps-frilla!!
Jag hade nämligen glömt bort att vi skulle ta skolkort.
Dagens låt
* * *
Dags för S igen. Hittar ni honom?
Avdelning: Om blickar kunde döda.
Not yet beaten by defeat
När jag slog upp tidningen idag så var det ren slakt det handlade om. FJK-Edman pissade på mig, och då menar jag inte några små stänk - nej, det kom en hel jävla kissbomb!!!
Förlustsiffrorna skrevs till 12-2, och nu blir det för mig att ta ett steg tillbaka.
For now...
Bort
Det är kall, det är regnigt och det är väääääldigt seeegt.
"Take me away, just for today"
"Ge mig nåt som tar mig någonstans"
"Take me anywhere - I dont care, I don't care, I don't care..."
När alla vännerna gått hem...
Especially the ones I had before I lost my virginity in 2004
I hope these words finds you well
And I hope that you're doing fucking swell
I hope that you're back up if you've ever been down
And I hope you haven't got the fuck out of our hometown"
(En Bowling for soup-text som jag ersatt med några egna ord.)
Vad gör ni nu för tiden? Varför hör ni aldrig av er?
Det var alldeles för länge sen vi sågs...
Jag träffade en mamma till en gamal klasskompis förra veckan, och det fick mig att fundera - vart tog ni vägen? Okej, man visste att man skulle skiljas ifrån varandra, men när det väl står klart för en att de människor man delat en stor del av sitt liv med inte längre finns där - då börjar man fundera. 9 b, väd hände sen?
De enda gamla klasskompisarna som jag har "daglig" kontakt med är ju Jag-älskar-barn-mannen och "Gay", annars är det snålt på den fronten.
Jag vet att Vicky pluggar "nånting" (förlåt för att jag inte tagit reda på vad än, jag skäms) och henne händer det väl att man springer på nån enstaka gång. Men det är för lite. Kommer du ihåg att jag älskade dig? Minns du våra kompis-brev i 5:an? Minns du Efter Åtta?
Samma sak med Anna - när ska vi egentligen gifta oss du och jag? Malin och Mikaela är ju som flyttfåglar, ena stunden här och andra stunden där. I alla fall känns det så. Mitt hjärta åker i cirklar runt jorden.
Sandi kan det väl hända att man handlar av i hennes familjeägda godisbutik, men det blir inget mer än "Hur är det?". Vill ha mer!!!
Dale träffade jag i somras när han och hans flickvän hamnade på samma resort som vi - Sunny Beach - men trots att vi fick några sköna kvällar tillsammans (tänk att du inte förändrats efter alla dessa år. Så jävla underbart!!) så var det ändå 100 år sedan vi sågs sist. Skulle inte vi festa i Västerås?
Ekka trodde jag inte att jag skulle tappa på det sätt jag gjort. Det kändes ganska tajt i gymnasiet, men oj vad elastisk den tajta linan har blivit. Har man tur kanske man träffar honom på en av de få gångerna man handlar på OK/Q8 - men de gångerna är lätträknade.
Att jag inte skulle höra något mer ifrån "Robba" (som jag kallade honom under de tidiga barndomsår vi var bästa kompisar) var väl mer väntat, då våra liv tog helt olika riktningar redan under mellanstadiet. Likaså Henke, Mommo, Johanna A, Seddan (klassikern), Johanna K och Marie. Vi var där och nuddade många gånger men det blev liksom aldrig något av det.
Lidia, Oskar och Mange har jag endast konatkt med genom Facebokk, och den enda kontakten som finns är en bild som visar att det är just Lidia, Oskar och Mange.
Wikner har jag känt sedan 5-årsåldern (kommer du ihåg Tarzan & Jane?), men trots att vi delade skolgång från och med lekis till 3:e ring så blev det inte så mycket.
Lina hade hälsat till mig via min mamma för typ...50 år sedan - hej på dig också, förresten - och Annika har man väl kört förbi med bilen nån gång.
Linda? He, ja...du har ju alltid funnits där. Fan va tokig du va, spjuver där.
Just ja...Stoffe. Ett tag var vi bästa kompisar, kommer du ihåg? Det var i och för sig bara över en fredags-kväll då det var Karladisko, men ändå. Bästisar.
Har jag glömt nån? Okej, jag kan nämna dig också, Kent. Cool hästsvans du har skaffat, förresten.
Nu så. Vad gör ni nu för tiden? Varför hör ni aldrig av er? Det var alldeles för länge sen vi sågs.
Eller är det jag? Varför hör jag aldrig av mig? Kanske är det så.
Ja, varför?
Phuong Tran - vart tog du vägen?
The world's greatest
Det är just där som denna gigant bland alla giganter vistas nu, och att han trivs som fisken i vattnet märks så väl i hans texter, hans formuleringar, hans ord.
Snälla, läsa hans söndags-krönika om OJ Simpson, om gränsen mellan det trovärdiga och det verkliga, om den magiska vintern i N Y - om saker saker som är för sanlöst för att vara sant.
Världens bästa krönikör berör den mest oberörda - jag lovar.
PS. Nämen...ojdå, har Henrik Larsson nu definitivt stängt dörren till landslaget? Va? Men...det var som fan.
Det var allt en riktigt exklusiv nyhet som TV 4-sporten kom med ikväll.
Herre min körs!
Ugh!!!
Var nere på Runevallen idag och hade rivningsfirma tillsammans med Jag-älskar-barn-mannen. Så fort man fick släggan i handen så växte de primitiva känslorna fram och man förvandlades till en stenålders-människa. Stackars de väggar som fick utstå min vrede idag.
Jag slog och slog och slog och slog, men jag vet dessvärre inte vad det var jag var arg på - men nånting var det fan.
Jag-älskar-barn-mannen upplevde samma känslor, så nu har vi planer på att öppna egen firma. AB Slå sönder hårt.
Uh hu hu...det var jävligt nära att EM nästa sommar förvandlades till en mardröm, men istället för Frankrike, Holland och Rumänien så blir det nu betydligt behagligare Spanien, Ryssland och Grekland.
Tuff grupp, så klart, men ack så mycket mer möjlig än Dödens dödligaste grupp som det kunde ha blivit om vi hamnat med "vin-gossarna", "majja-nissarna" och "Hagi-pojkarna".
E-tuna export
Att Kent samlar in femmor och högsta betyg i vartannat andetag är ett mysterium utan dess like. En gång - en gång - tycker jag att det har varit befogat, och det i form av deras album Vapen & ammunition som kom för några år sedan. Även om inte jag tycker att det är ett mästerverk så kan jag förstå att folk tycker det. Men när albumet efter det, Du & jag döden, kom och fick nästintill högsta betyg, samtidigt som senaste skivan Tillbaka till samtiden hyllats till fotknölarna - då är det fan nåt som är fel.
Du & jag döden är en deppig och vemodig samling skit, och nya skivan har endast två låtar som går att lyssna på i form av singeln Ingenting och Columbus. De två låtarna hör till gruppens finaste stunder, men i övrigt luktar det soptunna om hela skiten.
Trots det tävlar media i att dela ut de fetaste superlativen till gruppen. Mystery.
Men det som är det allra märkligaste är att jag själv sitter här med så gott som alla Kents skivor i min skivsamling, så även jag har alltså dragits in i den här hysterin kring Sveriges mest överskattade band. Därmed inte sagt att jag tycker att skivorna är bra, men lik förbannat finns skivorna där prydligt uppradade under etiketten "K".
På min topp-100-lista över världens bästa låtar, som jag håller på och fastställer och så småningom kommer att presentera på den här sidan, så rymmer möjligtvis en Kent-låt - och den kommer inte att hålla till på den övre halvan.
Bättre än så är inte Sveriges mest överskattade band.
För övrigt så följer jag just nu med spänning EM-lottningen på TV 4 för att se vad Sverige kommer att ställas inför nästa sommar. Jag har en olustig känsla som säger att vi kommer att få en blytung lottning, vet inte varför.
Fortsättning följer...
Dagens låt
Ramlade gatan runt
Började bra med middag hemma hos den gode Sigvard. Lite vin, lite öl, lite cheesballs, lite Idol. Jag vet, gay-faktorn var hög - men ack så trevlig.
Fortsatte sedan till "Gay" och Antonio som var hemma hos deras polare Putte. "Walle på topp" var oxå där. Därifrån blev det sedan en sunkig alkis-bar där vi inte stannade länge, innan vi tillsist hittade till Nybron där kvällen fortsatte lika förtrollande som vanligt.
Torpa-sonen uteblev - han var på världens största julbord tillsammans med Linda Bengtzing, Markoolio och Moneybrother, och Jag-älskar-barn-mannen satt hem och grinade över pengar han inte har.
Idag var det segt - som alltid efter en förtrollande kväll - men lite nytta blev gjort tack vare bevakandet av Kungsörs IBK. Synd bara att de torskade, det är fan riktigt tråkigt att intervjua en sur coach efter matcherna men den här gången var det inte så farligt. Han var nöjd. Hu?
Såg också The Heartbreak kid. Bra film, inte det bästa ifrån Farrelly-bröderna eller Stiller men som alltid när det gäller dessa herrar så blir det bra skit. Alltid.
Just ja...
Herre min körs, om jag skulle bli erbjuden att leka lite med en gåsatös så skulle jag inte tacka nej. Inte ens för allt brännvin i Norrland.
Tänk på det, Jag-älskar-barn-mannen.
Så här trevligt kan två pojkar ha det på tu man hand.
Kackkk
Jag är hemanu nu . slängde kunnddarna som bevis.
Trotd syy jsg är psckad så ksn sjg intde få bort tankarna om FJK_Edman. JG hatar han så jävla mnycket!
Ska jag behöva sslicka röv föratt få de bästa jobben? No way jose`
Var hos Sigvard ukväll. De var brymmaste på länge, Fan va vi drack o pratade. sen gick vi till "walle på topp, han bvar skratt glad. Hnas ko,åpid oxå. Jag skiljdes frob sigvard efterett tag, brorsan kom o hämta mig, skönt.
Imorgon ska jag oja mog o hara hatajävla edaman.
Blä som wn ballw p¨å dig, din jävel, Må du ruttna i