Veckans frisyr
Så har vi då kommit fram till slutstationen. Vi är framme vid nuet.
Så här tänkte jag: Jag fick en snilleblixt på nyårsafton uppe i Sälen med Riddarna. Jag skulle återigen snagga huvudet. Först testade jag en mohikanfrilla - men den blev mer cool än snygg, plus att Vampyren sabbade den genom att raka bort "nackhåret".
Så då var jag kal igen, vilket var skönt. Efter en kort tid hade håret vuxit ut till en mer "normal" kort frisyr, och det gick då att greja lite med håret. Men tillslut var det för långt - och då åkte rakapparaten fram igen. 4 mm på sidorna och 3 mm på toppen. Det var väl för drygt en månad sedan - och den stora bilden visar hur jag ser ut idag.
Jag kommer att fortsätta raka på det här viset fram till sommarens slut - vilket gör den här frisyren (fast lite kortare då) till sommarfrisyren 2008. Därefter kommer jag att spara ut håret i minst ett år.
...och det går ju inte att komma ifrån att jag är en sexy motherfucker. Jag menar - fan vad snygg jag är.
Det var alla frisyrer.
Tack för det enorma intresse ni visat under denna egenkära tripp - och tack för alla mail och brev. Jag glömmer aldrig.
Nu är frisyr-resan slut.
Hår hår.
Så här tänkte jag: Jag fick en snilleblixt på nyårsafton uppe i Sälen med Riddarna. Jag skulle återigen snagga huvudet. Först testade jag en mohikanfrilla - men den blev mer cool än snygg, plus att Vampyren sabbade den genom att raka bort "nackhåret".
Så då var jag kal igen, vilket var skönt. Efter en kort tid hade håret vuxit ut till en mer "normal" kort frisyr, och det gick då att greja lite med håret. Men tillslut var det för långt - och då åkte rakapparaten fram igen. 4 mm på sidorna och 3 mm på toppen. Det var väl för drygt en månad sedan - och den stora bilden visar hur jag ser ut idag.
Jag kommer att fortsätta raka på det här viset fram till sommarens slut - vilket gör den här frisyren (fast lite kortare då) till sommarfrisyren 2008. Därefter kommer jag att spara ut håret i minst ett år.
...och det går ju inte att komma ifrån att jag är en sexy motherfucker. Jag menar - fan vad snygg jag är.
Det var alla frisyrer.
Tack för det enorma intresse ni visat under denna egenkära tripp - och tack för alla mail och brev. Jag glömmer aldrig.
Nu är frisyr-resan slut.
Hår hår.
Veckans frisyr
Vi hoppar inte så långt fram sedan sist.
Bara någon månad, faktiskt.
Så här tänktre jag: Ja, håret hade ju inte växt så mycket. Men tillräckligt, för att jag inte skulle vara tillfreds. Jag kände för att göra någonting...ja, någonting - och resultatet blev att jag gjorde något jag egentligen har svårt för.
Jag kortade ner sidorna.
Alltså, håret där uppe och på luggen fick vara kvar - medan sidpartierna blev nästintill snaggade. Jag tog en risk, eftersom att jag ansåg att det skulle bli antingen ganska bögigt eller också ganska "pott-frilligt". Men - jag blev nöjd.
Vampyren liknade min frisyr med sångarens i Maroon 5 - vilket är lite roligt, eftersom jag tidigare dissat dennes huvudbonad. Men - som sagt, jag var nöjd.
Nu blev ju inte denna frisyr så långvarig, eftersom mitt hår växer snabbare än maskrosor i juni. Men det var kul så länge det varade.
Bara någon månad, faktiskt.
Så här tänktre jag: Ja, håret hade ju inte växt så mycket. Men tillräckligt, för att jag inte skulle vara tillfreds. Jag kände för att göra någonting...ja, någonting - och resultatet blev att jag gjorde något jag egentligen har svårt för.
Jag kortade ner sidorna.
Alltså, håret där uppe och på luggen fick vara kvar - medan sidpartierna blev nästintill snaggade. Jag tog en risk, eftersom att jag ansåg att det skulle bli antingen ganska bögigt eller också ganska "pott-frilligt". Men - jag blev nöjd.
Vampyren liknade min frisyr med sångarens i Maroon 5 - vilket är lite roligt, eftersom jag tidigare dissat dennes huvudbonad. Men - som sagt, jag var nöjd.
Nu blev ju inte denna frisyr så långvarig, eftersom mitt hår växer snabbare än maskrosor i juni. Men det var kul så länge det varade.
Veckans frisyr
Sommaren är över - hösten -07 har gjort sitt intåg. Det långa håret är borta - det korta har gjort sitt intåg.
Så här tänkte jag: Hösten hade kommit - och jag tog det sorgliga beslutet att klippa av de långa fina blonda lockarna som jag sparat så länge.
En första klippning skedde i augusti, men där togs det inte bort så mycket. Mer en finputsning, Framåt oktober-november däremot - då blev det kort.
Egentligen är det en ganska casual look. Men jag blev extremt nöjd ändå.
Folk har delade åsikter om mitt hår. Vissa menar på att jag ser betydligt mycket äldre ut som korthårig, medan andra hävdar att jag ser ut som en liten pojke. Personligen skulle jag vilja gå på det första alternativet, men jag vet inte. Det pendlar, beroende på hur jag mår för tillfället.
Men skit i det nu! Håret var kort och jag gillade det. Jag brukar förresten gilla alla radikala förändringar med mitt hår, på ett sätt, även om det handlar om en förändring till det sämre.
Veckans frisyr
Sommarfrisyren 2007 står på tur - och det är fritt fram att dregla av åtrå.
Så här tänkte jag: Efter att ha klippt av morotshåret så var det bara att låta håret växa. Fram mot våren kortade jag åter hjässan - men inte i samma omfattning. Jag sparade nämligen på polisongerna och luggen, och lät resten bli lite kortare, något som jag blev fruktansvärt nöjd med.
På sommaren hade jag sedan fått till frisyren som jag strävat efter. Långt hår - med längre lugg och sidor.
Denna frisyr är tveklöst bland det bästa jag visat upp i modern tid - och fan vet om jag inte ska satsa på något liknande till kommande sommar. Fast då med långt hår rakt över. Inga krussiduller.
Så här tänkte jag: Efter att ha klippt av morotshåret så var det bara att låta håret växa. Fram mot våren kortade jag åter hjässan - men inte i samma omfattning. Jag sparade nämligen på polisongerna och luggen, och lät resten bli lite kortare, något som jag blev fruktansvärt nöjd med.
På sommaren hade jag sedan fått till frisyren som jag strävat efter. Långt hår - med längre lugg och sidor.
Denna frisyr är tveklöst bland det bästa jag visat upp i modern tid - och fan vet om jag inte ska satsa på något liknande till kommande sommar. Fast då med långt hår rakt över. Inga krussiduller.
Veckans frisyr
November-06.
Morotsfrillan är ett hemskt minne blott - och det var bara att börja om på en ny frisyr.
Så här tänkte jag: Ja, egentligen var det väl bara "bort bort bort med det oranga eländet". Följdaktilgen så klippte jag håret väldigt kort och blonderade för hundrade gången. Resultatet blev inte snyggt - men ack så nödvändigt.
Som bilden näst längst till vänster på andra raden visar så var jag inte jättegullig, men allteftersom håret växte så blev det i alla fall dugligt. Det är ju inte en frisyr som jag vanligtvis skulle skaffa - utan mer ett nödvändigt ont.
Tids nog skulle det ändå sluta jävligt bra...
Morotsfrillan är ett hemskt minne blott - och det var bara att börja om på en ny frisyr.
Så här tänkte jag: Ja, egentligen var det väl bara "bort bort bort med det oranga eländet". Följdaktilgen så klippte jag håret väldigt kort och blonderade för hundrade gången. Resultatet blev inte snyggt - men ack så nödvändigt.
Som bilden näst längst till vänster på andra raden visar så var jag inte jättegullig, men allteftersom håret växte så blev det i alla fall dugligt. Det är ju inte en frisyr som jag vanligtvis skulle skaffa - utan mer ett nödvändigt ont.
Tids nog skulle det ändå sluta jävligt bra...
Veckans frisyr
Åh fy fan i helvete.
Nu är det dags för den korta, men dessvärre fastetsade, perioden då jag bar en morotsfärgad kastspya på huvudet.
Känsliga läsare varnas!!!
Så här tänkte jag: Okej...låt mig förklara. LÅT MIG FÖRKLARA!!!
Om ni följer serien med "veckans frisyrer" så uppmärksammade ni kanske att jag förra veckan visade upp en mörk kalufs. Nu hade jag tröttnat på det och bestämde mig för att färga tillbaka min normala blonda frisyr.
Big mistake...
Ingenting - först kom ingenting. Sen kom ingenting. Sen kom ingenting.
Jag blonderade en gång - ingen reaktion. Jag färgade två gånger - ingen rekation. Jag färgade tre gånger - men ingen reaktion. Då gick jag över till blekning. Ingen reaktion. Först efter tredje blekningen så började det hända saker.
Efter sex försök på fyra dagar så blev det alltså en reaktion - och resultatet ser ni ovan.
Egentligen borde det vara straffbart att ha en sådan hårfärg, men vad fan skulle jag göra? Det var bara att bita i det sura, och jag kan fortfarande - trots att detta var hösten 2006 - känna hur det riktigt vrider sig i käften av obehag. Så jävla surt var det!
Det gick några dagar - en förfest hos h0e och en utgång - sen klippte jag bort den smaklösa huvudboningen och blekte på om på nytt.
Men det tar vi nästa vecka.
Nu vill jag bara säga förlåt världen. Det var ett misstag som aldrig kommer att upprepas!!!
Nu är det dags för den korta, men dessvärre fastetsade, perioden då jag bar en morotsfärgad kastspya på huvudet.
Känsliga läsare varnas!!!
Så här tänkte jag: Okej...låt mig förklara. LÅT MIG FÖRKLARA!!!
Om ni följer serien med "veckans frisyrer" så uppmärksammade ni kanske att jag förra veckan visade upp en mörk kalufs. Nu hade jag tröttnat på det och bestämde mig för att färga tillbaka min normala blonda frisyr.
Big mistake...
Ingenting - först kom ingenting. Sen kom ingenting. Sen kom ingenting.
Jag blonderade en gång - ingen reaktion. Jag färgade två gånger - ingen rekation. Jag färgade tre gånger - men ingen reaktion. Då gick jag över till blekning. Ingen reaktion. Först efter tredje blekningen så började det hända saker.
Efter sex försök på fyra dagar så blev det alltså en reaktion - och resultatet ser ni ovan.
Egentligen borde det vara straffbart att ha en sådan hårfärg, men vad fan skulle jag göra? Det var bara att bita i det sura, och jag kan fortfarande - trots att detta var hösten 2006 - känna hur det riktigt vrider sig i käften av obehag. Så jävla surt var det!
Det gick några dagar - en förfest hos h0e och en utgång - sen klippte jag bort den smaklösa huvudboningen och blekte på om på nytt.
Men det tar vi nästa vecka.
Nu vill jag bara säga förlåt världen. Det var ett misstag som aldrig kommer att upprepas!!!
Veckans frisyr
Häpp!
Sommaren-06 är över och hösten börjar göra sitt intåg. Vad passar inte bättre då än att gå ifrån blont till mörkt.
Så här tänkte jag: Jovars, det började bli höst - och varför inte då bli lite "höstigare" även frisyrmässigt? "Bra idé" tänkte jag och klippte mig och färgade håret mörkt.
Okej. Till en början är håret alldeles för kort - och för det femte så blev det alldeles för mörkt. Tanken var mörkbrunt, men det blev närmare svart. Inte så smart, med tanke på kontrasterna mellan det mörka håret och min stundtals ljusa hy.
Nåväl, just då var jag nöjd. Inte idag. Jag ska nog inte vara mörk. Åtminstone inte när jag saknar solbränna.
Sommaren-06 är över och hösten börjar göra sitt intåg. Vad passar inte bättre då än att gå ifrån blont till mörkt.
Så här tänkte jag: Jovars, det började bli höst - och varför inte då bli lite "höstigare" även frisyrmässigt? "Bra idé" tänkte jag och klippte mig och färgade håret mörkt.
Okej. Till en början är håret alldeles för kort - och för det femte så blev det alldeles för mörkt. Tanken var mörkbrunt, men det blev närmare svart. Inte så smart, med tanke på kontrasterna mellan det mörka håret och min stundtals ljusa hy.
Nåväl, just då var jag nöjd. Inte idag. Jag ska nog inte vara mörk. Åtminstone inte när jag saknar solbränna.
Veckans frisyr
Sommaren 2006 börjar lida mot sitt slut - och det långa svallet med den korta luggen fick falla till marken. En aning...
Så här tänkte jag: Ja, håret hade hunnit bli ganska långt - medan luggen inte riktigt stod i jämnt parti. Därför var det dags att fixa till det. Hade egentligen ingen tanke bakom den nya frisyren, mer än att luggen och resten av håret skulle hamna i harmoni igen.
Kan nästan tycka idag att det är en mindre hockeyfrilla (igen), vilket inte är fullständigt klockrent. Men, men - det viktigaste blev gjort...och jag skulle snart ändå genomgå en ganska drastisk förändring i frisyrväg.
Men det tar vi nästa vecka.
Ho ho ho, en riktigt cliffhanger. Fan vad ni inte kan bärga er, eller hur?
Ni älskar mig verkligen.
Ni-älskar-mig.
Så här tänkte jag: Ja, håret hade hunnit bli ganska långt - medan luggen inte riktigt stod i jämnt parti. Därför var det dags att fixa till det. Hade egentligen ingen tanke bakom den nya frisyren, mer än att luggen och resten av håret skulle hamna i harmoni igen.
Kan nästan tycka idag att det är en mindre hockeyfrilla (igen), vilket inte är fullständigt klockrent. Men, men - det viktigaste blev gjort...och jag skulle snart ändå genomgå en ganska drastisk förändring i frisyrväg.
Men det tar vi nästa vecka.
Ho ho ho, en riktigt cliffhanger. Fan vad ni inte kan bärga er, eller hur?
Ni älskar mig verkligen.
Ni-älskar-mig.
Veckans frisyr
Ja, senast hade jag alltså kapat luggen rejält, medan sidpartierna fick vara aningen längre.
Nu är vi framme vid våren/sommaren - 06.
Så här tänkte jag: Jag hade alltså kapat luggen och stoltserade med en kort frisyr vintern-06. När håret sedan växte så skulle det, till en början, få förödande konsekvenser.
Det säger ju sig självt att luggens framfart hamnar lite efter det övriga håret, då jag kapade den extra mycket med egna saxen på hemmaplan. Resultatet blev som bilderna ovan visar. Det är lite Gällivare och 60-tal över frisyren - och till en början så var jag inte alls nöjd. Allting var i obalans då luggen var anmärkningsvärt kortare än övriga håret.
Men efterhand började jag tycka om det mer och mer - och en frisyr som denna har ju även Mr.Gallagher haft på det glada 90-talet.
Nu är vi framme vid våren/sommaren - 06.
Så här tänkte jag: Jag hade alltså kapat luggen och stoltserade med en kort frisyr vintern-06. När håret sedan växte så skulle det, till en början, få förödande konsekvenser.
Det säger ju sig självt att luggens framfart hamnar lite efter det övriga håret, då jag kapade den extra mycket med egna saxen på hemmaplan. Resultatet blev som bilderna ovan visar. Det är lite Gällivare och 60-tal över frisyren - och till en början så var jag inte alls nöjd. Allting var i obalans då luggen var anmärkningsvärt kortare än övriga håret.
Men efterhand började jag tycka om det mer och mer - och en frisyr som denna har ju även Mr.Gallagher haft på det glada 90-talet.
Veckans frisyr
Alright - vi kör på.
Kort summering vart vi är just nu i frisyrstadiet: Jag hade alltså rakat skallen sommaren 2005, för att sen låta det växa ut till min kanske "fräschaste" frisyr hittills. Men med tiden så växer ju håret, av naturliga skäl, vidare - och vintern 2006 var det dags för en ny frisyr.
Så här tänkte jag: Återigen så sneglade jag mot min själsfrände - Liam Gallagher. Under "Don't believe the truth"-sessionen 2005 så hade han en frisyr som bestod av kort lugg med längre sidhår. Därför blev det självklart för mig att hoppa på det tåget.
Problemet var bara att hans längre sidhår bestod av skäggpolisonger - något som jag inte förmår att odla. Därför fick det bli "vanliga" polisonger för min del. Efter mitt besök hos frisören var jag dock inte riktigt nöjd med luggen - varpå jag tog saken i egna händer och klippte luggen ytterligare på hemmaplan. Detta skulle jag dock få ångra, vilket kommer att visa sig lite längre fram under den här avdelningen.
Men just då och där så var jag väldigt nöjd med hur jag såg ut på hjässan. En riktigt kort lugg som enbart är till för att ligga platt framåt, och sedan längre hår på sidorna. Klockrent.
En sak som jag dessvärre kom på långt senare var att även "Vampyren" stoltserade med en märkbart kort lugg på den här tiden. Självklart hade jag noterat detta innan, men det gick inte upp för mig att vi nu var två stycken med kort lugg. För mig - som försöker vara extremt noga med att inte plagiera människor i min närmaste omgivning - blir detta därför lite komplicerat. Men, som sagt, det var något som jag kom på långt senare.
Till mitt försvar så kan jag säga att "Vampyren" hade haft denna korta lugg en längre tid, så det var antagligen ingenting jag tänkte på längre. Sedan kryddade han ju också denna korta lugg med en jättehockey-frilla - något som jag valde att skippa...
Veckans frisyr
Nu ett par steg tillbaka - då jag glömde en utstyrsel. Här kommer försommaren - 05.
Så här tänkte jag: Vi är nu tillbaka till min hockeyfrills-period som jag hade lagom till studenten. Håret var råttfärgat - någonstans mellan mörkbrunt och min vanliga blonda nyans - och jag var tvungen att göra något åt det.
Jag har för mig att Mr.Beckham hade blekt håret vid den här tiden, så jag var inte sen att efterapa. Dessvärre blev det inte snyggt alls - och lagkamraterna i fotbollen kallade mig alltifrån "Albino" till "Kycklingen". Jag höll med - och två dagar senare rakade jag av mig skiten.
Veckans frisyr
Okej. Efter att rakapparaten åkt fram lagom till sommaren 2005 så närmar vi oss nu sensommaren/hösten 2005.
Så här tänkte jag: Efter senaste snaggningen så hade håret fått växa, helt enkelt. Ju mer längder som uppenbarade sig - ju mer fanns det att fixa till med lite vax.
Och - jag vet - likheten med David Beckham är slående. Men jag kan inte göra n
ågonting åt det...det bara är så.Tittar jag på frisyren nu så är den rätt sofistikerad. Egentligen rätt vanlig - men ändå ganska vuxen på nåt sätt. Jag vet...
Det enda jag vet är att jag fått mycket positiv respons ifrån en flicka på andra sidan kusten - tack vare stora bilden ovan.
Nöjd. Så klart.
Veckans frisyr
Vi går vidare i arkivet. Härnäst - sommaren 2005.
Så här tänkte jag: Tillslut insåg jag att hockeyfrillan...inte var någon bra idé. Så då kom den fram igen - min gamla kompis rakapparaten. Det var sommar och det kändes skönt. Jag minns att David Beckham nyligen rakat sig vid den här tidpunkten, och det spelade säkerligen in en del i mitt beslut att raka av skiten.
Jag har ju ett väldigt smal ansikte, vilket gör att jag ser väldigt lite ut när jag inte har något hår på sidpartierna, men det orkade jag dock inte bry mig om.
Att raka skallen på nytt är något som ständigt frestar mig då jag har en tendens till att ständigt vilja drastiskt förnya mig. Dessvärre brukar jag alltid komma på ett antal anledningar till att låta bli. Men även fast jag kanske inte visar mig ifrån min bästa sida med ett rakad hjässa så är det nog snart dags igen.
Tror jag...
Så här tänkte jag: Tillslut insåg jag att hockeyfrillan...inte var någon bra idé. Så då kom den fram igen - min gamla kompis rakapparaten. Det var sommar och det kändes skönt. Jag minns att David Beckham nyligen rakat sig vid den här tidpunkten, och det spelade säkerligen in en del i mitt beslut att raka av skiten.
Jag har ju ett väldigt smal ansikte, vilket gör att jag ser väldigt lite ut när jag inte har något hår på sidpartierna, men det orkade jag dock inte bry mig om.
Att raka skallen på nytt är något som ständigt frestar mig då jag har en tendens till att ständigt vilja drastiskt förnya mig. Dessvärre brukar jag alltid komma på ett antal anledningar till att låta bli. Men även fast jag kanske inte visar mig ifrån min bästa sida med ett rakad hjässa så är det nog snart dags igen.
Tror jag...
Veckans frisyr
Vinter/Våren 2005 begick jag ett stort misstag. Ett misstag som jag alltid kommer att få bära med mig, något som aldrig kommer att suddas ut ifrån historien.
Jag skaffade hockeyfrilla.
Så här tänkte jag: Det var den tiden - hockeyfrillans tid - och på något märkligt jävla vänster så rycktes jag med i denna förtjusning över tjeckernas nationalklenod.
Men jag fuskade en aning, dock. "Meningen" var att man på den här tiden skulle ha sidpartierna av håret snaggade (gärna med något tufft tribe-märke inrakat) för att sen ha ett långt och fint svall hängandes där bak.
Så långt gick inte jag, utan jag nöjde mig med att klippa mina kära polisonger lite kortare bara.
För att sen hälla lite extra bensin på skiten så färgade jag håret mörkbrunt och la i lite vinröda slingor. Resultatet ovan är ju också enastående.
Enastående gräsligt.
Detta är så klart mitt pinsammaste ögonblick i hårväg, hittills, och jag skulle hellre välja pottfrisyren som jag stoltserade med under grundskolan 100 gånger av 100.
Varför det blev så här är svårt att svara på. Jag tyckte väl det var snyggt helt enkelt, något som får mig att kraftigt ifrågasätta mitt omdöme.
Det som jag grämer mig över allra mest är att jag såg ut så här när vi tog studenten. Ögonblicket där man så stolt visar upp sig som en färdig produkt (nåja) och ska vara redo för världen - då såg jag ut så här (fast med lite grådaskigare ton på håret då färgen höll på att försvinna - vilket inte gjorde saken bättre direkt).
Det känns ju helt underbart att detta var det sista som mina klasskamrater såg av mig innan våra vägar skiljdes åt. En fågelskrämma som nyss släppts ut ur hispan - där han suttit sen slutet av 80-talet.
Fy fan.
Men gjort är gjort - och nu har jag verkligen gjort det.
Jag skaffade hockeyfrilla.
Så här tänkte jag: Det var den tiden - hockeyfrillans tid - och på något märkligt jävla vänster så rycktes jag med i denna förtjusning över tjeckernas nationalklenod.
Men jag fuskade en aning, dock. "Meningen" var att man på den här tiden skulle ha sidpartierna av håret snaggade (gärna med något tufft tribe-märke inrakat) för att sen ha ett långt och fint svall hängandes där bak.
Så långt gick inte jag, utan jag nöjde mig med att klippa mina kära polisonger lite kortare bara.
För att sen hälla lite extra bensin på skiten så färgade jag håret mörkbrunt och la i lite vinröda slingor. Resultatet ovan är ju också enastående.
Enastående gräsligt.
Detta är så klart mitt pinsammaste ögonblick i hårväg, hittills, och jag skulle hellre välja pottfrisyren som jag stoltserade med under grundskolan 100 gånger av 100.
Varför det blev så här är svårt att svara på. Jag tyckte väl det var snyggt helt enkelt, något som får mig att kraftigt ifrågasätta mitt omdöme.
Det som jag grämer mig över allra mest är att jag såg ut så här när vi tog studenten. Ögonblicket där man så stolt visar upp sig som en färdig produkt (nåja) och ska vara redo för världen - då såg jag ut så här (fast med lite grådaskigare ton på håret då färgen höll på att försvinna - vilket inte gjorde saken bättre direkt).
Det känns ju helt underbart att detta var det sista som mina klasskamrater såg av mig innan våra vägar skiljdes åt. En fågelskrämma som nyss släppts ut ur hispan - där han suttit sen slutet av 80-talet.
Fy fan.
Men gjort är gjort - och nu har jag verkligen gjort det.
Veckans frisyr
Från hösten 2003 så drar vi nu vidare till sommaren 2004.
Så tänkte jag: Så - jag hade låtit håret växa efter att jag rakat skallen - och det blev väl som det blev. När nu sommaren började närma sig så kände jag för kort hår igen. Frisyren i sig är ju inte speciellt anmärkningsvärd - lite ordinär sådär.
Tittar jag på bilderna nu så tycker jag att jag ser ut som en liten pöjkvasker med vax i håret. Det är lite för mycket pojkband över det hela.
Vid den här tiden så var det ganska "inne" med att ha en halv mohikanfrisyr. Alltså, en slags tuppkam i mitten fast utan de rakade sidpartierna. Det jag försökte med var väl en variant av det - då jag med vax brukade ställa det bakre håret rakt upp. (hmm...hur blev den där formuleringen egentligen?...)
Nåja, kort och poppigt kan man väl säga, men inget som jag var riktigt nöjd med.
Varken nu eller då.
Veckans frisyr
Redovisningen av mina frisyrer genom åren fortsätter. Förra veckan var det 2002-looken - nu skruvar vi fram klockan till hösten 2003...
Så tänkte jag: Efter ett tag tröttnade jag på min mitt rock'n'roll-hår, och effekten av det blev att jag rakade av allting.
En av anledningarna till att jag tröttnade var för att det som började som min och "Barrets" grej hade nu blivit allas grej. Alla i min omgivning började spara ut håret. Torpa-sonen fick till en imponerande kalufs kommer jag ihåg, och till och med Jag-älskar-barn-mannen började bli långhårig. Hans hår var dock inte lika imponerande...
Lugn - jag menar inte att det var tack vare mig som alla började spara ut håret, nej nej. Men jag var en av de första, och när nu varenda jävel skulle vara långhårig - ja, då var det inte lika roligt längre.
Följden blev alltså att jag gick motsatta vägen - jag tog fram rakapparaten. Efter lite mer än en sommar så såg håret ut som bilden ovan. Jag lät helt enkelt håret växa igen utan någon direkt baktanke. Jag väntade väl på en idé till nästa frisyr, kanske.
Resultatet ovan är ju inte något mina stoltaste ögonblick - men kom ihåg att vid just denna fotografering så hade jag keps-frilla!!
Jag hade nämligen glömt bort att vi skulle ta skolkort.
Så tänkte jag: Efter ett tag tröttnade jag på min mitt rock'n'roll-hår, och effekten av det blev att jag rakade av allting.
En av anledningarna till att jag tröttnade var för att det som började som min och "Barrets" grej hade nu blivit allas grej. Alla i min omgivning började spara ut håret. Torpa-sonen fick till en imponerande kalufs kommer jag ihåg, och till och med Jag-älskar-barn-mannen började bli långhårig. Hans hår var dock inte lika imponerande...
Lugn - jag menar inte att det var tack vare mig som alla började spara ut håret, nej nej. Men jag var en av de första, och när nu varenda jävel skulle vara långhårig - ja, då var det inte lika roligt längre.
Följden blev alltså att jag gick motsatta vägen - jag tog fram rakapparaten. Efter lite mer än en sommar så såg håret ut som bilden ovan. Jag lät helt enkelt håret växa igen utan någon direkt baktanke. Jag väntade väl på en idé till nästa frisyr, kanske.
Resultatet ovan är ju inte något mina stoltaste ögonblick - men kom ihåg att vid just denna fotografering så hade jag keps-frilla!!
Jag hade nämligen glömt bort att vi skulle ta skolkort.
Veckans frisyr
Nu har det blivit dags för ett nytt inslag på den här sidan.
Genom åren har jag - till skillnad från Jag-älskar-barn-mannen - uppträtt i diverse olika skepnader, i form av ett fortfarande pågånde experiment med olika frisyrer. Resultaten har varit blandade, men alltid genomtänkta (förutom incidenten där jag fick morotsfärgat hår), och nu är det dags att redovisa dessa otaliga frisyrer.
Som en bonus tänker jag också redogöra för hur jag tänkte med dessa frisyrer.
Av praktiska skäl tänker jag starta från då att jag slutade grundskolan, då det är sedan dess som de flesta olika frisyrer har dokumenterats.
Mycket nöje!
Så tänkte jag: Året var 2002. Jag och "Barret" hade precis börjat upptäcka den skitiga garage-rockens värld och vi svämmades över av band som Strokes, Hives, White stripes, Vines, Silverbullit m.fl. Samtidigt började vi gå bakåt i tiden till band som Ramones, Velvet Underground, Rolling stones, Led Zeppelin och Kinks. Vi blev total-inspirerade till hela den kulturen och började följdaktligen att klä oss efter det. Vi skaffade kavajer, klippte hål i jeansen och lät håret växa. Självklart märktes det när vi gick på byn i Kungsör, men va fan brydde vi oss om det - vi var fucking rockstars! På lärarmiddagen innan studenten hade jag vita läderloafers, svarta jeans, snorgrön skjorta, vit slips och en gråbrun-randig kavaj (som jag använder än idag). Jag fick inte pussa någon tjej den kvällen kan jag för övrigt berätta.
Personligen försökte jag få till en frilla som liknande den Liam Gallagher visade upp under den tiden - och fan vet om jag inte lyckades. Jag gick min egen väg, såg inte ut som någon annan - och mådde skitbra av det.
Att "Barret" idag är en pundare som röker på, lyssnar på reagge och klär sig i baggy jeans är en annan historia...
Genom åren har jag - till skillnad från Jag-älskar-barn-mannen - uppträtt i diverse olika skepnader, i form av ett fortfarande pågånde experiment med olika frisyrer. Resultaten har varit blandade, men alltid genomtänkta (förutom incidenten där jag fick morotsfärgat hår), och nu är det dags att redovisa dessa otaliga frisyrer.
Som en bonus tänker jag också redogöra för hur jag tänkte med dessa frisyrer.
Av praktiska skäl tänker jag starta från då att jag slutade grundskolan, då det är sedan dess som de flesta olika frisyrer har dokumenterats.
Mycket nöje!
Så tänkte jag: Året var 2002. Jag och "Barret" hade precis börjat upptäcka den skitiga garage-rockens värld och vi svämmades över av band som Strokes, Hives, White stripes, Vines, Silverbullit m.fl. Samtidigt började vi gå bakåt i tiden till band som Ramones, Velvet Underground, Rolling stones, Led Zeppelin och Kinks. Vi blev total-inspirerade till hela den kulturen och började följdaktligen att klä oss efter det. Vi skaffade kavajer, klippte hål i jeansen och lät håret växa. Självklart märktes det när vi gick på byn i Kungsör, men va fan brydde vi oss om det - vi var fucking rockstars! På lärarmiddagen innan studenten hade jag vita läderloafers, svarta jeans, snorgrön skjorta, vit slips och en gråbrun-randig kavaj (som jag använder än idag). Jag fick inte pussa någon tjej den kvällen kan jag för övrigt berätta.
Personligen försökte jag få till en frilla som liknande den Liam Gallagher visade upp under den tiden - och fan vet om jag inte lyckades. Jag gick min egen väg, såg inte ut som någon annan - och mådde skitbra av det.
Att "Barret" idag är en pundare som röker på, lyssnar på reagge och klär sig i baggy jeans är en annan historia...
