Jag ska nog lyckas

Det här kommer att bli en bra vecka! Jag känner det. Det känns i hela kroppen - ända ut i fingertopparna. Det kommer att bli en fantastisk vecka.
     Jag kan inte riktigt peka på vad det är som kommer att vara så fantastiskt. Kanske är det summan av hela kardemumman? HA HA HA HA HA HA HA!!!!!

     Det är nästan ett "ta av sig alla kläderna och springa naken över ängen"-läge.

Jag känner hur en vuxenådra börjar växa inom mig. Jag börjar nämligen uppskatta ett glas vin mer och mer.
      Alltså, vin har alltid varit gott - men från början uppskattade jag mest karusellen som man fick i huvudet efter ett par glas. Numera kan jag känna att det är just smaken, och stämningen runtomkring vid ett glas vin, som är själva tjusningen. Det känns sensuellt och väldigt rogivande.
      Det finns ju delade meningar kring det här med "ett glas vin om dagen" - en del säger att det är bra, andra att det är en första stadie av alkoholism. Jag väljer att tro på det första - och avfärdar det andra som ren och skär trams.
      Inte för att jag dricker ett glas vin om dagen - men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att börja.

Kvällens träning kändes bara som skit. Det snöade, det var tungsprunget och det var dåligt rent överlag.
     Att det snöade bryr jag mig inte om - mer än att det nu kanske dröjer ännu längre tills vi kan gå på gräs på Strängen, vilket vi kanske kunde ha gjort om det varit sol och plusgrader ett par dagar till. Men just att det kändes så tungt och ofokuserat var mindre bra. Jag gick runt och surade hela träningen, av olika anledningar, och just nu känner jag bara frustration och ilska på fotbollsplanen. Kan det inte släppa snart? Det känns som att jag är miltals ifrån där jag vill vara.
     Tur då att det finns andra saker som väger upp utanför planen. 

Jag har alltid sagt att min klädstil till största del är influerad av Liam Gallagher. Allt ifrån mina hattar, scarfar, kavajer och jackor är snott ifrån honom - och inom en snar framtid kommer det att bli ännu mer.
       Liam har nämligen startat ett eget klädmärke som heter Pretty Green. Det kommer att vara allt möjligt - skor, tröjor, rockar, jeans, hattar - och från och med i sommar kommer det att finnas att köpa i butik och via nätet.
       Det kommer bli så grymt. "Jag kommer bara att sälja kläder som jag själv vill använda", säger Liam, som är ägare, grundare och designare till Pretty Green. Det första som kommer att kunna köpas är antagligen ett par boots, någon gång i juni-juli, och de kommer jag att hålla ögonen på.

Äntligen börjar svenska folket fatta det jag pratade om redan förra våren. Nämligen Grotescogängets storhet.
      Redan för ett år sedan, då Grotesco sändes på SVT, så lovordade jag Henrik Dorsin & Co som "det bästa som hänt sedan Killinggänget" - och först nu, efter succén med Tingeling i Melodifestivalen, så har svenska folket insett det.
      Tingeling är redan den mest nedladdade låten på iTunes och nästa vecka går den nog upp i topp på singellistan i Sverige. Därefter kommer en hel skiva med Grotesco, följt av en eventuell sommarturné, där sketcher blandas med musik. Sedan kommer förhoppningsvis en till säsong Grotesco.
      Henrik Dorsin och hans karaktär Pihlman i all ära, men glöm inte bort den fantastiskt roliga och underskattade Per Andersson. Ni känner säkert igen honom från Time out och Parlamentet (där han inte är lika rolig), men i Grotesco kommer han verkligen till sin rätt.

      Kolla in honom här i Melodifestivalen. Han syns inte så mycket och säger ingenting - men kolla hur han agerar som rysk musiker bakom keyboarden. Helt jävla sanslöst roligt! Jag skulle till och med vilja säga att det är det roligaste med hela sketchen.

Så här ser han ut:

Då och då försätter jag mig själv i olyckliga situationer. Som nu. Men idag tänkte jag; skulle det vara bättre om jag gav upp helt och hållet? Ser jag någonting positivt med framtiden? Ser jag positivt på mig själv om 10 år? Ser jag en ljus sommar?
      Den tankegången fick mig att inse att jag har någonting att se fram emot. Ingenting specifikt - men bara det faktum att jag är där, i framtiden, räcker mer än gott och väl.

Jag är deppig ibland, det är ingen hemlighet. Vissa väljer att hålla dessa känslor och tankar djupt inom sig, eftersom att det är en väldigt privat och naken bekännelse. Men jag mår bättre av att blotta de känslorna.
       Nu är det snart vår, och jag tror på en bra tid. Framöver. Plus att jag idag och igår fick träffa min baby igen - och sådana dagar gör att man fylls av så mycket glädje, kärlek och lycka att det räcker för en lång tid framåt.

Jag har ett gigantiskt problem att lösa på lördagkväll. Det är så gigantiskt så jag vet inte hur jag ska kunna klara av det. Det är nämligen tidernas största TV-krock.
      Mitt problem ser ut enligt följande:


* På SVT 1 är det premiär för Babben & Co kl 20.00. Det är ett program som jag normalt sett skulle kunna avstå utan några som helst problem, men på lördag heter gästerna Thomas DiLeva, Ola Salo, Mia Skäringer, Molly Sandén (!) och Per Gessle - och det är alldeles för bra och intressant för att missa.

* Samtidigt på TV 4 kl 20.00 så har Robinson premiär - och det vill jag inte heller missa. Verkligen inte! Det ska bli väldigt spännande att se hur en av de bästa reality-serierna i svenska tv-historia förvaltas i TV 4's regi.

* Robinson håller på till kl 21.25 - men kl 21.00 börjar Ugglas serie Var fan är min revy?, som är en fortsättning på hans mycket underhållande serie Var fan är mitt band? som sändes förra våren. Vill jag inte missa!

* Sedan blandar sig Kanal 5 in i leken genom att visa, det på förhand utskällda och omdiskuterade, Ballar av stål kl 21.00. Det hade premiär i måndags, vilket jag missade, så därför vill jag inte missa det nu på lördag.

* ...och så har vi TV 3, som har premiär för Jag vet vad du gjorde förra lördagen kl 21.30. Det är ett program där en deltagare hypnotiseras under en dag och ställs inför diverse dråpliga scenarion - och om jag inte är alldeles vimmelkantig och utmattad vid det laget så vill jag inte missa det heller!


Så vad ska jag göra? Känns som att det blir svårt att tajma in alla repriser...
       Mmm, det blir någonting att klura på.
      

Det är nästan så att man blir sugen på att dra fram inlinesen...





...men egentligen skulle jag verkligen behöva tvätta bilen...





...fast vem orkar göra det när man kan sitta ute i solen och skriva lite istället?





Love is in the air.

...så vill man alltid komma tillbaka.
      Som det gick att läsa i dagens tidning så kommer vår vän från Bulgarien, Djungel-George, tillbaka till Kungsör.
      Han anländer i början på april, och när det sedan blir lite varmare så kommer även resten av familjen hit, det vill säga frugan och hans två små kottar.
      Det blir nog riktigt bra för oss. Han kommer direkt från spel i andradivisionen i Bulgarien, så han är fulltränad, och är det något som vi inte har för mycket av i laget just nu så är det rutin, vilket Djungel-George har.

добре дошъл обратно, Giorgi "Why?" Kyosev.

När jag skaffade mig en iPod för lite mer än ett halvår sedan så begav jag mig ut på en musikalisk resa. Inspirerad av Per Gessle, som körde in hela sin gigantiska skivsamling i sin iPod, så ville jag göra något liknande - även om jag inte gick lika långt.
     Jag började med min skivsamling på dryga 500 skivor, och det blev många fina återbesök hos band och låtar som man lyckats glömma bort i mängden. Därefter gick jag vidare i musikarkivet. Jag riktade in mig på 60- och 70-tals-musik, och artister och band som Bob Dylan, Simon & Garfunkel, Bruce Sprngsteen, Johnny Cash och tidiga Rolling Stones. Det var en trevlig period som jag hade mycket glädje av.
     Men sedan, som så många gånger förr, blev det mycket Blink 182. Väldigt mycket.
     Nu har jag gjort det igen, gett mig ut på en musikalisk resa. Denna gång fokuserade jag på hårdrock och klassisk rock, och då främst 80-talet. Jag började med att plöja igenom allt med Metallica, AC/DC, Kiss, Iron Maiden, Mötley Crüe, Aerosmith och Black Sabbath. Sedan blev det lite Guns'n'roses, Led Zeppelin, Pink Floyd, Poison, Def Leppard, Deep purple, Alice Cooper, Judas Priest...ja, listan kan göras ännu längre.
     80-talet bjöd verkligen på fantastisk hårdrock - och det är där jag befinner mig just nu. Igår blev det Ramones för hela slanten, och jag är medveten om att det handlar mer om punk än hårdrock i det fallet - men herre min körs vad många bra låtar Ramones har som man aldrig har hört förut. Man tror att det bara är Blitzkreig bop, Sheena is a punkrocker och Beat on the brat - men om man lyssnar på Ramones lite "nyare" låtar så hittar man det ena guldkornet efter det andra. Då blir det mer rock än punk.
     Jag vet inte hur det blir framöver. Just nu njuter jag bara av klassisk gammal hårdrock. Sånt görs inte nu för tiden.

Det blev en schlagerkväll.
      Först blev det en bit mat hemma hos Familjen Carlsson, med Familjen Björklund och Paret Sundh. Därefter drog jag och Kaggen in till Påven i E-tuna för att kolla på finalen av Melodifestivalen. Jag sa ju att Malena Ernman skulle vinna! Jag tror faktiskt att låten kommer att passa väldigt bra internationellt. Det kan till och med bli jävligt bra.

      Sedan fick Kaggen och Påven för sig att de skulle ut på krogen. Själv var jag inte på humör, plus att min stränga ekonomi inte tillåter sådana nöjen. Så jag fick titta på medan de två sörplade i sig stark vätska genom Fia med hutt.
      Men innan de två skulle till att gå ut så hade vi ett långt och väldigt givande samtal. Deep talk på hög nivå. En sådan diskussion som bara riktigt nära vänner kan ha. Det är väldigt skönt att bara prata ut emellanåt, och jag är väldigt glad och tacksam över att jag har vänner som det verkligen går att prata med.
       Sedan åkte jag hem i den disiga natten - mot mörkret och alla tankar som alltid har besökstid i den sena timmen.

En till match att se fram emot imorgon - årets match än så länge - är ju Man United mot Liverpool. Det är inte bara ett möte mellan det bästa laget i ligan och det näst bästa laget i ligan - det är också hatmötet nummer 1 i England. United-Arsenal är ingenting jämför med när United spelar mot Liverpool.
     En som definitvit inte är populär hos Liverpool-supportrarna är Wayne Rooney. Dels för att han tidigare spelade för lokalkonkurrenten Everton, och dels för att han inte är blyg att vädra sin åsikt om Liverpool. Så här säger han inför lördagens drabbning:

- Jag och hela min familj har alltid varit Everton-fans och när jag växte upp lärde jag mig att hata Liverpool. Det har inte ändrats.

Snacka om kryddning.
     Nu hoppas jag bara att Canal+ tillfälligt värvar in kommentatorn Lasse Kinch från Visat, så att han kan guida oss igenom denna underbara match. Ända sedan tisdagens Champions League-omgång har jag gått och småskrattat åt hans replik angående Sporting Lissabons genomklappning mot Bayern München:

- Jamen det här är helt otroligt. Lissabon-spelarna springer ju runt som förgiftade råttor.

Idag var man inte jättemotiverad att gå upp ur sängen. Det var råkallt och jävligt ute - och jag hade två matcher att dömma på Centralvallen. Pojkar -94, KBK, Viljan och Stora Sundby. Svinkallt.
      Men jag tjänade i alla fall en slant, vilket går till att beta av skulder till Kaggen. Något som hör till det ovanliga.

      Nu vill jag lyssna på gammal hårdrock.

Så var lördagen förstörd.
      Vi torskade med 1-0 mot Hallstahammar, efter ett förbannat jävla skitmål i första halvlek. I övrigt hade de inte så mycket att komma med, och det hade väl egentligen inte vi heller, även om vi var det bättre laget större delarna av matchen. Men vi spelar för svårt, eller...ja, jag vet fan inte hur vi spelar. Inte tillräckligt bra i alla fall. Jag är inte orolig - men det är klart att vi måste hitta ett vinnande spel. Snart.
      Okej, det var många som höll med om att det var svårspelat underlag. Bollen stack iväg som en oljad gasell ibland, och det var helt enkelt svårt att tajma bollen. Visst, det var svårspelat - men det känns också lite billigt att skylla på det.
      Det var sannerligen inte planens fel att jag hela tiden var för långt ifrån min gubbe. Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag är för långt ifrån, jag slarvar i mottagningarna och jag är inte aggressiv för fem öre. Eftersom att jag lever på min aggressivitet som spelare så är detta är stort bekymmer för mig just nu.

      Jag är frustrerat medveten om att jag inte presterar tillräckligt bra för tillfället - och det gör mig både ledsen och arg. Måste fanimej ta mig själv i kragen och skärpa mig.
       Fy fan vad jag hatar att förlora!

Det finns alltid någonting att se på tv. Närsomhelst på dygnet kan man slå på burken och fastna för någonting. Tv-serier, dokumentärer, filmer, sport, musik, nyheter - det finns alltid någonting. Men här de programmen som jag för tillfället följer slaviskt:

* Victoria Silvstedt: My perfect life, TV4 tisdagar kl.22.40 - "Hon är inte så jävla blåst ändå. En riktigt buissnes-woman, det är vad hon är."

* 183 dagar, SVT 1 måndagar kl.20.00 - "Lite B, men Tuva Novotny är både vacker och grym."

* Big brother, TV400 vardagar kl.22.45 - "Säsongen 2003 var den bästa Big brother-säsongen, och det är en fröjd att återuppleva alla skumma människor som Maruska och Linda Rosing."

* Melodifestivalen - SVT 1 lördagar kl.20.00 - "Behöver inte kommenteras egentligen. Melodifestivalen är en svensk tradition."