2015
Så är vi halvvägs in i januari - 2016. Redan. Men jag måste ju få avsluta 2015 först. Här, alltså.
Det var ett jävla år. Känslomässigt sett. Mycket upp och ner. Konstigt. Som att jag inte visste riktigt någonting om någonting. Ibland. Som att jag var på väg någonstans, men stod still, och ibland färdades bakåt.
Vårterminen var jobbig i plugget. Det var tredje terminen, och terminen innan den kändes bra, bättre än den första terminen. Jag hade landat, men nu, där i den tredje terminen, så drog någon undan mattan för mig igen. Det var nog mycket på grund av kurserna, matematik och natur, som jag kände mig vilsen.
Och så tog min älskade Mormor steget vidare. Det var kanske väntat, men fullkomligt overkligt. Något som jag fasat för sedan jag var så liten - och så var den dagen där helt plötsligt. Men hur fruktansvärt jobbigt det än var så var det den värdigaste utgången. Det var inte hennes melodi att vara sängliggande sådär, rastlös som hon är. "Ligga där som en annan...".
Jag var i Budapest då, med Storebror Thomas och Brorson Erik. En trevlig resa, som jag inte kunde njuta av fullt ut. Men men. Jag fick i alla fall komma hem och önska lycka till på färden, om än några timmar försent.
Det blev sommar, och jag sa good bye till förberedelseklassen som jag jobbat med sedan något år tillbaka. Det var en utav de roligaste perioderna i mitt yrkesliv hittills, att få jobba med nyanlända barn, och kanske att jag återvänder till den formen någon gång i framtiden?
Men vilken jävla sommar det var. Fruktansvärd. Vädermässigt sett, alltså. Solen tog semester tidigt, för att aldrig återvända kändes det som. Sol och värme fick vi dock på Magaluf - jag, Lillebror, Templer och KåGe. En bra vecka. Lagom. Kanske lite för lagom, när man ser tillbaka på det - men just då kändes det fine.
Och så kom hösten...
Fjärde terminen inleddes, och allteftersom kändes det bättre igen. Det har verkligen varit "varannan termin" för mig. Så den här kommande terminen kommer väl bli grinig, I guess? Men det gick jävligt fort! Även fast den inte är slut än, faktiskt. I torsdags hade vi sista skoldagen, och nu ska vi "bara" lämna in en B-uppsats. Sedan börjar nästa termin på torsdag. Heja! Sista året.
Och vi vann ju serien! För andra gången under min 10-åriga seniorkarriär fick jag vara med och vinna division 4 - och även fast jag inte var lika delaktig som förra gången, 2008, så kändes det lika gött. Eller...ja, på något sätt kände jag att vi bara skulle vinna serien, sett till det lag vi hade. Så det var mer en känsla av lättnad. Och förra gången, 2008, var det också tudelat - eftersom vi avgjorde serien med typ fem omgångar kvar att spela. Så det var lite avslaget då, och desto mer spännande den här gången då vi avgjorde först i sista omgången. Så nu blir det division 3 igen, med ny tränare och en del nya spelare. Börjar bli äldst nu. Bara Tord, Juha och Blondie Bubble boy som är äldre. Vet inte riktigt vad jag känner inför den här säsongen, hur jag ser på mig själv och så. Men en känsla som smugit sig på är att det är "back to basics". Som de där första träningarna man gjorde 2004. Inte när det kommer till respekten, utan mer att man ville bevisa någonting. Och det känns...spännande.
Jag började ju också jobba inom förskolan igen i oktober. På min gamla arbetsplats Västergårdarna, fast på en annan avdelning. Närmare bestämt Kristallen, där jag även har min VFU. Det ha varit positivt, att få komma närmare den verksamheten som jag utbildar mig inom.
Och det blev jul, som jag längtat till, men den slarvades bort en aning tycker jag. Synd. Kanske därför jag längtar till nästa jul redan? Gillar musiken. Och färgerna. Och dofterna. Nyår var sedan för ovanlighetens skull bra, uppe i Uppsala den här gången, hos Lillebror med KåGe.
And here we are. Efter julledigheten, där det gick snabbt att zoona ut och bli ett vrak, så är vi nu tillbaka i the life as we know it. Jobb, plugg och fotboll. Men det är okej. Till och med bra. Jag behöver det, annars sjunker jag ihop som människa. Ruttnar. Om dock ändå kunde få sova lite längre om morgnarna...
2016, alltså. Hur set ditt erbjudande ut? Make me smile, please, and I will remember you good. Det låter bra, 2016 - det klingar piggt i munnen. 16 är ju mitt nummer. Det är inte 30. Snart kommer jag dessvärre få bekanta mig med det ändå, vare sig jag vill eller inte. Well, la-di-da.
