Igår o idag
Vi var på Måndagsklubben igår, som detta år var förlagt vid Hotell Tylösand, och precis som tidigare år var det smockat med folk. Det var så mycket folk att vi knappt träffades någon gång där inne. Kul var det i alla fall - säger de andra. Jag vet inte jag. Jag hade svårt att komma igång.
Idag var det sjävklart stranden igen - och nu börjar min rygg bli väääldigt röd. Nästan så att det börjat bildas blåsor. Inget bra. Imorgon blir det bara till att ligga på rygg.
Annars har vi inga direkta planer för ikväll. Kan bli lugnt, kan bli hotellet igen, kan bli city. Vi får se vad våra hjärnor och kroppar vill om några timmar.
Jag hade som sagt svårt att komma igång igår - och så har det varit varje kväll. Jag vet inte vad det är. Jag känner inte "det", den där lyckokänslan som alltid brukar dyka upp efter några partier av Pyramiden och Bussturen. De andra säger att de inte känner igen mig, och jag förstår dem för jag känner inte heller igen mig själv. Det är något som ligger och gnager inom mig, och jag kan inte skaka av mig det. Jag vet inte ens vad det är. Det är lite synd, och väldigt tråkigt. Jag vill inte vara någon tråkmåns, men det har jag varit hittills. Samtidigt kan jag inte bara tvinga fram lycka. Hoppas att det släpper ikväll.
Just ja...vi spelade SMS-rolette igår, så om någon fick något konstigt SMS så vet ni varför.
Här kommer i alla fall lite bilder.
Strandkväll och en galen Vampyr
Idag var det ännu varmare än igår, och stranden var som en enda stor gryta. Tur då att det finns ett svalkande hav några fotsteg bort. Lite volleyboll, lite fotboll, lite sol, lite mat, lite bad... I fucking love it.
Annars har vi blivit ytterligare en själ rikare i stugan. Fredda P anslöt idag, så nu är vi sex grisar som trängs i samma gryt. Men det blir nog bra. Kaggen har ju tjatat om sina "bortamatcher" så vi kanske blir fem ändå i stugan om kvällarna.
Igår kväll blev det "strandfest". Eller...en gitarr och några öl i goda vänners lag. Vampyren raggade upp några tjejer som gjorde oss sällskap, så det kändes bra just då. Sedan fick vi reda på hur gamla de var. Två av dem var födda 1994 och de andra två var födda 1992. Det är inte för inte man börjar känna sig lite smågammal.
Annars hade Vampyren en "go out of control"-kväll igår. Han gick bananas fullt ut. Han var här och där och överallt och ingenstans, kastade en grill på mig, en näve cheesballs på Mr.Tequila, snodde en livboj...ja, han var Vampyren helt enkelt. Men idag minns han ingenting.
Ikväll då? Tjae, det är ju måndag så...Måndagsklubben såklart! Nu åker vi.
PS. Imorgon kommer bilder.
Nere i Tylö Sun
Strand Tylösand var som en myrstack av människor som låg och pressade i den 30-gradiga solen - och det var sommar i ett nötskal. Men det hade sitt pris. Ingen av oss hade nämligen tagit med sig solskyddskräm, så nu sitter vi här som soltorkade tomater. I alla fall jag och min rygg. Men det var det värt.
Nu har även Vampyren anländit till oss, via tåg, och nu är besättningen full. En annan som är full är just Vampyren. Det faktum att han inte ätit någon mat idag har satt sitt spår, så han är minst sagt lite "mosig" just nu. Vi får se vart det bär...
Annars känns det som en strandkväll ikväll. En sanddyna, en gitarr, några öl, några allsånger, och mygg. Som det ska vara.
Gårdagen då? Ja det blev en kväll i city. Tror vi dansade runt på tre olika ställen innan hälften av oss till slut stannade vid Mårtensson's. Nämligen Syskonen Blomberg. Jag och Kaggen tog ett MacDonalds-kitt och bussen hem för att krypa till kojs. Den fem timmar långa bilresan satt fortfarande kvar i mig, och Kaggen gjorde mig sällskap. Det blev en lugn och fin första kväll för oss, medan de andra gav järnet på Mårtensson's.
Oj...nu kom Kaggen inspringandes i stugan som ett litet barn och skrek "DET ÄR FEM TJEJER I STUGAN BREDVID!!! VI STOD UTE OCH SPELADE FOTBOLL OCH DÅ STACK DE UT HUVUDET OCH KOLLADE PÅ OSS!!!!!! PÅ OSS!!!! FEM TJEJER!!!! WOOOOOHOOOOO!!!!!".
Vampyren tog självklart på sig rollen att presentera oss. Vi får se vad som händer. Det kan mycket väl bli upp till dans.
Down on the west coast
Vi gjorde en jättesen värvning till Halmstad-resan. Igår kväll blev det klart att de som åker till Halmstad är jag, Kaggen, Mr.Tequila, Vampyren - och Fröken Blomberg!
Igår på allsången vid Kungsörstorp slängde vi ut frågan: "Skaru me?'", och hon nappade direkt. "Ok jag ska bara fixa hundvakt". Snabbt, enkelt och mycket spontant.
Nu sitter hon här och fiser bredvid oss.
Resan ner gick kanon, även fast det var jääävligt varmt. Kom iväg vid tolv, var framme vid sex. Ett mat-stopp i Katrineholm.
Det känns bra att Fröken Blomberg är med. Nu har vi någon som kan laga mat åt oss. Vi har gjort en deal med henne att hon får sova inne i sovrummet varje dag om hon lagar mat varje dag. Vi andra får sova på soffan, golvet, extrasängen och andra sängen inne i sovrummet.
Vädret är bra just nu, och imorgon blir det stranden. Ikväll blir det stan. Ja för fan.
Dagordning
Närmast på planeringen står Halmstad, och dit drar vi imorgon bitti. Sedan är det hyfsat öppet. Idag blir det Skillinge, följt av lite proviant-shopping, följt av Baby Blågults semifinal i U21-EM mot England, följt av Allsång på Kungsörstorp med Jan Johansen som allsångsledare, följt av packning.
Så ser det ut.
What the fuck??????
Eller?
Jag svek laget
Jag sitter här med skam och ångest, efter 5-1mot Karlstad BK på bortaplan tidigare ikväll.
Det såg ju så bra ut. Djurgårdarn' kvitterade till 1-1, och strax därefter hamnade Ödlan sopren med målvakten och dunkade bollen i stolpen. Då kändes det som att vi var på väg att ta över. Att vi skulle vända. Men istället gjorde Karlstad 2-1, och en stund senare drog jag på mig mitt andra gula kort och blev utvisad.
Jag har ingenting att säga till mitt försvar. Jag var för het. Ville så gärna ta bollen. Tog en chansning och trodde att han skulle dribbla. Så otroligt klantigt och orutinerat! Jag skäms något fruktansvärt.
Vi saknade som sagt några spelare inför matchen, och därför fick jag starta som vänsterback. Fram till utvisningen gick det...bra, antar jag. Det är i alla fall så som jag kände och vad jag hört från andra. Men min prestation överskuggas nu helt och hållet av mitt otaktiska ingripande.
Visst, Lingen blev också utvisad lite senare efter en snack-varning och en "tröjdragning" - men jag kan bara svara för mig själv. Med två man mindre på planen så rann det iväg, och 2-1 blev 5-1.
Vem vet vad som hade hänt om vi inte hade blivit utvisade? Men en kvittering hade i alla fall legat närmare till hands än med två man kort i laget.
Mr.Tequila gjorde i alla fall en väldigt bra match, men tanke på att han bara har två träningar bakom sig.
Jag hade en drömbild om uppsträcka armar, vilt kramande och glädjerus vid slutsignalen. Istället blev det skor som kastades i omklädningsrummet. Man kan tycka att det är skönt att sommarledigheten kommer nu. Glömma allt elände, lägga det bakom sig och ladda batterierna. Men för mig är det den sämsta tänkbara avslutningen. Jag vill bara ut igen. Visa en bättre sida. Ta revansch.Göra om, göra rätt.
Jag förstår om folk är besvikna på mig. Men jag själv är mest besviken.
Förlåt Malle, förlåt Kotten, förlåt Källe, förlåt Bulgaren, förlåt Lingen, förlåt Mirre, förlåt Ödlan, förlåt Kosar, förlåt Djurgårdarn', förlåt Mr.Tequila, förlåt Aiwar, förlåt Kaggen, förlåt Kimpa, förlåt F, förlåt Bot-mannen. Förlåt.
The best of Morgan Kall
Jag har tagit mig friheten att utse Morgan Kalls 15 bästa låtar. Det var inte lätt - men någon måste göra det. Det gjorde ont att sålla bort vissa låtar, men alla låtar kan ju inte få plats på topplista.
Här Morgan Kalls 9:e, 8:e och 7:e bästa låt någonsin.
Nr 9 The strenght in alibi
"En låt som har blivit mångas favorit tack vare Youtube. Jag gillar melodin väldigt mycket, och första gången Morgan Kall sjöng den för mig så trodde jag att det skulle bli hans bästa låt hittills. En rolig grej är att gitarren från början skulle gå i ett långsammare tempo - men där satte jag ner foten bestämt och hävdade att det skulle låta bättre med snabbare tempo. You're welcome, Morgan."
Nr 8 No one can tell, but i'm in hell
"En väldigt fin låt från senaste skivan, Between insomnia and alcohol. Låten tar en lite annourlunda, och väldigt vacker, vändning i refrängen, och det är det som gör den så bra."
Nr 7 Sadly not for you
"Här sjunger Morgan Kall direkt från hjärtat. En väldigt känsloladdad text som ackompanjeras perfekt med den stämningsfulla och starka musiken som smått exploderar i refrängen. Lyssna, blunda och njut."
Sista kampen för "våren"
Det var lite roligt. Ha ha. Mr.Tequila har varit hemma fyra dagar, tränat två gånger - och går direkt in i truppen, säkert från start. Det är så man gör det. Men hey - är det mycket skador så är det. Jag kan sätta en tusenlapp...nej, en hundralapp på att han gör mål idag. Han är en tvättäkta anfallare, den där Mr.Tequila. Har alltid varit. En Inzaghi-typ som alltid är där framme med tån eller skallen eller arslet och forcerar in bollen. Hoppas att han gör mål.
Men det är en omdiskuterad match. Hade vi flyttat den här matchen och spelat den tidigare, som alla andra lag i serien har gjort, så hade vi fått tre veckors semester. Nu blir det bara två, och tre dagar. Men närå, det ville inte Karlstad göra. Nu vinner vi bara för det. Eller så blir det oavgjort. Eller så förlorar vi.
Klart är i alla fall att vi är brandskattade. Juha saknas, Tord saknad, Blondie Bubble Boy saknas, Stubben saknas, Steve saknas, Hightower saknas. Inga dussinlirare, direkt. Men kanske gör det att vi knyter näven lite extra. Tar oss i kragen och visar att "Nu jävlar!". Vi får se. Bot-mannen är ju med, och glädjer en liten pojkes hjärta.
Jag vill bli fångad
En strand. Ett hav. En natt. Två ansikten som brottades med varandra. En fläskläpp.
Det var den gröna skjortans sommar.
Jag minns en annan sommar. Vi åkte iväg. Långt bort. Jag hade önskat att det var så långt bort att ingenting av det som finns här hemma fanns just där. Men mitt röda kinders jag hade följt med på resan, och det var som hemma fast annorlunda. Det var nog första gången det kom tårar.
Mycket var tvådelat. Jag kände mig bäst. Vackrast. Sämst. Jag kom sist. Förutom några flyktiga slängkyssar till personer som gör sig bäst på håll. Där inga läppar kan röra varandra.
Det var den svarta skjortans sommar.
Jag minns ytterligare en sommar. Det kändes precis som vanligt. Allting var skit och jag var skitens härskare. Jag hade inga förhoppningar om att få dansa - men en period dansade jag tills nätterna tog slut. Ingen kunde se det komma, allra minst jag, men helt plötsligt låg jag där och sprattlade i ett nät - och jag bad om att få bli upphämtad. Men vägen till slutet var kort. Kanske tog jag en genväg, vad vet jag? I bästa fall kan man få bli islängd igen, sånt som ingen vill ha, och allt blir som vanligt igen efter att man samlat sig några simtag senare. Men inte jag. En knyck i nacken, och jag var död. Det tog lång tid innan någon ens ville peta på mig. Kanske att jag ligger där än? Orörd.
Det var den blåa skjortans sommar.
Men en skitens härskare får alltid en ny chans, och förr eller senare hittare de alltid rätt. Jag står upp igen. Skiten runtomkring mig känns blassé. Jag är färdig med den. Nu vandrar jag runt bland myrorna, och jag är helt tillfreds med det. Inte för att jag vill, utan för att...det bara är så. Jag bävar för nästa nät, men lik förbannat vet jag att jag kommer att simma in i det som en tredje gradens student. Grön och fri. Den som inte har någonting vill gärna ha någonting. Frågan är om jag kommer bli ikastad igen, dödad igen, eller kanske omhändertagen på ett varsamt och ömsesidigt sätt. Jag skulle mycket gärna vilja det. Om än för ett ögonblick.
Jag hoppas att det blir den röda skjortans sommar.
To Tuna we went
Pöjkarna ville köpa på sig lite shorts och tishor, och klockor tydligen, inför Halmstad, så istället för en stekhet dag på T-bryggan vid Skillinge blev det en stekhet shoppingdag.
Blev endast ett par shorts för mig. Känner mig ganska nöjd som det är med min klädkollektion.
Nu väntar träning, sedan är kvällen öppen. Men ett dopp i det blå efter en svettig träning känns inte så avlägset.
The best of Morgan Kall
Jag har tagit mig friheten att utse Morgan Kalls 15 bästa låtar. Det var inte lätt - men någon måste göra det. Det gjorde ont att sålla bort vissa låtar, men alla låtar kan ju inte få plats på topplista.
Här Morgan Kalls 11:e och 10:e bästa låt någonsin.
Nr 11 Trust the truth again
"En låt som jag själv är lite inblandad i. Man kan säga att jag gav Morgan Kall grunden till den här låten. Fast slutresultatet blev bättre an vad jag tänkt mig."
Nr 10 No conclusion
"En klassiker som varit med på tre skivor i tre olika versioner. Första versionen låg på A million stones crushing through my bones, men den hade ingen bra refräng så den ändrades och hamnade även på ...and they say talent's rare. Sedan krävde jag att Morgan Kall skulle göra en nyversion på låten, med bättre ljud, och då hamnade den också på Alright, goodnight. En av mina absoluta favoritlåtar."
Vi är sommarbarn igen
Vill ha mer hår
Men allt jag har för tillfället är detta. På väg - men inte ens i närheten. Jag rakade av håret i mars, och jag trodde att jag skulle hinna spara ut till sommaren, men jag överskattade min hårs otroliga förmåga att växa snabbt.
Men det är ok, som Mr.Salsa skulle ha sagt.
Bränd
Över 70 grader i solen och varmt i vattnet nere vid Skillinge. Där låg vi - jag, Kaggen, Vampyren och Mr.Tequila - som så många gånger förr. Enda skillnaden var att vi nu var äldst på T-bryggan, med undatag från Fotbollsfruarna som är något år äldre.
Självklart var den obligatoriska boom-boxen med, och vi DJ:ade med lite radio och Morgan Kall.
Sedan en sen lunch på Mexicana, eller vad den där mexikanska restaurangen på byn heter, där alla glufsade i sig en nachotallrik.
Ikväll fortsätter sommarlevandet, då vi drar ner till Ekuddens camping för lite volleyboll.
The best of Morgan Kall
Jag har tagit mig friheten att utse Morgan Kalls 15 bästa låtar. Det var inte lätt - men någon måste göra det. Det gjorde ont att sålla bort vissa låtar, men alla låtar kan ju inte få plats på topplista.
Här Morgan Kalls 13:e och 12:e bästa låt någonsin.
Nr 13 Trying to be like you
"En lite poppigare låt som fick många att börja dansa på förfesterna för några år sedan. Jag har alltid gillat den skarpt."
Nr 12 Shadows turns to light
"Här har vi att göra med en raritet. En gammal låt från andra skivan A million stones crushing through my bones, vilket hörs på ljudkvalitén. Den här låten har alltid fängslat mig med sin släpiga vers som sedan blommar ut i refrängen. En riktigt bra som jag alltid önskat att Morgan Kall ska göra en nyversion på."
Efter jobbet...
Först träning med en hel bunt eventuella nyförvärv. Några killar med samba i blodet, Lilla Barck och...ta da - Mr.Tequila!
Japp. Han och Vampyren är hemma i Kungsör igen - och det blev ett kärt återseende efter att inte ha träffats på ett halvår. Jag träffade Vampyren lite tidigare idag, och sedan Mr.Tequila på träningen. Nu blir det väl inte mer än ett par träningar för honom den här gången, eftersom att de åker tillbaka till Norge om två veckor - men ändå, det var roligt att se honom på planen igen, och i de rätta färgerna. Han var allt bra dyngslut, men ett vackert mål blev det i alla fall. Ett riktigt "forwards-mål".
Vampyren skulle också ha tränat, men han lyste med sin frånvaro. Så istället åkte jag, Mr.Tequila, Kaggen och Bläckfisken ner till Skillinge och sparkade lite boll och badade lite. Inte lika kallt i vattnet idag. Nice. Blir nog en sväng imorgon också, om vädret tillåter.
Sedan drog vi hem och kollade på film. Fan boys. Ingen höjdare, faktiskt, om ett gäng nördar som ska åka till Skywalker ranch och stjäla "nya" Stars wars-filmen Episode 1: Det mörka hotet. Nej, ingen höjdare alls.
Skitsnack
För en tid sedan stod jag bredvid två personer som utbytte följande fraser med varandra:
- Tjena!
- Tjena, tjena! Hur är det?
- Jo, det är väl bra. Lite förkyld, bara.
- Jaha... Ja, det är inget kul.
- Nej...nu när det sommar och allt.
- Ja... Ha det bra. Hej!
- Hej!
Tillåt mig att skratta - och det gjorde jag lite senare. Det gjorde även en av dessa personer.
Blogg-arkivet
Tylösand förra året. En repris om en vecka kanske? Tyvärrr minus Studenten och Bläckfisken, och förhoppningsvis även minus de starka vindarna.
Många gruppbilder nu. Skillinge förra året, en härligt sen kväll. Blev lite strandfotboll och nattdopp.
En så kallad "ögonblicksbild". Cool.
Vackra Skillinge.
En sen kvällsmatch i basket vid Sporthallen/Centralskolan.
Mitt liv som hund.
En gång i tiden gick jag på lekis.
...och Kaggen hade skägg redan då.
Far blir stylad på sin 65-årsdag.
Steve Martin?
Juni när det är som bäst
Fast det är klart...jag jobbar hellre en sån här dag än när det är pissväder. Fast å andra sidan...det var dagar som dessa som T-bryggan upfanns till. Men det är klart...semestern har väl inte börjat än för de flesta, så det kanske blir tomt på brygga. Fast å andra sidan har de ju tagit studenten... Men i och för sig ska väl många av kidsen sommarjobba. Fast...finns det några jobb?
Tjae...det är ju en dag imorgon också. Hoppas det håller i sig.
The best of Morgan Kall
Jag har tagit mig friheten att utse Morgan Kalls 15 bästa låtar. Det var inte lätt - men någon måste göra det. Det gjorde ont att sålla bort vissa låtar, men alla låtar kan ju inte få plats på topplista.
Här Morgan Kalls 15:e och 14:e bästa låt någonsin.
Nr. 15 I'm better off alone
"Sista låten från debutskivan Let's pretend we know what we're doing. En liten vacker vaggvisa som hjälpt mig genom många sömnlösa nätter."
Nr.14 City of darkness
"Låten är från Morgan Kalls senaste skiva, Between insomnia & alcohol, och till en början tyckte jag inte att låten var så märkvärdig. Men den har växt väldigt mycket, och nu tycker att jag att det är en mycket trivsam och behaglig truddelutt. Se upp för den livsfarliga delen där han sjunger med ljusets hastighet!"
Min coola vän
Det började som ett vad. Jag har hela tiden tjatat på honom att spara ut skägget - för det är ju så fantastiskt häftigt med skägg - men har har hela tiden bangat. "Nääää...inte när jag går i skolan. De kommer ju tro att jag är en luffare", har han sagt då.
Men nu har pojken sommarlov, och en dag i början av juni sa han: "Jag tror jag ska spara ut skägget". Eftersom att han har sagt det åtskilliga gånger tidigare, och alltid fegat ut efter några dagar, så trodde jag inte på honom den här gången. "Jag ger det tre dagar", sa jag - och det triggade Kaggen som ville bevisa att jag hade fel. Så gick det tre dagar, och han var väääldigt nära att raka av sig mattan på grund av "sömnproblem". Det gjorde tydligen ont i ansiktet på honom när han skulle sova, och jag drog till med ett "Vad var det jag sa?". Den meningen gjorde att Kaggen trotsade smärtan, och nu sitter han här som en sjörövare.
Den 25 juni åker det av - lagom till att vi ska åka till Halmstad. Det är extremt bra jobbat för att vara Kaggen, en pojke som annars har väldigt svårt att förändra sig vad det gäller "hårväxt".
Sommarkänsla
...och väderleksrapporten "tipsar" om fint väder framöver. Nu är det som så att jag inte längre litar på väderleksrapporter - men det låter ju onekligen bra.
Nu dunkar jag lite Jippi Jäh! Summer 3 för mig själv. Vilka låtar ska bort - och vilka får vara kvar? Egentligen vill jag ha alla, men det finns inte plats. Fy fan vilken bra skiva!
Idag då? Vad ska man göra? Sola, bada, brännboll? Springa naken över ängen? Möjligheterna är oändliga.
...och snart får jag träffa våra norska Riddare igen - efter att inte setts på ett halvår. Vet inte om det blir idag eller imorgon, men det blir - och jag längtar.
MEN SATAN VILKEN BRA SKIVA! Kan snart inte hålla den för mig själv längre. Orkar jag spara den ända till Halmstad? Tror inte det...
Friskt
Som vanligt körde vi "gris" ute på T-bryggan, och som vanligt fick den som hade i bollen i vattnet samt den som förlorade leken bada. Alla badade.
Det var som sagt lite småkallt i vattnet, och man försökte till varje pris fånga bollen utan att doppa sig. Här hade Bläckfisken lite bekymmer.
Fast allra fjantigast var Kaggen. Han höll nästan på att börja gråta. När han hoppade i plurret så skrek han "JAG FÅR PANIK! JAG FÅR PANIK! JAG KAN INTE RÖRA MIG! JAG KAN INTE ANDAS!". Väldigt roligt. Stora starka karln. Han är inte värdig sitt skägg.
Andra gången han skulle bada så fick han problem. "Mina ben kan inte röra sig", påstod han.
Så han bytte ställe. Men till sin stora förvåning upptäckte han att det var lika kallt där.
Så då sprang han till ett nytt ställe - och där fick han tillslut inse att han var tvungen hoppa i det bruna ändå.
Annars har Bläckfisken skaffat sig ett riktigt Moneybrother-barr.
Dagen efter
Först samlades vi hemma hos Kaggen för att kolla på Baby Blågult mot Italien - och det gick ju åt pipan. Förlust med 2-1, men som tur var så kryssade ju Serbien, så nu räcker det väl med kryss i sista matchen mot just Serbien för att ta sig till semifinal.
Jaja, sedan började det regna lagom till att vi skulle åka till El Decko. Regnet förstörde väl lite av stämningen där ute i torpet och skrämde kanske bort en och annan festsugen som valde att stanna hemma. Men det var trevligt ändå - och självklart kunde jag inte hålla mig torr den här gången heller. Men denna gång fick jag god hjälp av Kaggen som puttade ner mig i vassen så att jag blev liggandes där på rygg. Fast han skulle inte komma undan så lätt. När han därefter skulle hjälpa mig upp så kom nämligen Bläckfisken bakifrån och puttade ner Kaggen. Fast Bläckfisken skulle inte heller komma undan så lätt - och snart låg han också där i vassen efter att Kaggen puttat ner honom.
Sedan åkte vi hem och bytte om, innan vi gick till Calle Jensen som hade storfest hemma vid vattentornet. Jag vet inte hur mycket folk det var, men det kändes som tusentals - och i alla olika åldrar. Det var kul, men jag blev snabbt ganska trött och begav mig hemåt.
Men allt som allt var det en bra kväll, och man kan väl säga att det var Tre vänner på en soffa som höll ångan uppe. Vi körde på bra. Jag skrämde slag på en liten unge, jag hamnade i bråk med en tjej om barnuppfostran, jag och Bläckfisken höll på att riva partytältet hos El Decko, Bläckfisken sjöng, jag och Kaggen brottades, Bläckfisken sa "Jag älskar dig" till Bosse Jensens fru, jag och Kaggen blev osams med alla danssugna genom att stänga musiken och byta låt...ja, vi hade fullt upp.
Bläckfisken var för övrigt riktigt i form. Han festade på som i fornstora dagar - och kanske var det en comeback vi skådade?
Idag har vi tagit det lugnt. Badat lite och kollat på film.
Midsommarafton
När jag vaknade i morse så var det sol och blå himmel. Lycka. När jag tittar ut nu så har svarta och mörkblåa rymdskepp intagit skyn. Fan. Får väl se hur dagen utvecklar sig. Förhoppningsvis hinner det klarna upp till kvällen.
Kvällen, ja. Vad kommer att hända då? Jo, så här är det. El Decko har midsommarfest i sin sommarstuga vid Hjälmaren, och från början pratades det om att paddla dit från Kungsör, men de planerna skrotades med tanke på det ostabila vädret. Festen börjar klockan två med fika och lite lekar, men eftersom att Baby Blågult spelar mot Italien klockan fyra så bestämde vi oss för att titta på den först innan vi åker till El Decko. Blir nog så att vi tittar hemma hos Kaggen.
Så att...så ser det ut. Regn eller sol, uppehåll eller nederbörd, så tror jag ändå att det blir en bra kväll.
KBK-syndromet
Jag nöjer mig med att säga så här; jag har aldrig varit med om att ett lag varit så dominanta och ändå förlora med 3-0. Det kändes som att det inte var meningen att vi skulle göra mål idag. Samtidigt är det såklart dåligt att bränna 10-15 klara målchanser.
Men en eloge till de "a-lagsspelarna" som ställde upp idag. Källe, Stubben och Lingen. Det visar på karaktär, och en härlig lagmoral.
Nu lägger vi b-lagets vårsäsong bakom oss och ser fram emot en målrikare höstsäsong.
Krisen slukar det mesta och det bästa
På grund av lågkonjukturen går ekonomin inte ihop längre, och därför försvinner nu Sveriges roligaste sajt. Vad fan ska jag skratta åt nu då?
1000apor är standard när jag surfar på nätet. Varje dag! Från början var jag lite skeptisk till både Schulmanbröderna och 1000apor - men det tog inte lång tid innan jag var fast. Beroende.
Alex Schulmans blogg är en fantastisk vardagsskildring, och ofta hysterisk rolig. Men det bästa är hans språk. Hans sätt att beskriva saker, skildra ilska, glädje sorg. Alex Schulman har kommit att bli en stor influens i mitt sätt att skriva - och det kommer jag sakna något enormt. Men förhoppningsvis lever hans blogg vidare, någonstans på något sätt.
Tack för de här ett och halvt åren. Tack för alla skratten.
Socker
Titta på den här vackra uppenbarelsen. Det här är det finaste man kan titta på just nu, på teven. En änglalik varelse med den lenaste rösten och de oskuldsfullaste ögonen.
Hon heter Karin Carlsson och jobbar på TV4-sporten. Det senaste året har hon varit USA-korrespondent, men nu är hon tillbaka i Sverige - och bästa av allt; tillbaka i min tv-ruta!
Från och med nu ska jag bänka mig framför alla TV4's sportsändningar, från gryningen fram till midnatt, för att vara säker på att inte missa denna skönhet.
Jag tror jag är kär.
Punktering
Bara skit! Bara skit! Bara en massa jävla skit!
Det som inte fick hända - det hände. Vi förlorade derbyt mot Södra med 3-2. Surt. Hårt. Tungt. Tufft.
Första kvarten är så fruktansvärt virrig och stressig ifrån våran sida att det var jobbigt att titta. Wiker dunkade in en volley upp i krysset långt utanför straffområdet, och Södra fick övertaget direkt. Sedan kom 2-0 på en hörna, och då började det kännas riktigt jobbigt. Men så krutade Djurgårdarn' in 2-1 och nytt hopp tändes. Spelet blev lite, lite mer kontrollerat ifrån våra sida och det kändes som att vi var på väg att ta över. Men så kom 3-1, efter passivt försvarspel av oss, och var vi tillbaka i den skenande karusellen igen.
Sedan andra halvlek - en scenförändring. Vi börjar kriga, ligga närmare och skapa chanser framåt. Efter att ha pressat Södra en långt tid kom så äntligen reduceringen till 3-2, på nytt genom Djurgårdarn' som fick på en kalasträff. Då kändes det som att vi skulle vända, eller åtminstone greja en poäng. Men nej. Trots våra försök att flytta fram och lägga in bollen i straffområdet så kom aldrig de riktigt farliga målchanserna.
Oavgjort hade inte varit orättvist, men våran första halvlek fäller oss, och därför är inte Södras seger heller orättvis. Rent generellt kan jag känna att det saknades hjärta på vissa ställen idag, och det känns väldigt märkligt med tanke på motståndet, inramningen och våran situation i tabellen.
Själv fick jag starta den andra halvleken som högerback. Det gick ganska bra och jag gjorde nog min bästa insats i a-lagströjan för den här säsongen. Därför svider förlusten ännu mer. Det hade varit så enormt roligt att få vara med och vända ett 3-1-underläge till seger, eller i alla fall oavgjort. Nu blev det inte så.
Roligt att få vara med i en sådan här match, roligt att spela bra - men när man förlorar mot Södra så är det...inte roligt längre.
...men att Djurgårdarn' fick göra två mål, och dessutom vara vår bästa spelare, var däremot riktigt roligt.
Snart dags...
Nu börjar det kännas i magen att det snart är avspark. Fii faen va kul det ska bli!
Jag har bara spelat mot Södras a-lag en gång, i en träningsmatch för två år sedan, och då blev jag utvisad. Det här är första gången KBK spelar mot Södra i seriesammanhang på bra många år. Vad kan det vara, 6-7 år sedan sist? Lär bli hett.
Lär väl inte bli från start ikväll, men ett inhopp är väl inte för mycket att hoppas på.
Hur som helst känns matchen helt öppen, så här på förhand. Det är två lag i behov av poäng, och två lag med kanske lite kantstött självförtroende - så det känns ovisst. Vi får se. Vi får hoppas. Vi får ge allt.
Minnen
Här är första Halmstad-videon jag gjorde för tre år sedan, Fag-alert movie 2: Camp fire girls, fast i en lite nyare version. Jag har tagit bort lite och lagt till lite och ändrat lite.
Jag måste säga det; jag är fruktansvärt bra på att göra filmklipp som dessa. Det är inte bara att sätta ihop en massa en klipp och lägga till en låt - kära nån! Det måste finnas tanke, finess och själ bakom. Allt måste stämma. Rätt "stämning" i form av ljud till rätt bild, rätt öppning, rätt slut, rätt "starka scener", rätt budskap, rätt känsla...allt. Sådant är viktigt, och sådant är jag bra på.
Jag skulle fanimej ha blivit musikvideo-redigerare istället!
Rackarns
Sista avsnittet var som väntat väldigt spännande och fartfyllt. Men mest förbryllande. Slutscenen var dock väntad - om det nu är som man tror det är.
Nu har nedräkningen börjat. Många svåra pusselbitar att lägga. Jag har stora förväntningar på den sista säsongen - och sköter författarna sina kort rätt så kan Lost mycket väl bli en av de bästa tv-serierna någonsin.
Bebisarna gjorde't
Vitryssarnas första mål var bland det värsta jag sett. Det var Sammen-klass på det. Helt otroligt vilken träff.
Men Marcus Bergs mål var det inget fel på heller. Speciellt första, men även andra var snyggt och framspelningen ifrån Toivonen likaså.
Första halvleken var pure underhållning, och fortsätter Baby Blågult att spela så här så kan det bli riktigt roligt. Det fanns en hunger och vilja, blandat med ungdomlig naivitet, som gjorde spelet mycket sevärt. Det var precis som att "Nu skiter vi i allt och går ut och har svinkul!". Hoppas att vi, KBK, har samma inställning på imorgon mot Södra.
Det gick väl lite trögt för Emir - men herre jävlar vad Wernblom mörschade! Finns nog ingen skönare svensk lirare. Han bara tacklar och garvar. Toivonen gjorde mycket bra, men missade även mycket.
Förresten, har jag berättat att jag spelat mot Toivonen? Oj vad jag har spelat mot honom. 4-5 gånger när vi i P-86-laget mötte Degerfors på 90-talet. Han var bra redan då. Man kan säga att jag känner honom.
Tv-kväll
Jag vet inte riktigt om jag dragits med i den här hypen kring detta mästerskap. "Arvtagarna" heter det. "Vårt nästa landslag". Nja, jag vet inte riktigt. Men visst ska det bli roligt att kolla på pojkarna.
Jag gillar Emir, Wernblom och Bjärsmyr, Labinot Harbuzi har jag inte bestämt mig om än, Marcus Berg har tappait i status hos mig, Rasmus Elm har aldrig varit någon favorit, och Toivonen tycker jag definitivt inte om. Men det ska bli kul.
Synd att jag har en så dålig vårsäsong bakom mig, annars hade man kanske varit med och lirat ikväll?
Men kvällens stora happening är säsongsavslutningen av Lost. Dubbelavsnitt - pang boom boom!
Det är ruskigt jävla spännande just nu. Kaggen, som såg denna avslutning typ redan i januari, har självklart inte kunnat hålla käften, och han menar att det är "världens jävla cliffhanger" till nästa säsong, som också är den sista.
Hoppas att han har rätt - även om jag hatar dessa äckligt spännande slut som gör att man river sitt hår i frustration och ovisshet, för att sedan tvingas vänta en evighet innan nästa säsong börjar.
Lukten av lycka
När jag tänker på sommaren så tänker jag på Rostis. Eller...inte på Rostis som person, utan mer...när jag tänker på Rostis så tänker jag på sommaren. Ibland.
Varför? Jo, det handlar om stark saft.
När jag var liten så fanns det en grej som definitivt kännetecknade att sommaren hade kommit. Det var träden vid Västerskolan. Jag vet inte vad det är för träd, men den doften de ger från sig - den är obeskrivligt härlig.
Det brukade alltid vara någon gång runt skolavslutningen. Jag och Kaggen hade våran ritual. Först skulle vi krama fröken Helen Kauppi, sedan skulle jag låna pengar av Kaggens föräldrar (fråga mig inte varför), och därefter gick vi och handlade Daimstrutar och vandrare hemåt. På hemvägen, vid Västerskolan, kom alltid den där välbekanta doften. Då visste vi att vi hade två månader av lycka och frihet framför oss.
Men det var då, och vägen längs Västerskolan är en väg jag alltmer sällan går. Istället har en annan grej dykt upp som signalerar att "nu är det juni, juli, augusti". Det handlar om sprit och saft.
Rostis har alltid varit en hejare på groggar. När han sveper en egenblandad drink så är det väldigt fint, på något sätt. Men det är framförallt, precis som när jag var liten, doften som sänder ut sommarsignalerna. Doften av sprit och söt läsk eller saft är något i hästväg. Det ger associationer om lycka, glädje och vänner. Inte just på grund av alkoholen, men av allt runtomkring. Fest, vänner, skratt. Det är sommar för mig nu.
Förberedelse
Nog om det. Halmstad närmar sig, bara dryga två veckor kvar, och Vampyren har beställt en ny Jippi Jäh! Summer.
Jag tänkte först inte göra någon, tänkte att det räckte med de 55 Jippi Jäh!-skivor som redan finns. Egentligen har jag ju slutat med Jippi Jäh!-serien. Men så ändrade jag mig - och nu är jag fast igen. Jippi Jäh! Summer 3 blir nog en dubbelskiva - fast då med både sommarlåtar och några låtar som jag velat ha med tidigare, men inte kunnat ha med eftersom att jag slutat med Jippi Jäh!.
Så jag tänkte fråga er Riddare; är det någon låt ni önskar? En typisk sommarlåt, ny som gammal, som jag inte haft med tidigare? Säg till i så fall, så kanske, kanske vi kan lösa det.
Fortsätter tro
Om någon eller några skulle vänta på mig där hemma, i huset som skulle vara mitt hem, så skulle mitt liv antagligen vara fulländat.
Vattendelare
Fräckt? Javisst - men på ett bra eller dåligt sätt? Är det fult och fegt eller listigt och modigt? Jag tror nog att jag drar mig åt det senare.
Hur som haver är det roligt.
Skrattfest!
Baksmällan är ett mästerverk som komedi. Jag har nog inte skrattat lika ofta och mycket åt en film sedan jag såg Anchorman och Beerfest första gången. Pineapple express och Step brothers var bra - men den här var ännu bättre!
Den nya bekantskapen Zach Galifianakis är filmens stora behållning, som den lätt efterblivne Alan, och han är en potentiel ny favoritaktör inom komedigenren. Omöjlig att inte älska.
- You're literally too stupid to insult.
- Thank you.
HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!
Skrattkväll?
Det känns som att det kan vara en jävligt rolig film, men jag är också lite rädd att det är en "trailer-film". Det vill säga en bra trailer men en dålig film. Vissa komedier bränner alla de bästa skämten i sina trailers, och sedan finns det ingenting övrigt roligt i filmen. Är det en riktigt rolig trailer så brukar man oftast bygga upp förväntningar om att resten av filmen kommer att vara lika rolig - och sedan blir man bara besviken.
Hoppas att fallet inte är så denna gång.
Roliga framsteg
Först tänkte vi gå på bio igår kväll, Baksmällan, följt av en utgång - men när Tord skickade ut röksignaler om en liten sammanslutning hemma hos hans föräldrar så ändrade vi planerna.
Det blev några timmars tugg och skratt med Tord, Stubben och hans mö, Bot-mannen, Juha, Bruce, Påven, Kaggen, L.Berg, Fröken Blomberg, J.Berg, Blondie Bubble Boy och Fredda P (ingen glömd nu va?) innan vi åkte hem till Påven någon halvtimme eller så.
Med tanke på att Påven tydligen alltid blir åksjuk nu för tiden så tänkte vi att vi åker lite tidigare så att han kan "ta igen sig" en stund hemma innan vi drar vidare. Men nej då. Bilfärden in till Eskilstuna sänkte Påven, och därför blev det bara jag och Kaggen som vandrare till Harrys. Han börjar bli gammal, den där Påven.
Synd, för nu missade han en grym kväll. Mycket folk, mycket chikitas och bra drag. Riktigt roligt! Sedan gjorde jag någonting som jag aldrig gjort förut - något som jag är väldigt stolt över. Jag slutade dricka när jag kände att det började bli för mycket! Helt otroligt. Jag tog ett uppehåll på ungefär en timme, och sedan körde jag vidare - och det gjorde susen. Jag var varken "för mycket" eller "för lite", och idag mår jag toppen. Riktigt stort av mig. Man kanske börjar bli vuxen tillslut.
Blogg-arkivet
En härlig sommarkväll i stadsparken i Eskilstuna.
En kväll på Rolling hittade Kaggen sin soulmate. De klickade direkt, och just där och då fanns det inga människor på hela jorden som var lika menade för varandra som just de två.
Midsommarafton hemma hos Kaggen förra året. Kanske läge för en repris i år. Jag menar, alla (läs; Bot-mannen) ville ju inte komma förra året...
Vilket gäng!
När ska det bli så här fint igen då, så att man kan sitta ute i vattenkalsongerna och njuta av kopp kaffe?
En av mina många oförskämda övergrepp ute på krogen.
Det här är roligt. Premiären av min film Beppe - En liten film om mycket korv. Det var röda matta, champagne, snittar och hela köret. Flashigt värre. Först kom stekige Vampyren.
Därefter kom Mr.Tequila i par med Påven.
Sedan äntrade Studenten röda mattan. Ser ni hur han trotsade slipstvånget. Han borde egentligen ha blivit utslängd för det.
Det här vet jag inte vem det var. Måste ha varit en förfriskad galning som smitit förbi vakterna. Patetiskt.
Sist men absolut inte minst kom kvällens stjärna, regissören himself. Mums! Slick! Smask!
Dags att torka tårarna
Det kändes så jävla bra inför matchen. Det hängde något positivt i luften. Men allt det var som bortblåst några minuter efter att domaren blåst igång.
Jag vet inte om man kan säga att vi förlorade på individuella misstag. Jag vet bara att VI förlorade.
Första halvleken var...inte bra. 0-2. Andra halvleken var en annan match. 1-1. Som vanligt vaknar vi först efter att vi gått på några smällar - och som vanligt vaknar vi först när det är försent.
Jag sa att det var tungt efter förlusten mot ÖSK Ungdom förra helgen, men det här var något annat. Som att sticka hål på en ballong. Nu ligger man här, tom och trasig.
Men även om det är deppigt just nu så är det fel tid att gräva ner sig. Två oerhört viktiga matcher återstår innan sommaruppehållet. Först Södra på onsdag. Då måste vi ha laddat om.
Det är så otroligt många poäng kvar att spela om. Men det gäller att vi börjar göra det nu. Spela om det.
Stycke 3
Du säger att du träffat någon. Någon som jag aldrig var. Mina ögon har inte vågat sett, och jag förstår om du vill träffa någon bättre min vän.
Vi färdades med ett tåg. Men du hoppade av på fel station, och jag åkte vidare. Ska jag fortsätta ensam eller hoppa av vid nästa station och börja vandra tillbaka? Står du kvar då eller har du hoppat på ett nytt tåg?
Jag har inga starka armar att bära dig på. Men du behöver aldrig vara rädd. Jag är inte mycket att titta på. Men du behöver aldrig skämmas. För jag är här - och på riktigt. Du ramlar aldrig när du går med mig.
Men de säger att du är säker, och att han är den rätte. Att den här gången menar du det.
Jag skäms aldrig för att gråta när du förstör mitt hjärta. Men jag skäms för att säga att du lever kvar i mig. Mina vänner knuffar på mig. Försöker väcka mig till liv idag. Men vad vet de om kärlek som inte kan dö, men inte heller leva.
Innan dig var livet enkelt. Det kunde ha varit så nu. Men du spelade bra. Bluffade mig iskallt över ruinens kant. Där jag föll ensam har du alltid en famn att vila i. Du kan blunda och tryggt falla bakåt. Du behöver aldrig känna dig ensam.
Jag hoppade på ett tåg igår kväll. Det tog mig ingenstans på min väg tillbaka till dig igen.
Nu söker jag dig i någon annan. Någon som påminner om den där varma och tidiga morgonen.
På denna djävulska plats du lämnat mig finns kärlek överallt. Men du sviker mig kontinuerligt utan betänkligheter.
Inatt drömde jag om pulver. En flykt från verkligheten förenat med ett rop på hjälp.
Lillebror, håll håll i hårt och akta dig. Men fånga den gåva du lever i. Ta ingenting för givet. Det slutar bara med att du slår hål i väggen. En smärta för att döva den smärta du krigar emot.
Förlåt för mitt blöta bläck.
En ensam vandrare symfoni."
Nej
Känsliga poäng att spela om
Ooooootroooligt viktig match som sparkas igång om sisådär två timmar på Runevallen. Tabellelvan KBK mot tabellnian Adolfsberg. Adolfsberg och Sunne har en match mer spelad än oss, och om vi vinner ikväll knappar vi in så att det bara skiljer en poäng mellan oss och de två lagen. Jag hoppas, och tror, att alla är medvetna om denna matchs betydelse.
Det regnar, och har så gjort till och från hela dagen. Jag har en känsla av att det kommer bli en "grisig" tillställning ikväll. Inte bara för att det regnar. Adolfsberg har alltid varit lite...grisiga. Stora, starka och bökiga. Kanske att det passar oss?
Jag är mycket förväntansfull, lite nervös - och glad! Det ska bli riktigt roligt det här.
Som det ska vara
Sverige ska vinna med 3, 4 mål, och därför är resultatet inget att gå i spinn över. Det är mer anmärkningsvärt att det höll på att gå åt helvete redan i inledningen av matchen. Uj, uj, uj - den där trippelchansen Malta fick, där hade till och med jag gjort mål. Det vill inte säga lite det.
Men det ordnade ju upp sig i den andra halvleken. Kul att Hysén fick spela och jag gladdes åt det mottagande han fick när han byttes in. Han har haft några tunga säsonger i Sunderland, och förra säsongen i Blåvitt, och han verkar vara en sådan sympatisk och go gubbe så jag unnar honom verkligen detta. Fan va fint det hade varit om han hade fått hängt en kasse.
Annars fortsätter Kim Källström att imponera. Inte. Han är verkligen jättejättedålig. Låt Viktor Elm eller Sebastian Larsson spela offensiv innermitt istället. Källström är katastrofalt dålig!
Jag förstår att Zlatan blir trött på pojken. Källström verkar ju känna sig grymt underlägsen, och det är precis som att han springer omkring och visar att "du ska inte tro att du är någonting". Bitterhet smakar alltid illa, och Källström verkar vara full av det. Skönt att Zlatan satte honom på plats. "Han ska spela enkelt, det är vad han ska göra. Han har spelat för mycket vänsterback". Hi hi hi.
Förstår ni nu förresten varför jag propagerar för Anders Svensson hela tiden? Bäst i Sverige. Igen.
För övrigt är Ronaldo nu i princip klar för Real Madrid. Självklart blev han världens genom tiderna dyraste spelare.
Jaha, okej. Lycka till då, din bortskämda lilla snorunge. Vill du harva runt i Champions League-gruppspelet får du väl göra det då. Du kommer inte att vara saknad hos mig i alla fall. Mitt hjärta vann du aldrig. Skönt att bli av dig.
Rad 19
Att börja le mot morgonen är den bästa drömmen.
När allting inte är så dåligt. När varje tår är alldeles ensam.
Det är som att Skaparen kommer hem och säger: Jag kan göra vad som helst - om ni vill ha mig här. Jag kan fixa vad som helst - om ni låter mig komma nära. Vad är hemligheten som ni är rädda för att berätta? Jag viskar att jag är alldeles tyst, så att ni kan höra er själva."
Only in America
Det är kul när det går bra för andra.
Sid.2
Jag vill ut på äventyr igen. Jag har varit på ängen och letat efter Anton Klant. Men han var lika långt bort från mig som jag till honom.
Där jag är hålet är han fru och barnen. Ett skratt och gråt skiljde oss åt. Han har skulder, men ingen kan fängsla Anton Klant.
När du tappar förståndet och sedan inser igen, att det inte är första gången hon var kär i dig, är jag fortfarande din vän.
Jag tror ändå på evig kärlek."
In progress
Det var väldigt skönt och nyttigt. Inspirationen kom så gott som omgående. Jag satt och skrev till långt in på småtimmarna. Jag åt och drack och skrev. Sedan slocknade jag.
Jag älskar när det flyter på i mitt skrivande, och det har det väl inte direkt gjort den senaste tiden då jag jag jobbat ganska mycket på dagis. Men nu känns det som att jag kan köra igen. Fler vändor upp till skrivarlyan är att vänta.
Så här ser det ut när jag skriver. Okej, visst, bilden är riggad, men jag ville bara illustrera hur det ser ut. Jag kan tycka att det är lite fint.
Ensam i en skrivarlya
"Jag skulle vilja lämna detta förhållande. Det här gamla kylskåpet börjar lukta illa. Jag har fastnat i en rondell av varningsskyltar.
Jag lämnar detta land vi skapat och sätter mig i flyktinglägret. På väg bort.
Jag måste lämna hålet innan jag gräver det alldeles för djupt. Mitt kött och blod är färskt, men mina tankar är redo för slaktning.
Vad säger du? Du kan ändå inte uppfylla mina drömmar.
Jag är försvunnen och hittad. Betyder det att jag är bunden - eller äntligen fri?
När jag lämnar denna öken som varit mitt hem så otroligt länge så kan man tycka att jag borde vända mig om och titta tillbaka en sista gång. Men jag kan inte hantera det längre. Frustrationen pyser ut allt jämnare ju längre bort jag drar mig.
Börjar hitta en öppning ut ur rondellen.
Jag är ett paket som just öppnats, och nu är redo att användas igen. Begagnad men alldeles ny."
Hej så länge
Ge mig tårar!
Jag hade hoppats på en fet jävla avskedsföreställning med gripande tal, tårar som rullar ner längs kinderna och roliga överraskningar. Efter 17 år tycker jag man kan kräva det. Men nej då. Det blev snarare som en säsongsavslutning, där efterträdaren till Tonight Show, Conan O'Brien, gästade programmet. Visst höll han, Leno, ett fint tal på slutet, men det var inte direkt så att man satt med en klump i halsen.
När Conan sa tack och adjö till sitt Late night with Conan O'Brien så kämpade han mot tårarna och han hade även svårt att prata för att han var så tagen. Det är så det ska vara! Storslaget och gripande. Då faller jag alltid i gråt, om det så handlar om Extreme home makeover eller Spårlöst försvunnen eller Sen kväll med Luuk.
Nu kommer Leno i och för sig tillbaka i höst med ett nytt program - men ändå. Lite vemod och känsla kunde han väl ha visat i alla fall. Det är ju en epok som går i graven.
Hundens bästa vän
Han är allt en riktig hundvän, den där Rostis.
Bara kort...
Det började ju fantastiskt med Felix Herngrens lilla kupp - även om den lilla grabben som skulle slå världsrekord såg alldeles livrädd ut.
Sedan fortsatte det med fantastiska och mysiga intervjuer med Håkan Hellström, Malin Åkerman och Kevin Spacey. Inslget med Pella flyttar in var väldigt roligt, och den guidade hiphop-bussturen likaså. Kan ha varit det bästa programmet.
De lyckas alltid göra så underbara collage när de ska summera sina säsonger, och så även denna gång - även om det inte blev lika mäktigt som vanligt.
Summa summarum har det varit en fantastisk vår med åtta grymma program ifrån New York. Lite overkligt - men lika bra som alltid. Det är inte det bästa de har gjort, det är fortfarande Grattis världen, men jag ser gärna att de kommer tillbaka med nya Söndagsparty-program.
Gammal man
Tre matcher på fyra dagar - det känns i kroppen idag. Jag höll knappt på att komma ur sängen imorse. Jag fick rulla ner på golvet och ställa mig på knä och sakta dra mig upp.
Det spelar ingen roll att jag stretchat och så efter matcherna - värken kommer ändå. Jag skulle nog inte klara mig i Premier Leauge.
Sedan mår låret inget bra. Det hugger när jag tar fart i löpningarna, och därför var jag väldigt sparsam med dessa igår. Bara när det verkligen behövdes.
Men nu är det endast tre veckor kvar innan sommaruppehållet, så det är väl bara att bita ihop.
Student-tider
Första traktorn var tråkig. Ett släp med människor som knappt var vid medvetande. Tung champagnefrukost?
Andra traktorn var lite bättre. Ett lakan med texten: "Ikväll medvetslös, imorgon arbetslös". Knappast fyndigt, men ett bra försök. Killen närmast till höger om lakanet är för övrigt Ödlan. Han var nog packad. Han såg ut att vara fullkomligt vettskrämd för de små barnen.
Den tredje och sista traktorn var besynnerlig. Det sjöngs forntida sommarsånger om "kaprifol" och "blomblad", och på lakanet stod texten: "Lasse vad fan rimmar på hummer?". Måste vara ett internskämt.
Och sist av alla kom den här liraren. En vinröd Hummer med två ölpimplande studenter i baksätet. Jag kunde inte bestämma mig för om jag gillade det eller hatade det. Jag tror nog att jag tycker att det är lite fjantigt.
Sedan gick publiken hem och gungade och klättrade i träd. Jag förstår inte att jag alltid lyckas se så hemsk ut på bilder nuförtiden. Skämmes på mig!
Hedersam förlust
Hur som haver - jag är glad att jag fick spela kvällens match. Vi svarade för årets bästa insats enligt mig, och trots att vi förlorade med 1-0 så gjorde vi en grymt bra match. Bruce hade en teori om att vi "spelade" bättre mot Köping, men att vi "kämpade" mer i den här matchen. Men jag vet inte. Jag tycker nog att vi både spelade och kämpade bättre mot Södra.
Stundtals rullade vi ut Arboga, framförallt i den andra halvleken där paniken var total i Södra-lägret, och det är ganska bra mot ett Södra-lag som innehöll bland annat Fahlberg, Hultqvist, Ken Jansson, Mattias Harman, Haglind, Arton Bekaj, Westman och Miralem Malic. Själv hade vi samma unga lag som i fredags mot VIK - minus Ödlan och Kaggen.
Fast å andra sidan såg Mr.Salsa till att höja medelåldern rejält när han ställde sig mellan stolparna. Det första chilenaren gjorde i matchen var att göra en dragning på en framrusande Södra-anfallare, och han inledde lite darrigt med några oschyssta passningar ut till backarna och några omotiverade utrusningar. Men sedan spelade han upp sig och svarade för några riktigt bra ingripanden - bland annat en Matrix-räddning där han vek sig dubbelt i luften och greppade en boll som var på väg mot krysset. Tv-räddning hävdade vissa - själv sa Mr.Salsa så här om räddningen efter matchen: "Jag har ingen aning om vad jag gjorde". Men det är ok.
Södras mål kom i första halvlek, genom en frispark som ändrade riktning i muren. Inte så mycket att göra. Visst hade de många målchanser som de missade - men det hade vi också. Mirre skjöt i ribban. Aiwar nickade, skjöt över, skjöt utanför och missade bollen ett antal gånger. Charlieboy hade ett halv friläge med målvakten, där han istället för att lobba gick förbi målvakten och bollen rann då ut över sidlinjen. Ja, det fanns lite att ta av. Oavgjort hade varit rättvist.
Men det som var mest glädjande var inställningen alla visade. Alla kämpade och krigade och försökte verkligen ge Södra så lite utrymmen som möjligt. Alla! Men jag vill ändå plocka ut Charlieboy, som var suverän som mittback, Melek, som imponerade på högerkanten, och Bruce som krigade grymt på mittfältet.
Själv var jag kapten och spelade högerback. Fick till några riktigt fina brytningar, och det gick väl hyfsat bra. Hade hellre spelat mittback istället för Charlieboy. Men därmed inget ont om Charlieboys insats, han var grym som mittback, men jag tycker att han är en offensiv spelare som ska sprida skräck hos motståndarnas backlinje med sin snabbhet.
Matchens höjdare stod annars Bruce för. När jag skulle gå fram och bryta en boll på Södras planhalva så halkade jag, och Ken Jansson fick fritt fram på vänsterkanten. Då tänkte jag att "nu är det kört" - men som en blixt från klar himmel tog Bruce en 70-meterslöpning från Södras planhalva ner till våran hörnflagga och lyckades komma ikapp Jansson och sedan avvärja anfallet. Han var som ett jävla ånglok, och trots att det var väldigt roligt att se så försäkrade han mig efter matchen att det var sista gången han täckte upp för mig.
Klicka!
Det finns säkert personer som har lyckats undgått denna lilla juvel, så av ren generositet bjuder jag här på låten igen.
Några tankar om Kolsva...
Kolsva är ett märkligt samhälle. De är som en stamm som har brytit sig loss och flyttat ifrån långt, långt bort. Där lever de sitt eget lilla liv. Ett slutet liv dit världen har svårt att nå. Det känns som att nutiden kommer till Kolsva ett decennium senare än resten av världen.
Till exempel så har år 2009 inte nått Kolsva vad gäller mode. Här är det fortfarande 80-talet som gäller, mixat med lite tidigt 90-tal.
Annars är de flesta i Kolsva överviktiga. Det är inget hån - det är ett konstaterande.
Sedan har de flesta männen antingen mustasch eller skägg, och vad gäller kläder så är det tydligen väldigt populärt med snickarbyxor av alla de olika slag.
Jag såg en gubbe med en t-shirt som sammanfattar alltsammans ganska bra. Den var svart och urtvättad, med texten: Varför får vi inte säga NEGERBOLL när de får säga VITLÖK?
När jag gick där fastnade jag framför en farbror som stod och demonstrerade en sladdlös dammsugare. Han var luttrad, men samtidigt lyrisk, i sitt framförande. Detta var enligt honom en fantastisk uppfinning som sög upp allt damm och skräp på nolltid, på vilket underlag som helst. Farbron använde själv dammsugare ständigt och jämnt. Sedan avslutade han med priset. 250 kr, och dessutom garanti.
Det där sista fick mig att reagera. "Garanti". Hur fungerar det med kringresande knallare? Tänk er telefonsamtalet till knallaren.
- Ja hallå det är dammsugar-mannen.
- Hejsan. Min dammsugare fungerar inte. Jag skulle vilja byta ut den mot en annan.
- Javisst, det går bra det. Jag är i Haparanda nu på en marknad, så det är bara att svänga förbi här och hämta ut en ny dammsugare.
Men det fanns en vacker varelse på marknaden. Hon stod och sålde sommarsmultronsaft, och jag tänkte att det stämde förträffligt överens med hennes utseende.
Våra ögon möttes fler gånger än vad som är normalt mellan två främlingar, och tillslut var jag tvungen att bryta spänningen. Jag gick fram och sa: "Ursäkta mig. Du har stulit mina ögon. Vi kanske kan träffas över en fika eller en bit mat och diskutera hur vi ska göra med den saken?". Mitt hjärta bultade, med jag kände mig ändå förvånandsvärt lugn. Hon log och svarade: "Jättegärna. Då kanske vi kan passa på och göra en bytesaffär? Du får tillbaka dina ögon, och jag får tillbaka mina". Sedan skrattade vi båda två åt våra sliskiga raggningsrepliker, innan jag var tvungen att flytta på mig för en kärringjävel som ville handla saft.
Allt som jag skrivt i detta inlägg är sant, förutom det som står efter ordet "främlingar".
Nu är det blåstället på som gäller
Det var tungt i omklädningsrummet efteråt. Riktigt tungt. Kanske att vi börjar inse vad som är på väg att hända om vi inte tar oss i kragen och reder ut det här?
Vi var i ärlighetens namn inte ens nära mot ÖSK Ungdom. Visst, med lite flyt kunde det ha varit 1-1 i halvtid, men nu var det 0-1 och i andra halvlek var det endast Malle som räddade oss från överkörning.
Efter 2-0 kändes matchen avgjord. Lite senare kom 3-0, innan Juha reducerade på en snyggt inslagen frispark. Juha var för övrigt bäst hos oss idag, tillsammans med Malle. Övriga KBK:are underpresterade.
Jag vet inte vad som saknades idag? Jag vill inte tro att det var tändvätska, för det borde tabellläget ha varit väl nog redan innan matchen. Det är inte tillräckligt hungrigt, tillräckligt fokuserat. Vi har inte självförtroende, och det är endast vi själva som kan se till att vår det.
Den här matchen var viktig, det är alla matcher nu, och nu blir fredagens match mot Adolfsberg än viktigare. Där måste vi leverera - på ett eller annat sätt! Hur det än ser ut och hur vi än går till väga så måste vi börja plocka poäng!
Själv fick jag starta för första gången i år i serien, efter att Stubben lämnat återbud på grund av sjukdom. Lirade vänsterback - och man kan väl minst sagt säga att jag inte tog chansen. Precis som många andra så kom jag inte upp i den nivå jag vill och kan spela, och det är sorgligt när man nu får chansen från start.
Om jag ska vara ärlig mot mig själv så tror jag inte att jag får någon mer chans nu. Det känns som det. Men därmed inte sagt att jag nu kommer att "ge upp" och skita i allt. Nej nej. Jag fortsätter kriga och kan bara hoppas att jag har fel.
Första målet borde jag ha hunnit fram först på, även om det gick snabbt - och andra målet var en boll som gick över mig, men där kan jag tycka att någon av mittbackarna borde ha haft understöd. Det är min åsikt, och det är mycket möjligt att andra tycker annorlunda.
Summa summarum är jag inte nöjd med matchen och min egen insats.
Nu gäller det att knyta näven och visa hjärta. Vi kan och ska greja detta! Tre avslutande segrar innan sommaruppehållet så ser det genast betydligt bättre ut.
Viktiga matcher idag
Det går inte att skjuta under stolen med att vi behöver poäng nu, om vi inte vill gå en tuff höst till mötes. ÖSK känns ojämna, och har alltid känts det i alla år. Ibland spelar de som ett topplag, ibland som ett mittenlag och ibland som ett bottenlag. Förhoppningsvis blir det det senare alternativet idag.
Vi saknar Lingen idag, som är avstängd, och det är ett avbräck. Han leder den interna skytteligan, men förhoppningsvis lossnar det för Djurgårdarn' idag i och med att han spräckte målnollan förra helgen.
Jag vet inte. Det känns ovisst. Vi är ovissa. Jag, och säkert alla, efterlyser ett trendbrott. Några matcher med flyt och poängskörd. Lite arbetsro. Men jag tror att alla är medvetna om dagens matchs betydelse.
Lite trist att missa tennisen. Robin Söderling har skapat tennisfeber i Sverige med sina framgångar i Franska Öppna - och slår man ut Nadal så borde man väl rimligtvis kunna slå ut Federer också, även om Söderling då gjorde sitt livs match.
Tennis är roligt att titta på. Speciellt om det är svenskar som spelar, och speciellt om det går bra. Fast det är lite lustigt att vi svenskar blir som tokiga så fort det går lite bra i "sovande" sporter. Det var likadant i OS när Thomas Johansson och Simon Aspelind gick till final i dubbeltennis - då skulle alla prata tennis. Eller när handbollslandslaget började gå bra igen i EM efter några års dvala - då skulle alla prata handboll. Eller när Jörgen Persson mot alla odds gick till OS-semifinal i pingis - då skulle alla prata pingis i Sverige.
Nu är det tennis som är på alla läppar. Jag följde Söderlings semifinal via Radiosporten på P4 - och det var ingen rolig upplevelse. En mer oinspirerad kommentator har jag aldrig varit med om!
När allt var klart, när Söderling gjort denna megavändning och vunnit matchen, så konstaterade kommentatorn lugnt: "Japp. Nu är det klart. Söderling vinner och går till final. Vad roligt". Vad är för skit??? Där vill jag höra något i stil med: "JAAAAA!!!!! HAN GJORDE DET!!!! SÖDERLING KLARADE AV ATT VÄNDA!!!! SÖDERLING ÄR I FINAL!!!! VI ÄR I FINAL!!!! SVERIGE ÄR I FINAL!!!!!! KAN NI FATTA?? SVERIGE ÄR I FINAL I FRANSKA ÖPPNA!!!! ÅÅÅÅHHH SÅ UNDERBART!!!!!".
Är det så mycket begärt?
Beklagar sorgen
Alla tankar går till Henrik Larsson.
Ett födelsedagsbarn
Först gick vi och kollade på Timbuktu & Damn! vid Strömsholmen. Jävligt mycket folk och skönt drag i låtarna - men inte min kopp te.
Sedan gick vi till Rothoffssparken för att kolla på Tiger Lou. Lite mindre folk, men desto bättre stämning. För att inte tala om bättre musik. Emellanåt var det ett jävla manglande, för att sedan bli lite mer psykadeliskt och stillsamt.
Därefter gick vi hem - och på torget fick vi se detta. Det var några dårar som hade hissats upp 30 meter i luften i en kran, för att sedan falla fritt ner i ett stort nät.
Det var väldigt roligt att lyssna på. Varje dåre som hoppade gav nämligen ifrån sig ett dovt med skräckinjagande skrik. Det lät ungefär så här: "......aaaAAH!!!". Väldigt roligt.
Eftersom vi har match idag så blev det nyktert igår. Det var väldigt lärorikt. Det fick mig att inse hur mycket man missar när man vanligtvis går ut. Alla vackra ansikten till exempel. De brukar jag aldrig lägga märke till annars.
Sedan fick jag en bild av hur jag antagligen ser ut när jag går ut. Det var inte vackert. Snarare sorgligt. Ragglande, osexiga och motbjudande människor i massor - och jag tänkte; jag vill inte vara en av dem.
Det var väldigt nyttigt att bevittna dessa packade människor, och det kommer jag att tänka på framöver. Så där vill jag inte se ut.
Hurra...
Jag tror det var straffmissen som avgjorde - även om Nilssons tabbe var orsaken till målet.
Nu ser det jääääävligt tufft ut. Förstaplatsen är så gott som borta, och andraplatsen är väldigt oviss. En andraplats lär inte räcka till kval, eftersom att våran grupptvåa med all sannolikhet blir en utav de sämsta tvåorna.
Första danska segern över Sverige på 13 år. Den kom ju lägligt.
NEJ!!!!!!!!
ÄR DET INTE DET JAG ALLTID HAR SAGT???? KIM KÄLLSTRÖM ÄR VÄÄÄÄÄRDEEEELÖÖÖÖS!!!!!!!!!!!!!
DET HAR JAG ALLTID SAGT. ALLTID, ALLTID, ALLTID!!!!!! HAN ÄR SÄMST! ÖVERSKATTAD OCH KASS!!! EN RÅSOPA!!!!
VARFÖR INTE ZLATAN??? VARFÖR INTE LARSSON??? VÄRLDENS BÄSTA FORM OCH EN HERRANS JÄVLA MASSA RUTIN!!!!!!!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH
HHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är VÅRAN nationaldag
Idag har jag varit uppe i Västanhed. Ömsom regn, ömsom sol.
Men skit i det. Nu är det allvar. Nu är det dags. Nu är det krig. Nu är det match. Ikväll ska vi spöa danskjävlarna så det står härliga till!
Den 6 juni 2009 kommer bli ihågkommen som en mäktig dag i den svenska fotbollshistorien.
Det handlar om överlevnad - det går inte att komma ifrån det. 3 poäng är ett måste!
Jag har aldrig varit lika förtjust i Zlatan som alla andra Svenssons är. Jag är stolt och glad över att han är svensk, och jag tycker att det är fruktansvärt roligt och häftigt att han haft den säsongen han haft, och att det nu surras och skriks om Barcelona - men Zlatan har aldrig varit någon favorit hos mig. Däremot får han gärna avgöra idag och visa att han är en av världens bästa fotbollsspelare även i landslagssammanhang.
Jag fullkomligen älskar den slogan som synts i kvällstidningarna inför matchen. "Ska Danmark få ångra att dom gav oss Skåne tillbaka", och sedan en bild på nr.10 bakifrån, Zlatan Ibrahimovic.
Vi kommer att följa drabbningen hemma hos Påven - och det kommer att bli fest. Det är jag övertygad om. Vad jag inte är säker är vilka som kommer att få festa. Danskarna eller vi svenskar?
Nu åker vi!
1-2, 1-2, 1-2, 1-2...
Oj vad vi skulle behöva en seger just nu med b-laget. Vi sliter och kämpar och försöker, men det vill sig liksom inte. Återigen missar vi för mycket i de avgörande lägena. Visst, vi släpper in två billiga mål bakåt - men hade vi satt chanserna framåt så vinner vi.
Jag sa att vi var lite för "gröna" förra matchen mot BK30 - men den här matchen ställde vi upp med ett ännu yngre lag. Vi hade sex "seniorer", resten var juniorer, och av de sex "seniorerna" var det en förstaårssenior (Larssa) och sedan Ödlan, som egentligen räknas som junior.
Men - vår ringa ålder till trots så spelar vi ändå väldigt bra stundtals. Vi krigar på och försöker, som sagt. Man kan inte kräva så mycket mer idag när vi möter serieledarna VIK.
Charlieboy gjorde vårat mål och hade även bud på ett par till, och med lite flyt kunde även Mirre ha blivit tvåmålsskytt. Men men...
Själv hade jag mitt drömuppdrag idag. Mittback och lagkapten. Om det ändå hade varit a-laget.
Nu gjorde jag väl inte min bästa match i karriären - men fan vad roligt det är att spela mittback! Ett problem jag har när jag är kapten och spelar mittback är att jag vill vara överallt. Jag vill både falla djupt och samtidigt gå upp och bryta. Jag vill springa ut och glidtackla på kanten och samtidigt springa upp och pressa högt i banan. Jag vill så mycket att det ibland blir för mycket, och då kan det bli tokigheter. Jag måste tagga ner lite och fokusera på "min" uppgift, och inte springa runt överallt och ingenstans.
Men ge mig några matcher som mittback så tror jag att jag skulle kunna klara av det bra. Jag älskar den här ansvarskänslan, att styra försvaret och så. Att dirigera. Sedan tar jag ju felbeslut i vissa lägen, absolut - men som sagt, ge mig några matcher så...
Soccer
Ikväll lär det bli tufft. VIK var riktigt starka senast och vad vi får för lag vet jag inte. Vi är sex från seniorerna och sedan är väl resten juniorer. Det kan bli...spännande.
Sedan är vädret perfekt. Det blåser och stormar, och temperaturen är härligt kylslagen. Långkallingar idag kanske?
Dessa galna fans...
Det är helt otroligt! Kolla själva:
Fångad i en tanke
Sena kvällar...
Jag underar på; feghet och rädsla, är det samma sak? Kanske. Ibland.
Jag är feg för att jag är rädd - och jag är rädd på grund av att jag är feg. Det går hand i hand för mig. Jag har vridit och vändit på det flera gånger om, men jag kommer aldrig fram till någonting. Och jag är rädd för att ju längre tiden går, desto räddare kommer jag att bli. Desto fegare kommer jag att bli
Jag drömmer om en dag då det bara säger "PLOPP" - och all ängslighet försvinner. Sakta men säkert, eller alltihop på en gång. Bara puts väck. En ny stig att vandra på.
Men ju längre tiden går så känns det som att det stannar vid en dröm.
Jag tittar på människor varje dag. De har säkert problem som jag inte alls vill ha - men de har även mycket som jag mest av allt vill ha. Allt ser så enkelt ut på utsidan. Fast samtidigt är en perfekt fasad ingenting att ha om det inte finns någonting av värde innanför.
Jag förstår inte hur det kan vara så enkelt för vissa. Så självklart. Så ansträngningslöst.
Men det kommer väl av det där med att våga. Att våga välja bort rädslan. Fegheten.
Eller handlar allting bara om en perfekt fasad?
Klubbkänsla
Nu vill jag se Vargen göra något liknande för oss om det skulle lukta baklängesmål här framöver.
Jättejättekonstigt...men ganska coolt
Han skrev inlägget 13:25, men jag har jobbar hela dagen och har därför inte haft möjlighet att läsa det.
FAN VAD SJUKT!!!
Ett djupt sår i min barndom
Det var mitten på 90-talet. Västerskolan-tiden. Att spela kula var "den stora grejen" då. Det var den tidens Tamagotchi, Pokémon, Pogs, Digimon. Ja, kula och NHL-kort, då.
Hur som helst, hur roligt det än var så är det ändå en traumatisk upplevelse som har etsat sig fast från den tiden. Det var dagen jag förlorade min Trippelmaxi-kul till Jimmy Carlsson.
Jag hade fått en kulpåse av Mor dagen innan i namnsdagspresent, och i den påsen fanns en Trippelmaxi-kula. Kommer ni ihåg dem? Det fanns ju Maxikulor, sedan fanns det Dubbelmaxi-kulor - och sedan var det kulornas Rolls Royce, Trippelmaxi-kulan.
Den dagen var jag kung bland alla kul-spelarna. Alla ville titta på min dyrgrip och snacket gick runt hela skolgården om "grabben som hade Trippelmaxi-kula". Men uppmärksamheten gjorde att jag blev övermodig. Jag drabbades av hybris och trodde att jag var oslagbar. När någon frågade hur många "nudd" man hade på sig för att få ner kulan så blev jag övergenerös och gav dem väldigt bra odds. Det vill säga väldigt många "nudd".
Jimmy Carlsson nappade på erbjudandet direkt, och där borde jag ha reagerat. Hans förtjusning borde ha varit en varningssignal god nog för att dra mig tillbaka. Men det var försent. Jag var blind och uppslukad av strålkastarna.
Med en dåres självsäkerhet ställde jag upp min Trippelmaxi-kula på en kort bana, där man alltså hade många "nudd" på sig för att få ner monstret. Så kastade Jimmy. Jag tror han prickade kulan direkt, utan att få ner den. Men den stora folkmassan runtom banan skrek av förtjusning - och långsamt började jag inse vilken dålig idé det här var.
Det gick några kast, och tillslut hade Jimmy fått ner min dyrgrip. Med många kast till godo, dessutom. Stämningen var enorm runt banan då Trippelmaxi-kulan hade fått en ny ägare, men jag låtsades bara som att det inte var någon big deal för mig. Jag log fånigt och gav Jimmy kulan nonchalant - men inombords grät jag floder över min förlust.
Min tid i rampljuset var därmed över. Nu var det "killen som vann Trippelmaxi-kulan" som alla pratade om - och jag fick stå bredvid som "idioten som gav skänkte bort sin dyrgrip".
Ja, det var tider det.
Två grejer bara...
Det visst ni va? Om inte så vet ni det nu.
Sedan läste jag Juborgs blogg, och där gick det att läsa:
"Emir Bajrami sa så här till mig inför matchen mot Häcken. - Det här är min sista match i Allsvenskan."
Då lär han med andra ord redan vara klar för någon utländsk klubb? Eller väldigt nära, i alla fall.
För säkerhets skull...
"Jonatan, vi tycker om dig", sa de - och hade jag varit lite "lullig" så hade jag kunnat börja gråta för en sådan sak. Jag är undernärd, förstår ni.
Jag pillar med tungan under läppen. Någonting saknas - och det är dagar som dessa som jag känner det allra mest. Men jag kämpar på. Jag viker inte för begäret.
Men mest av allt; ni har väl inte missat att ni kan ladda hem våran låt på purevolume.com/morgankall?
Gör det! Lyssna. Njut. Sprid vidare!
Lite mer bilder från blogg-arkivet
En av de första vimmelbilderna. Från Rolling.
En läskig bild på Vampyren och Mr.Tequila som togs när det var Pridefestival på Lotus.
Här är Kent-Agent från sina glansdagar som superstar i dansbandet Chris-Kents.
Det här är en av mina favorit-vimmelbilder på mig själv. Jag ser så avslappnat cool ut. Ser ni hur ledigt och nonchalant jag vilar min vänsterhand?
En Jone-special var det.
Kungen gör alltid entré med klass.
Min blöta dag då Lillebror tog studenten.
Och min blöta dag då jag själv tog studenten.
En lökig träning.
För den här gången så...
Jag köper det idag. Läget är lite smått allvarligt, och därför ska prioriteringen ligga på rätt saker.
Ibland undrar jag...
Varför lägger jag ner så mycket tid? Får jag ut någonting av det? Ja. Jo. Nä.
Är jag en sparringpartner?
Är jag osynlig?
En sedan länge bestämd grej
Återigen blev det någonting som betyder väldigt mycket för mig. Det blev KBK's klubbmärke.
Folk har reagerat lite olika på detta. En blev arg, några blev förfärade och en del tyckte det var "coolt". Ganska väntat.
Men de personerna som uttryckte sig: "NEJ! Vad fan har du gjort???" tror säkert att detta var bara någonting som jag fick för mig att göra. En korkad grej, ungefär. Så är inte fallet.
Redan när jag var liten palt, eller i alla fall i yngre tonåren, så sa jag att i framtiden så ville jag ha KSK's klubbmärke på ena armen och Kungsörs kommuns märke på andra armen. Nu kommer jag inte att skaffa Kungsörs kommuns märke eftersom att det inte är det vackraste stadsmärket - och KSK finns ju inte längre, samtidigt som jag tycker att det vore högst olämpligt att skaffa en sådan tatuering nu.
Men KBK har betytt, och betyder, lika mycket för mig som KSK gjorde. Det här handlar inte om någon "rolig grej" eller spontan idé. För mig är det ett uttryck för kärlek. En kärleksförklaring, helt enkelt.
Redan när KBK bildades, och jag själv var pojklagsspelare, så fanns den här kärleken. Jag brydde mig om klubben lika mycket då som jag gör nu. Jag minns de där dagarna då det var bortamatch och man satt hemma och väntade spännt på slutresultatet, och skrek högt av lycka de gånger laget vunnit och högt av ilska de gånger det blev förlust.
Jag kunde ibland bli förvånad över hur man kunde älska ett lag så mycket - och det händer idag att jag måste nypa mig i armen för att inse att jag nu själv är med i detta lag. Det var något jag drömde om, men inte vågade hoppas på.
Så det är därför jag har gjort denna tatuering. Det är en kärleksförklaring, och den kommer jag att bära med mig med stolthet och glädje.
Våldsam lek
Ikväll ställdes jag, L-Berg, Juha och J-Berg mot Kaggen, Brorsan, Snygg-Johan och Ankan. Vi vann med 6-3 i matcher.
Det var förbluffande högt tempo och tufft spel, och inte bara en gång smällde det friskt längs ribbstolarna. Själv blev jag utsatt för ett mordförsök ifrån Snygg-Johan, som mosade in mig i väggen så att jag bröt handleden och krossade knäskålen.
Ett tips: håll blicken uppe nästa vecka, Snygg-Johan.
Men den här sortens gris-innebandy är bra mycket roligare än vanlig innebandy.
Sedan hade vi celebert besök i publiken, då KBK's export till Allsvenskan, DG, tittade förbi. Han skrattade åt min nya tatuering.
Tråkig förlust
Vi kommer inte alls upp på den nivå vi visade mot KFF - och även fast vi hade många yngre spelare den här kvällen så kräver jag mera.
Vi var lite för väl "gröna" mot ett hårt arbetande BK30, och inledningsvis hängde vi inte alls med i svängarna. Det blev lite för mycket "juniorfotboll" över det hela, kan man säga - och det är väl naturligt när vi rullar runt på mycket juniorer i b-laget. Men som sagt - lite mer tycker jag man kan kräva.
Det blev dock bättre i den andra halvleken - även om målskyttet fortfarande sviktar. Vi missar för mycket.
Jag var kapten, för en gång skull, och jag hade väl hoppats på att "få med mig" laget lite mer. Men det var inte våran kväll.
Själv börjar jag få problem med högerlåret. Tro det eller ej, men jag misstänker en mindre bristning. Jo, det är sant. Jag ser ingen annan förklaring. Det hugger till som fan när jag trycker på i löpningarna och trycker på lite mer i passningarna/skotten/rensningarna. Fick spela andra halvlek kraftigt lindad. Kan något så jävligt drabba lilla mig?
Grattis - och gratis
Nu har ni lyssnat på våran sommarplåga hoppas jag. Visst är den fantastisk? Och vet ni vad som är så bra? Ni kan ladda hem låten här.
Så nu är det bara plugga in den i mp3'n eller iPoden, eller också bränna ner den på skiva så att ni kan lyssna på den på stranden eller i bilen eller på festen. Klockrent!
Sommaren är räddad!
Sommaren är här - och Tre vänner på en soffa bidrar här och nu till att höja feststämningen som kommer att råda under många varma dagar och kvällar de närmaste månaderna.
Vi har helt enkelt gjort en sommarplåga - och idag är det världspremiär!
Mycket nöje.
Tre vänner på en soffa
man tror vi bara softar
Men det är inte ok, då har ni inte fattat våran grej
Det e ju så här
det e inte lätt o va kär
Och alla har väl nån gång drömt om att vara miljonär
Nu tänker ni så här: "Vad är det för jävla skit?"
men fuck you motherfuckers, det är våran politik
Det kanske blir lättare om vi tar det med en sång
Ja ni fattar vad vi menar
det här är vad det handlar om
Ja ok, nu har vi sagt det vi vill
allting handlar inte om att sitta still
Det är vad vi gör
det är vad ni hör
som spelar roll
Det här är bara starten
vi kommer höja farten
Det kommer bli succé
vänta bara får ni se
Och om ni tycker att det låter knas
får ni höja eran bas
Det är vi som är korrekta
det är vi som är perfekta
Det är så det kommer bli
nynna våran melodi
Och för att svara på er fråga
Japp, det här är en sommarplåga
Från Ice ice baby till The Real Slim Shady
Vem fan är Mange Schmidt, vad är det för jävla påhitt?
Scatman John, hans karriär blev inte lång
Petter och Snoop, ja vi krossar allihop
Vi huffar och puffar, alla småttingar vi knuffar
Solen lyser och himlen är blå, fan vad soft det är att leva då
Nu har vi druckit ett tag, jag börjar känna mig svag
Nu skulle det va gött med en liten bit kött
Vi drar till Tylö camp, men inte för att plocka svamp
Nej vårat mål är att hitta ett hål
För att chilla på stranden och pöka i sanden med ett glas absint i handen
Tre vänner på en soffa
Man tror vi bara softar
Nu skulle det va gött med en liten bit kött