Sommar igen
LAAAAAAADIEEES AND GEEENTLEEMENTS!!! Det är sommar. Lov. Sommarlov. Från och med idag känns det som så, men i ärlighetens namn tog jag väl lov för två dagar sedan, när vi hade skolavslutning på jobbet. Dessförinnan hade jag avslutat mitt eget studerande genom att avverka en salstentamen, som med all förmodan gick åt helvete, och sedan ett avslutande blogginlägg gällande teknik i förskolan. Okej, visst, fine, jag ska in nästa vecka och göra en komplettering för den där gången jag var borta i Budapest - nån teknik-tjosan - men jag väljer ändå att se det som avslutat.
Det var en jobbig termin. Jobbiga ämnen som jag inte är bekväm med. Matte och natur. Men det gick. Eller ja, det blir nog omtenta på naturen, men allt som allt så gick det ju. Och det känns gött. Nu är vi halvvägs, halvvägs till framtiden - som Niklas Strömstedt sjöng. Lite läskigt.
Varför blev det sommarlov idag då? Ja...det var bra väder. Igår också. Men idag gick Kaggen på sommarlov, och då ville han "göra något". Så vi drog till Strömsholm, käkade hamburgare och chips och vitlöksdipp, och solade. Det var sommarlovs-feelin'. Inga måsten.
Och imorgon blir det Stockholm. Nacka, närmare bestämt, och avslutning med mina kära klasskamrater, Som jag är tacksam för att jag har just dem under min utbildning. Vilka stjärnor!
Sommaren då? Jag vet inte. Men det ser bra ut. För att ta min favoritdialog ur filmer, från Scarface:
"I say be happy with what you got."
"You be happy. Me, I want want's coming to me."
"Oh what's coming to you, Tommy?"
"The world, chico. And everything in it."
Norrut
Vi var ju i Sundsvall förra helgen - jag, Kaggen och Påven. Studenten - som numera går under namnet Beard-man - har ju flyttat dit sedan slutet på förra året, så vi tänkte att vi skulle hälsa på honom. Så det gjorde vi.
En jävla lång resa - men med en rackare i handen och musik i högtalarna så gick det bra. Beard-man bodde väldigt fint nära centrum, som även det var väldigt fint. Gillar Sundsvall. Fast vädret får de jobba på.
Vi kom dit på fredagskvällen och spenderade den med att catcha up, kan man väl säga. Lördagen innebar en tripp in till stan för strosning, lunchning, shopping och chilling. Kvällen avnjöts sedan först på ett chict lite ställe med god mat, sedan vidare till Bishops, för att slutligen landa på Oscar's. Väldigt trevligt, må jag säga, även om vi var lite sega där på nattkvisten.
Och sedan var det bara att packa väskan hemåt för fotbollsträning. Heja!
Men det var en fin helg med mycket skratt och annat...ni vet.
Budapest i bilder
Lite bilder från vår Budapest-resa - ifrån stan, hotellet och rummet, bad på Gellert, Donau och sånt.
Hon som inte var dum i huve'
En konstig vecka. En tung vecka. Fast ändå...någon form av ro. Det kommer och går.
I söndags somnade min älskade Mormor in. Det var på något sätt väntat, men ändå overkligt. Hon hade varit dålig en tid, som en följd en infektion eller något skit, och kroppen tog för mycket stryk under sjukförloppet.
Man kan inte prata om rättvisa eller orättvisa, eller tur och otur - det är livet. Och jag hatar den delen. Det började runt sjuårsåldern, men det är först nu som det blev riktigt påtagligt varför jag hatar det. Det här är det som jag alltid har vetat om, men det som jag alltid har försökt att förtränga.
Samtidigt kan jag bara känna tacksamhet och kärlek. Inte bara. Men mest.
Jag fick några dagar förra veckan, sedan var jag tvungen att åka till Budapest med Storebror Thomas och Brorson Erik. Eller tvungen, men det var bestämt sedan lägen, och jag kunde ändå ingenting göra på hemmaplan. Fast ändå, det var blandat. Skönt att komma iväg, bort från allting, samtidigt som man bara ville vara där, hemma. Konstig känsla. Blandat. Kroppen var i Ungern, men tankarna var i Sverige.
Men det blev en bra resa. Budapest var fint och vi hade det härligt. God mat, lyxigt boende, promenader i stan, ungerskt bad och skratt. Efter Rom, Paris, och nu Budapest, så har vi haft tre riktigt bra resor - vi grabbar - och förhoppningsvis blir det fler. Bilder kommer senare.
Jag trodde kanske att jag skulle hinna hem till Mormor. Det skulle vara så typiskt henne. Envis som hon är. The funny one. The crazy one. "Jag är ju inte dum i huve'", som hon brukade säga. Men det föll på några timmar. Och det gjorde egentligen ingenting, för jag visste ju att hur det än är så skulle utgången bli densamma. Det blev nog bra. Och det var inte värdigt en sån som Mormor att vara sängliggande. Vem fan vill vara det? Man vill ju kolla vad som händer. Vilka som går förbi. Vad det är för väder. Rent allmänt, bara kolla runt. Vara fri. Som nu.
Vänner...
Fy satan! En hektisk period ligger nu bakom mig, och det känns för första gången som att man kan andas lite. En stund. Ett tag. Hur framtiden ser ut är ovisst, men det tänker jag inte tänka på nu.
En muntlig redovisning i torsdags, följt av en hemtentamen i matematik i fredags, följt av en hemtentamen i språkutveckling igår, fick sätta punkt (eller pausering) för en tid av mycket ångest, mycket litteratur, många teorier, många olika moment, och krav på att prestera fast man inte är helt med i matchen. Nej, det har sannerligen inte varit någon rolig start på den tredje terminen av utbildningen. Glädjen och motivationen har dippat otroligt mycket. Förhoppningsvis vänder det nu, i och med nästa delkurs, men jag är väl inte helt säker då det handlar om natur och teknik. På nåt sätt ser jag konturerna av matte-spökena flaxa runtomkring. Vi får väl se.
Utöver studierna har det nästa enkom handlat om jobbet och fotbollen. Det första har varit ett härligt andningshål - det andra har varit ett andningshål, fast inte lika härligt. Nog sagt om det.
Och nu stundar påsken - och i och med det; påsklov. Fast bara från jobbet, inte från plugget. Och veckan därpå så lämnar jag landet tillsammans med Storebror Thomas och Brorson Erik. Budapest, Ungern, väntar då. Looking forward, in deed.
Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt smått
Februari
Alla hjärtans dag idag. Nog om det nu.
Livet är bra, tycker jag. Så bra det kan bli. Eller...det finns säkert jävligt mycket jag skulle kunna göra för att må ännu bättre - men jag har väl ingenting direkt att klaga över.
Tredje terminen i plugget rivstartade med en delkurs i matematik. Inget jag gjorde vågen för. Fy satan vilket skit, rent ut sagt. Allt är bara ångest inom detta ämne för mig, det finns liksom inte ett uns av glädje som hoppar till i kroppen när jag tänker på matte. Det är sedan gammalt. Nåväl, nu är det snart över. Har betat av en muntlig redovisning, och nu är det bara hemtentan kvar. Förhoppningsvis. Kan jag faktiskt bli så att jag blir underkänd för första gången, det är inte alls helt otroligt, och då hänger ju skiten kvar ett tag. Låt detta inte hända mig.
Nästa delkurs handlar om barns språkutveckling. Känns mer som min hemmaplan.
Och fotbollen rullar på. Tung period nu, som vanligt denna tid på året - fast kanske tyngre än vanligt ändå. Det känns...okej. Finns mer att ge, men jag är positiv inför framtiden. Förhoppningsvis kan det bli en väldigt trevlig säsong på mer än ett plan. Vi får se. Jag ska verkligen ge det ett försök.
Träningsmatcherna drar igång nästa helg med bortamöte med Eskilstuna Södra. Återstår att se om man blir uttagen, då vi är fantastiskt många in truppen för tillfället, och jag antar att vi kommer att gå runt på folk så här i början, så att alla får chansen.
Jamen, nämen, det var en rätt jobbig start på 2015. Mycket ångest, främst tack vare plugget. Kanske enbart. Men det släppte lite efter den muntliga redovisningen förra veckan. Sedan drog vi - jag, KåGe, Påven och Templer - upp till Uppsala och Lillebror. Det blev en jävla helg det! Rensning av systemet, kan man säga, och nya minnen att lägga på banken. Sådana upptåg behövs verkligen emellanåt, så att man inte tappar galningen inom sig. Hen behöver luftas då och då, det är jag övertygad om.
To be continued på den fronten, hoppas jag.
Tro
Du är mer
än alla stjärnor
som jag ser
Du är gräset när jag var 5 år
du är bilden av allt som var igår
(Som en film)
Du finns till
för dom som tror på godhet
som jag vill
Du är en plats som inte längre finns
och den platsen är det första som jag minns
(Så ensam)
Jag har gått
som en strykande dagdröm
velat förstått
Vad är det som spelar någon roll
om hjärtat och livet går åt olika håll
(Du visste)
Det finns dom
som vägrar att inse
se bortom
För det finns så mycket att vara rädd för
om vi inte kan tolka det som stör
(En mardröm)
Jag är en "vi tar det imorgon"
för jag vill tro på det
Att livet är så mycket mer
än det lilla vi vet
Jag är en "vill tro på allting"
för att verkligen vara säker
att alla svarta hål
bara är ljuset som läker
Försvinn inte
kom lite närmare
Du har mer att ge
än ett sista kliv
Ta min hand
gråt en flod och följ den hem
Jag är där
dina ögon öppnas
Släpp aldrig
jag kan hålla så länge du vill
Om du finns
en dag till
Dö inte
jag har inte sagt allt än
Det kommer att ta
ett helt liv
Ägd
Så var vi här igen. Du och jag, 20 januari. Våra första år var bra, då såg jag fram emot dig. Nu...ska jag i ärlighetens namn säga att jag försöker undvika dig. Men du är svår att bortse. Även om jag springer förbi dig, blundar eller glömmer bort dig så drabbar du mig. Jag är på grund av dig.
Men det har väl varit en bra dag. Lugn. Vanlig. Tisdag-ig. Lite mer aktivitet på mobilen än vanligt, och det är ju trevlig. Roligt att folk vill göra sig besväret att uppmärksamma mig. Det ju andra tider nu förvisso, med social medier och allt - men likväl är det trevligt.
Och jag hade nog bestämt mig innan för att inte låta mig sänkas. 29 år. Förra året trodde jag nog att det skulle kännas för jävligt idag - men jag låter det inte hända. Inte så pass, åtminstone. Jag sparar på det. Skjuter upp det. Tar det nästa år. Då kör vi deluxe-versionen av ångest istället.
2015
God fortsättning! I guess... Femton dagar in på det nya året. Redan. Bäst att passa på att skriva innan det är nyårsafton igen.
Helt okej nyårsfirande i år/förra året. Vi började i Köping, i ett hus längs Ullvibackar. Svägerskans kompis. Det var jag, Lillebror, Kaggen och sedan en massa damer. Trevligt. Tolvslaget räknades ner på torget nedanför kyrkan i Köping - och sedan bar det av hemåt för nattsudd hos Bulan. Punkt.
Därefter då? Ja...det var många jazziga dagar. Tog ett tag att komma tillbaka ifrån jul-lunken. Det är kanske först nu, efter en vecka. Först var man tillbaka på jobbet den 8:e, sedan var det tillbaka till plugget för andra terminens sista träff den 9.e, varpå fotbollen drog igång - och sedan skulle det pluggas till den andra terminens sista hemtenta som lämnades in igår. Ooh-jah!
Jag hade mycket dåligt disciplin under julledigheten. Tänkte innan att nu får jag mycket tid att läsa litteratur till plugget och förbereda mig inför tentan. Mmm. Blev en raketskrivning igår, kan jag meddela. Sju sidor på nio timmar. Blev det bra? Fuck knows. Det som talar emot är att det gick lite för enkelt och kändes lite för bra. Det är inget bra tecken. Tidigare har jag känt att det gått tungt och varit självkritisk - och då har det gått bra i slutändan. Så nu, bara för att det kändes bra, så kommer jag väl att få underkänt. Nåväl, den ångesten får vänta några veckor.
Annars då? Jo, tredje terminen drar igång nästa vecka. Det pratas om nya arbetsgrupper. "UNDERBART!" skrek jag verkligen inte rakt. Fy fan i helvete, säger jag. V-I-L-K-E-T J-Ä-V-L-A KÄBBEL!!!! Och sedan matematik, dessutom. Nåväl, den ångesten får vänta en vecka.
De 10 bästa låtarna 2014 - plats #4 och plats #3
Plats #4
Angels and airwaves - The Disease
Plats #3
Markus Krunegård - L.A. L.A.
Days of freedom
So that was christmas. And now for a happy new year.
Fast för mig är jul och nyår liksom inslaget i samma paket - så julhelgen slutar för mig på torsdag, den 1 januari. Då är det liksom över. De här dagarna nu, emellan, är bara lite...jäsning.
Julafton var rätt så lugn och fridfull. Det var Kalle Anka, glögg, julmat, snaps, paketöppning och spel. Gott så. Fint och värdigt och mysigt.
Juldagskvällen blev, liksom förra året, en utflykt till Eskilstuna och Statt. Förra året kände vi att det inte var någon superkväll - men i år var det bättre. Vi var väl alla på ett friskt humör när vi äntrade dansgolvet och det blev helt klart en bra kväll. Visst, det var kanske inte som the good old Days, de kvällarna kommer ju mer sällan nu för tiden - men ändå bättre än förväntat.
Annandagen blev delvis en form av lost day, då det blev så fruktansvärt sen på juldagen - men på kvällen var man tillbaka igen, då det vankades trevligheter med familjen och Svägerska-Idas familj.
Gårdagen var av kanske ännu mer lost-karaktär, även om vi firade Brorson Erik som fyllde 19 år i Västerås. Utöver det var det inte mycket mer än att glo på Transformers 3 hemma hos Templer och hans boom boom-högtalare.
Och så var det idag. Idag var jag Batman - hela dagen. Det är den där satans Mr.Freeze som håller på och jävlas. Känns som att han kommer att hålla mig upp hela natten också.
De 10 bästa låtarna 2014 - plats #6 och plats #5
Plats #6
Kent - La Belle Epoque
Plats #5
Nina Persson - Dreaming of houses
De 10 bästa låtarna 2014 - plats #8 och plats #7
Plats #8
Hello saferide - I was Jesus
Plats #7
Anders Wendin - Himlen som du drömmer om
De 10 bästa låtarna 2014: plats #9
Plats #9
Ebbot Lundberg - Dansa på min grav
Last game of the year
Spela match den 22 december, det är ju lite udda det. Nu handlade det om en internmatch, förvisso - men lika mycket match var det. Typ.
Kallt som fan, men oväntat roligt faktiskt. Jag hade väl inte sett fram emot det så mycket, men väl på planen så var det fotboll as usual igen. Roligt, alltså.
Nu förlorade mitt lag visserligen, men det var ju inte hela världen.
Det var punkten för fotbollen i år. Ett år som inte varit det roligaste, varken spelmässigt eller resultatmässigt. Jag har haft svårt att hitta en balans mellan plugget och fotbollen, och det satte sina spår. Inte för att plugget skulle vara roligare, men för att det tar tid och energi. Nåväl, efter två terminen så tror jag nu att det blir lättare att kombinera, lättare att fördela tiden. Jag tror det. Jag hoppas det. Jag hoppas på en jävligt rolig och, kanske, lite annorlunda säsong.
Nu väntar först dock lite julledigt. Gott det.
De 10 bästa låtarna 2014: plats #10
Året rasar på för fullt mot sitt slut. 2014 har bråttom att bli 2015. Men innan dess måste jag, traditionsenligt, kora årets bästa låtar. Förra året var de 12, tror jag. I år nöjer jag mig med 10. Blir kraftfullare då.
Så här börjar resan mot facit - de 10 bästa låtarna år 2014.
Plats #10:
The Twang - New love
Julefrid, bli min
Nu är jag äntligen verkligen julledig. Färdigjobbad, färdigstuderad och färdigpraktiserad. Avslutning i kyrkan - check! Godkänd (till och med väl godkänd) på senaste tentan - check! Utvärdering av VFU-terminen med min handledare - check!
Nu: julefrid.
Fast ändå inte. Istället infinner sig ångesten över julhandeln. Har varit på både Tuna park och Erikslund och inte hittat någonting egentligen. Det blir väl panikköp i år igen.
Men jag har nu bestämt mig för att inte dras in i hetsen, inte låta den ta över mig. Lugnt och fint. Det ordnar sig alltid. Det blir jul i år också.
Lucia
Trettonde december idag, men redan igår sjöngs det luciasånger i skolan. Fint med lite julstämning, och den börjar ju komma nu. Inte minst i natt då det snöade när jag traskade vägen hem. Blev ju sannerligen inga jättemängder, men ändå fint med lite vitt på marken.
Och idag åkte julsakerna fram. De tre-fyra sakerna jag har. Nu är jag redo.
Imorgon blir det sedan att ta sig an julhandeln - både fysiskt och psykiskt. Jag är redo för stress och terror och en jävla massa jullåtar. Blir fint det.
Ja, inte mycket kvar nu. Sista jobbveckan och sista veckan i plugget för i år. Ska bli skönt att ta ett break från allt. Några veckors ledighet innan vi drar igång igen runt 7 januari nästa år.
Det går undan det här. Bara att hänga med.
Lördag och tonåring
Jag vet precis hur länge som stjärnor syns på natten
när tankarna ersatt skratten
när vinet blivit till vatten
Och när dansgolven släckt ner
du undrar "var det inte mer?"
Jag vet hur det kan kännas när inget går att fånga
när avstånden är för långa
fast möjligheterna är många
Och när allt kommer omkring
så fanns där egentligen ingenting
Jag vet hur det kan vara att finnas i allas närhet
och se på deras kärlek
som från en annan planet
Att vara vilsen och upphittad
i en känsla som var påhittad
Jag har varit 16 och oskuldsfull kär
där världen går under och hjärtan isär
Med ögon så rena, om en längtan överallt
men jag är inte tillräckligt ung längre för att veta allt
Jag vet hur det kan kännas när allt hopp är förlorat
som dagarna vi planerat
och livet känns besegrat
Och det enda som finns kvar
är allting som du inte har
Jag vet hur många tårar som krävs för att bli uttömd
hur länge man kan vara bortglömd
för att till sist bli utdömd
Och spegeln är inte längre lika snäll
och snälla kan det inte bara bli kväll
Jag har varit 16 och som en hopplös är kär
med kärlek som heroin för att stoppa mitt begär
Jag sa "om du stannar med mig så växer vi aldrig upp"
jag var nog den sista av oss som vägrade att ge upp
