Äntligen
Äntligen lite positiva signaler.
En seger kunde kvitteras ut efter 2-1 mot Skogstorp tidigare ikväll. Lingen gjorde första målet efter en fin framspelning ifrån Bergdahl - och 2-0 gjorde Charlie Boy efter ett fint förarbete av...mig. Jag svarade för en av mina bättre insatser i år, och det känns underbart. Det var ett tag sedan sist...
Annars var det en seger som krävde många offer. Hightower fick en spark i huvudet och troligtvis också en hjärnskakning. Han var rejält borta i alla fall. En stund senare var det dags för en Skogstorp-spelare att utgå med huvudskada - och snart stod det två ambulanser på Runevallen. I halvtid var Lingen tvungen att lämna på grund av personliga skäl, och innan dess hade El Decko utgått med ett hål i pannan. Lägg därtill tre utvisningar i matchen, bland annat på Kaggen, så förstår ni kanske hur det såg ut.
Just ja....det regnade, åskade och blixtrade också.
En seger kunde kvitteras ut efter 2-1 mot Skogstorp tidigare ikväll. Lingen gjorde första målet efter en fin framspelning ifrån Bergdahl - och 2-0 gjorde Charlie Boy efter ett fint förarbete av...mig. Jag svarade för en av mina bättre insatser i år, och det känns underbart. Det var ett tag sedan sist...
Annars var det en seger som krävde många offer. Hightower fick en spark i huvudet och troligtvis också en hjärnskakning. Han var rejält borta i alla fall. En stund senare var det dags för en Skogstorp-spelare att utgå med huvudskada - och snart stod det två ambulanser på Runevallen. I halvtid var Lingen tvungen att lämna på grund av personliga skäl, och innan dess hade El Decko utgått med ett hål i pannan. Lägg därtill tre utvisningar i matchen, bland annat på Kaggen, så förstår ni kanske hur det såg ut.
Just ja....det regnade, åskade och blixtrade också.
Välkomna
Ny träningsmatch står på glänt, då Skogstorp gästar Runevallen ikväll klockan sju.
Bergdahl på topp tillsammans med El Decko. Kan bli intressant. Själv hoppas jag på en bättre, personlig, insats än förra matchen mot Viljan. Focus, man. Focus!
Disciplinerad som jag är så har jag hållit mig inne idag, i skydd från solen. Synd bara att det är 30 grader ute. Det skulle inte vara helt fel att ligga på T-bryggan och ömsom lapa sol, ömsom ta ett dopp i det...bruna. Speciellt inte nu när det vankas sämre väder runt hörnet. Får hoppas på en fin dag imorgon istället.
B-laget, förstärkt med ett antal A-lagsspelare, seriematchade igår mot Arboga Södra.
En chansfattig match till trots så kunde vi ändå tillslut gå segrande ur striden efter att Pakanen Sr gjort kvällens enda mål. Lilla jag fick sitta på läktaren och titta på, då lilla jag var avstängd.
Se där
Jag har alltid tyckt att det skulle vara coolt att ha en "egen" vimmelpose - men trots flertalet försök har det aldrig fastnat någonting som hållit sig i längden. Trodde jag...
Det visar sig ju att jag faktiskt har en karakteristisk pose, även om jag kanske inte är ensam om ha den.
...och av någon underlig anledning är det oftast en viss Bläckfisk som blir utsatt för min terror.
Det visar sig ju att jag faktiskt har en karakteristisk pose, även om jag kanske inte är ensam om ha den.
...och av någon underlig anledning är det oftast en viss Bläckfisk som blir utsatt för min terror.
Ingenting
Jag fick besök av en gammal vän sent igår kväll.
Det var ett tag sedan jag såg honom sist, och även fast jag inte direkt har saknat honom så kändes det bra att prata igen.
Vampyren menar att det är en dålig person att prata med - och trots att jag har fått ut mycket ur våra samtal tidigare så verkar det som att Vampyren har rätt. Vi satt länge och pratade igår, min gamla vän och jag, men ingenting hände. Hans ord träffade inte mig längre, och det fanns ingenting mer att säga som inte redan har sagts.
Men vi skiljdes ändå åt som vänner.
Tvådelat intryck
Vi kör en till.
Åter igen är det Vampyren som står i centrum av det roliga. Jag vet inte varför - men 7 gånger av 10 så får han till en riktig Jean-Pierre-look på vimmelbilderna han fastnar på.
Det är både roligt och lite läskigt.
Avdelning: Ett förhållande på glid...
Åter igen är det Vampyren som står i centrum av det roliga. Jag vet inte varför - men 7 gånger av 10 så får han till en riktig Jean-Pierre-look på vimmelbilderna han fastnar på.
Det är både roligt och lite läskigt.
Avdelning: Ett förhållande på glid...
Om man vill förstå mig...
Ta mig tillbaka till Easy street
Det är nätterna som värst.
Jag fasar för de stunder då jag tvingas umgås med mig själv. Ensam med mina egna tankar. Då finns ingen återvändo. Det enda man kan göra är att lyssna.
Jag funderar på hur bränd man kan bli. Kan det hålla i sig livet ut? Just nu känns det så. Lusten är lika med noll, och jag orkar egentligen inte ta mig för mer än det som mina vänner dukar upp. Vi skrattar - och jag får utrymme att tänka på något annat för en kort sekund. Men ångesten kommer alltid tillbaka. Någon gång måste jag bli själv igen.
Jag ser kärlek runtomkring mig hela tiden - det är oundvikligt och vackert på något sätt. Men det är också plågsamt. Det blir en ständig påminnelse om vad jag inte har, och vad jag gick miste om. Eller vad jag inte vågade testa. Jag var en jävla nolla och det kommer för alltid att hemsöka mig. Det gör ont att veta - men lika ont att undra.
Det sägs att man inte kan sakna det man inte har, eller aldrig har haft - men det är lögn. Det vet jag nu.
Jag saknar de stunder då jag var hel som människa.
Det är vid de tillfällena som jag är ensam med mina tankar som jag inser det - och det är därför jag aldrig vill gå hem. Jag vill aldrig att det ska bli mörkt.
Det är inte självömkan och det är inget tecken på svaghet. Det är en ren och skär längtan efter att få vara lycklig.
Jag var lycklig.
Jag fasar för de stunder då jag tvingas umgås med mig själv. Ensam med mina egna tankar. Då finns ingen återvändo. Det enda man kan göra är att lyssna.
Jag funderar på hur bränd man kan bli. Kan det hålla i sig livet ut? Just nu känns det så. Lusten är lika med noll, och jag orkar egentligen inte ta mig för mer än det som mina vänner dukar upp. Vi skrattar - och jag får utrymme att tänka på något annat för en kort sekund. Men ångesten kommer alltid tillbaka. Någon gång måste jag bli själv igen.
Jag ser kärlek runtomkring mig hela tiden - det är oundvikligt och vackert på något sätt. Men det är också plågsamt. Det blir en ständig påminnelse om vad jag inte har, och vad jag gick miste om. Eller vad jag inte vågade testa. Jag var en jävla nolla och det kommer för alltid att hemsöka mig. Det gör ont att veta - men lika ont att undra.
Det sägs att man inte kan sakna det man inte har, eller aldrig har haft - men det är lögn. Det vet jag nu.
Jag saknar de stunder då jag var hel som människa.
Det är vid de tillfällena som jag är ensam med mina tankar som jag inser det - och det är därför jag aldrig vill gå hem. Jag vill aldrig att det ska bli mörkt.
Det är inte självömkan och det är inget tecken på svaghet. Det är en ren och skär längtan efter att få vara lycklig.
Jag var lycklig.
Ännu ett mästerverk
Dags för ett fantastiskt recept igen. Denna gång ska jag vägleda till att göra världens godaste pastasallad.
Smaklig måltid!
Världens godaste pastasallad
Tillagning:
1. Ta fram en stor skål som rymmer mycket. Koka upp pasta - gärna sådana där långa rör som på bilden. Stek ett paket tärnad bacon, och stek de länge så att de blir små, gyllenbruna och lite knapriga.
2. Häll i pastan i skålen. Tillsätt vanlig sallad och ruccolasallad. Häll på en skvätt olivolja och blanda. Häll på baconet, med stekfettet och allt. Just ja...skölj salladen!
3. Skölj en näve, eller två, tomater, sådana där små runda bollar, ni vet. De är goda som fan. Lägg i dem i skålen och tillsätt lite rödlök. För smakens skull.
4. Kolla om ni har någon god krydda att hälla på, typ...jag vet inte. Men någon god. Gurka? Det är valfritt. Sist men inte minst - meppra på med grekisk fetaost! Det är den viktigaste ingrediensen. Ta hela burken - och häll på lite av vätskan som osten ligger i.
5. Njut i cirka 20-25 minuter. Om man inte orkar allt så kan man, eller...måste man, lägga in det i kylen och äta upp det lite senare. För det är så jävla gott!!!
Smaklig måltid!
Världens godaste pastasallad
Tillagning:
1. Ta fram en stor skål som rymmer mycket. Koka upp pasta - gärna sådana där långa rör som på bilden. Stek ett paket tärnad bacon, och stek de länge så att de blir små, gyllenbruna och lite knapriga.
2. Häll i pastan i skålen. Tillsätt vanlig sallad och ruccolasallad. Häll på en skvätt olivolja och blanda. Häll på baconet, med stekfettet och allt. Just ja...skölj salladen!
3. Skölj en näve, eller två, tomater, sådana där små runda bollar, ni vet. De är goda som fan. Lägg i dem i skålen och tillsätt lite rödlök. För smakens skull.
4. Kolla om ni har någon god krydda att hälla på, typ...jag vet inte. Men någon god. Gurka? Det är valfritt. Sist men inte minst - meppra på med grekisk fetaost! Det är den viktigaste ingrediensen. Ta hela burken - och häll på lite av vätskan som osten ligger i.
5. Njut i cirka 20-25 minuter. Om man inte orkar allt så kan man, eller...måste man, lägga in det i kylen och äta upp det lite senare. För det är så jävla gott!!!
Måndag och lite till...
Jag tycker synd om de människor som var tvungna att gå tillbaka till jobbet idag.
Det var en sådan dag då man bara njöt av att vara ledig, och man kunde lugn och fridfullt ligga på T-bryggan med polarna, sola och bada, läsa tidningen, titta på folk, snacka, skratta - och bara vara.
Visst är det skönt att tjäna pengar, och nödvändigt - men en dag som denna så kändes det som en prioritet som hamnar lägre ner på listan över saker som är viktiga.
Annars var Bergdahl med på träningen idag.
Han är sugen på att köra igen och ska träna med oss i veckan för att känna hur det känns. Kan bli ett fint tillskott i truppen.
För egen del känns toppformen långt borta. Känslan och tajmingen är inte där den ska vara, och det tunga känns tyngre.
För övrigt såg det ut såhär för några nätter sedan, då vi spelade fotboll och badade nere vid Skillinge.
Det var en sådan dag då man bara njöt av att vara ledig, och man kunde lugn och fridfullt ligga på T-bryggan med polarna, sola och bada, läsa tidningen, titta på folk, snacka, skratta - och bara vara.
Visst är det skönt att tjäna pengar, och nödvändigt - men en dag som denna så kändes det som en prioritet som hamnar lägre ner på listan över saker som är viktiga.
Annars var Bergdahl med på träningen idag.
Han är sugen på att köra igen och ska träna med oss i veckan för att känna hur det känns. Kan bli ett fint tillskott i truppen.
För egen del känns toppformen långt borta. Känslan och tajmingen är inte där den ska vara, och det tunga känns tyngre.
För övrigt såg det ut såhär för några nätter sedan, då vi spelade fotboll och badade nere vid Skillinge.
Två fyror
Jag har sett två bra filmer på bio nyligen.
Första Mama mia förra veckan i Kungsör - with my mama. Det var verkligen en glad film som får en att dra på smilbanden av välbehag. Jag fick gåshund av vissa låtar, för det är en så mäktig känsla att höra svenska låtar i ett sådant stort sammanhang. På något sätt var jag stolt.
Efteråt hände något jag aldrig upplevt förut på en biograf - publiken ställde sig upp och applåderade.
Igår var det så dags för nya Batman-filmen, inne i Eskilstuna.
Det är ett under att man kom därifrån levande, för något varmare och mer instängt har jag aldrig varit med om.
Filmen då? Ja, förväntningarna var ju av förklarliga skäl höga - och även fast de inte infriades helt och hållet så var det en jävligt bra film. Heath Ledger var som väntat obehagligt lysande i rollen som Jokern - och filmen bjöd på grym underhållning. Men en fulländad Batman-film var det inte - även om den var, som sagt, jävligt bra.
Första Mama mia förra veckan i Kungsör - with my mama. Det var verkligen en glad film som får en att dra på smilbanden av välbehag. Jag fick gåshund av vissa låtar, för det är en så mäktig känsla att höra svenska låtar i ett sådant stort sammanhang. På något sätt var jag stolt.
Efteråt hände något jag aldrig upplevt förut på en biograf - publiken ställde sig upp och applåderade.
Igår var det så dags för nya Batman-filmen, inne i Eskilstuna.
Det är ett under att man kom därifrån levande, för något varmare och mer instängt har jag aldrig varit med om.
Filmen då? Ja, förväntningarna var ju av förklarliga skäl höga - och även fast de inte infriades helt och hållet så var det en jävligt bra film. Heath Ledger var som väntat obehagligt lysande i rollen som Jokern - och filmen bjöd på grym underhållning. Men en fulländad Batman-film var det inte - även om den var, som sagt, jävligt bra.
Förklaring
Jag hade ställt in mig på en hemmakväll igår. Lusten och glädjen är inte på topp just nu - men någonting sa mig att jag skulle ångra mig om jag inte följde med ut.
Det började hemma hos Roos - men lagfesten blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag var helt slut i kroppen och kom därför lite senare. Det gnabbades om det. Väl där så fylldes jag inte av den där vanliga "lets fucking go"-känslan som brukar infinna sig. Jag hämmas fortfarande av Kärleken, eller det faktum att jag kastade bort Kärleken.
Jag vet att det var lite på skoj, men helst av allt ville jag bjuda på det - "Underhållning med Lagledare Körberg och mig själv." Jag ville att det skulle bli en sådan kväll, en sådan kväll då man släpper alla hämningar och bara "kör". Jag ville sjunga, jag ville skoja, jag ville showa. Men med de känslorna som jag har i kroppen just nu så gick det inte.
För tillfället kan jag inte förlika mig med clown-identiteten. Det är inte det att det känns fel, men det smakar inte i munnen just nu. Jag har för mycket ångest, för mycket sorg, för mycket bryderier, för mycket oro, för mycket tankar i mig för tillfället - och jag kan inte bara skjuta undan dem på beställning. Kanske är jag en tråkigare människa - men då får det vara så.
Livet är väldigt oroligt i denna sekund och jag behöver tid för att komma tillbaka till den jag en gång var. Eller också gör jag inte det - kanske är det så här det kommer att se ut från och med nu? Jag har ingen aning. Dessa känslor som jag bär inom mig nu är någonting helt nytt för mig - och jag har inte den blekaste aning hur jag ska deala med dem.
Jag undrar vem som kysser henne idag. Jag undrar vem - vem om inte jag. På läpparna som jag en gång kallade mina. Jag går mot henne vart jag än går. Jag är i en ängel.
Men runt tre-tiden inatt så ringde han - Lagledare Körberg - och även om vi missade vår stund i rampljuset så kändes det bra.
Han klargjorde att Rostis följt med ut denna gång - även fast han var "sjuk i huvudet".
Han sa att jag fick ringa honom närsomhelst på dygnet, natt som dag, och att hans dörr alltid var öppen. Jag tolkade det som en alkohol-romantisk sanning - och det är tur för Lagledare Körberg, för annars vet han inte vad han ger sig in på. Jag skulle trakassera honom varenda natt med mina funderingar som alltid tränger sig på framåt mörkrets intåg.
En som däremot hade våldgästat Lagledare Körberg var Christian Ruutu - direkt från en Ålandskryssning, halv elva på förmiddagen. Jag behöver inte berätta mer, men det hade tydligen varit jävligt roligt. Jag vet, för jag fick samme Ruutu över mig, bokstavligt talat, lite senare samma dag nere på T-bryggan vid Skillinge.
Han ångade av en välbekant parfym.
Det blev i alla fall utgång.
Riddarna, minus Vampyren som är i Holland just nu, samlades hemma hos Bläckfisken. Sedan gjorde vi ett kort gästspel hos E1 innan vi begav oss till världens varmaste Nybron. Det var verkligen som en jävla gryta. Hyfsat kul kväll, även om jag inte kunde njuta fullt ut.
De andra i laget hade varit på Harrys. Hade varit kul att joina dem, men kvällen blev som sagt inte som planerat.
Det började hemma hos Roos - men lagfesten blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag var helt slut i kroppen och kom därför lite senare. Det gnabbades om det. Väl där så fylldes jag inte av den där vanliga "lets fucking go"-känslan som brukar infinna sig. Jag hämmas fortfarande av Kärleken, eller det faktum att jag kastade bort Kärleken.
Jag vet att det var lite på skoj, men helst av allt ville jag bjuda på det - "Underhållning med Lagledare Körberg och mig själv." Jag ville att det skulle bli en sådan kväll, en sådan kväll då man släpper alla hämningar och bara "kör". Jag ville sjunga, jag ville skoja, jag ville showa. Men med de känslorna som jag har i kroppen just nu så gick det inte.
För tillfället kan jag inte förlika mig med clown-identiteten. Det är inte det att det känns fel, men det smakar inte i munnen just nu. Jag har för mycket ångest, för mycket sorg, för mycket bryderier, för mycket oro, för mycket tankar i mig för tillfället - och jag kan inte bara skjuta undan dem på beställning. Kanske är jag en tråkigare människa - men då får det vara så.
Livet är väldigt oroligt i denna sekund och jag behöver tid för att komma tillbaka till den jag en gång var. Eller också gör jag inte det - kanske är det så här det kommer att se ut från och med nu? Jag har ingen aning. Dessa känslor som jag bär inom mig nu är någonting helt nytt för mig - och jag har inte den blekaste aning hur jag ska deala med dem.
Jag undrar vem som kysser henne idag. Jag undrar vem - vem om inte jag. På läpparna som jag en gång kallade mina. Jag går mot henne vart jag än går. Jag är i en ängel.
* * * * * *
Men runt tre-tiden inatt så ringde han - Lagledare Körberg - och även om vi missade vår stund i rampljuset så kändes det bra.
Han klargjorde att Rostis följt med ut denna gång - även fast han var "sjuk i huvudet".
Han sa att jag fick ringa honom närsomhelst på dygnet, natt som dag, och att hans dörr alltid var öppen. Jag tolkade det som en alkohol-romantisk sanning - och det är tur för Lagledare Körberg, för annars vet han inte vad han ger sig in på. Jag skulle trakassera honom varenda natt med mina funderingar som alltid tränger sig på framåt mörkrets intåg.
En som däremot hade våldgästat Lagledare Körberg var Christian Ruutu - direkt från en Ålandskryssning, halv elva på förmiddagen. Jag behöver inte berätta mer, men det hade tydligen varit jävligt roligt. Jag vet, för jag fick samme Ruutu över mig, bokstavligt talat, lite senare samma dag nere på T-bryggan vid Skillinge.
Han ångade av en välbekant parfym.
* * * * * *
Det blev i alla fall utgång.
Riddarna, minus Vampyren som är i Holland just nu, samlades hemma hos Bläckfisken. Sedan gjorde vi ett kort gästspel hos E1 innan vi begav oss till världens varmaste Nybron. Det var verkligen som en jävla gryta. Hyfsat kul kväll, även om jag inte kunde njuta fullt ut.
De andra i laget hade varit på Harrys. Hade varit kul att joina dem, men kvällen blev som sagt inte som planerat.
Svett
Kan det ha varit årets varmaste dag? Mitt skinn tycker i alla fall det, och kroppen känns helt matt.
Men så har jag ju också tillbringat hela dagen på, tada - T-bryggan vid Skillinge!
Efter en tidig träning i morse så käkade laget tacos tillsammans, och sedan for de flesta ner till Skillinge - där vi som vanligt fick til en afterbeach-stämning.
Nu har jag vilat några timmar. De andra är hos Roos och dricker pilsner - och just nu är de skitförbannade för att jag inte är där med boom-blastern. Måste väl släpa mig dit snart.
Sedan kanske vi åker in till Bläckfisken och Studenten i E-tuna. Kanske att vi gör stan' - vem vet?
Men så har jag ju också tillbringat hela dagen på, tada - T-bryggan vid Skillinge!
Efter en tidig träning i morse så käkade laget tacos tillsammans, och sedan for de flesta ner till Skillinge - där vi som vanligt fick til en afterbeach-stämning.
Nu har jag vilat några timmar. De andra är hos Roos och dricker pilsner - och just nu är de skitförbannade för att jag inte är där med boom-blastern. Måste väl släpa mig dit snart.
Sedan kanske vi åker in till Bläckfisken och Studenten i E-tuna. Kanske att vi gör stan' - vem vet?
En oförglömlig upplevelse
Jag skrev det i förbifarten - men den sista kvällen i Halmstad var vi på Håkan Hellström då han uppträdde på hamnfestivalen - och det var helt jävla magiskt.
Jag hade inte förväntat mig någonting annat - men att det skulle vara så jävla bra, det hade jag aldrig kunnat drömma om.
Från inledande Tro och tvivel stod jag som i trans, och jag ville aldrig att stunden skulle upphöra. Ingenting annat runtomkring mig existerade just då. Jag kunde ha blivit skjuten, misshandlad eller stamapd - men ingenting hade kunnat rubbat mig ifrån att suga in varenda ord han sjöng.
Det finns så mycket sanning och så mycket uppriktighet i det Håkan förmedlar, och jag ville bara låta mig omskakas av varje liten stavelse.
Kvällens höjdpunkter var Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din (fortfarande så jävla träffande), 13 och Nu kan du få mig så lätt - men den låten som verkligen rörde om mig var Brännö serenad. Då var jag inte långt ifrån att börja lipa när textraden "Jag blir hellre ensam, än lycklig med nån annan." kom. En fantastiskt låt - men än så mer betydelsefull just där och då.
Kvällen med Håkan fick mig kanske inte på andra tankar, men den gav mig ett djupare perspektiv på vad jag egentligen kände, eller egentligen känner. För min omgivnings skull så är jag glad att han inte spelade Kär i en ängel - för då hande jag gått under emotionellt.
Men trots att jag befann mig i en känslomässig karusell, där jag fortfarande inte kommit fram till målet, så blev jag ändå tagen av den energi och känsla som denna man kan frambringa. Jag saknade världens femte bästa låt någonsin - Här kommer lyckan för hundar som oss - men det var ändå bland det bästa jag upplevt live någonsin.
Bara en viss Oasis-konsert på Hovet, 26 januari 2006, slår högre...
Jag hade inte förväntat mig någonting annat - men att det skulle vara så jävla bra, det hade jag aldrig kunnat drömma om.
Från inledande Tro och tvivel stod jag som i trans, och jag ville aldrig att stunden skulle upphöra. Ingenting annat runtomkring mig existerade just då. Jag kunde ha blivit skjuten, misshandlad eller stamapd - men ingenting hade kunnat rubbat mig ifrån att suga in varenda ord han sjöng.
Det finns så mycket sanning och så mycket uppriktighet i det Håkan förmedlar, och jag ville bara låta mig omskakas av varje liten stavelse.
Kvällens höjdpunkter var Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din (fortfarande så jävla träffande), 13 och Nu kan du få mig så lätt - men den låten som verkligen rörde om mig var Brännö serenad. Då var jag inte långt ifrån att börja lipa när textraden "Jag blir hellre ensam, än lycklig med nån annan." kom. En fantastiskt låt - men än så mer betydelsefull just där och då.
Kvällen med Håkan fick mig kanske inte på andra tankar, men den gav mig ett djupare perspektiv på vad jag egentligen kände, eller egentligen känner. För min omgivnings skull så är jag glad att han inte spelade Kär i en ängel - för då hande jag gått under emotionellt.
Men trots att jag befann mig i en känslomässig karusell, där jag fortfarande inte kommit fram till målet, så blev jag ändå tagen av den energi och känsla som denna man kan frambringa. Jag saknade världens femte bästa låt någonsin - Här kommer lyckan för hundar som oss - men det var ändå bland det bästa jag upplevt live någonsin.
Bara en viss Oasis-konsert på Hovet, 26 januari 2006, slår högre...
Snuskigt skönt väder
Ännu en stekande sommardag - och ännu en dag på Skillingebeach.
Blev väckt av Vampyren runt 11-snåret. "Kom hit! Ta med Jippi jäh-skivor!" - och därefter hade man en heldag vid playan framför sig.
Vampyrens boom-blaster såg till att det blev utlandskänsla gånger 100, där vi låg på T-bryggan som kungar i baren. Vi ägde verkligen skiten - och när det väl var dags att åka hemåt, efter dryga 5 timmars pumpande av musik, så kändes det som om någon släppte ur luften på däcken på en partybuss. Allting dog. Jag log. Vi drog. Ha...
Va fan...
Aja, ikväll blir det grillning med Riddarna hemma hos Kaggen. Kött ska det vara!
Kanske att vi pratar lite grand också.
Blev väckt av Vampyren runt 11-snåret. "Kom hit! Ta med Jippi jäh-skivor!" - och därefter hade man en heldag vid playan framför sig.
Vampyrens boom-blaster såg till att det blev utlandskänsla gånger 100, där vi låg på T-bryggan som kungar i baren. Vi ägde verkligen skiten - och när det väl var dags att åka hemåt, efter dryga 5 timmars pumpande av musik, så kändes det som om någon släppte ur luften på däcken på en partybuss. Allting dog. Jag log. Vi drog. Ha...
Va fan...
Aja, ikväll blir det grillning med Riddarna hemma hos Kaggen. Kött ska det vara!
Kanske att vi pratar lite grand också.
Tuffa tider
Som om det inte vore tungt nog just nu...
Första träningsmatchen efter sommaruppehållet blev en katastrof för egen del. Vi torskade med 4-1 mot Viljan - gamla KBK-tränaren Peders nuvarande klubb - på bortaplan.
Ska jag vara riktigt jävlig mot mig själv så låg jag bakom alla våra fyra baklängesmål - och om jag ska vara snäll mot mig själv så låg jag i alla fall bakom två av baklängesmålen. Inte så jävla bra med andra ord.
Man kan skylla på värme, tuffa träningar i benen, dåligt med folk på bänken, krampkänningar i ben och vader - men det duger inte. Jag fodrar så betydligt jävla mycket mer av mig själv - och därför smärtar det så djupt när jag agerar som jag gör.
Jag fick förvisso vara med i förarbetet till vårat kvitteringsmål som El Deco klippte in - men det betyder egentligen ingenting nu.
Fan vad jag hatar att spela dåligt.
Första träningsmatchen efter sommaruppehållet blev en katastrof för egen del. Vi torskade med 4-1 mot Viljan - gamla KBK-tränaren Peders nuvarande klubb - på bortaplan.
Ska jag vara riktigt jävlig mot mig själv så låg jag bakom alla våra fyra baklängesmål - och om jag ska vara snäll mot mig själv så låg jag i alla fall bakom två av baklängesmålen. Inte så jävla bra med andra ord.
Man kan skylla på värme, tuffa träningar i benen, dåligt med folk på bänken, krampkänningar i ben och vader - men det duger inte. Jag fodrar så betydligt jävla mycket mer av mig själv - och därför smärtar det så djupt när jag agerar som jag gör.
Jag fick förvisso vara med i förarbetet till vårat kvitteringsmål som El Deco klippte in - men det betyder egentligen ingenting nu.
Fan vad jag hatar att spela dåligt.
Tiden går
Träffade på Lingen och Angelica igår på Konsum - och deras nya medlem i familjen.
Det var den minsta lilla sak jag sett, och hjärtat blödde då den lille låg där och sov så stilla.
I början tyckte jag att det var konstigt att Lingen skulle bli farsa, med tanke på hans ålder. Men ju mer jag tänkt på det så är det ju inte konstigt alls. Jag glömde bort att vi inte är 16 år längre.
Lingen är 24 år. Jag är 22 år. Åldern för att skaffa barn är inne, om man så vill.
Skrämmande - men underbart.
Det var den minsta lilla sak jag sett, och hjärtat blödde då den lille låg där och sov så stilla.
I början tyckte jag att det var konstigt att Lingen skulle bli farsa, med tanke på hans ålder. Men ju mer jag tänkt på det så är det ju inte konstigt alls. Jag glömde bort att vi inte är 16 år längre.
Lingen är 24 år. Jag är 22 år. Åldern för att skaffa barn är inne, om man så vill.
Skrämmande - men underbart.
Forever
Man kan ha vänner - och kan man ha vänner. Sedan kan man ha bröder.
Jag känner mig så oerhört privilegad och tacksam för mina bröder. Det är få förunnat att ha sådana vänner som jag besitter på, och jag tackar Gud för att jag får vara i deras närhet. Att jag får vara en av dem.
Det hade varit snudd på omöjligt för ett år sedan - men ikväll visade vi verkligen hur långt vi har nått i våran relation. På ett paket juice, dessutom.
Jag kan se oss om 15-20 år, hur vi sitter på klipporna. Kanske i skärgården. Tillsammans med våra fruar och flickvänner sitter vi och pratar och skrattar, medan barnen leker någonstans i bakgrunden. Kanske att de minsta ligger och sover.
...och kvällen dör aldrig.
Just nu finns det ytterst få områden som vi inte kan vidröra, som vi inte kan prata om, som inte tåls att ventileras. Visst finns det fortfarande en inre privat egendom hos var och en av oss - så måste det vara. Men de områdena är som sagt få.
Det är sällan ord betyder så mycket som när de kommer ifrån mina bröder. Man vill må bra, och man vill att de andra ska må bra. Man vill må bra tillsammans. Jag törs påstå att vi har någonting som inte många andra har - och det gör mig så förbannat stolt.
Man kan vara sur, man kan vara arg, man kan vara riktigt jävla förbannad - men vi hittar alltid tillbaka till varandra inom en kort sekund.
Vem vet hur det ser utom 10 år, eller 5 år? Vem vet hur det ser ut om 1 år? Det enda jag vet är att just nu är vi riktigt starka. På gränsen till oslagbara.
Genom att bearbeta det som varit, behandla det som är nu, och planera för det som kommer så är det bara vi själva som avgör vad det blir av det.
Till sist kom juli...
Äntligen var det lite beach-väder - och i Kungsör gäller det bara en sak då. Skillinge, T-bryggan.
Vampyren och Fru Vampyr, Bläckfisken, Tord & Co med respektive, och moi utgjorde den högra vingen - medan byns småfisar fick trängas på den vänstra.
För första gången var det skönt i vattnet, samtidigt som solen gav ifrån sig en 30-gradig temperatur - så detta var nog den första riktiga sommarsemester-dagen.
Välkommet och välbehövligt.
Vampyren och Fru Vampyr, Bläckfisken, Tord & Co med respektive, och moi utgjorde den högra vingen - medan byns småfisar fick trängas på den vänstra.
För första gången var det skönt i vattnet, samtidigt som solen gav ifrån sig en 30-gradig temperatur - så detta var nog den första riktiga sommarsemester-dagen.
Välkommet och välbehövligt.
Guldkorn från vimmelarkivet
Dags att bryta av trenden - med lite vimmelarkiv.
Avdelning: De fyra musketörerna
Avdelning: De fyra musketörerna
Tid
En orolig själ, ett vilset barn
hittade hem, men bara för en dag
Ingen får tycka synd om honom
han är bara ett offer för sin egen ynklighet
För en sekund hade han lyckan i sina händer
men med en dåres envishet ville han fortsätta vandra ensam
Ingen ser när clownen gråter
men alla kan se när han inte är glad
För en sekund hade han lyckan i sina armar
på en tiondel blåste han bort dess varma famnar
Han är så borta
han är nästan inte här
Han önskar att han kunde förklara sig själv
men orden flyr honom
Det är försent att rädda honom
det är försent
Är någon rädd för att vara ensam
det är i alla fall han
Han är rädd och ber någon att visa
hur man besegrar det här
Han kan inte glömma, kan inte förlåta, kan inte ge efter
det som gick fel
Han fortsätter att önska mot stjärnan
men den stjärnan lyser inte
Han är trots allt fortfarande en dum, värdelös pojke
hittade hem, men bara för en dag
Ingen får tycka synd om honom
han är bara ett offer för sin egen ynklighet
För en sekund hade han lyckan i sina händer
men med en dåres envishet ville han fortsätta vandra ensam
Ingen ser när clownen gråter
men alla kan se när han inte är glad
För en sekund hade han lyckan i sina armar
på en tiondel blåste han bort dess varma famnar
Han är så borta
han är nästan inte här
Han önskar att han kunde förklara sig själv
men orden flyr honom
Det är försent att rädda honom
det är försent
Är någon rädd för att vara ensam
det är i alla fall han
Han är rädd och ber någon att visa
hur man besegrar det här
Han kan inte glömma, kan inte förlåta, kan inte ge efter
det som gick fel
Han fortsätter att önska mot stjärnan
men den stjärnan lyser inte
Han är trots allt fortfarande en dum, värdelös pojke
Ett steg framåt, två steg bakåt
Dagens Cooper-test gick...över förväntan. Jag sprang till och med snabbare än innan sommaruppehållet. Det känns jävligt bra, men så har jag lite att springa för också...
Match på torsdag i Kvicksund mot Viljan. Får se hur det går.
Men samtidigt ligger det och gror inom mig. Jag vill få det ur mig - men det går inte. Det räcker med minsta lilla tecken i vardagen så är jag där igen. En kyss, ett ansikte, en strand, två händer i varandra.
Just nu är livet som en spikrak berg-och-dal-bana.
Men bara dårar rusar in. Bara dårar rusar in.
Match på torsdag i Kvicksund mot Viljan. Får se hur det går.
Men samtidigt ligger det och gror inom mig. Jag vill få det ur mig - men det går inte. Det räcker med minsta lilla tecken i vardagen så är jag där igen. En kyss, ett ansikte, en strand, två händer i varandra.
Just nu är livet som en spikrak berg-och-dal-bana.
Men bara dårar rusar in. Bara dårar rusar in.
Tack
Okej, om jag skulle försöka mig på en mer nyanserad sammanfattning av Halmstad-veckan.
Bilresan ner gick bra, även om det bitvis regnade kraftigt. Men när vi väl började närma oss Halmstad så tittade Fröken Sol fram, vilket gladde oss oerhört.
Väl framme vid campingen så möttes vi av tre glada överraskningar. Dels hade vi fått nästan samma stuga som förra gången, närmare bestämt stugan framför - vilket är ett perfekt läge, och dels hade vi fått våra norska vänner som grannar. De stod utanför stugan när vi anlände, vilket var den tredje glada överraskningen eftersom vi trodde att de skulle komma dit dagen efter.
Lite senare blev det en hej-vad-kul-att-ses-igen-fest inne hos oss - och snart var vi tillbaka där vi slutade i Bulgarien. På kvällen blev det utgång till Heat - och det blev en riktigt bra kväll. Jag rankar den som den näst bästa på hela veckan. Bra start med andra ord.
Veckan fortsatte därefter med sol och bad på stranden, volleyboll, beach-fotboll, grillning, gitarrspel och sång vid sanddynorna i månskenet, Måndagsklubben (en av mina bästa kvällar någonsin - kanske den allra bästa), nattbad, minigolf, shopping, norsk middagsbjudning, svensk middagsbjudning, Gris, Mårtenssons (en av mina sämsta kvällar någonsin - kanske den allra sämsta), Scrubs, regn, allsång, Fiesta, målade tånaglar, afterbeach, Håkan Hellström-konsert, bacon, Bussen, Fisherman m.m.
Vädermässigt blev det inte som vi hoppats på. Vi fick några fina dagar i början, men sedan var det molnigt, och mot slutet regnade det lite grand. Trots det blev det en grym vecka. Det går inte att misslyckas när man har sådana underbara personligheter som Studenten, Vampyren, Jag-älskar-afterbeach-mannen, C-J och Bläckfisken. En stor puss på er alla. Ni har betytt mycket för lilla moi den senaste tiden.
Det som känns lite surt är att vi förlorade den viktiga beach-fotbollsmatchen mot Tord & Co. Eller förlorade - vi vann ju egentligen. C-J slog in det avgörande 3-2-målet, men då började de stora pojkarna att gråta och hävdade att bollen var död innan. Därefter kunde de slå in 3-2. Kul sätt att vinna på...
Skit samma - denna vecka kommer ändå att gå till historien som ett underbart minne - väl bevarat i Riddar-arkivet.
Frågan är bara vad som händer nu.
En av oss lämnar snart fältet - på sätt och vis har han redan gjort det - och vad det får för konsekvenser vet jag inte.
Men jag vet i alla fall att det är för bra för att kastas bort.
Bilresan ner gick bra, även om det bitvis regnade kraftigt. Men när vi väl började närma oss Halmstad så tittade Fröken Sol fram, vilket gladde oss oerhört.
Väl framme vid campingen så möttes vi av tre glada överraskningar. Dels hade vi fått nästan samma stuga som förra gången, närmare bestämt stugan framför - vilket är ett perfekt läge, och dels hade vi fått våra norska vänner som grannar. De stod utanför stugan när vi anlände, vilket var den tredje glada överraskningen eftersom vi trodde att de skulle komma dit dagen efter.
Lite senare blev det en hej-vad-kul-att-ses-igen-fest inne hos oss - och snart var vi tillbaka där vi slutade i Bulgarien. På kvällen blev det utgång till Heat - och det blev en riktigt bra kväll. Jag rankar den som den näst bästa på hela veckan. Bra start med andra ord.
Veckan fortsatte därefter med sol och bad på stranden, volleyboll, beach-fotboll, grillning, gitarrspel och sång vid sanddynorna i månskenet, Måndagsklubben (en av mina bästa kvällar någonsin - kanske den allra bästa), nattbad, minigolf, shopping, norsk middagsbjudning, svensk middagsbjudning, Gris, Mårtenssons (en av mina sämsta kvällar någonsin - kanske den allra sämsta), Scrubs, regn, allsång, Fiesta, målade tånaglar, afterbeach, Håkan Hellström-konsert, bacon, Bussen, Fisherman m.m.
Vädermässigt blev det inte som vi hoppats på. Vi fick några fina dagar i början, men sedan var det molnigt, och mot slutet regnade det lite grand. Trots det blev det en grym vecka. Det går inte att misslyckas när man har sådana underbara personligheter som Studenten, Vampyren, Jag-älskar-afterbeach-mannen, C-J och Bläckfisken. En stor puss på er alla. Ni har betytt mycket för lilla moi den senaste tiden.
Det som känns lite surt är att vi förlorade den viktiga beach-fotbollsmatchen mot Tord & Co. Eller förlorade - vi vann ju egentligen. C-J slog in det avgörande 3-2-målet, men då började de stora pojkarna att gråta och hävdade att bollen var död innan. Därefter kunde de slå in 3-2. Kul sätt att vinna på...
Skit samma - denna vecka kommer ändå att gå till historien som ett underbart minne - väl bevarat i Riddar-arkivet.
Frågan är bara vad som händer nu.
En av oss lämnar snart fältet - på sätt och vis har han redan gjort det - och vad det får för konsekvenser vet jag inte.
Men jag vet i alla fall att det är för bra för att kastas bort.
Hjärnpaus
Fantastiskt skönt att spela fotboll igår. Tankarna kunde skingras och man fick lägga fokus på något annat.
Cooper-test ikväll. Heja.
Annars var det Kaggen som sa det igår.
Han sa: "Livet är ingen dans på rosor. Om man vill plocka blomman så sticker man sig ibland på en tagg."
Cooper-test ikväll. Heja.
Annars var det Kaggen som sa det igår.
Han sa: "Livet är ingen dans på rosor. Om man vill plocka blomman så sticker man sig ibland på en tagg."
Så nära - men ändå så förtvivlat långt bort
Jag står på månen. Jag andas, fast med besvär. Jag är ensam, men omringad av liv.
Jag tittar ner mot Jorden. Jag hoppar. Kanske är jag ett hopplöst fall. Kanske inte.
Nu ska jag bara hitta någonstans att landa.
Jag tittar ner mot Jorden. Jag hoppar. Kanske är jag ett hopplöst fall. Kanske inte.
Nu ska jag bara hitta någonstans att landa.
New face - better days
Det här är min nya look. Nu kan ingenting gå fel.
Alldeles försent...
My dearest,
I've missed you very, very much since that last night we were together. I will hold that night especially in my memories for years to come. I've been turning it over and over in my mind lately.
I've read your lips through at least 400 times, and I will probably read it more times before I'm through.
I've been sitting here...looking at your picture and getting more lovesick every minute. I've wanted that picture more than anything else I know of. Except of course...you yourself.
I keep thinking of you darling, keep wishing I could be with you. I want to leave in the worst possible way, so I could come to see you, but...things don't look so good in that subject. My behaviour has spoiled a lot of things for everyone I guess.
I've never been so lonesome in my life as I am right now. I'm completely lost without you darling. I never realized I could miss one person so much.
I just hope it won't be forever till I'm able to se your face again.
I've missed you very, very much since that last night we were together. I will hold that night especially in my memories for years to come. I've been turning it over and over in my mind lately.
I've read your lips through at least 400 times, and I will probably read it more times before I'm through.
I've been sitting here...looking at your picture and getting more lovesick every minute. I've wanted that picture more than anything else I know of. Except of course...you yourself.
I keep thinking of you darling, keep wishing I could be with you. I want to leave in the worst possible way, so I could come to see you, but...things don't look so good in that subject. My behaviour has spoiled a lot of things for everyone I guess.
I've never been so lonesome in my life as I am right now. I'm completely lost without you darling. I never realized I could miss one person so much.
I just hope it won't be forever till I'm able to se your face again.
Imorgon är inte en annan dag
Jag glömde att säga att jag är patetisk.
När jag tittar mig i spegeln så mår jag illa av avsky.
Jag lät det bästa som någonsin hänt mig glida mig ur händerna. Jag stod stilla medan hon vandrade fram till mig, och sedan förbi mig. Tillslut hade hon vandrat så långt bort att jag inte längre kunde hinna ifatt. På vägen hittade hon kanske en annan.
Jag var blind och självisk. Tänkte bara på mitt eget bästa och hur lycklig jag var, och då glömde jag bort verkligheten.
Det gör ont.
Får stora pojkar gråta?
Jag är en idiot. På riktigt.
Jag är en nolla. En loser. En nobody. Jag är ett mesigt jävla exempel på en man. Jag är en feg stackare. Jag är till och med ynklig. Jag är räddare än en kanin. Jag är osynlig. Jag är en åsna. Jag är dum i huvudet. Jag är helt jävla lost. Jag är en idiot.
Jag skiter i hur många gånger jag har sagt det förr - men man vet inte hur mycket man älskar någonting förrän man har förlorat det.
Jag är verkligen en idiot.
I måndagskväll upplevde jag den bästa tiden i mitt 22-åriga liv. I tisdags var jag tveklöst världens lyckligaste människa. I onsdagsnatt var jag världens ensammaste man.
Jag hade Kärleken i min hand - men i mitt vilsna lilla jag tappade jag taget. Jag lät henne falla medan jag stod bredvid och såg på.
Jag är en jävla idiot.
Jag ville så mycket - kanske för mycket, och mitt i denna lycka som jag upplevde så glömde jag bort att det finns ett "här och nu". Jag blundade alldeles för länge. Tillslut var hon borta.
Kanske var hon borta redan från början, men jag vägrar att tro det. Jag tog inte striden. Istället tog jag henne för givet. Det enda jag ville göra var att ta hennes hand och springa därifrån. Någonstans. Långt bort. Någonstans där det bara var hon och jag. Någonstans där världen väntade utanför.
Men jag gjorde aldrig det - för jag är en idiot.
Jag har letat så länge efter "den rätte". Just nu kan jag inte tänka mig någon mer "rätt" än henne. Det kan låta konstigt, men under en veckas tid fanns det ingenting annat i mitt huvud än henne (förutom då vi kollade på Scrubs-avsnitt, men då var jag ju tvungen att koncentrera mig på det). Hon fanns i mitt huvud hela tiden. Jag har aldrig kännt en så stark dragning till en annan människa. Aldrig. Det gjorde nästan ont.
Kanske var det just smärtan som gjorde att jag inte vågade. Rädslan för att bli bränd var för stor. Men vad vet jag - jag är ju en idiot.
Man behöver inte vara pojkvän-flickvän för att få sitt hjärta krossat - det räcker för mig att ha ett hjärta som glöder vid minsta lilla ögonkast på en människa jag tycker om. Jag har fått mitt hjärta krossat så många gånger att jag för länge sedan slutade hålla räkningen. På den nivån befinner jag mig.
...och än en gång står jag där, med en dämpande medicin i ena handen - och ett krossat hjärta i den andra handen.
Det krävs en dåre för att få den mest uppenbara lyckan att försvinna - och för mig har lyckan aldrig varat mer än i några få andetag.
Det är därför jag alltid kommer att vandra på de ensammas promenad.
Just nu bor Håkan i mig, och tillsammans skriker vi: "...och vad vet du om när hjärtat kan bränna, för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. Hon kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta. Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan."
Jag önskar att jag kunde skruva tillbaka tiden fem dygn - men en idiot får inte sådana chanser. Det är straffet för att man är en idiot.
Men trots att det blöder i mitt hjärta av att tänka på vad jag gjort, så kommer jag aldrig att glömma den tiden då jag var världens lyckligaste människa.
Jag är en nolla. En loser. En nobody. Jag är ett mesigt jävla exempel på en man. Jag är en feg stackare. Jag är till och med ynklig. Jag är räddare än en kanin. Jag är osynlig. Jag är en åsna. Jag är dum i huvudet. Jag är helt jävla lost. Jag är en idiot.
Jag skiter i hur många gånger jag har sagt det förr - men man vet inte hur mycket man älskar någonting förrän man har förlorat det.
Jag är verkligen en idiot.
I måndagskväll upplevde jag den bästa tiden i mitt 22-åriga liv. I tisdags var jag tveklöst världens lyckligaste människa. I onsdagsnatt var jag världens ensammaste man.
Jag hade Kärleken i min hand - men i mitt vilsna lilla jag tappade jag taget. Jag lät henne falla medan jag stod bredvid och såg på.
Jag är en jävla idiot.
Jag ville så mycket - kanske för mycket, och mitt i denna lycka som jag upplevde så glömde jag bort att det finns ett "här och nu". Jag blundade alldeles för länge. Tillslut var hon borta.
Kanske var hon borta redan från början, men jag vägrar att tro det. Jag tog inte striden. Istället tog jag henne för givet. Det enda jag ville göra var att ta hennes hand och springa därifrån. Någonstans. Långt bort. Någonstans där det bara var hon och jag. Någonstans där världen väntade utanför.
Men jag gjorde aldrig det - för jag är en idiot.
Jag har letat så länge efter "den rätte". Just nu kan jag inte tänka mig någon mer "rätt" än henne. Det kan låta konstigt, men under en veckas tid fanns det ingenting annat i mitt huvud än henne (förutom då vi kollade på Scrubs-avsnitt, men då var jag ju tvungen att koncentrera mig på det). Hon fanns i mitt huvud hela tiden. Jag har aldrig kännt en så stark dragning till en annan människa. Aldrig. Det gjorde nästan ont.
Kanske var det just smärtan som gjorde att jag inte vågade. Rädslan för att bli bränd var för stor. Men vad vet jag - jag är ju en idiot.
Man behöver inte vara pojkvän-flickvän för att få sitt hjärta krossat - det räcker för mig att ha ett hjärta som glöder vid minsta lilla ögonkast på en människa jag tycker om. Jag har fått mitt hjärta krossat så många gånger att jag för länge sedan slutade hålla räkningen. På den nivån befinner jag mig.
...och än en gång står jag där, med en dämpande medicin i ena handen - och ett krossat hjärta i den andra handen.
Det krävs en dåre för att få den mest uppenbara lyckan att försvinna - och för mig har lyckan aldrig varat mer än i några få andetag.
Det är därför jag alltid kommer att vandra på de ensammas promenad.
Just nu bor Håkan i mig, och tillsammans skriker vi: "...och vad vet du om när hjärtat kan bränna, för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. Hon kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel, vad som än hände med mitt hjärta. Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan."
Jag önskar att jag kunde skruva tillbaka tiden fem dygn - men en idiot får inte sådana chanser. Det är straffet för att man är en idiot.
Men trots att det blöder i mitt hjärta av att tänka på vad jag gjort, så kommer jag aldrig att glömma den tiden då jag var världens lyckligaste människa.
På riktigt
Jag är ledsen men.,. "You have stolen my heart".
Dag 3
Gårdagen avslutades med trubadur-musik från Stiffa på stranden, tillsammans med våra norska jenter. Trots att vi inte begav oss hemåt föränns midnatt så var det sex pigga pojkar som mötte denna dag. Efter en tur in till city så var det dags att pånytt äntra stranden, och väl där teamade vi upp med Tord & Co som ville ha revansch på förlusten i beachfotbollen från 2006. Efter en tät match, där vi Riddare blev berövade på segermålet, så kunde de tillslut vinna. Skit samma, nu väntar mingel med Norge o fest.
Soliga hälsningar från västkusten
Sitter just nu på beachen och lapar sol. Fett nice med para. Men igår när vi anlände till Halmstad så regnade det. Syndafloder. Dock sprack det upp ganska snart, och framåt kvällen var det soligt a'la Tylösand.
Våra norska vänner från förra årets Bulgarien-resa är här - i stugan brevid. Goda grannar, med andra ord. Efter att tjejerna äntligen fått se Sunny beach - the movie så intog vi Halmstad City för en helkväll - och en helkväll blev det. Grymt.
Nästa anhalt: Tylösand
Alright, då var det dags. Nu går det inte att hålla oss tillbaka längre.
Halmstad, Tylösand, Krono Camping - se upp, för nu jävlar kommer Riddarna!
Efter två års frånvaro så kommer vi för att ta tillbaka det som är vårat. Det känns som att vi kommer att få en underbar vecka. Men det kan lika gärna bli skit. Det blir vad man gör det till.
Nåväl, denna sida kommer dock inte att ta semester. No, no, no. Det blir avrapportering varje dag om vad som kommer att hända, vad som händer, och vad som har hänt.
Vi går hand i hand - nere i Tylösand.
Halmstad, Tylösand, Krono Camping - se upp, för nu jävlar kommer Riddarna!
Efter två års frånvaro så kommer vi för att ta tillbaka det som är vårat. Det känns som att vi kommer att få en underbar vecka. Men det kan lika gärna bli skit. Det blir vad man gör det till.
Nåväl, denna sida kommer dock inte att ta semester. No, no, no. Det blir avrapportering varje dag om vad som kommer att hända, vad som händer, och vad som har hänt.
Vi går hand i hand - nere i Tylösand.
Världens 100 bästa låtar: 1
Världens genom tiderna bästa låt
1 Wonderwall - (Oasis)
Kommentar: Första gången jag hörde Wonderwall så fick jag för mig att det var Brainpool som spelade låten. De var vid den här tidpunkten väldigt heta med en låt som heter We aim to please, och spelades därför väldigt mycket på tv och radio - och på så sätt trodde jag att även Wonderwall var deras låt.
Jag var 9 år och inte riktigt insatt i den internationella musikindustrin - men dock tyckte jag redan då att det var en jävligt bra låt.
Två år senare fick jag upp ögonen för Oasis på riktigt - i och med köpet av deras skiva Be here now. Då föll pusselbitarna på plats och jag förstod vad det handlade om.
Med tidens gång utvecklade jag en fientlig inställning mot Wonderwall. Alla - även dem som inte var intresserade av Oasis - visste vilken låt Wonderwall var, och eftersom jag ansåg, och fortfarande anser, att det är "mitt band" och "min låt" så blev jag lite putt. Eller riktigt jävla sur, helt enkelt.
Den hade blivit så mainstream och därför blev jag väldigt anti mot låten, även fast jag fortfarande älskade den. Jag hittade andra favoritlåtar med Oasis och lät Wonderwall leva sitt eget liv.
Men efter ett tag förändrades det. Liveversionen av låten som kom med liveskivan Familliar to millions gav den nytt liv - och jag började plöja igenom så många olika liveversioner jag kunde hitta på nätet.
Jag sitta och lyssna på samma låt 10-15 gånger efter varandra - och fortfarande befinna mig i extas. Det var "min låt" igen.
Det slutgiltiga svaret på att detta var världens genom tiderna bästa låt fick jag för en tid sedan då jag satt och läste Per Gessle-biografin, med Oasis i bakgrunden.
Plötsligt började gitarrintrot till Wonderwall eka i högtalarna och jag tittade upp. Världen runtomkring mig stannade och jag slöt ögonen.
Fyra minuter och arton sekunder senare vaknade jag från min dvala - och jag insåg att jag hade varit med om en "aha-upplevelse".
Det finns ingen låt på denna planet som är bättre än Wonderwall.
Cirkeln var sluten.
Historisk händelse
Ögonblicket som ni väntat på sedan i april är snart här.
Snart kommer det offentliggöras vilken som är världens genom tiderna bästa låt.
Runt 22-tiden kommer det att ske. Håll utkik.
Världens 100 bästa låtar: 2
2 The only living boy in New York - (Simon & Garfunkel)
Kommentar: Egentligen är en kommentar överflödig. Det räcker med att lyssna på låten så förstår man.
En helt brilant komponi - och faktum är att detta är en låt som Per Gessle önskade att han skrivit.
Jag vet inte vad jag ska säga, egentligen. Från den stunden som låten för första gången befann sig i mitt medvetande så har den alltid varit i toppen av mina absoluta favoriter.
För inte så länge sedan så var den allra högst upp.
Kommentar: Egentligen är en kommentar överflödig. Det räcker med att lyssna på låten så förstår man.
En helt brilant komponi - och faktum är att detta är en låt som Per Gessle önskade att han skrivit.
Jag vet inte vad jag ska säga, egentligen. Från den stunden som låten för första gången befann sig i mitt medvetande så har den alltid varit i toppen av mina absoluta favoriter.
För inte så länge sedan så var den allra högst upp.
Någonting fint att titta på
Eftersom att imorgon är dagen då vi beger oss västerut ut så tänkte jag bjuda på en liten teaser. En liten aptitretare. Något underbart att se fram emot.
Njut av det här ännu en gång - och längta.
Njut av det här ännu en gång - och längta.
Är det morgon, eller?
Morgan Pålsson - Världsreporter är en bra film. Punkt slut.
Annars tänkte jag dra mig uppåt Västanhed - så här sista dagen innan vi drar till Halmstad.
Börjar kännas.
Annars tänkte jag dra mig uppåt Västanhed - så här sista dagen innan vi drar till Halmstad.
Börjar kännas.
Världens 100 bästa låtar: 3
3 I miss you - (Blink 182)
Kommentar: Den här låten symboliserade på ett sätt det nya Blink 182, som visade upp sig på deras självbetitlade album. Det är ett mer moget sound - även om I miss you i princip var den enda låten i sitt slag på skivan.
Men allt det där vuxensnacket skiter jag fullständigt i - melodier som I miss you har alltid funnits i Blink 182's verk, fast i andra kosymer.
När jag lyssnade på skivan för allra första gången så noterade jag knappt låten, mer än de mer harmoniska trummorna i inledningen. Men efter ett par lyssningar så började jag förstå - och tillslut var jag fast. Från den stunden var det bara I miss you som gällde.
Det är verkligen en fantastiskt jävla magisk låt - och jag älskar den så otroligt mycket. Egentligen borde jag ha lyssnat sönder den fullständigt - men det går bara inte. Den är för makalöst bra för det.
Jag har kanske gjort skenet av att behandla den som en medelmåttig låt, och man kan ju knappast anklaga mig för att ha gjort reklam för låten. Men det logiskt.
Det har varit min låt från allra första början, och det kommer för alltid och alltid att vara - min låt.
Kommentar: Den här låten symboliserade på ett sätt det nya Blink 182, som visade upp sig på deras självbetitlade album. Det är ett mer moget sound - även om I miss you i princip var den enda låten i sitt slag på skivan.
Men allt det där vuxensnacket skiter jag fullständigt i - melodier som I miss you har alltid funnits i Blink 182's verk, fast i andra kosymer.
När jag lyssnade på skivan för allra första gången så noterade jag knappt låten, mer än de mer harmoniska trummorna i inledningen. Men efter ett par lyssningar så började jag förstå - och tillslut var jag fast. Från den stunden var det bara I miss you som gällde.
Det är verkligen en fantastiskt jävla magisk låt - och jag älskar den så otroligt mycket. Egentligen borde jag ha lyssnat sönder den fullständigt - men det går bara inte. Den är för makalöst bra för det.
Jag har kanske gjort skenet av att behandla den som en medelmåttig låt, och man kan ju knappast anklaga mig för att ha gjort reklam för låten. Men det logiskt.
Det har varit min låt från allra första början, och det kommer för alltid och alltid att vara - min låt.
Vi har en vänskap som många drömmer om
En annan grej från Videokväll med Luuk.
Fredrik fick frågan när han och Filip bråkade senast. Han svarar: "Vi bråkar aldrig." Luuk tittade då förvånat på honom och utbrast: "Det är inte bra."
Fredrik svarade då att han ofta tittar på tv-serien Simma lugnt, Larry, där huvudrollsinnehavaren Larry David konstant bråkar med sina vänner. Han kan möta vännen och skådespelaren Ted Danson på gatan och de två står sedan och råskäller på varandra en stund innan de skiljs åt. Nästa dag när de träffas är allt sedan som vanligt och de två är vänner.
Fredrik sa: "Jag skulle verkligen önska att Filip och jag hade ett sådant förhållande. Att vi kan bli asförbannade på varandra - och sedan är allt som vanligt igen."
Jag ville bara berätta det - apropå mitt och Jag-älskar-mig-själv-mannens förhållande till varandra.
Fredrik fick frågan när han och Filip bråkade senast. Han svarar: "Vi bråkar aldrig." Luuk tittade då förvånat på honom och utbrast: "Det är inte bra."
Fredrik svarade då att han ofta tittar på tv-serien Simma lugnt, Larry, där huvudrollsinnehavaren Larry David konstant bråkar med sina vänner. Han kan möta vännen och skådespelaren Ted Danson på gatan och de två står sedan och råskäller på varandra en stund innan de skiljs åt. Nästa dag när de träffas är allt sedan som vanligt och de två är vänner.
Fredrik sa: "Jag skulle verkligen önska att Filip och jag hade ett sådant förhållande. Att vi kan bli asförbannade på varandra - och sedan är allt som vanligt igen."
Jag ville bara berätta det - apropå mitt och Jag-älskar-mig-själv-mannens förhållande till varandra.
Om man spottar på en sten tillräckligt länge så blir det tillslut hål i den...
Jag satt och tittade på ett gammalt avsnitt av Videokväll med Luuk på Youtube. Gäst var en av mina stora hjältar - Fredrik Wikingsson.
För er som inte vet vad programmet går ut på så är upplägget följande: Varje gäst får ta med sig fem musikvideos, fyra av dem ska vara låtar eller videos som har betytt mycket för gästen i deras liv, och en musikvideo ska vara en låt eller video som man skäms över att ha tyckt om. Därefter diskuteras det kring varför låten eller videon var så speciellt, och plötsligt handlar intervjun om allt annat än musikvideon.
Okej...
Efter att Fredrik spelat upp Guns'n'roses November rain så skulle han förklara låtens betydelse för honom. Så här var det: Under dennes tidiga 20-årsålder så befann han sig så gott som varje kväll ute i Stockholms nattliv, ständigt sökandes efter "den där kicken". Samtidigt sökte han hela tiden bekräftelse på att han dög, det vill säga "den stora kärleken" - och varje kväll träffade han på en viss kvinna.
Den kvinnan blev han kär i, och kväll efter kväll tjatade han inför kvinnan om hur fantastisk hon är och hur mycket han älskar henne och att de borde vara tillsammans. Tiden gick, och varje kväll, i samma berusade tillstånd, gick han fram och lovade att inte störa henne mer - han ville bara prata lite. Eftersom han inte hade någonting att säga så slutade det hela tiden med att han ändå började tjata om hur fantastisk och underbar hon är - och varje kväll gick han hem i sin ensamhet och förbannade sig själv över att han besvärat henne ännu en gång och att han åter igen fick gå hem ensam.
Under dessa promenader tröstade han alltid sig själv med att lyssna på November rain på sin mini-disc, samtidigt som han sparkade på lyktstolpar.
Trots det fortsatte han uppvaktningen, såväl i nyktert tillstånd som i berusat tillstånd. Han tjatade och tjatade och bjöd hem henne på inflyttningsfest efter inflyttningsfest. Detta pågick i fem år.
Men så tillslut - när det vankades en ny inflyttningsfest - så struntade han i att bjuda henne. "Nu får det fan räcka. Jag kan inte hålla på så här längre.", tänkte han.
Då kom responsen ifrån kvinnan.
Denna kvinna är samma kvinna som Fredrik idag är gift med - och som han har ett barn med.
På nått sätt fick jag nytt hopp om livet efter att jag sett detta.
Från och med nu kommer jag aldrig att ge upp.
För er som inte vet vad programmet går ut på så är upplägget följande: Varje gäst får ta med sig fem musikvideos, fyra av dem ska vara låtar eller videos som har betytt mycket för gästen i deras liv, och en musikvideo ska vara en låt eller video som man skäms över att ha tyckt om. Därefter diskuteras det kring varför låten eller videon var så speciellt, och plötsligt handlar intervjun om allt annat än musikvideon.
Okej...
Efter att Fredrik spelat upp Guns'n'roses November rain så skulle han förklara låtens betydelse för honom. Så här var det: Under dennes tidiga 20-årsålder så befann han sig så gott som varje kväll ute i Stockholms nattliv, ständigt sökandes efter "den där kicken". Samtidigt sökte han hela tiden bekräftelse på att han dög, det vill säga "den stora kärleken" - och varje kväll träffade han på en viss kvinna.
Den kvinnan blev han kär i, och kväll efter kväll tjatade han inför kvinnan om hur fantastisk hon är och hur mycket han älskar henne och att de borde vara tillsammans. Tiden gick, och varje kväll, i samma berusade tillstånd, gick han fram och lovade att inte störa henne mer - han ville bara prata lite. Eftersom han inte hade någonting att säga så slutade det hela tiden med att han ändå började tjata om hur fantastisk och underbar hon är - och varje kväll gick han hem i sin ensamhet och förbannade sig själv över att han besvärat henne ännu en gång och att han åter igen fick gå hem ensam.
Under dessa promenader tröstade han alltid sig själv med att lyssna på November rain på sin mini-disc, samtidigt som han sparkade på lyktstolpar.
Trots det fortsatte han uppvaktningen, såväl i nyktert tillstånd som i berusat tillstånd. Han tjatade och tjatade och bjöd hem henne på inflyttningsfest efter inflyttningsfest. Detta pågick i fem år.
Men så tillslut - när det vankades en ny inflyttningsfest - så struntade han i att bjuda henne. "Nu får det fan räcka. Jag kan inte hålla på så här längre.", tänkte han.
Då kom responsen ifrån kvinnan.
Denna kvinna är samma kvinna som Fredrik idag är gift med - och som han har ett barn med.
På nått sätt fick jag nytt hopp om livet efter att jag sett detta.
Från och med nu kommer jag aldrig att ge upp.
Modeinlägg #1
Här är mitt senaste inköp. Jag vill kalla det 70-talsblåa Acne-jeans.
Pojken med hästsvansen sa att de blir som mysbyxor när man använder de mycket. Det hoppas jag inte. Det kan bli fult. Men - jag kommer ändå att bära dom 28 timmar om dygnet, because I löw them.
Nu vet du, Vampyren. Dipps, dipps, åh fucking dipps.
Pojken med hästsvansen sa att de blir som mysbyxor när man använder de mycket. Det hoppas jag inte. Det kan bli fult. Men - jag kommer ändå att bära dom 28 timmar om dygnet, because I löw them.
Nu vet du, Vampyren. Dipps, dipps, åh fucking dipps.
Världens 100 bästa låtar: 4
4 Champagne supernova - (Oasis)
Kommentar: Ja, vad finns det att säga om den här låten? Hur kan man inte-älska den? Allt är magiskt. Harmonierna, texten, Liams sång, versen, refrängen, explosionen, gitarrsolot...you name it.
En sagolikt vacker låt - en sagolikt vacker rockballad - en sagolik bekräftelse på att Oasis är störst, bäst och snyggast.
...och bäst.
Kommentar: Ja, vad finns det att säga om den här låten? Hur kan man inte-älska den? Allt är magiskt. Harmonierna, texten, Liams sång, versen, refrängen, explosionen, gitarrsolot...you name it.
En sagolikt vacker låt - en sagolikt vacker rockballad - en sagolik bekräftelse på att Oasis är störst, bäst och snyggast.
...och bäst.
Andra svängen på touren
Kvällens golfrunda var jävligt mycket bättre än förra gången. Alla var topp och svarade för bra resultat.
C-J saknades på grund av tjänsteresa till fiskarnas huvudstad, Åland - men istället gjorde Studenten debut på touren, och trots ringrostighet visade han upp ett icke-ringrostigt spel - jumboplatsen till trots.
Själv gjorde jag rundan på 15 slag mindre än förra gången. Nästa gång ska jag slå den där jävla Jag-älskar-mig-själv-mannen. Han stod annars för det roligaste inslaget under kvällens runda, då han på sista hålet lyckades slå bort en boll som egentligen var rak och fin, det vill säga: inte så svår att hitta. Men borta var bollen - och självklart anklagade han oss andra för att ha snott bollen.
Tack vare att han fick "droppa" den bollen så förlorade han med ett slag mot Bläckfisken, som knep andraplatsen bakom den pånytt fenomenale Vampyren. Den gossen kan verkligen slå långt och rakt.
Golf är kul just nu.
C-J saknades på grund av tjänsteresa till fiskarnas huvudstad, Åland - men istället gjorde Studenten debut på touren, och trots ringrostighet visade han upp ett icke-ringrostigt spel - jumboplatsen till trots.
Själv gjorde jag rundan på 15 slag mindre än förra gången. Nästa gång ska jag slå den där jävla Jag-älskar-mig-själv-mannen. Han stod annars för det roligaste inslaget under kvällens runda, då han på sista hålet lyckades slå bort en boll som egentligen var rak och fin, det vill säga: inte så svår att hitta. Men borta var bollen - och självklart anklagade han oss andra för att ha snott bollen.
Tack vare att han fick "droppa" den bollen så förlorade han med ett slag mot Bläckfisken, som knep andraplatsen bakom den pånytt fenomenale Vampyren. Den gossen kan verkligen slå långt och rakt.
Golf är kul just nu.
Världens 100 bästa låtar: 5
5 Här kommer lyckan för hundar som oss - (Håkan hellström)
Kommentar: Det här är min absoluta Håkan Hellström-favorit. Den är så full av liv - full av lycka. Trumpeter fyllda med kärleksfull vemod, undebar text och känslostark sång.
Låten har sitt ursprung i Broder Daniels Son of St. Jacob - men är fritt översatt till svenska av Håkan Hellström - och det låter också fan så mycket bättre än Broder Daniels version.
Bättre Håkan Hellström än så här blir det inte.
Kommentar: Det här är min absoluta Håkan Hellström-favorit. Den är så full av liv - full av lycka. Trumpeter fyllda med kärleksfull vemod, undebar text och känslostark sång.
Låten har sitt ursprung i Broder Daniels Son of St. Jacob - men är fritt översatt till svenska av Håkan Hellström - och det låter också fan så mycket bättre än Broder Daniels version.
Bättre Håkan Hellström än så här blir det inte.
Premiär med klass
Vilken galapremiär det blev!
Väntan har varit lång - men igår kväll var det äntligen premiär för Sälen-filmen, eller Beppe - en liten film om mycket korv, som filmen heter.
Trots viss strul med själva filmvisningen inledningsvis så var det en nöjd skara celebra gäster som lämnade premiären strax innan midnatt.
Skrattet var ständigt närvarande under filmvisningen, och efteråt kunde betyget "bra" delas ut utan omsvep.
Alla som inte var där missade någonting - utan tvekan.
Efter den sedvanliga entrén på röda mattan så vankades det mingel, där gästerna kunde ta del av tilltugg bestående av limpa-melon-och-ost-snittar, och självklart champagne av den allra finaste sorten.
För de som missade galapremiären kommer här en liten fingervisning om hur det såg ut.
Vampyren kom först av alla till filmvisningen - och som synes vet han hur man klär sig när det handlar om galapremiärer. Här syns han på röda mattan.
C-J och Bläckfisken gjorde sällskap till premiären, och de två herrarna verkade ha mycket att prata om.
Härnäst att anlända på röda mattan var Studenten, som hade en tuff attityd i sin entré. Trots sin vana som minglare så visade han rebelliska takter då valde han att rövknulla klädkoden "slips eller fluga".
Jag-älskar-mig-själv-mannen var riktigt jävla förbannad på några uteliggare då han anläde till premiären...
...men väl på röda mattan hade han glömt bort att han var arg. Ett riktigt proffs.
Sist att anlända, aningen försenad, var stjärnan själv. Nakna skräcken - mannen bakom Sälen-filmen.
Mingel på hög nivå.
Populärt tilltugg.
Så var väntan äntligen över och de förväntansfulla gästerna bänkade sig för att se resultatet.
Väntan har varit lång - men igår kväll var det äntligen premiär för Sälen-filmen, eller Beppe - en liten film om mycket korv, som filmen heter.
Trots viss strul med själva filmvisningen inledningsvis så var det en nöjd skara celebra gäster som lämnade premiären strax innan midnatt.
Skrattet var ständigt närvarande under filmvisningen, och efteråt kunde betyget "bra" delas ut utan omsvep.
Alla som inte var där missade någonting - utan tvekan.
Efter den sedvanliga entrén på röda mattan så vankades det mingel, där gästerna kunde ta del av tilltugg bestående av limpa-melon-och-ost-snittar, och självklart champagne av den allra finaste sorten.
För de som missade galapremiären kommer här en liten fingervisning om hur det såg ut.
Vampyren kom först av alla till filmvisningen - och som synes vet han hur man klär sig när det handlar om galapremiärer. Här syns han på röda mattan.
C-J och Bläckfisken gjorde sällskap till premiären, och de två herrarna verkade ha mycket att prata om.
Härnäst att anlända på röda mattan var Studenten, som hade en tuff attityd i sin entré. Trots sin vana som minglare så visade han rebelliska takter då valde han att rövknulla klädkoden "slips eller fluga".
Jag-älskar-mig-själv-mannen var riktigt jävla förbannad på några uteliggare då han anläde till premiären...
...men väl på röda mattan hade han glömt bort att han var arg. Ett riktigt proffs.
Sist att anlända, aningen försenad, var stjärnan själv. Nakna skräcken - mannen bakom Sälen-filmen.
Mingel på hög nivå.
Populärt tilltugg.
Så var väntan äntligen över och de förväntansfulla gästerna bänkade sig för att se resultatet.
Världens 100 bästa låtar: 6
6 Happy X-mas (war is over) - (John Lennon)
Kommentar: Första gången jag kom i kontakt med den här låten var i och med Arvingarnas Låt julen förkunna, som är den svenska versionen på den Happy X-mas. Redan då älskade jag den - men den kärleken kom att växa avsevärt efter det att jag blivit varse om att Låt julen förkunna var en cover.
När jag sedan hörde Happy X-mas (war is over) så tyckte jag omedelbart att det var bland det bästa jag hört någonsin - och det tycker jag än idag. Uppenbarligen.
Även fast det kanske är en jullåt så ser jag den inte som en jullåt. För mig är det rätt och slätt en underbar rockballad. Inledande "So this is christmas..." sätter ribban - och sedan fortsätter det bara på samma underbara sätt.
Det är ingen jullåt - det är en låt om tro, hopp och frihet.
Revansch
Jag sitter här och tänker.
Vi har haft några riktigt stora musikexporter i Sverige, såsom Abba, Ace of base och Roxette. På senare år har även The Cardigans, The Hives och Mando diao, för att nämna några, profilerat sig internationellt. Robyn är het nu också.
Men jag kunde aldrig tro att vårt senaste bidrag till den internationella scenen skulle bli Basshunter!
Etta på Englandslistan och i topp på danslistorna i USA. I och för sig har han bara släppt två låtar - men ändå. Nu kommer hans fullängdare - Now you're gone - the album - och det kvarstår vad som kommer att hända härnäst.
Inte fan kan han nå högre? Det kan han bara inte. Eller? Tänk om han blir världskändis och turnérar jorden runt?
Det kunde man inte tro för några somrar sedan, då lilla Jonas var Sveriges hackkyckling nummer 1. I alla fall Riddarnas...
Vi har haft några riktigt stora musikexporter i Sverige, såsom Abba, Ace of base och Roxette. På senare år har även The Cardigans, The Hives och Mando diao, för att nämna några, profilerat sig internationellt. Robyn är het nu också.
Men jag kunde aldrig tro att vårt senaste bidrag till den internationella scenen skulle bli Basshunter!
Etta på Englandslistan och i topp på danslistorna i USA. I och för sig har han bara släppt två låtar - men ändå. Nu kommer hans fullängdare - Now you're gone - the album - och det kvarstår vad som kommer att hända härnäst.
Inte fan kan han nå högre? Det kan han bara inte. Eller? Tänk om han blir världskändis och turnérar jorden runt?
Det kunde man inte tro för några somrar sedan, då lilla Jonas var Sveriges hackkyckling nummer 1. I alla fall Riddarnas...
Världens 100 bästa låtar: 7
7 Not now - (Blink 182)
Kommentar: Den sista, officiella, produktionen ifrån Blink 182 hör också till trions allra bästa. Varför vet jag inte - mer än att det är en fantastisk punk-rock-låt.
Första gången jag hörde låten var när bandet filmdokumenterade sin självbetitlade, sista, skiva på deras hemsida. Men då var den bara i akustisk version, och det enda som var klart var refrängmelodin. Låten kom aldrig med på skivan, men när bandets greatest hits-skiva släpptes några år senare så var det Not now som promotade skivan.
Jag minns första gången jag hörde den färdiga låten. Jag vet inte hur många gånger jag spelade om den - men det var repeat, repeat, repeat. Först på grund av underbara gitarrintrot - och sedan för den stämningsfulla första versen, innan låten exploderar i andra versen.
Ett värdigt, men bittert, avslut ifrån ett av världens bästa band genom tiderna.
Kommentar: Den sista, officiella, produktionen ifrån Blink 182 hör också till trions allra bästa. Varför vet jag inte - mer än att det är en fantastisk punk-rock-låt.
Första gången jag hörde låten var när bandet filmdokumenterade sin självbetitlade, sista, skiva på deras hemsida. Men då var den bara i akustisk version, och det enda som var klart var refrängmelodin. Låten kom aldrig med på skivan, men när bandets greatest hits-skiva släpptes några år senare så var det Not now som promotade skivan.
Jag minns första gången jag hörde den färdiga låten. Jag vet inte hur många gånger jag spelade om den - men det var repeat, repeat, repeat. Först på grund av underbara gitarrintrot - och sedan för den stämningsfulla första versen, innan låten exploderar i andra versen.
Ett värdigt, men bittert, avslut ifrån ett av världens bästa band genom tiderna.
Viktigt meddelande
Okej - nu är det spikat. Imorgon, tisdag, kväll så är det världspremiär för Sälen-filmen.
Be there - or be square.
Om Riddarna har uppfattat denna pressrelease så kan detta meddelas genom en kommentar i fältet nedan. En utebliven kommentar ser jag som ett hån mot mig - och därför får man skylla sig själv om man missar denna premiärvisning.
Alltså - imorgon, kl.19.00. Plats för visning meddelas senare.
Dr. Love slår till igen
Ännu en lycklig människa som blir behandlad av Dr. Love.
Världens 100 bästa låtar: 8
8 Går vidare - (Håkan Hellström)
Kommentar: En fullkomligt sanslöst vacker liten bit. Så fylld av känsla, så mäktig, så träffande. Det är en b-sida som inte riktigt passar in, som tar mycket plats, i det Hellströmska riket - men jag föll för den direkt. Det var kärlek vid första lyssningen.
Samtidigt är det en orörd pärla - och det är bra. Det är så jag vill ha det.
Kommentar: En fullkomligt sanslöst vacker liten bit. Så fylld av känsla, så mäktig, så träffande. Det är en b-sida som inte riktigt passar in, som tar mycket plats, i det Hellströmska riket - men jag föll för den direkt. Det var kärlek vid första lyssningen.
Samtidigt är det en orörd pärla - och det är bra. Det är så jag vill ha det.
Ålandskryssning del 3
"Det finns inga saggiga brudar! Bara de som käkar på McDonalds...", sa en snubbe till mig på herrtoaletten - och just där och då tyckte jag att det var det bästa som någonsin sagts.
Med de orden var the bar officially open - och det blev också en fantastisk kväll. Vi dansade, skrattade, jagade och njöt kvällen igenom. Måste också tillägga att Simon "The Tank" Söderholm är en av de bästa att ha med sig om man ska jaga. Karln är briljant, i all sin enkelhet. Jag beundrade och noterade.
Kvällen slutade inte förräns klockan fyra på morgonen - efter en efterpärla med bland andra Mischa Barton, BWO-sångaren Martin Rolinski och Kryckan.
Idag kändes det att det var en dag igår - men helhetsintrycket efter min första Ålandsresa är: I could do it again.
När jag kom hem bänkade jag mig framför tennisen. Vilken jävla match! Bra tennis är alltid roligt att titta på.
Så jävla underbart att Nadal fick vinna. Inte för att jag har någonting emot Federer, tvärtom, det är en stor idrottsman - men dels har han vunnit fem år i rad, Nadal hade hade aldrig vunnit - och dels så är Björn Borgs rekord (som han delar med Federer) fortfarande kvar i historieböckerna.
Det är en fet merit, och den ska inte någon jävla alp-nisse komma och själa bara sådär.
Med de orden var the bar officially open - och det blev också en fantastisk kväll. Vi dansade, skrattade, jagade och njöt kvällen igenom. Måste också tillägga att Simon "The Tank" Söderholm är en av de bästa att ha med sig om man ska jaga. Karln är briljant, i all sin enkelhet. Jag beundrade och noterade.
Kvällen slutade inte förräns klockan fyra på morgonen - efter en efterpärla med bland andra Mischa Barton, BWO-sångaren Martin Rolinski och Kryckan.
Idag kändes det att det var en dag igår - men helhetsintrycket efter min första Ålandsresa är: I could do it again.
När jag kom hem bänkade jag mig framför tennisen. Vilken jävla match! Bra tennis är alltid roligt att titta på.
Så jävla underbart att Nadal fick vinna. Inte för att jag har någonting emot Federer, tvärtom, det är en stor idrottsman - men dels har han vunnit fem år i rad, Nadal hade hade aldrig vunnit - och dels så är Björn Borgs rekord (som han delar med Federer) fortfarande kvar i historieböckerna.
Det är en fet merit, och den ska inte någon jävla alp-nisse komma och själa bara sådär.
Ålandskryssning del 2
Det skulle vara en bild här, men det sket sig fettfan. Jag får måla upp en bild istället. Jag, lillebror, Simon och Ankan står framme vid scenen. Där står två skitsnygga tjejer i korta punkrutiga kjolar. Vi röjer. Som fan. Kvällen kan inte sluta annat än bra.
Ålandskryssning del 1 (fortsättning)
Jag tror att våra föräldrar har både saknat och längtat efter det här - att få umgås som de gjorde för 30-20 år sedan. Till och med farsan har mjuknat vad det gäller alkoholbiten. Det är en märklig känsla - men jag tror att jag gillar det.
Ålandskryssning del 1
Så var det vi igen. Familjen Björklund och Familjen Söderholm. Som så många roliga gånger förr. Jag kommer aldrig att glömma alla fina stunder vi haft tillsammans. Från grillkvällar till middagar till semestrar till utflykter till nyårsaftnar. När vi, jag och lillebror och Simon, var små så umgicks vi jämnt. Sedan följde en period då vi barn upplevde andra äventyr. Nu är vi tillbaka där vi började - fast med en skillnad. Nu umgås vi allihopa som vuxna. Vi tar en öl tillsammans och drar fräcka skämt.
Lovligt byte
Suck. Sitter på bussen som ska ta oss till båten. Båten till Åland. Jag mår grymt jävla illa. Gårdagen var alldeles för bra mot mig. Men det var också grymt kul. Kul och hetskt. Jag var på ett sådant humör då jag inte märkte världen runtomkring mig - och en sådan kväll slutar alltid med att jag tar av mig byxorna. Men det var igår. Nu försöker jag sova av mig den. Enda problemet är att ett gäng värmländska kärringar leker tonåringar och väsnas som en karneval. Säkert bara singlar. Bäst att passa sig.
Världens 100 bästa låtar: 9
9 Rockin' chair - (Oasis)
Kommentar: Länge var det här min absoluta Oasis-favorit. Trots att det är en b-sida, och en väldigt gammalt sådan, så håller den högsta nivå.
Det låter som ett äldre Oasis, trots att den härstammar från de yngre dagarna av gruppens existens, och det låter för jävla vackert. Samtidigt gör Liam en av sina bästa insatser någonsin bakom micken.
Det är vemod, det är eftertanke, det är kärleksbryderier.
...och det är så inihelvete bra.
Kommentar: Länge var det här min absoluta Oasis-favorit. Trots att det är en b-sida, och en väldigt gammalt sådan, så håller den högsta nivå.
Det låter som ett äldre Oasis, trots att den härstammar från de yngre dagarna av gruppens existens, och det låter för jävla vackert. Samtidigt gör Liam en av sina bästa insatser någonsin bakom micken.
Det är vemod, det är eftertanke, det är kärleksbryderier.
...och det är så inihelvete bra.
Efterfrågan
Nu börjar det hända saker.
Efter att jag lagt ut den ett år gamla trailern till Sunny beach - the movie på Youtube så har det väckts ett enormt intresse kring filmen - trots att den redan haft sin premiär, för ett år sedan.
Så här skriver stenroos1 i kommentarfältet:
Okiii =)
När kommer filmen då ?väntaaaarrrr ...=)
Ja. Varför inte släga upp hela skiten?
Efter att jag lagt ut den ett år gamla trailern till Sunny beach - the movie på Youtube så har det väckts ett enormt intresse kring filmen - trots att den redan haft sin premiär, för ett år sedan.
Så här skriver stenroos1 i kommentarfältet:
Okiii =)
När kommer filmen då ?väntaaaarrrr ...=)
Ja. Varför inte släga upp hela skiten?
De frivilliga golfarna
Mmm, det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig - men så var det också årsdebut för långgolfen.
Jag hamnade på en pinsam fjärdeplats. Vi var fem som spelade. C-J lämnade walk-over efter halva rundan, och blev därmed automatiskt sist. Vampyren imponerade till en början, men allteftersom spelade Bläckfisken upp sig - och det blev en hård kamp om segern dem emellan. Tillslut stod Vampyren som slutsegrare.
Nu är uppvärmningen avklarad. Nästa gång ska jag vara med i toppen.
Jag hamnade på en pinsam fjärdeplats. Vi var fem som spelade. C-J lämnade walk-over efter halva rundan, och blev därmed automatiskt sist. Vampyren imponerade till en början, men allteftersom spelade Bläckfisken upp sig - och det blev en hård kamp om segern dem emellan. Tillslut stod Vampyren som slutsegrare.
Nu är uppvärmningen avklarad. Nästa gång ska jag vara med i toppen.
Juli, juli, juli...
Idag började mitt nya liv.
Jag vaknade, eller...blev väckt, klockan åtta - och jag gick ut och sprang. Det var jobbigt - men härligt. Speciellt efteråt, då man kom hem och direkt kastade sig i sjön. Sedan var man ready to go. Redo att möta dagen.
Nu är jag back in town igen - och ikväll blir det till att lira golf i Kvicksund med Riddarna. Det blir säsongspremiären av långgolfen, och jag är lite osäker på hurvida min fantastiska sving från förra året är intakt. Men jag siktar på en topp-2-placering.
Aaaaaaaa - fisk!
Nej, ni ser inte fel. Det är The Hoff som kommer upp ur vattnet.
- Vad är det där?
The Hoff, så klart...
Titta! En ekorre. Out in the wild...
Jag vaknade, eller...blev väckt, klockan åtta - och jag gick ut och sprang. Det var jobbigt - men härligt. Speciellt efteråt, då man kom hem och direkt kastade sig i sjön. Sedan var man ready to go. Redo att möta dagen.
Nu är jag back in town igen - och ikväll blir det till att lira golf i Kvicksund med Riddarna. Det blir säsongspremiären av långgolfen, och jag är lite osäker på hurvida min fantastiska sving från förra året är intakt. Men jag siktar på en topp-2-placering.
Nisse! Vill du bada, Nisse?
Aaaaaaaa - fisk!
Nej, ni ser inte fel. Det är The Hoff som kommer upp ur vattnet.
- Vad är det där?
The Hoff, så klart...
Titta! En ekorre. Out in the wild...
Vykort från lugnet
Det har varit en underbar sommarkväll här i Västanhed. Jag vet det - för mormor har sagt det 28 gånger nu. Men hon har rätt.
Jag sitter nu på bryggan och följer Jordens långsamma färd bort från solen. En fisk hoppade. Allt är så stilla.
Snacka om att ladda batterierna.
Statusrapport
Sälen-filmen är nu snart i hamn. Ge mig några dagars klippning till så är det klart.
Dock måste jag kanske skjuta upp världspremiären några dagar, då jag ska på Ålandskryssning i helgen. Meningen var att premiären skulle vara på lördag, men nu kanske det blir måndag istället. Eventuellt - EVENTUELLT - så kan det bli på fredag. Det visar sig imorgon.
Men nu drar jag. Till Västanhed. Blir kvar tills imorgon, för lite sol, bad o relax.
Dock måste jag kanske skjuta upp världspremiären några dagar, då jag ska på Ålandskryssning i helgen. Meningen var att premiären skulle vara på lördag, men nu kanske det blir måndag istället. Eventuellt - EVENTUELLT - så kan det bli på fredag. Det visar sig imorgon.
Men nu drar jag. Till Västanhed. Blir kvar tills imorgon, för lite sol, bad o relax.
Champ
...och vinnaren av den gigantiska minigolf-turneringen på Ekudden är - me.
Det stod mellan mig och Jag-älskar-godis-igen-mannen på sista hålet. Trots ledning så gott som hela tiden så låg jag tre slag efter när han skulle slå sista slaget - och väl där skulle dennes nerver svika totalt.
Kvällens besvikelse var Vampyren. Ojämnt spel och många dåliga slag.
Lite film - The Comebacks - fick avrunda kvällen. Lite skoj, lite tråkig - godkänd.
Det stod mellan mig och Jag-älskar-godis-igen-mannen på sista hålet. Trots ledning så gott som hela tiden så låg jag tre slag efter när han skulle slå sista slaget - och väl där skulle dennes nerver svika totalt.
Kvällens besvikelse var Vampyren. Ojämnt spel och många dåliga slag.
Lite film - The Comebacks - fick avrunda kvällen. Lite skoj, lite tråkig - godkänd.
...om man får sväva iväg en stund
Ah, du härliga värme.
Satt i solen en stund. En lång stund. Jag slöt mina ögon och drömde mig bort. Bilderna jag målade upp var magiska.
Jag föreställde mig att jag var en rockstjärna. En till en början nationell sådan - och sedan internationell. Jag var bland de största - kanske rentav den största av dem alla.
Jag föreställde mig att hela Kungsör dyrkade mig, samtidigt som jag fortsatte att dyrka Kungsör. Jag skänkte pengar till kommunen, miljoner, för att på så sätt hindra undergången. Samtidigt såg jag till att fixa den grund och den kompetens som krävs för att pengarna skulle komma till sin rätta. För alla invånarna.
Jag föreställde mig att jag landade på Regnbågen med en helikopter (jag var ju ändå på väg till Örebro för en spelning, så jag hade vägarna förbi), och alla barnen kom springandes mot mig. Deras hjälte - deras fröken - var tillbaka! Jag skänkte dagiset pengar så att de kunde köpa allt de behöver.
Jag föreställde mig också att jag skänkte pengar till KBK - vilket i sin tur såg till att de blev en storklubb och så småningom kunde ta steget upp i division 1. Lagledare Körberg var då huvudtränare, med Bot-mannen som sin högra hand. Tord var kapten - och Enggren en tongivande spelare. Helst av allt skulle jag vilja vara med och spela själv - men tiden räckte ju inte till.
Jag föreställde mig att jag ordnade en megakonsert i Lockmora - och efteråt vankades det efterfest för speciellt inbjudna. Det var en kanonfest, där vissa personer säkert var förvånade över att ha hamnat på VIP-listan - medan andra säkert var besvikna. Alla hade kul - och även om det var drygt för mig att prata med alla fulla jävlar så trivdes jag som fisken i vattnet.
Sandsjö intervjuade mig sedan för Bärsingen (ingen annan fick intervjua mig därifrån), efter en fantastisk och stor spelning på flygfältet i Köping. Jag var kung.
Jag föreställde mig att jag blev polare med Oasis - och främst då Liam Gallagher, som till en början snackat skit om mig för att jag var större än Oasis, men eftersom jag fortfarande hävdade att Oasis var världens genom tiderna bästa band så blev vi vänner. Vi semestrade till och med ihop - och sedan gjorde de och jag en gigantisk världsturné tillsammans.
Jag syntes på bilder tillsammans med Zlatan, Bono, Beckham, Brad Pitt, Ryan Reynolds (som också blev en nära vän), Jennifer Aniston och Jesper Blomquist. Samtidigt skrev Mats Olsson boken om mitt liv - efter att han fått resa sida vid sida med mig under tre år.
Jag föreställde mig att jag och Riddarna reste överallt - men främst till New York. Jag gav dem toppjobb efter deras önskemål - startade till och med företag om det krävdes, och vi hade the time of our life.
Jag föreställde mig att jag hade fru och barn - med en kvinna som jag känt i hela mitt liv. Vem den kvinnan skulle vara är inte specifikt - men det finns ett par fyra alternativ. Visst, till en liten del var hon en gold-digger, men allteftersom var kärleken det enda som gällde.
Jag unnade släkt och vänner allt det de behövde - ingen gick lottlös - och jag åkte fortfarande upp till Västanhed och Berghamn för att ta igen mig.
Jag stod på toppen - och jag älskade varje sekund.
Ibland är en dröm det finaste man har.
Satt i solen en stund. En lång stund. Jag slöt mina ögon och drömde mig bort. Bilderna jag målade upp var magiska.
Jag föreställde mig att jag var en rockstjärna. En till en början nationell sådan - och sedan internationell. Jag var bland de största - kanske rentav den största av dem alla.
Jag föreställde mig att hela Kungsör dyrkade mig, samtidigt som jag fortsatte att dyrka Kungsör. Jag skänkte pengar till kommunen, miljoner, för att på så sätt hindra undergången. Samtidigt såg jag till att fixa den grund och den kompetens som krävs för att pengarna skulle komma till sin rätta. För alla invånarna.
Jag föreställde mig att jag landade på Regnbågen med en helikopter (jag var ju ändå på väg till Örebro för en spelning, så jag hade vägarna förbi), och alla barnen kom springandes mot mig. Deras hjälte - deras fröken - var tillbaka! Jag skänkte dagiset pengar så att de kunde köpa allt de behöver.
Jag föreställde mig också att jag skänkte pengar till KBK - vilket i sin tur såg till att de blev en storklubb och så småningom kunde ta steget upp i division 1. Lagledare Körberg var då huvudtränare, med Bot-mannen som sin högra hand. Tord var kapten - och Enggren en tongivande spelare. Helst av allt skulle jag vilja vara med och spela själv - men tiden räckte ju inte till.
Jag föreställde mig att jag ordnade en megakonsert i Lockmora - och efteråt vankades det efterfest för speciellt inbjudna. Det var en kanonfest, där vissa personer säkert var förvånade över att ha hamnat på VIP-listan - medan andra säkert var besvikna. Alla hade kul - och även om det var drygt för mig att prata med alla fulla jävlar så trivdes jag som fisken i vattnet.
Sandsjö intervjuade mig sedan för Bärsingen (ingen annan fick intervjua mig därifrån), efter en fantastisk och stor spelning på flygfältet i Köping. Jag var kung.
Jag föreställde mig att jag blev polare med Oasis - och främst då Liam Gallagher, som till en början snackat skit om mig för att jag var större än Oasis, men eftersom jag fortfarande hävdade att Oasis var världens genom tiderna bästa band så blev vi vänner. Vi semestrade till och med ihop - och sedan gjorde de och jag en gigantisk världsturné tillsammans.
Jag syntes på bilder tillsammans med Zlatan, Bono, Beckham, Brad Pitt, Ryan Reynolds (som också blev en nära vän), Jennifer Aniston och Jesper Blomquist. Samtidigt skrev Mats Olsson boken om mitt liv - efter att han fått resa sida vid sida med mig under tre år.
Jag föreställde mig att jag och Riddarna reste överallt - men främst till New York. Jag gav dem toppjobb efter deras önskemål - startade till och med företag om det krävdes, och vi hade the time of our life.
Jag föreställde mig att jag hade fru och barn - med en kvinna som jag känt i hela mitt liv. Vem den kvinnan skulle vara är inte specifikt - men det finns ett par fyra alternativ. Visst, till en liten del var hon en gold-digger, men allteftersom var kärleken det enda som gällde.
Jag unnade släkt och vänner allt det de behövde - ingen gick lottlös - och jag åkte fortfarande upp till Västanhed och Berghamn för att ta igen mig.
Jag stod på toppen - och jag älskade varje sekund.
Ibland är en dröm det finaste man har.
Världens 100 bästa låtar: 10
Så har vi då kommit fram till topp-10-placeringarna på listan över världens 100 bästa låtar.
För att dra ut på den sanslöst olidliga spänningen så kommer jag att presentera dem en i taget - med några dagars mellanrum.
Det har varit en lång och fantastisk resa, men nu är vi snart i hamn. Bara den bästa biten kvar.
10 Albion - (Babyshambles)
Kommentar: Pete Doherty må vara en trasig människa - men han har även en snickrat ihop en rad fantastiska låtar som Fuck forever och Libertines Can't stand me now.
Sedan har vi Albion - som är mer än fantastisk. Den är makalöst bra, och för mig var det årets låt 2005.
Men det är inte den officiella versionen som är bra - nej, det var den här akustiska lilla saken som har fångade mig. Bry er inte om viden - lyssna på låten.
För att dra ut på den sanslöst olidliga spänningen så kommer jag att presentera dem en i taget - med några dagars mellanrum.
Det har varit en lång och fantastisk resa, men nu är vi snart i hamn. Bara den bästa biten kvar.
* * * * * * * * * * * * * * * * *
10 Albion - (Babyshambles)
Kommentar: Pete Doherty må vara en trasig människa - men han har även en snickrat ihop en rad fantastiska låtar som Fuck forever och Libertines Can't stand me now.
Sedan har vi Albion - som är mer än fantastisk. Den är makalöst bra, och för mig var det årets låt 2005.
Men det är inte den officiella versionen som är bra - nej, det var den här akustiska lilla saken som har fångade mig. Bry er inte om viden - lyssna på låten.
