...och när vi ändå är inne på attacker

Tigrar kan dom också.
     Dra mig baklänges på tallkotte!!!



När vi ändå är inne på Youtube-klipp

Det var de här björn-klippen som jag pratade om i helgen, boys.


Först den här där den stackars kvinnan får smaka på Bamses dunderhonungs-laddade labbar. Snacka om knock-out.



Sedan är det den här björnattacken i skogen. I Sverige. Eller attack, det är snarare en markering. En markering om vem som är kung i det gröna riket.
       Äckligt är ordet. Fan vad jag hatar björnar.


Christian the lion

Ta en titt på det här. Den som inte börjar darra på underläppen av dessa bilder - den lider av total avsaknad av hjärta och känslor.
     Två män tar en lejonunge och uppfostrar det. Tillslut blir lejonet för stort - och man måste släppa ut det i det vilda. Ett år senare åker männen till Afrika för att hälsa på det. De blev varnade att lejonet inte skulle känna igen dem...



Hängmatta

Aaaaaaaah...
    Första dagen på min obestämt långa semester. Vad passar inte bättre då än att ta en rejäääl sovmorgon. Det känns som att det var ett tag sedan sist.
    Slår upp tidningen, bläddrar fram till min "grej" från i fredags, ser bra ut - sånär som på två saker.
    Idioten som har redigerat i helgen har använt samma bild två gånger, fast en större och en mindre variant. Sillén kommer inte att bli glad. Han brukar gå helt bananas när någon misshandlar hans små bebisar. Sedan saknas det även en viktig ingrediens. Min lilla intervju med Sten Nilsson. Motha uckas. Jag kräver en förklaring.

Annars var det en hyfsad EM-final. Det som glädjer mig mest är att jag tippade rätt slutsegrare från första början. Viva España!

Hoppas att alla har det bra på jobbet idag.

Helgen, v.26

Jomenvisst så var man hemma igen.
     Slaggade hemma hos Bläckfisken tillsammans med en Vampyr som numera låter som en gräsklippare när han sover.
     I morse uppfanns "Spiken". Oj vad kul det var och oj vad vi skrattade. Jag drömde om kossor i en hage.

Annars var gårdagskvällen trevlig.
     Vi började hemma hos - tada - Bläckfisken. Där var det till en början som vanligt. Men sedan hände någonting. Vampyren vred om nyckeln till den "tunga lådan" - och därefter slöt sig gruppen samman för ett rejält deeptalk om livet, döden, Riddarna, det förflutna och framtiden. Det blev väldigt allvarligt - men för den skullen inte mindre roligt. Bara lite...annorlunda.
     När sedan den klassiska amerikanska fotbollen från Halmstadveckan-06 plockades fram så kunde vi hoppa på det dansande tåget igen. Samtidigt fick det mig att börja längta något så enormt till Halmstad. Bara två veckor kvar nu.

Aja, sedan drog vi vidare.
     På idah0es inflyttningsfest var det tokmånga människor. 42 stycken närmare bestämt. Det var en blandad kompott, kan man minst sagt säga.
     En nörd från...någonstans...jämförde Budweisser med mineralvatten och alkohol. Då nitade jag den jäveln. Inte. Men jag frågade "Vad fan säger du?", han svarade "Ja?", jag frågade "Har du någonsin druckit mineralvatten med alkohol?", han svarade "Ja, Budweisser...". 
     Jag blev tyst.
     1-0 till dig, looser.
      Någon utgång blev det inte - i alla fall inte för mig och Bläckfisken. Vi hade ett nytt deep talk. Det deep talket fick mig också att ringa till min kära mor och min kära lillebror för ännu mera deep talk. Vi vandrade mot E1's lya, samtidigt som Vampyren och C-J smet in på Nybron sista timmen.
      Till sist möttes vi hemma hos Bläckfisken. Vampyren stånkade. Bläckfisken var fruktansvärt trött. Vi somnade.


Tömd pung

Grattis lillebror!!!
     Fast 19 år är 10 år för mycket. När slutade du att leka med gubbar?
     Tiden går fortare än vad jag vill hänga med på.

Annars är jag 4000 kr fattigare nu - efter ett besök på Vingåkers factory oulet med Vampyren och Bläckfisken.
     Det blev ett par Tiger-boots, en Tiger-trenchcoat, två par Frank Dandy badbyxor och två par kalsonger. Plus presenter till lillebror.
     Jag-älskar-husvagnssemester-mannen är på Öland with the family. Över helgen. Det kan han gott vara. Jag är fortfarande pissed off på honom sedan i onsdags.

Nåja, ikväll blir det E-tuna med resten av Riddarna.
     Vi ska crascha en inflyttningsfest på Södern - där E1 och Idah0e står som värdar.
     Kan bli kul - kan bli katastrof. 

Ett sista farväl...



You have stolen my...
...heart.

Margareta håller än

Precis som förra året så blev allsången på Kungsörstorp en succé. Närmare 1000 pers hade hittat dit, vilket är fler än förra året.
     Sten & Stanley visade att de är proffs när det gäller underhållning för småstugeborna - och trivselfaktorn var både hög och påtaglig.
     Förra året gästade Ola - denna gång var det Niclas Wahlgren. Inte samma star quality, men fortfarande väldigt hög nivå. 
     Jag kan också säga att Sten Nilsson är bra mycket trevligare att prata med än Lotta Engberg - som var en riktig bitch. Visst, jag kanske fick skylla mig själv då jag förra året intervjuade Ola före henne - men va fan, kärringen var ju inte där då jag ville prata med henne. Ola var soft och trevlig - men Sten han var...mysig.

I övrigt så var det här en kväll då det var fruktansvärt jobbigt att vara "duktig".
      Ibland är livet verkligen besynnerligt.

Fredagsparty

Sömn. Det är en av världens bästa uppfinningar.

Ikväll är det allsång igen på Kungsörstorp. Förra året var det Lotta Engberg och Ola som underhöll - och i år heter allsångsledarna Sten & Stanley, med gästartisten Niklas Wahlgren. Efteråt spelar  ett coverband vid namn On the rocks. Kan bli bra.
     Precis som förra året har jag fått äran att skriva om tillställningen. Det tycker jag e loligt. Men mixedcupen imorgon ska jag dock ifrån. Den får någon annan skriva om.

Let's sing it!

Det är över nu

...men jag kommer ihåg alla dagar med er.

Sista dagen på dagiset blev som väntat väldigt känslosam. För mig, som hatar att säga hej då till någonting jag tycker om, så blev det extra jobbigt.
     Jag kunde aldrig drömma om att jag skulle få sådana känslor för Regnbågen som jag fått. Tvärtom, jag har hela tiden sett fram emot att få gå vidare. Hela året har jag vetat om att den 30 juni så är det slut - men när jag väl stod där så kunde jag inte förstå att det är "hit, men inte längre". Jag ville inte förstå.
     30 juni ja, men eftersom att jag tagit kompledigt på måndag så kom slutet än snabbare.
     Jag började med att skriva en avskedshälsning i terminens sista veckobrev. Den hälsningen var i mina ögon ett enkelt avsked, men trots det framkallade den starka känslor både bland mina jobbarkompisar och bland föräldrarna.
     Sedan fick jag presenter. Lasse Åberg-glas av personalen (nu har jag snart 25 000 sådana glas) - och ett 1000-bitars pussel, ett halsband, en orchide, en växt-memory, en till blomma och en handduk av några av barnen.
     Själv bjöd jag på tårta.
     Till sist kom det slutgiltiga avskedet. Där blev det jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Det har varit tuffa avsked varje år som jag jobbat på dagiset - från första året där jag tvingades släppa ifrån mig Wilmer (aka Wilma), till andra året där jag tvingades ta avsked av Dai Dai (aka Ida). Men nu är det annorlunda. Nu är det inte de som lämnar mig - nu är det jag som lämnar dem. 
     Igår var det Boppe (aka Hanna) - och idag tvingades jag ta farväl av den bästa av dem alla. My little baby - Annelie, aka Ita, aka Iza.
     Jag trodde att det skulle gå bra - trodde att det var lugnt - trodde att jag var förberedd. Men så kom den underbara lilla varelsen med sådan kärleksförklaring, så jag tappade fattningen totalt. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag bara satt där och stirrade. Det var my little baby som tröstade mig - och inte tvärtom. Jag ville aldrig släppa taget - men en jävla lunchklocka fick mig att göra det ändå.
     När det sedan var dags att fara hemåt så upprepades proceduren. Samma kärleksförklaring - samma känslor. Men denna gång var jag starkare - jag svalde min melon i halsen och åkte min väg. För sista gången.

Så var ännu ett kapitel skrivet i boken om mitt liv.
     Det är tre år som jag aldrig kommer att få uppleva igen - och som jag aldrig kommer att glömma.
     Hej då Regnbågen.


Hej då, hjärtat...

Oh boy, imorgon är det slut. Sista dagen med gänget.
     Det började redan igår, då jag tog farväl av Åhnberg. Idag fortsatte det, och det kom att bli än jobbigare.
     Denna gång var jag tvungen att ta avsked av flera barn - men det som kändes allra mest var när jag tvingades säga "hej då" till Boppe. Denna fantastiskt underbara lilla tös. Hon är ledig imorgon, vilket gjorde det här till sista dagen.
     Jag har aldrig kännt sådana faderskänslor som inför henne. Det som var jobbigast var att hon grät. Jag har burit på henne hela dagen och hon har knappt vikit en tum från min sida. När det sedan var dags att säga hej då så vägrade hon släppa taget. Jag fick ta hjälp av de andra fröknarna - och det var hjärtskärande. Jag kunde inte ens vända mig om, och väl inne i bilen började ögonen vattnas.
     Det känns som att morgondagen kommer att bli tuff.

Kanon & kalkon

Danne G till AIK. Otippat - både för att det är tidigt och för att han är Djurgårdare. Välförtjänt vet jag inte, eftersom jag inte sett honom spela sedan han lämnade KBK. Men alla skriverier kan ju inte ha varit för inte.
      Jag känner glädje och stolthet - men enbart för KBK. När det gäller Daniel Gustavsson så har han väldigt mycket att bevisa vid sidan om planen för att han ska förtjäna min respekt.
      Det handlar inte om avundsjuka, tro mig. Det handlar om ödmjukhet och medmänsklighet.

I Bärsingen gick det att läsa: "Så tjänar (inte) KBK på övergången".
     FJK-Edman hävdade att vi gick miste om väldigt mycket pengar då vi inte gick med på VSK's erbjudande om procent vid vidareförsäljning. Att vi gjort ett misstag.
     Vad den där nollan inte vet är att det är precis tvärtom.
     Jag orkar snart inte med den där skiten längre. 

     

Världens 100 bästa låtar: 20-11

20  A day in  the life  -  (The Beatles)





19  You and me ain't easy  -  (Micky Jones)


18  Stop crying your heart out  -  (Oasis)


17  They don't know about us  -  (Kirsty McColl)





16  No time for us  -  (Broder Daniel)

15  Rite of spring  -  (Angels and airwaves)

14  Någon gång måste du bli själv  -  (Säkert!)

13  Lyla  -  (Oasis)

12  Bara dårar rusar in  -  (Håkan Hellström)

11  Stolen  -  (Dashboard confessional)


...och plötsligt syns det hur mycket 18 år betyder

"Gå hem och blogga med dig", sa han. Det där jävla Vampyr-äcklet. Nog fan ska du få dig en hmgflgö, det vill jag lova.
       Vad händer? Jag kommer hem till Jag-älskar-kuk-mannen och möts direkt av ilska. Rummet osade av "Gå hem!" - och gå hem var det sista jag ville...

Okej.
       Det började med en cykeltur. Fy fan vad kul det är att cykla - men jag börjar förstå varför jag ramlade senast det begav sig på cykeln. Nog för att jag var varm i blodet av "starksaft" - men även i rent tillstånd så var jag en katastrof. Så fort jag släppte fokus så höll jag på att köra in i cykeln bredvid mig. Dock höll sig olyckan borta.
       Väl nere på Skillinge blev det snabbt trevligt. Skratt, skratt och åter skratt. Lite vin, lite lekar, lite mera vin, lite mera vin, ett dopp i det bruna, och sen lite kaffe - innan vi for hemåt.
       Hemåt ja - till vad jag trodde var en rolig kväll med Vampyren, Bläckfisken och den där andra killen. Men neeeeeeeeeeeeeeeeej. Den där andra killen har en förmåga att förvandla världens roligaste tillställning till en begravning. Blotta åsynen av fanskapet ger en tårar av sorg och vemod.
       Visst, han var "sjuk" - men det behöver väl inte omgivningen lida av. Eller också så ville han, den där andra killen, det.
       Det började med ett fruktansvärt osmakligt skämt, innan den där andra killen fällde en kommentar som fick mig att tvivla på hans intelligens. Nästa gång behöver jag inte bemöda mig med att komma överhuvudtaget alltså? Okej.

       ...och ni andra var inte mycket bättre. Ha ha, ett skratt mildrar säkert. Nej, ni var snudd på lika jävliga ni.

      Far åt helvete med er allihop. Far åt helvete.

                     


Gaah och aaaaah (ett positivt aaaaah)

Ge mig en bazooka!!!
     ...eller åtminstone ett hagelgevär. Jag ska inte döda - bara varna. Varna alla jävla kråkor och skator inom en mils avstånd att ge fan i vårat körsbärsträd. Eller va fan, hugg in - men ni ska jävlar i mig inte väsnas. Varken på natten eller på dagen - då vanligt folk försöker att sova. Händer det igen så blir det grillad, kokt och stekt fågel hemma hos familjen Björklund en lång tid framöver.

Fan.

Nu ska jag mingla. Med mina workmates. Skillinge nästa.
       Kanske att jag börjar gråta inom en timme - men det kan lika gärna bli så att vi river stället. Hur som helst så ska jag njuta av min fantastiska pastasallad som jag nyss knåpat ihop.

Idag blir det en solig dag

Så sitter man här på onsdagsmorgonen igen. Solen har så gott som väckt liv i dagen - men jag har varit vaken länge, tack vare ett par skönsjungande skator som underhöll på Ladugårdsvägen från kl.4.00.
      Men nu är det kaffe-tajm - och igår kväll var det chill-tajm.
      Jag och Vampyren var sugna på hämburgers efter träningen och tog därför E4:an (eller är det E20?) in till E-tuna, där vi sattes oss hemma hos Bläckfisken och moffade framför Allsång på Skansen. Gott - men blek premiär. Blir nog inge mer ArjaAllsången...
      Det blev lite Halmstad-tugg också, dit vi åker om drygt två veckor. Nu börjar adrenalinet pumpa när man tänker på att det snart är dags. Vi hade ju en underbar vecka där för två år sedan - och om bara vädret håller sig i schack så ska det nog kunna bli minst lika bra. Vi är ju några stycken kungsörare som ska dit nu - i och med att Tord & Co. och Jonte & Co. ställt in siktet på samma ställe.
      Sedan tidigare lär det ju också finnas norskor där nere...

Gårdagskvällen avslutades sedan med asgarv till Ace Ventura - Den galopperande detektiven rider igen, följt av den alltid lika fantastiska serien Sex & the city. Numera alltid som dubbelavsnitt!!!!
      Lycka.
      ...och under hela kvällen spelades Riddarnas signaturmelodi. Igår var det mestadels Vampyren som sjöng ut. Det var någonting med hämburgarna som gjorde honom...på det humöret.

Mein kampf II

Okej, jag föll tillbaka yksi gång igår - men det hade jag räknat med. Bastun efter träningarna är inte bastun efter träningarna utan min lilla kompis.
      Idag har det gått betydligt bättre. Som alltid kommer en dipp runt niotiden, efter morgonkaffet, men idag var det inte lika farligt. I'm getting stronger and stronger for every second.
      Snart är jag fri.

Annars tickar tiden fort nu. Bara tre dagar kvar nu innan jag lämnar mina små lärjungar bakom mig. Ju närmare jag kommer slutet - desto större blir klumpen i halsen. Lill-Anton utbrast sorgset idag "Hur ska det gå utan dig, Jonatan?".
       Det var både roligt på ett lillgammalt sätt - men också rakt-på-sorgligt.
       ...och ärligt talat undrar jag också hur det ska gå utan Jonatan. Stackars barn, egentligen. Vissa vill man inte släppa ifrån sig på hela dagen.

Hepp

De säger att det är måndag idag. Men jag vet inte.
     Vi hade ett fruktat Cooper test idag på fotbollsträningen. Kenyanerna Ling & Johansson for iväg som två gaseller på uppåttjack, medan vi andra kånkade runt som flodhästar. Nåja, åtminstone jag. Men jag kom i alla fall före Fjutten - och sånär Jumpaläraren också.
     Kaggen var sjuk. Folk skrattade/svor åt påhittet.

Men, som sagt, de säger att det är måndag idag - och det brukar ju normalt sett vara filmdagen.
     Nu tog ju alla små filmer med Riddarna slut förra veckan, så då får vi lösa det på annat sätt. 
     Varför inte med lillebrors bands första musikvideo?

Mycket nöje

Church on sunday - Blowjob
       

Mein kampf

En halv dag utan snuff. Ett tips om du är sugen: drick inte kaffe!!! Det är som bensin på elden. Jag har vägt fördelar mot nackdelar. Nackdelar: Det är dyrt, ohälsosamt, fult och ohygieniskt. Fördelar: Det är så jävla gott,

Prövning

Kroppen är i obalans. Tankarna åker karusell. Känslan är den att någonting saknas. Någonting underbart. Någonting underbart som tog slut igår kväll. Denna dag blir min stora prövning. I hope I'll make it alive.

Smirnoff-fotboll

Den ryska björnen är hungrig. Den ryska björnen blir aldrig mätt. Den ryska björnen har vaknat. Den ryska björnen är tillbaka. Den ryska björnen dominerar. Den ryska björnen underhåller.
      Kan det vara så att Ryssland är på väg in i en Sovjet-period? Eller kan det vara så att istället för dansk sommar eller grekisk sommar så blir det rysk sommar?
      Jag vet fan inte. Men go Italia, säger jag. Mitt andra hemland.

Årets längsta dag - njae, jag vet inte...

God morgon!
     Närå, så illa är det inte. Jag har mått oförskämt bra hela dagen faktiskt - med tanke på hur det såg ut igår kväll.
     I och med Stubbens utvandring till E-tuna så var årets midsommarfest länge oviss. Men då klev Riddarna in i handlingen och räddade kvällen, med fest hemma hos Toker på Ladugårdsvägen 15.
     Det blev en kul, men kort, kväll. Vete fan vart den tog vägen - tiden bara flög iväg. Men det är väl som man säger, det går fort när man har roligt.
     ...och polisen ringde de till också. Grannarna.
     Själv for jag runt som en guttaperka hela kvällen. Jag var som Ipren-mannen på speed. Till alla de som fick för mycket av Jonatan Björklund - förlåt. Till alla de som blev roade av den ensamma clownen - varsågoda.

     Jag var naken, jag var wasted, jag var arg, jag var ledsen, jag var aggressiv, jag var glad, jag var virrig - och jag var tillslut trött. Därför gick jag hem och la mig - ovetandes om att det skulle bli efterfest i Häggen. Men då ingen uppmärksammade det för mig så antar jag att folket hade fått nog av mig. "Låt clownen vila."
      Jag ber om ursäkt för att jag slog dig, Anna. Helt rätt av dig att slå tillbaka.
      Jag ber om ursäkt för att jag spillde ut ditt vinglas, Elin - och för att jag hade sönder ditt vinglas. Förlåt Toker, också.
      Till alla de som blev skrämda när jag uppträdde utan en tråd på kroppen - förlåt.
      Gränsen mellan att vara dryg och töntig och alldeles underbar är hårfin - och av någon konstig anledning har jag en förmåga att alltid passera alla gränser.
      Men det är väl som jag brukar säga: I'm still just a stupid worthless boy...


        


Slöseri med bläck i tidningen...

Helvete vad det blåser. Det blir nog ingen klänning för mig idag.
     Snart beger jag mig till Tidö Lindö utanför Västerås, där 60-årskalas står på schemat. Lär bli trevligt.
     Men sen är frågan - vad häder ikväll. I och med Stubbens utvandring till Eskilstuna så verkar det inte hända något drastiskt. Jag har hört rykten om brännboll under förmiddagen - för att sedan "se vad som händer". Det känns ganska ostabilt. Liksom vädret.
     Det kanske blir så att man sitter hemma med en GT i ena handen och en näve ostbågar i den andra, framför Jönssonligan & Dynamit-Harry.

Annars skrattade jag och svor när jag läste Bärsingen i morse. FJK-Edman har äntligen fått skriva sin första krönika. Enligt Sportchef Westberg har tjatat i ett år.
      Ämnet var i allmänhet KAK-fotbollen - och i synnerhet tränarna. Det blev väl inga överraskningar, direkt. Men jag undrar hur populär han är i Munktorp just nu efter att skrivit så här om Tony Anderssons jobb med laget: "Men att han skulle få ett gäng odugliga bollsparkande pojkar att dra åt samma håll, visa hjärta och offra sig för varandra, det trodde jag inte."
     Jag säger så här: sedan när blev bland annat Schönfeldt, Tomas Norman, Fritte, Brunnberg och Hedman odugliga?
     Vidare skriver han så här om KBK's vårsäsong: "När KBK åkte ur trean, trodde jag att de skulle få harva i fyran några år. Fel hade jag. "Bellman boys" vinner fyran och tar klivet upp. Var så säkra."
     "Var så säkra."? Alltså, missförstå mig inte, jag har absolut inte tagit ut seriesegern i förskott. Men visst fan krävs det stake för att komma med sådant tips som han kommer med - när vi leder med 13 poängs försprång.
      Skulle inte förvåna mig om han efter säsongen skriver : "Vad var det jag sa." 

Trevlig midsommar!

Det ultimata paret

Den här bilden är väldigt rolig på så många olika sätt.
      Helt klart ett av Kaggens finaste ögonblick på Rolling.


Avdelning: "Ja...vi har det ändå för bra, du och jag."

Så är det...

På tal om Michael Svensson, Kaggen. Han kan snart vara tillbaka i Southampton.

...och om du undrar vem den svenska programledaren som är åtalad för knarkbrott är, Vampyren  - så kan jag avslöja att det är en av dem jag misstänkte. Sanna Bråding,

Fy fan

Fy-jättemycket-fan.
     Usch, vad onödigt. När det gäller som mest, då vi brukar vara bäst, ja då är vi som sämst.
     Idag var många i landslaget för jävla dåliga. Fel match att vara det på. Jag trodde på semifinal. Tji fick jag. Nu är det inte kul.

 

Visare, bredare, större

En trevlig sommarlunch senare.
     Sommarlunchen är som julbordet - minus jordgubbarna. Denna gång var vi så många att alla inte fick plats i samma lokal. Jag ställdes då inför valet att sätta mig bland "ungtupparna" Fanny Gunnarsson, Karl David, Eneroth Jr och Maria Gustavsson - eller bland de gamla rävarna Conny Sillén, Nyhetschef Ljung, Uffe Eneroth och Sportchef Westberg. Ett ganska enkelt val.
     Så fort jag satte mig ner hos de stora grabbarna så kastades jag in i en fantastisk värld. Språket var något helt annat och analyserna avlöste varandra. Det var också därför jag satte mig hos de gamla rävarna, för att kunna snappa upp en journalists vardag. Vad fan skulle blöjreportrar som Karl David kunna ge mig? Ingenting, såklart. Jag skulle bara bli arg om jag satte mig bredvid honom och hans Facebook-kompisar.
     Hos de stora grabbarna fick jag veta hur man frilägger en bild, varför det var "fel" att göra ett sex sidors uppslag om Arboga-karnevalen i måndagstidningen, hur polisen tålmodigt tiger om Arboga-morden och hur man ser på mediabevakningen av fotbollslandslaget i EM. Kring det senare ämnet sa Sillén att man borde låta Sverige spela en landskamp på hemmaplan utan att media skriver en rad om matchen inför, av anledningen att bevakningen är så felorganiserad under det stundande mästerskapet.
      Jag kan även upplysa om att det inte heter "kommentar" - det heter "pratminus". Det fick jag reda på när de stora grabbarna spånade kring vem som var läckan i landslaget under VM 2006.
      Annars var det många som var framme och gratulerade till gårdagens seger - och till hela vårsäsongen. Uffe Eneroth sa inget - men han är ju KFF:are. Sportchef Westberg och Sillén påstod att de inte trott på något annat än en promenadseger för oss i fyran - med tanke på spelarmaterialet.
      Jag och Sillén satt kvar ett tag efteråt och snackade skit över en kopp kaffe, innan jag begav mig hemåt efter en givande lunch bland rutinerade herrar.

PS. Om ni undrar vart FJK-Edman var så kan jag berätta att han var och spelade pingis med Sandsjö. Konstigt nog blev jag inte förvånad. Det är ju, som sagt, så det ligger till.

Onsdagstugg

Det är öppning. Klockan är snart sju. Dags för lite onsdagstugg.
     Idag blir det till att sjunga "koack ack ack ack ka" och dansa runt midsommarstången med barnen - innan jag åker iväg på sommarlunch med Bärsingen. Mina förhoppningar rör sig kring Hots-korv, men den saken får vi verkligen se hur det blir med.

     På Morgonpasset spelar de Everything is everything med Phoenix. Har aldrig gillat den typen av fransk dans-pop - men jag tror att Kaggen var rätt så förtjust i just den låten för några år sedan, efter att de spelat hos Sen kväll med Luuk.

     Bra rubriker i tidningen - om än lite förskönade.


Annars tycker jag att man ska ge Guldbollen till Daniel "Kung Sidleds" Andersson. 


En doft av kärlek

...och de vann igen. KBK. Vi.
     5-2 mot IFK Västerås - och tack vare att Hallstahammar torskade mot BK 30 så har vi nu ett 13 poängs försprång i toppen. Med tanke på det så känns det skönt att gå in i sommaruppehållet. Snart. För än så återstår en veckas träning, där bland annat ett cooper test ska avverkas. Heja.
     Matchen då? Ja, det var väl inte våran bästa match för i år - snarare bland de sämre. Men att då ändå vinna övertygande känns så klart gõt.
     Själv fick jag en halvlek på högerbacken - och det var fucking underbart. Även fast en och annan passning for åt helvete så var det ändå magiskt att få vara där igen.
     Jag skulle helt klart kunna tänka mig att göra om det...

PS. Pakanen Sr 2, Bot-mannen 1, Tord 1 (vilken jävla strut!), Ling 1

Nära skjuter ingen Jonatan, kärringjävel

Mama mia!
     Alldeles nyss var jag nära att bli av med en liten, men ack så kännbar, del av min slitsamt ihoptjänade förmögenhet.

     Jag var uppe på byn under min rast och parkerade utanför godisaffären. På den sidan man inte får parkera. Det brukar aldrig vara några problem och mitt ärende skulle bara ta en minut - så jag skuttade glatt in i affären. När jag kom ut såg jag att trouble was coming. 
      Lapplisan Ulla skymtade i horisonten - så jag kastade mig in i bilen och varvade iväg på ett hjul. Bilarna runtomkring mig fick väja - jag skulle bara bort.
     Jag passerade lapplisan Ulla fem sekunder senare och sneglade diskret mot henne. Hon attackerade mig med en miljonböteslapp med blicken - men jag tog aldrig emot den utan åkte hem och sprang in i huset och låste dörren.
     Jag tyckte precis att jag såg henne utanför fönstret. 


Världens 100 bästa låtar: 30-21

30  Where we gonna go from here  -  (Matt Kearney)





29  Ringing bells  -  (Mando diao)


28  Fix you  -  (Coldplay)

27  Hungry heart  -  (Bruce Springsteen)




26  Shoreline  -  (Broder Daniel)

25  Forever young  -  (Alphaville)




24  Visa vid vindens ängar  -  (Håkan Hellström)

23  Jag har simmat långt ifrån land  -  (Tomas Andersson Wij)




22  Man overboard  -  (Blink 182)




21  Känn ingen sorg för mig Göteborg  -  (Håkan Hellström)


Ensam i ett litet rum

Det var blött men inte regnigt. No thunder.
     Seger med 3-0. Lugnt och fint och så. Lilla Berg gjorde två mål i sin avskedsföreställning.
     Själv snackade jag mig till en varning. Onödigt, omoget, orutinerat - jag vet. Jag tar böterna, Bot-mannen. Men... När en domare är så in i helvete dålig som Anthony McIver är - då kan jag inte hålla käften. Karln är en vandrande katastrof med en pipa i munnen. Jag är helt övertygad om att fanskapet springer runt och jävlas med oss kungsörare. Solis höll med mig om det.
     
I övrigt vet jag inte vad jag håller på med ute på planen längre. Stundtals befinner jag mig någon helt annanstans än där jag ska vara. I huvudet alltså. Jag känner hur suget försvinner för varje b-lagsmatch jag spelar. Vart det slutar vet jag inte - men jag är definitivt oroad.
      Det blir en tvådelad känsla i kroppen. Jag är överlycklig över vår framfart i division 4, där vi krossar allt som kommer i våran väg. Det känns helt jävla underbart. Samtidigt är det frustrerande att inte få ta del av festen till fullo. B-laget ger mig inte mer än små glimtar av lycka. Jag vill känna den där stora euforiska bomben som man får efter en seger med A-laget, där man själv har varit en del av kakan.
       Men hur ska det gå till? Jag duger inte just nu. Borken är fastgjuten på högerbacken - och Hirvelä verkar ha ett orubbligt förtroende hos de högsta hönsen just nu.
       Man kan inte gnälla när vi vinner och vinner och vinner - men någonstans finns det ändå utrymme för tårar av otillräcklighet.

Awesome!!!

Det är kolsvart ute. Jag tycker att jag hör brummande på håll.
     Om 45 minuter är det samling. B-lagsmatch hemma på Runevallen.
     Mmm, det blir nog skruvdobbar.

De regelbundna klicken

Jag har rutiner minsann.
     Varje "första" internetbesök på dagen ser likadant ut. Jag har en noga vald skara som jag alltid plöjer igenom rutinmässigt.
     Den ser ut så här, utan inbördes ordning:

* KBK's hemsida (Startsida)
* aftonbladet.se
* Kaggens sida
* Vampyrens sida
* 1000apor.se
* tony anderssons sida
* hotmail.com
* E1's sida
* Bläckfiskens sida
* Min egen sida
* magazin24.se


och just nu även:
* emdromelvan.aftonbladet.se

och väldigt ofta också:
* youtube.com
* google.com

Grattis världen XXI

Det är måndag - och då vet ni vad som gäller. Just det. Film-tajm.
      Vi har nu nått slutet. Det absoluta slutet. Detta är den sista filmen som jag gjort - och den kom förra sommaren. Efter den här finns det inget mer. Finito. The end.
      Sist ut är filmen om Jag-älskar-att-äta-1-kg-lasagne-mannen. Den är vacker i all sin enkelhelt. Lägg märke till låtvalen.
       ...och notera också den lilla extra slutklämmen som kommer efter filmen.
     
Det var allt för mig och mina produktioner.

Mycket nöje!

Andreas Carlsson

Jobb, Coca Cola, fotboll och Brad Pitt

Idag var det jobbar-dag. Tre stycken storys blev det. Södras match i helgen, Munktorps-damernas match i helgen, och sen den numera regelbundna - motorartikeln.
      Den här gången var det racingföraren Frederick Bylund (japp, han stavar så) som fick smaka på Rally-Jones sylvassa utfrågningar.
      Vete fan om jag inte börjar få en viss förkärlek för det här med att skriva om bilar och brum brum. Det blir lite mer utmaning. Lite mer skitigt, sådär.

...annars var dagens behållning Mats Olsson. Det är det varje dag nu under EM, men i synnerhet är det hans söndagskrönikor som gäller.

...och.
       Turkiet-Tjeckien blev en väldigt underhållande match tillslut.

...för övrigt så är jag grymt nöjd med hur jag ser ut just nu. Jag älskar mig själv för närvarande. Fan vad jag är snygg.


Magiskt och tragiskt

Igår hade jag en av mina tråkigaste kvällar på Lotus. Kanske rentav den tråkigaste.
      Jag vet inte. Kaggen påstod att jag inte gav det en chans - men det tycker jag definitivt att jag gjorde. Det var dock som att försöka väcka liv i en likvaka. Hur mycket vi än grävde och grävde så kom vi ingenstans. De spelade Samba De Janeiro - men där fanns ingen samba så långt ögat kunde nå.
      Jag gick en stund för mig själv, tog ett varv runt - och det luktade till och med ägg om stället!!! Ägg och svett. Där någonstans fick jag nog och kastade in handduken.
      Kaggen följde med, och när vi satt och väntade på skjutsen hem så gick KBK's gamla lagkapten och supermittback Silverräven förbi. Han var lagomt glad under fötterna - sådär skönt, ni vet. Jävla fin kille.

Men missförstå mig inte. Det var inte bara skit igår - det var också helt magiskt underbart.
     Uppladdningen hemma hos Bläckfisken var helt sagolik. En riktigt klassisk Riddar-uppvärmning - något vi inte haft på bra mycket länge. Vi skapar då någonting som bara vi kan göra. Vi är vi - och då är vi ostoppbara.
     Ett tag såg det mörkt ut - då Spanien gjorde 2-1 med en minut kvar. Det var dödstyst i två minuter - men sedan gick det inte att hålla tillbaka längre. Det skulle bara ut.
     Det var så vackert att se. Vi kan fortfarande, även fast vi passerat 21-strecket. Tack för det, bröder. Tack.

Em-låt 3

Snart dags för avspark igen. De svenska vikingarna mot de spanska tjurarna. Hur det går? Vi vinner med 2-0.
      Här kommer lite uppvärmning. Min favorit bland alla Em-låtarna. Norlands Gulds bidrag.



Bring it - fuckheads

Jag blev lite förbryllad när jag slog upp gårdagens Bärsingen. Den var nämligen fullproppad av nya och nygamla skribenter.
      Maria Gustavsson verkar ha en fast plats nu, med bild, nummer och mailadress och allt. John Eneroth verkar också ha en fast plats, efter att ha sommarvikarierat på tidningen några år. Sedan har min gamla "fiende" Fanny Gunnarsson kommit tillbaka - med nummer, bild och mailadress.
      Men det som gjorde mig mest förvånad var att allas våran Karl David Englund nu börjat skriva i tidningen. Ja, med hela kittet med bild, nummer och mailadress.
      Jag vet inte hur jag ska tolka detta. Är det en generationsväxling? Är det sommarskribenter?
      Är det krig?

Dagen som försvann

Jag hade så mycket jag skulle göra idag. Allting var tajmat och klart in i minsta detalj. Lysande, liksom.
     Jag kom hem halv två, och för mig är det att ha hela dagen framför sig. Då gjorde jag misstaget. Jag bestämde mig för att ta en halvtimmes powernap. Det gör jag ofta och det brukar alltid ge ett bra resultat. Jag somnade - och vaknade halv sex. Hej då dagen.
     Men det ordnar sig nog ändå. Jag är expert på att skjuta saker framför mig - att göra saker "imorgon". Därför ska jag göra dagens inplanerade saker imorgon.
     Det blir istället fussball hemma hos Jag-älskar-att-äta-1-kg-lasagne-mannen. Kan bli guld det med, med rätt ingredienser.

Ska vi inte ta en till när vi ändå är igång, som Farbror Frej brukade säga...

Det är roligt med trailers. Jag vill därför bjuda på en till - även fast filmen som trailern är gjord för hade sin premiär för ett år sedan.
      Den filmen går förresten att hyra av mig till det delikata priset av 49 riksdaler.

Trailer Sunny Beach - The movie

Tokiga fröken Jonatan

Saxat från ett jobb, fritt från tunga bördor och smärta, fritt från enformigt arbete, fritt från dåliga arbetsförhållanden, fritt från spik, kablar och målarfärg.
      All I have to do is entertain.


Fredag den 13:e

På fredagar snurrar vi på ett treveckors-schema. Antingen öppnar man, stänger man eller går mellantiden. Idag är det jag som har öppningen.
     Trött - men det känns fantastiskt bra att få sluta tidigt idag. Bara 8 kids gör att jag kanske kan gå lite tidigare ändå.
     På radion spelar de Niccokick och i min hand har jag en kopp rykande kaffe.
     Morrn, morrn. 

Congrats

Hightower har blivit pappa. Två grabbar, alltså tvillingar.
      Ett enormt stor grattis.
      Nu börjar promenaden längs en annan stig. Det kommer att höras och det kommer att kännas. Jag hoppas att du får en lycklig resa.
      Varma kramar och en stor blöt puss.

Mer guldkorn från vimmelarkivet

Jag tar denna. Även om jag är oskyldig till den här bildens framställning.



Avdelning: En snigel i ögat

Ett smakprov

Ni har väntat länge, jag vet.
    "Det där" har inte infunnit sig hos mig på samma sätt som tidigare. Men nu har knutarna lösts upp en aning.
    Varsågoda. Här får ni en liten aptitretare.

Trailer för Sälen-filmen

Väldigt kul på ett sätt

På Magazin24's förstasida:

Ett himla drag!
Bilförsäljaren i kvinnoskrud

På bild syns en person med lila klänning och peruk, rött läppstift och ett ansikte som påminner om en man vars pung jag kommer ifrån.
     Det finns väldigt mycket som är jävligt roligt med den förstasidan om man heter Björklund i efternamn.

En dag som gjord för att stanna kvar i sängen

Onsdagar är öppningsdagar.
     Alltid lika pigg tar jag mig till jobbet, alltid fem minuter försenad. Jag tänder skrivbordslampan, dumpar mina saker i värdeskåpet, och sätter på kaffebryggaren.
     Fem minuter senare sitter jag alltid vid datorn. Checking out the world. Radion är på i bakgrunden. Alltid P3 - alltid Morgonpasset. Denna morgon är det Pulp och deras fantastiska Disco 2000 som förgyller min morgon.
     Kaffet är underbart.
     The Internet domineras av gårdagens händelser. Nej, inte våran magiska vändning - utan Sveriges drömöpning i EM. Sidleds-Danne hyllas. Jag sa ju det.
      Snart är min rofyllda stund över. Vid sjusnåret knackar alltid en viss liten lintott alltid på vrån. Han är hungrig. Vill ha frukost. Jag vill inte, men måste börja jobba. 

Ingenting annat än en fantaztizk kväll...

Ja, vilken kväll. Helt makalöst - vilken kväll.
     Det började med seriefinal mot laget bakom oss - tabelltvåan Hallstahammar. I Hallstahammar.
     Man kan väl lugnt säga att det började illa. 1-0 i baken kom redan efter fem minuter, och innan första halvleken var slut så var ställningen 2-0. Just då tydde ingenting på att vi skulle komma igen. Spelet hade låst sig och vi kom aldrig till några riktigt heta avslut.
      Men att ge upp fanns inte på kartan - och med 20 minuter kvar av matchen reducerade Bot-mannen. Då visste jag att vi skulle få till en kvittering, vilket också kom genom Pakanen Sr. efter ett förstklassiskt avslut ifrån en äkta måltjuv.
      Jag var nöjd med 2-2 - men ville självfallet för allt i världen se ett ledningsmål.
      Så fick vi straff.
      Tord stegade fram - och jag var bombsäker på mål. Men icke. Målvakten gjorde en grym räddning, och 2-2 var intakt.
      Så fick vi frispark. Utanför straffområdet.
      Bot-mannen stegade fram - och jag hade inga förhoppningar om mål. Inte för att Bot-mannen är en dålig skytt, utan för att det kändes inte som ett farligt läge. 
      Jag hade fel.
      Men en underbar precision satte el capitano 3-2 - och segern var därmed i hamn. Vändningen var total. Vändningen var ett faktum. Serieledningen stråcker sig nu till ett 10 poängs försprång.
      Jag blev kvar på bänken - men hur fan kan man grina efter en sådan här match. Tack grabbar. Tack!!!
      ...och ja, Bellman. Man kan väl definitivt säga att vi körde upp korven i arslet på dem.

Sedan var det ju den där matchen som spelades kl 20.45. Sveriges EM-premiär. Den där mellan Sverige och Grekland.
     Zlatan.
     Tack för festen, alla ni gula och blåa. Ni visade att man inte behöver vara två för att dansa Nordman-dansen.

Världens 100 bästa låtar: 40-31

40  Summer of 69  -  (Bryan Adams)




39  Dark blue  -  (Jack's Mannequin)




38  Uppsnärjd i det blå  -  (Håkan Hellström)

37  Make your own kind of music  -  (Mama Cass Elliot)




36  Outcast  -  (Bad cash quartet)

35  A little's enough  -  (Angels and airwaves)


34  I hope I think I know  -  (Oasis)

33  Wish you were here  -  (Pink Floyd)




32  The Zookeeper's boy  -  (Mew)

31  Pieces  -  (Sum 41)

EM-låt 2

Här kommer en till EM-låt.
    Det är Grabbarna med Hela vägen fram.


Puh...

En jobbig men hedersam förlust.
    B-laget åkte till Köping idag för att där ta sig an ett KFF som ställde upp med halva A-laget. Hela försvarslinjen, plus ett par tre stycken till var A-lagsspelare - och med det i åtanke gjorde vi ändå en godkänd insats.
    4-1 slutade matchen, och helt opartiskt kan jag säga att det var fyra riktiga skitmål som vi släppte in. Väldigt billigt och enkelt. Samtidigt anföll vi nästintill lika mycket som KFF - utan att såklart få in bolljäveln. No strikers - no goal.
    En pissig match av Jonatan Björklund, men det har blivit många matcher nu på sistone. 75 min i måndags, 20 min i onsdags, 90 minuter i fredags och 90 minuter igår.
    ...och folk säger att jag är ung.
    Match imorgon igen - fast med A-laget. Alltså bänken. Seriefinal mot Hallstahammar. Kan bli kul. Kan bli spännande. Kan bli fruktansvärt. 

Grattis världen XX

Vi rullar vidare, och det är ducks för Bläckfisken att berätta lite om sig själv. Eller...jag berättar om Bläckfisken, rättare sagt.
      Låtvalet talar för sig själv. Så gott som.

Mycket nöje!

Pontus Blomgren

EM-låtar

Det är ju EM nu, och med det kommer EM-låtar - både officiella och inofficiella.
      Varför inte lyssna på dem?
      Först ut: Frans feat. Elias med Fotbollsfest (officiella svenska EM-låten).


Brun och hungrig

Hej mina små kycklingar. Mamma är här igen,

Idag var jag på rehab uppe i sommarstugan i Västanhed. Sol och bad. Nice.
     For sedan direkt till Munktorp för att bevaka damfotboll. Inte nice. Riktigt o-nice faktiskt. Härmed förklarar jag damfotbollen död för Jonatan Björklund. Ni får bli arga, ni får bli ledsna, ni får bli besvikna. Men nu har jag fått nog. det går itne längre.
     Annars var det trevligt hos Tord igår kväll. Fotboll och en kall är aldrig fel, förstår ni. Jag hade kunnat slippa den hemska hemåtfärden, och jag hade kunnat slippa hinken med vattnet som lillebror hällde över mig hemma, och jag hade även kunnat slippa blodblåsorna på handflatorna. Men resten var trevligt. Kameran hittades på gräsmattan bredvid ishallen, by the way.
     Imorgon är det måndag. Heja.

PS. Det är självklart Led Zeppelins låt Kashmir som du tänker på Tord.


 

En day ago

Igår var det en bra dag. En bra nationaldag.
     Det började med en hemmafajt med b-laget. Precis som i måndags så blev det stora segersiffror, efter att Skiljebo krossats med 6-2. Jumpaläraren scorade tre baljor, medan Tord stod för två och Brorsan ett.
     Jonatan Björklund var lagkapten och mittback. Fucking awesome. F-U-C-K-I-N-G awesome.
     Därefter for Riddarna in till Eskilstuna. På en gräsplätt i stadsparken slog vi oss ner - utrustade med engångsgrill, kubb och en fotboll. Där satt vi och skrattade gott åt de förfriskade studenterna som ragglade förbi. Efter ett tag kom E1 och E2 och gjorde oss sällskap. Trevligt. Efter ytterligare ett tag kom också Tord, Jumpaläraren, Stora Berg, Lilla Berg och Fru Lilla Berg förbi. En lugn och avslappnad kväll ute i den ljuva sommarbrisen.
     Dagen avslutades sedan hemma hos E1. Kortspel och lekar förgyllde den korta tillvaron, innan det var dags att åka hem och nanna.
     Det var nationaldagen, det.








Oj...

Vilken knall!!! Vilken jävla bomb!!! Vilket resultat!!!
      6-0 till Arboga Södra i derbyt mot Köping. Ja, jävlar... Undrar om Tony kommer att somna inatt. I och för sig såg han rätt trött ut i andra halvlek. Ingen ilska syntes - bara tomhet. Tror inte att han sa så mycket till laget efter matchen.
      Jotte trodde på 2500 i publiksiffra, men sanningen var att det "bara" kom 960 åskådare. Skönt att vi, Kungsör,
fortfarande är det laget som drar mest publik när det vankas derby.
     
Nu börjar annars EM.
      Jag och Stiffa drar nog till uteserveringen hos Tord för att kolla på sena matchen mellan Portugal-Turkiet. Kanske knäpper en kall, och så...
      Fan vad underbart med dessa sommarkvällar.

För en lång, lång tid sedan.

Ja, sjung om studentens lyckliga dar', var det. I onsdags såg jag Ulvesundseleverna ta studenten - och igår var det alltså min lillebrors tur.
     Stiffa sa igår " - Fan va kul att ta studenten igen. Man är ju så jävla lycklig över att skolan är slut."
     Men jag vet inte om jag var så jävla lycklig. Jag hade mest ångest. Nu var man ju tvungen att ta tag i saker och ting, istället för att vaggas runt i den trygga kokong som skolan faktatiskt var. Kanske det var därför studenten blev som den blev för mig. En dimma. Jag försökte fly det uppenbara. Fly verkligheten.
     Så här var det...

Studenten 2005

Efter en champagnefrukost hemma hos Wågenberg, där jag självfallet var tvungen att testa samtliga klasskamraters champagne, så samlades vi på torget nedanför kyrkan.

Efter en champagne-frukost hos Wågenberg, där jag självfallet var tvungen att testa samtliga klasskamraters champagne, så samlades vi på torget nedanför kyrkan. 


Med studentmössan på svaj och ett lagomt seriöst intryck satte jag ribban för denna student. Här är vi samlade - avgångsklass 02MP.




Folk i min omgivning fasade när jag närmade mig dem. "Måtte han inte komma fram till mig!!!" Men den här lilla tösen hann inte undan.




Väl i kyrkan var det hög tid att varva ner. Att andas. Dock varvade jag ner så mycket att jag nästan somnade. Bredvid mig syns Björnen Latvela och Kevva.




Här har vi kommit till det klassiska klassrummet med de fantastiska fönsterväggarna. Jag intog platsen på golvet. Vet inte varför, men det kändes rätt.




Här är hon i mitt våld igen - den lilla tösen. Men denna gång i ett mer vänskapligt sammanhang.




Tittut! "Får man fresta med ett samlag?"




Självklart var vi tvugna att föreviga denna underbara dag på ett mer professionellt plan. Här syns jag med Ekka, Stiffa och Kevva.




...men det är tröttsamt att ta bilder ibland...




...så jag vilar mig en stund på den mjuka Ekka. Till vänster har en Martin dykt upp.




"För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeenteeen..." - och den lilla pojken (fjärde från vänster) är farligt nära att tappa sitt betyg ner bland den ofantligt stora folkmassan.




Som tur är hamnade betyget bara på balkongens stenplattor.




Arne Anka och hans vapendragare Kent-Gösta firar att...ja, de firar någonting.




"Titta en pojke", säger Kent-Gösta. "Ha ha, ja...", instämmer Arne Anka.




"Vart fan är vi?", frågade Kent-Gösta. "Jag har ingen aning, men fortsätt att le för helvete", svarade Arne Anka. "Vad gör vi nu då?", undrade Kent-Gösta. "Jag vet inte. Vi måste försöka komma härifrån på något sätt.", sa Arne Anka. "Ska vi höras sen?", frågade Kent-Gösta. "Det vet du.", svarade Arne Anka.


Sveriges nationaldag

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Att göra en bläckfisk...

På tal om varrrmt...
    Idag var det Konsum-parkeringen sommaren 2007 all over again. Det är andra gången i mitt liv som detta händer.



Sjung om studentens lyckliga dar'...

Idag tog lillebror studenten. Grattis, bubbe. Alldeles för stor...
    På ett varrrmt Hässlö gymnasium, ute på den varrma flygplatsen, kom de små liven skrikandes ut. Det tjoades och tjimmades, om än inte på ett lika blött sätt som när en själv tog studenten. Nu var det rätt städat.

Det här var då...



...och det här är nu.


Boom

Vi kom överens innan matchen om att skicka en "mental hälsning" till nästa veckas motståndare - Hallstahammar. De spelade nyligen oavgjort, 2-2, mot Surahammar - ett lag vi mötte ikväll. Well, här har ni hälsningen grabbar.

KBK - Surahammar  8-0...

Trots att vi spelade blekt i första halvlek och "bara" ledde med 2-0, alltså. Men i andra var fokus på rätt ställe och offensiven på topp. 
     Återigen var jag framme och nosade vid målet - snart sitter bolljäveln!!!
     Fick spela ynka 20 minuter. Jävligt, jävligt trist - men så länge vi vinner med 8-0 så finns det inte så mycket att snacka om.
     En underbar seger. 

Game on

Snart smäller det igen.
     Hemmamatch väntar mot Surahammar, 19.00 på Runevallen, och det kan bli en knallhård uppgörelse. Eller så kan det bli något helt annat. Jag vet fan inte. Men jag kan återkomma när jag vet mer, det kan jag göra.
    
Halsen?
     Sådär. Något bättre - något likadant. Tords tips om att käka en rå lök var i alla fall inte bra. Riktigt jävla dåligt tips, faktiskt. Det blev bara oroligt.
     ...och att gurgla med saltvatten har jag också prövat - utan resultat. Det var bara äckligt.
     Får nog ta och svälja en handgranat, trots allt.

I had a dream

Inatt hade jag en av de mest realistiska drömmar jag någonsin haft.
     Jag satt och körde bil. Jag hade precis släppt av Stiffa. Men något kändes konstigt. Jag var inte ensam!
     Jag vände mig om - och där i baksätet satt han. CJ. Han hånlog mot. Jag vände mig förskräckt om, för att omedelbart känna två händer runt min hals. CJ försökte strypa mig.
     Jag insåg att det var en dröm och gjorde allt i min makt för att vakna - och jag lyckades. Trodde jag.
     Plötsligt körde jag bil igen - ensam, på en annan väg. Jag uppfattade inte då att jag drömde, när en hare skuttade ut framför bilen. Jag svängde hastigt men tänkte "Nu jävlar kör jag över min första hare!!". Haren klarade sig dock, men jag körde av vägen - i full fart mot ett område med träd. Då insåg jag igen att jag drömde och försökte därmed vakna - innan det var försent.
     Jag försvann. "Skönt, nu vaknar jag", tänkte jag mitt i det svarta. En hundradel senare vaknade jag - fortfarande kvar i bilen!!! Nu hade jag krockat och låg utslagen utanför bilen. I ögonvrån skymtade jag det värsta som kunde hända. En björnjävel attackerade mig. Jag visste fortfarande att jag drömde så jag försökte förtvivlat att vakna - och den här gången hamnade jag rätt. I min säng - där jag låg med andan i halsen och närapå nerkissade kalsonger.
      Fy fan vad jobbigt det kan vara att drömma ibland.

Help me

Jag behöver eran hjälp. Hur botar man halsont - förutom med medicin?
     Ska jag dricka ett glas bensin? Ska jag suga på en jalapêno? Ska jag omringa mig med vitlökskapslar? Ska jag svälja en handgranat?
     Tips uppskattas.

En man och hans gitarr

Så var det då den där händelsen i lördags förmiddag, mellan klockan 11.00 och 12.00.
     Stiffa hade vägrat att utföra sitt tilldelade uppdrag i Spelet, varpå ett straff utdelades av Riddarna.
     Straffet gick ut på att han skulle stå och spela gitarr och sjunga på torget i Eskilstuna i en timme - och samla in minst 100 kronor. Först tog Stiffa emot straffet med en kaxig attityd och menade att det var en tjänst än ett straff.
     Men ju närmare han kom "ögonblicket" så förändrades hans macho-inställning - och när det endast återstod fem minuter innan hans entré på torget så svettades den lilla trubaduren som en gris. Ansiktet var vitt och han pratade osammanhängade.
     Dock utförde han straffet - och det var en lättad och skuttande glad Stiffa som sedan lämnade torget en timme senare.
     Roligste kommentaren ifrån "publiken": "Här har du en femma din hemlösa trubadur."
     Så här såg det ut.





Nice

Äntligen lite sötma för b-laget.
     Seger med övertygande 6-0 mot Franke - och ett fint rull på lädret. Min fucking onda hals - för fjärde gången - gjorde att jag bara spelade 75 % av matchen. Jag gick av i halvtid och krävde sedan att få komma in sista 25 minuterna. Som mittback, dessutom. Mina gamla paradroll från juniorlaget. Fan vad bra jag var. Fan vad bra jag var!!!
     ...och fan vad kul det var. Nära målskytt var jag också - men mitt Super Mac-skott tog på en Frankespelare som antagligen kommer att halta hela sommaren.

Grattis världen XIX

Som vanligt på måndagar så kommer här en ny film. Härnäst på tur - jag.
      Låtvalet i filmen anspelar på vem jag är och hur mitt liv ser ut. Jag brukar säga att det är soundtracket till mitt liv. Lyssna själva.
      Här har ni mig. Älska - hata - tyck synd - förundra.
      Varsågoda.

Mycket nöje!

Jonatan Björklund

Välkommen

Igår kväll fick jag känslan. "Nu börjar sommaren!"
    Inte bara för att det var 1 juni - det var så mycket annat som spelade in. Grillning, en ljummen kväll, goda vänners lag, barfota-fotboll, frihet i det gröna.

    Emmorna hade hittat hem till Toker, vars altan blev samlingsplatsen denna första junikväll. Kortspel och Gris med Riddarna och Emmorna fick fördriva tiden, där det sistnämnda hade kunnat bli en fantastisk lek om Toker hade släppt till lite mer. Nu blev det bara "halvnaket"...

     Shit the same. Hej då våren.
     Sommaren har börjat.


06:55

Jaha, måndag morgon. Igen.
     Sitter och läppjar på te. Min onda hals är tillbaka. Igen.
     På Morgonpasset spelar de Champagne supernova. Dagen kunde ha börjat bra mycket sämre.

Bitvis magiskt, men mest tragiskt

Dimmiga dagar - det var bra dagar. Men vad fanns det att se klart?
Dimmiga dagar - det där var fina dagar. Men jag såg aldrig riktigt vad det var.

Vilket dåligt slut på en annars så bra kväll.
      En av våra låg nere på marken. Nedsparkad. Det IQ-befriade våldet hade slagit till igen. Jag vet inte... Nej... Allt kändes så jävla meningslöst och onödigt.

Usch, jag pratar hellre om det roliga.
      Kvällen började hemma hos Tord, och väl där var jag tvungen att slutföra mitt uppdrag i Spelet. Jag skulle skriva en porr-novell.
     Jag hade börjat lite hemma på datorn, men självklart hade jag glömt det materialet - så det var bara att börja om från scratch. Naiv som jag är så trodde jag att det bara skulle vara ett par stycken som ville höra på novellen - men boy, vad fel jag hade.
      Ryktet om min lilla dirty story hade spridit sig som löpeld och jag vet inte hur många som kom fram och frågade "Hur går det?" eller "Är det dags snart?" eller "Går det bra?" eller "Fan vad kul det kommer bli att höra?" eller "Är du färdig snart?" eller "Behöver du hjälp med inspiration?" - under tiden som jag skrev. Fan, den sistnämnda frågan kunde jag ju ha dragit nytta av!!! "Ja", skulle jag ha sagt. "JA JA JA!!!!!!! Kom med in i sovrummet och inspirera mig!!!"
      Varför gjorde jag inte det???
      Skit samma... Tillslut var jag färdig, och jag tror att det var Linus Mountain som skrek "STÄNG AV MUSIKEN!!!", varpå Tord ropade "ALLA UT PÅ GRÄSMATTAN!!!"
      ...och där stod jag. Ensam framför 1200 människor skulle jag läsa min porr-novell. Det var bara att köra på, liksom. Som present till Tord så hade jag gått på hans önskan gällande handlingen - och jag antar att den var uppskattad från de flesta. Jag tror det gick bra. He...
      Sedan for vi in till Köping och stadsfesten. Det blev inte lika kul som jag hade hoppats på. Men, men - det gick an. 
     Jag fick ju i alla fall se Martin Eliasson uppträda en stund.


RSS 2.0