Update
Lite bättre. Lite mousserat vin, lite rödvin och nån öl senare så börjar det rycka i vänsterbenet. Jag har sagt åt Far att klockan 23.30 vill jag ha honom på köksbordet med slipsen runt pannan. Får se om han nappar på uppmaningen.
Min kväll på förhand
Så här ligger det till - det blir en extremt lugn nyårsafton för min del. Bara jag, Mor, Far och Mors bästis Ewa. Känns lugnt, på pappret åtminstone.
Det är inget medvetet val, denna lugna kväll. Jag saknat helt enkelt alternativ. Riddarna har lagt ner sin verksamhet för året och splittrats åt olika håll i Sverige och världen. Det var väl egentligen bara jag och Stiffa som var sugna på att göra nåt, men alternativen saknades och därför kör vi solo ikväll.
Jag vet inte om det bara är jag eller om det är lugnt överlag? Det känns som det. Eller också är jag inte bjuden, vilket är förståeligt.
Nåväl, jag hoppas och tror att det i alla fall inte blir sämre än nyårsafton förra året. Allt såg så bra ut på förhand, men så blev det bara skit allting. Eller, de andra Riddarna hade roligt på den där festen hemma hos m0e i Eskilstuna, och säkert också på Harrys efteråt. Men inte jag. Jag ville bara vara någon annanstans, och följdaktligen åkte jag också hem efter tolvslaget. Ja jävlar vilken skitkväll. Den måste toppas denna gång.
Alltså, i och för sig, även om det är lugnt på pappret så kan det ju faktiskt braka loss också. Resurser finns till det, allt handlar om känsla och stämning.
Men just nu förbereder jag mig för en lugn och ganska ensam kväll. Om jag ska tycka riktigt synd om mig själv så är det nästan lite tragiskt - men så långt ska jag väl inte sträcka mig. Jag har ju en toppenkväll egentligen, om man jämför med många andra stackare där ute. God mat, gott och dricka och trevligt sällskap.
Äh, vi får väl se. Jag kanske uppskattar denna lugna afton efteråt. Vi får se.
Det är inget medvetet val, denna lugna kväll. Jag saknat helt enkelt alternativ. Riddarna har lagt ner sin verksamhet för året och splittrats åt olika håll i Sverige och världen. Det var väl egentligen bara jag och Stiffa som var sugna på att göra nåt, men alternativen saknades och därför kör vi solo ikväll.
Jag vet inte om det bara är jag eller om det är lugnt överlag? Det känns som det. Eller också är jag inte bjuden, vilket är förståeligt.
Nåväl, jag hoppas och tror att det i alla fall inte blir sämre än nyårsafton förra året. Allt såg så bra ut på förhand, men så blev det bara skit allting. Eller, de andra Riddarna hade roligt på den där festen hemma hos m0e i Eskilstuna, och säkert också på Harrys efteråt. Men inte jag. Jag ville bara vara någon annanstans, och följdaktligen åkte jag också hem efter tolvslaget. Ja jävlar vilken skitkväll. Den måste toppas denna gång.
Alltså, i och för sig, även om det är lugnt på pappret så kan det ju faktiskt braka loss också. Resurser finns till det, allt handlar om känsla och stämning.
Men just nu förbereder jag mig för en lugn och ganska ensam kväll. Om jag ska tycka riktigt synd om mig själv så är det nästan lite tragiskt - men så långt ska jag väl inte sträcka mig. Jag har ju en toppenkväll egentligen, om man jämför med många andra stackare där ute. God mat, gott och dricka och trevligt sällskap.
Äh, vi får väl se. Jag kanske uppskattar denna lugna afton efteråt. Vi får se.
Årets sista dag
Så var det nyårsafton. Dagen då man sätter upp mål och löften för det kommande året. Och det är väl okej, när det handlar om "småsaker" som att äta mindre onyttigt, motionera mera eller klassikern att sluta röka. Men när det börjar handla om större saker så är det inga nyårslöften längre, snarare drömmar eller förhoppningar.
Jag läser min årskrönika från förra året - och jävlar vad bra skrivet! Jag väntar några dagar till med min årskrönika för 2010. Behöver fundera lite till.
Annars har jag inga direkta löften inför 2011. Bara att sluta snusa. Däremot hoppas jag. Jag hoppas att när jag tittar tillbaka på 2011 så kommer jag att kunna säga att det var året då allting hände. Jag vet, it's a big one, men det är oundvikligt att inte känna så. Det nästan bara måste bli så, mer eller mindre.
Jag läser min årskrönika från förra året - och jävlar vad bra skrivet! Jag väntar några dagar till med min årskrönika för 2010. Behöver fundera lite till.
Annars har jag inga direkta löften inför 2011. Bara att sluta snusa. Däremot hoppas jag. Jag hoppas att när jag tittar tillbaka på 2011 så kommer jag att kunna säga att det var året då allting hände. Jag vet, it's a big one, men det är oundvikligt att inte känna så. Det nästan bara måste bli så, mer eller mindre.
Kvällens vaggvisa
Revansch
Blev en kväll på Harrys igår igen - och om juldagen var en katastrof så var gårdagen en fullträff. Väldigt roligt och vädigt balanserat.
Jag, Stiffa, Lillebror, Vampyren och Påven samlades först som vanligt på Södra Bangårdsgatan 10, där vi drog roliga gamla fylleminnen och körde musiktävling på Spotify.
På Harrys var det hårdrockskväll, så det var ganska bra ös. Och ville man bita av med lite dunkadunka emellanåt kunde man gå in till Magnus Hedman som DJ:ade inne i "VIP-hörnan". Smockat, roligt och fartfyllt. Mmm det var en bra kväll det.
Jag, Stiffa, Lillebror, Vampyren och Påven samlades först som vanligt på Södra Bangårdsgatan 10, där vi drog roliga gamla fylleminnen och körde musiktävling på Spotify.
På Harrys var det hårdrockskväll, så det var ganska bra ös. Och ville man bita av med lite dunkadunka emellanåt kunde man gå in till Magnus Hedman som DJ:ade inne i "VIP-hörnan". Smockat, roligt och fartfyllt. Mmm det var en bra kväll det.
Någon att fira
Dagen före nyårsafton, årets näst sista dag, har så länge jag kan minnas varit Stiffas födelsedag. Så även i år.
Därför säger jag STORT grattis till my brother from another mother på hans 24-årsdag. Välkommen in i klubben.
Mitt 2010, del 7
Vi måste rusa vidare på mitt år i bilder, för året är ju snart slut. Nu kör vi det sista från sommaren.
En liten sammanslutning nere vid klubbis för lite pizza och poker. Stora Berg och Juha.
Och Stiffa åkte ut först vill jag minnas.
Brorsan gamblar inte.
Jag var också där.
Golf i Kvicksund. Stiffa är känd för att slå långt och snett.
Påven ser alltid ut att ha ett rackartyg i bakfickan.
Men Stiffa är mest besvärad över allting nu för tiden.
Påven har en bra sving och slår oftast väldigt bra.
Jag har en mer egen sving som är väldigt oberäknelig. Den kan bli bra men också väldigt väldigt dåligt. Ser ni hur jag har svingat klubban och försöker lokalisera vart bollen tog vägen?
Men tillslut fick jag iväg den lilla jäveln, och av bilden att dömma så var det ett riktigt kanonslag.
Sommarkväll hemma hos Påven...
...som hade med sig en kompis hem från Kosovo.
Jag och Stiffa hade en beef om någonting som vi alltid brukar ha, och det glömmer vi alltid bort efter ett par minuter. Såna är vi.
Det känns som att det var sommaren det. Nu återstår bara lite stuff från hösten, sen är mitt år i bilder klart.
En liten sammanslutning nere vid klubbis för lite pizza och poker. Stora Berg och Juha.
Och Stiffa åkte ut först vill jag minnas.
Brorsan gamblar inte.
Jag var också där.
Golf i Kvicksund. Stiffa är känd för att slå långt och snett.
Påven ser alltid ut att ha ett rackartyg i bakfickan.
Men Stiffa är mest besvärad över allting nu för tiden.
Påven har en bra sving och slår oftast väldigt bra.
Jag har en mer egen sving som är väldigt oberäknelig. Den kan bli bra men också väldigt väldigt dåligt. Ser ni hur jag har svingat klubban och försöker lokalisera vart bollen tog vägen?
Men tillslut fick jag iväg den lilla jäveln, och av bilden att dömma så var det ett riktigt kanonslag.
Sommarkväll hemma hos Påven...
...som hade med sig en kompis hem från Kosovo.
Jag och Stiffa hade en beef om någonting som vi alltid brukar ha, och det glömmer vi alltid bort efter ett par minuter. Såna är vi.
Det känns som att det var sommaren det. Nu återstår bara lite stuff från hösten, sen är mitt år i bilder klart.
Säg det, jag vet
"Jag vet hur fånigt det låter, men jag vet att du gråter.
Och fast jag vet att du är bäst, så är du den som tvivlar mest.
Ditt hjärta behöver inte tröst, det behöver bli sams med din inre röst.
Känsla och förnuft är inte alltid detsamma, fråga dom som inte vill vara ensamma.
Du har en bild av någonting du inte riktigt kan se, men det får dig att le.
För nåt finns där och väntar, och det blir klarare ju mer du längtar.
Glöm allt jag sa som jag inte menade, de rätta orden är ändå försenade.
När jag trodde att jag var säker på dig, blev du plötsligt alldeles för fin för mig.
Du kanske hittar någon bättre sen, och om vi ses igen låtsas inte om att jag var din vän.
Jag vet att jag aldrig tog den där chansen, och jag vet att jag aldrig fick den där dansen.
Våra stjärnor ställde sig aldrig på rad, och nu vill du vända blad.
Men kom hem, innan du åker, och säg som det är. Säg att det är ingen idé det här.
Säg att vi aldrig hade någonting, så jag vet att jag inte slarvade bort allting.
Säg att det bara är någonting vi hittat på. Säg det, så att jag kan låta dig gå."
Och fast jag vet att du är bäst, så är du den som tvivlar mest.
Ditt hjärta behöver inte tröst, det behöver bli sams med din inre röst.
Känsla och förnuft är inte alltid detsamma, fråga dom som inte vill vara ensamma.
Du har en bild av någonting du inte riktigt kan se, men det får dig att le.
För nåt finns där och väntar, och det blir klarare ju mer du längtar.
Glöm allt jag sa som jag inte menade, de rätta orden är ändå försenade.
När jag trodde att jag var säker på dig, blev du plötsligt alldeles för fin för mig.
Du kanske hittar någon bättre sen, och om vi ses igen låtsas inte om att jag var din vän.
Jag vet att jag aldrig tog den där chansen, och jag vet att jag aldrig fick den där dansen.
Våra stjärnor ställde sig aldrig på rad, och nu vill du vända blad.
Men kom hem, innan du åker, och säg som det är. Säg att det är ingen idé det här.
Säg att vi aldrig hade någonting, så jag vet att jag inte slarvade bort allting.
Säg att det bara är någonting vi hittat på. Säg det, så att jag kan låta dig gå."
Årets låt 2010
Att Håkan Hellström gjorde årets låt var för mig självklart, eftersom att han också gjorde årets bästa album. Frågan var bara vilken låt på 2 steg från paradise som var bäst?
Jag skulle ju kunna ha satt fem låtar från skivan på topp-5-listan över årets låtar, men det hade ju inte varit så roligt, så det fick bli en segrare.
Först var jag inne på Shelly, som var den första låten jag fastnade för när skivan kom. Sedan började jag älska Det dom aldrig nämner väldigt mycket, samtidigt som avslutande gospeln Du är snart där alltid fanns med där som en kandidat. Men efter ett par genomlyssningar så var valet ganska enkelt egentligen.
Första gången jag hörde River en vacker dröm var på Youtube ett par dagar efter Håkans jubileumsspelning på Way out west. Som extranummer körde han en låt som handlade om hans 10 år som artist - och redan i introt kände jag att det skulle bli någonting alldeles magiskt.
Dock påstod Håkan att låten endast skulle spelas där och då och aldrig mer, vilket var coolt i sig men samtidigt en förlust. Låten var helt enkelt för bra, och det var också det som fick Håkan att ändra sig. River en vacker dröm släpptes sedan som första singel och var redan innan släppet en Håkan-klassiker. Det går inte att värja sig emot denna låt. Det var den bästa som kom år 2010.
Jag skulle ju kunna ha satt fem låtar från skivan på topp-5-listan över årets låtar, men det hade ju inte varit så roligt, så det fick bli en segrare.
Först var jag inne på Shelly, som var den första låten jag fastnade för när skivan kom. Sedan började jag älska Det dom aldrig nämner väldigt mycket, samtidigt som avslutande gospeln Du är snart där alltid fanns med där som en kandidat. Men efter ett par genomlyssningar så var valet ganska enkelt egentligen.
Första gången jag hörde River en vacker dröm var på Youtube ett par dagar efter Håkans jubileumsspelning på Way out west. Som extranummer körde han en låt som handlade om hans 10 år som artist - och redan i introt kände jag att det skulle bli någonting alldeles magiskt.
Dock påstod Håkan att låten endast skulle spelas där och då och aldrig mer, vilket var coolt i sig men samtidigt en förlust. Låten var helt enkelt för bra, och det var också det som fick Håkan att ändra sig. River en vacker dröm släpptes sedan som första singel och var redan innan släppet en Håkan-klassiker. Det går inte att värja sig emot denna låt. Det var den bästa som kom år 2010.
Mitt 2010, del 6
Vi fortsätter på mitt 2010 i bilder, och sommaren har inte tagit slut än. Efter Berghamn blev det som så att jag och Stiffa följde med våra föräldrar på deras husvagnssemester i Trosa.
Grillmaestro.
Gaphalsarna.
Typisk husvagnsfrukost.
Hela ligan på strande. Titta så blek Stiffa är.
Bill & Bull på golfbanan.
Jag med, och jag vill minnas att det gick alldeles förtjusande dåligt för mig på denna runda.
Därefter var semestern över. och vi for på träningsläger med fotbollslaget till Stora Sundby. Jag bodde i en stuga med Stiffa, Källe, Emil och Filip. Fin stuga, men världens minsta tv.
Matsalen, Adam, Stiffa, RaPa och Bruce.
Förutom flera träningspass hade vi även en uppskattad liten fem-kamp...
...där min stuga hade vunnit om jag inte sjabblat bort allting i slutet.
Nog om det nu.
Kvällens vaggvisa
Mild dag
Underbara, lediga, ångestfria dag! Blev en sväng till E-tuna med Vampyren och Stiffa för lite mellandagsrea-handel, med betoning på lite. De röda lapparna lyste som strålkastere i ögonen, och vanligtvis brukar jag bli lurad och kunna dunka iväg antalet tusenlappar under rean - men icke denna gång. Jag sa nej till mig själv.
Men ett par inomhusskor unnade jag mig, samt Bob Hanssons bok Vips så blev det liv. Två mycket goda investeringar, speciellt Bob Hansson.
En lunch på Papas tapas hanns med också, och lite annat. Nu väntar en film- och game-kväll hemma hos Stiffa.
Men ett par inomhusskor unnade jag mig, samt Bob Hanssons bok Vips så blev det liv. Två mycket goda investeringar, speciellt Bob Hansson.
En lunch på Papas tapas hanns med också, och lite annat. Nu väntar en film- och game-kväll hemma hos Stiffa.
Årets låtar - Plats nr.2
Annika Norlin följde upp sin debut med Säkert! med ännu ett finfint hantverk. Hon är verkligen en helt otrolig låtskrivare.
Denna låt är skivans starkaste och finaste - och årets näst bästa låt.
Denna låt är skivans starkaste och finaste - och årets näst bästa låt.
Hej då julen
Jag har gått och varit bekymrad och ångestdrabbad hela dagen - men nu har jag bestämt mig för att avfärda juldagen med en in i helvetes hård klackspark. Det får vara så nu, jag kan inte ändra på det. Gjort är gjort och kommer aldrig igen - det lovar jag!
Jag pratar om Harrys. Alla hade jätteroligt, medan jag var jättetrött. Ni vet så där trött som man kan bli ibland, så där trött då man bara måste vila ögonen en stund. Måste ha fått sömnmedel i min drink, elller nåt.
Nåväl, sammanstrålningen hemma hos Påven innan var rolig. Jag, Vampyren och Stiffa åkte dit tidigt och spelade bort några timmar med Mario Cart på Wii. Sedan stövlade Studenten in, och då åkte det där satans helvetes Förfestspelet fram. Det spelet ska jag kasta nu. Det blir inget bra med det inblandat. Det är som gjort för att bli katastrof.
Siste man in var lägenhetsägaren själv, Påven, och då var gänget äntligen samlat. Trevligt var det. Ända fram till Harrys då. Därifrån vill jag inget minnas.
Idag har det varit födelsedagsfirande för Brorson Erik som fyller 15 år. Det blev fullt hus med Storebror Thomas, Brorson Erik, Eriks farmor Marianne, Lillebror och hans Ida, Miriam och hennes son Elias, Brorsdotter Freja, samt Miriams föräldrar från Schweiz.
Nu räcker det med julmat för min del. Nu klarar jag mig ett år.
Jag pratar om Harrys. Alla hade jätteroligt, medan jag var jättetrött. Ni vet så där trött som man kan bli ibland, så där trött då man bara måste vila ögonen en stund. Måste ha fått sömnmedel i min drink, elller nåt.
Nåväl, sammanstrålningen hemma hos Påven innan var rolig. Jag, Vampyren och Stiffa åkte dit tidigt och spelade bort några timmar med Mario Cart på Wii. Sedan stövlade Studenten in, och då åkte det där satans helvetes Förfestspelet fram. Det spelet ska jag kasta nu. Det blir inget bra med det inblandat. Det är som gjort för att bli katastrof.
Siste man in var lägenhetsägaren själv, Påven, och då var gänget äntligen samlat. Trevligt var det. Ända fram till Harrys då. Därifrån vill jag inget minnas.
Idag har det varit födelsedagsfirande för Brorson Erik som fyller 15 år. Det blev fullt hus med Storebror Thomas, Brorson Erik, Eriks farmor Marianne, Lillebror och hans Ida, Miriam och hennes son Elias, Brorsdotter Freja, samt Miriams föräldrar från Schweiz.
Nu räcker det med julmat för min del. Nu klarar jag mig ett år.
Det var det igen
Vilken lång julafton det blev. Inte förrän halv elva började vi dela ut julklapparna. Jag vet inte vad det var som drog ut på tiden, om det var glöggen efter Kalle Anka, eller julmaten, eller julklappasleken, eller fikat, för annars brukar vi vara färdiga med julklapparna vid nio-snåret typ. Men vi tog det lilla lugna, och det var trevligt.
Och fina små klappar fick jag också. Life dofta gott, Håkan Hellströms PS.Lycka till ikväll, Robert Gustafssons självbiografi, ett redigerarprogram och ett par tröjor. Men ingen femte säsong av MacGyver, i alla fall inte till en början. Det är lite löjligt, men jag satt faktiskt där och låtsaslog samtidigt som jag inombords var lite besviken över att inte ha fått MacGyver. Jag kände mig som 10 år igen. Men - så kom Lillebror in med en julklapp som glömts bort i röran. Till mig. Jag försäkte sansa mig och inte slita bort pappret, men det blev nåt av ett mellanting, och jorå, visst var det MacGyver. Julen var räddad.
Idag då. Ja, idag blir det rajtan tajtan. Riddarna är åter samlade, sånär som på Mr.Tequila som just nu är nere i Perth hos storasyster Fröken Blomberg, och vem vet hur det ska sluta? Det ska i alla fall bli riktigt roligt. Först ska vi samlas hos Påven, för att sedan eventuellt dra vidare till Steve innan Harrys. Jag tror på en kanonkväll.
Och fina små klappar fick jag också. Life dofta gott, Håkan Hellströms PS.Lycka till ikväll, Robert Gustafssons självbiografi, ett redigerarprogram och ett par tröjor. Men ingen femte säsong av MacGyver, i alla fall inte till en början. Det är lite löjligt, men jag satt faktiskt där och låtsaslog samtidigt som jag inombords var lite besviken över att inte ha fått MacGyver. Jag kände mig som 10 år igen. Men - så kom Lillebror in med en julklapp som glömts bort i röran. Till mig. Jag försäkte sansa mig och inte slita bort pappret, men det blev nåt av ett mellanting, och jorå, visst var det MacGyver. Julen var räddad.
Idag då. Ja, idag blir det rajtan tajtan. Riddarna är åter samlade, sånär som på Mr.Tequila som just nu är nere i Perth hos storasyster Fröken Blomberg, och vem vet hur det ska sluta? Det ska i alla fall bli riktigt roligt. Först ska vi samlas hos Påven, för att sedan eventuellt dra vidare till Steve innan Harrys. Jag tror på en kanonkväll.
God jul
Jag vet en person som satt som mål att få fler julklappar än sin 6-åriga systerdotter, och således köpt x antal julklappar till sig själv och adresserat dem från "Tomten".
Den känslan är mig förbi. Den tillfredsställelsen man får av att drunkna i en herrans massa julklappar. Jag bryr mig verkligen inte. Visst skulle det vara kul att få någon bok och kanske någon "dofta gott"-flaska, och strumpor och kalsonger är ju alltid bra att ha, men överlag har jag förlorat glädjen över en massa julklappar. Dock ska julklapparna finnas där, under granen, och delas ut - som en symbolisk handling. Så har det alltid varit, och så ska det alltid vara. Punkt.
Nåväl, jag kan erkänna att det finns någonting som jag verkligen hoppas finns där under granen, någonting jag verkligen vill ha - nämligen femte säsongen av MacGyver. Jag har fått en säsong varje jul de senaste 4 åren, och det vore ju fan om jag inte kunde få ihop till alla 7 säsonger. Men vi får väl se.
Annars går den lilla lunken som vanligt. Det blev en lugn och god och mysig julfrukost med skinka och gröt (dock inte tillsammans), och då kändes det verkligen som julafton. Sedan följer någon lugn timme, innan en lite småstressig känsla infinner sig ju närmare klockan drar sig mot Kalle Ankas jul och de inkommande gästerna. Samma visa varje år. Men det hör ju liksom till. Det blir ju ändå alltid kanonfint tillslut.
Men hörrni - jag vill ta tillfälle i akt och passa på att önska alla nära och kära, såväl hemma i Sverige som ute i stora vida världen, en riktigt god jul. Nej, en alldeles underbar jul. Så är det.
Den känslan är mig förbi. Den tillfredsställelsen man får av att drunkna i en herrans massa julklappar. Jag bryr mig verkligen inte. Visst skulle det vara kul att få någon bok och kanske någon "dofta gott"-flaska, och strumpor och kalsonger är ju alltid bra att ha, men överlag har jag förlorat glädjen över en massa julklappar. Dock ska julklapparna finnas där, under granen, och delas ut - som en symbolisk handling. Så har det alltid varit, och så ska det alltid vara. Punkt.
Nåväl, jag kan erkänna att det finns någonting som jag verkligen hoppas finns där under granen, någonting jag verkligen vill ha - nämligen femte säsongen av MacGyver. Jag har fått en säsong varje jul de senaste 4 åren, och det vore ju fan om jag inte kunde få ihop till alla 7 säsonger. Men vi får väl se.
Annars går den lilla lunken som vanligt. Det blev en lugn och god och mysig julfrukost med skinka och gröt (dock inte tillsammans), och då kändes det verkligen som julafton. Sedan följer någon lugn timme, innan en lite småstressig känsla infinner sig ju närmare klockan drar sig mot Kalle Ankas jul och de inkommande gästerna. Samma visa varje år. Men det hör ju liksom till. Det blir ju ändå alltid kanonfint tillslut.
Men hörrni - jag vill ta tillfälle i akt och passa på att önska alla nära och kära, såväl hemma i Sverige som ute i stora vida världen, en riktigt god jul. Nej, en alldeles underbar jul. Så är det.
24 december
Jag brukar vanligtvis köra John Lennons Happy x-mas (war is over), som tveklöst är världens bästa jullåt, dagen till ära - men i år känner jag för att slänga in en låt som varit mig kär sedan jag var liten valp. För vem älskade inte jullåtarna i Ensam hemma?
Uppesittarkväll
Just nu känns det som nissarnas julklappsverkstad här hemma. Mor håller på med julmaten, Far håller på med julbingon, och jag slår in mina julklappar. Det kan bli en lång kväll, som det brukar bli dagen innan julafton.
Och herregud vad folk det var på stan och i affärerna i Eskilstuna. Jag fick lite småpanik. Fast ändå inte. Eftersom jag i stort sett var klar med julklapparna, det var bara småklappar till julklappsleken kvar att inhandla, så kunde jag lugnt och fint fisgå mitt i bland alla stressade medmänniskor. Så skönt att slippa den där sista stressen och ångesten kring julklappar, i år var jag för en gång skull ute i god tid.
Nu tänkte jag fortsätta njuta av...ja, av allt.
Och herregud vad folk det var på stan och i affärerna i Eskilstuna. Jag fick lite småpanik. Fast ändå inte. Eftersom jag i stort sett var klar med julklapparna, det var bara småklappar till julklappsleken kvar att inhandla, så kunde jag lugnt och fint fisgå mitt i bland alla stressade medmänniskor. Så skönt att slippa den där sista stressen och ångesten kring julklappar, i år var jag för en gång skull ute i god tid.
Nu tänkte jag fortsätta njuta av...ja, av allt.
Färdigjobbad
Steg upp strax efter klockan 5. Gjorde i ordning mig. Satte mig i bilen. Svinkallt ute. Åkte och öppnade på dagis. Inga barn kom. Satt ensam inne i lekrummet på en liten barnstol med en kaffe i handen och stirrade i tomma intet någon timme. Lyssnade på radio. Fick ett barn. Och 2 år senare sitter jag nu här.
Men nu är jag färdigjobbad! Nu väntar julen och ett par veckors ledighet. Så gott!
Igår kväll träffade jag Vampyren, som är hemma över julen, och idag ska jag, han och Stiffa åka in till Eskilstuna för att finslipa det sista, så att säga.
Ja herregud, den här förmiddagen har varit så lång så ni anar inte. Tveklöst den längsta i världshistorien. Jag ljuger inte om jag säger att visaren endast flyttade sig framåt var tredje minut. Men - nu är jag ledig!
Men nu är jag färdigjobbad! Nu väntar julen och ett par veckors ledighet. Så gott!
Igår kväll träffade jag Vampyren, som är hemma över julen, och idag ska jag, han och Stiffa åka in till Eskilstuna för att finslipa det sista, så att säga.
Ja herregud, den här förmiddagen har varit så lång så ni anar inte. Tveklöst den längsta i världshistorien. Jag ljuger inte om jag säger att visaren endast flyttade sig framåt var tredje minut. Men - nu är jag ledig!
22 december
Det är första gången på många år som jag kommer ihåg att det är min namnsdag idag. Jag förväntar mig att alla andra gör det också. Hittills är det bara Lillebror, hur nu det gick till?
Jag är en förespråkare för namnsdagar och att de ska uppmärksammas. Det är ett långt år och man behöver uppmuntran då och då. Det är Jonatans dag idag (och nån jävla Natanel, vem nu det är?) och det ska jag hyllas för.
Men jag begär inte mycket. Presenter...ja, jo, visst - men släng iväg en innerlig grattis-hälsning, det räcker. Gör det. Var inte småsinta. Hylla mig värdigt. Gör det, så ska jag lägga det på minnet.
Jag kommer att stå vid vattentornet mellan 17.00-18.00 för att ta emot gratulationer. Ses där!
Jag är en förespråkare för namnsdagar och att de ska uppmärksammas. Det är ett långt år och man behöver uppmuntran då och då. Det är Jonatans dag idag (och nån jävla Natanel, vem nu det är?) och det ska jag hyllas för.
Men jag begär inte mycket. Presenter...ja, jo, visst - men släng iväg en innerlig grattis-hälsning, det räcker. Gör det. Var inte småsinta. Hylla mig värdigt. Gör det, så ska jag lägga det på minnet.
Jag kommer att stå vid vattentornet mellan 17.00-18.00 för att ta emot gratulationer. Ses där!
Betyg på tv-hösten
Mycket summering så här års, och det känns självklart för mig att gå igenom höstens/vinterns tv-tablå. Eller rättare sagt min tv-tablå under hösten/vintern.
Jag kommer att beröra både program som jag följt och program jag sett men sedan slutat titta på. En del har jag säkert skrivit om tidigare, men skit i det. Här är det:
Paradise hotel - En mycket bra omgång som jag följde slaviskt, både på tv och på webben där man fick mycket bonus-grejer, som typ Cimons topp-10-deltagare genom tiderna, Alex Schulmans talk-show efter varje parcermoni och sedan lite annat godis. Paradise var grymt och Alex Schulman var ännu grymmare.
Bonde söker fru - Nej. Ingen bra omgång. Bara dugligt om man satt vi matbordet och åt samtidigt som det stod på lite sådär i bakgrunden. Mycket blekt.
Hellenius hörna - Sådär. Ganska ojämn nivå på sketcherna, och hurvida programmet var intressant eller ej berodde enbart på vilka gäster som var. En besvikelse.
Så mycket bättre - Höstens stora succé. Jag älskade det och vill ha mer mer mer!!! Ett måste under hösten.
Våra vänners liv - En av mina favorit-serier, som tog slut nu i måndags på ett alldeles förnämligt sätt. Så underbart fin serie som jag kunde, eller ville, relatera till väldigt mycket. Ska mycket till om det blir en fortsättning, men jag hoppas verkligen. Jag är med i Facebook-gruppen som uppmanar om en säsong 2.
Idol - Nej. Känns inte relevant längre. Gör om eller lägg ner.
Skavlan - Har bara följt ibland, beroende på vilka gäster det varit. Men Skavlan är Skavlan, det vill säga mysigt och alltid intressant.
På spåret - Vill se det men lyckas aldrig pricka in det.
Dansbandskampen - Nej nej nej.
Grotesco - Ett avsnitt kvar och Grotesco är mitt absoluta favoritprogram just nu. Jag har stora problem med att beskriva hur briljant och roligt jag tycker att det är. Säsong 2 är minst lika bra som säsong 1, och det är bara ytterligare ett bevis på Grotescogängets storhet.
Robins - Ganska bra. Roliga sketcher och inslag, men halvtaskiga intervjuer. Har potential att bli något stort, även fast det är sjätte säsongen.
The Event - Inte samma supersuccé som Lost, men fortfarande spännande och sevärt. Började bra för att sedan dippa en aning, men har kommit tillbaka starkt.
Jag kommer att beröra både program som jag följt och program jag sett men sedan slutat titta på. En del har jag säkert skrivit om tidigare, men skit i det. Här är det:
Paradise hotel - En mycket bra omgång som jag följde slaviskt, både på tv och på webben där man fick mycket bonus-grejer, som typ Cimons topp-10-deltagare genom tiderna, Alex Schulmans talk-show efter varje parcermoni och sedan lite annat godis. Paradise var grymt och Alex Schulman var ännu grymmare.
Bonde söker fru - Nej. Ingen bra omgång. Bara dugligt om man satt vi matbordet och åt samtidigt som det stod på lite sådär i bakgrunden. Mycket blekt.
Hellenius hörna - Sådär. Ganska ojämn nivå på sketcherna, och hurvida programmet var intressant eller ej berodde enbart på vilka gäster som var. En besvikelse.
Så mycket bättre - Höstens stora succé. Jag älskade det och vill ha mer mer mer!!! Ett måste under hösten.
Våra vänners liv - En av mina favorit-serier, som tog slut nu i måndags på ett alldeles förnämligt sätt. Så underbart fin serie som jag kunde, eller ville, relatera till väldigt mycket. Ska mycket till om det blir en fortsättning, men jag hoppas verkligen. Jag är med i Facebook-gruppen som uppmanar om en säsong 2.
Idol - Nej. Känns inte relevant längre. Gör om eller lägg ner.
Skavlan - Har bara följt ibland, beroende på vilka gäster det varit. Men Skavlan är Skavlan, det vill säga mysigt och alltid intressant.
På spåret - Vill se det men lyckas aldrig pricka in det.
Dansbandskampen - Nej nej nej.
Grotesco - Ett avsnitt kvar och Grotesco är mitt absoluta favoritprogram just nu. Jag har stora problem med att beskriva hur briljant och roligt jag tycker att det är. Säsong 2 är minst lika bra som säsong 1, och det är bara ytterligare ett bevis på Grotescogängets storhet.
Robins - Ganska bra. Roliga sketcher och inslag, men halvtaskiga intervjuer. Har potential att bli något stort, även fast det är sjätte säsongen.
The Event - Inte samma supersuccé som Lost, men fortfarande spännande och sevärt. Började bra för att sedan dippa en aning, men har kommit tillbaka starkt.
Årets låtar - Plats nr.3
Varför Grotesco är roligast i världen just nu
Ensam i fikarummet
Det finns något ganska jobbigt och besvärande över att sitta ensam i fikarummet på rasten. När alla intervjuer i ICA-kuriren är lästa, liksom alla Bob Hansson-sidor i alla Leva-tidningar, och när alla tidningar överhuvudtaget är sönderbläddrade i desperat sökande efter någonting, bara någonting, vad som helst, att fästa ögonen på.
Att sova är inte att tänka på, för då kan man, om det kommer in någon fikasugen, ställas inför dilemmat "ska jag vakna och vara social eller fortsätta sova?". Och skulle jag somna skulle jag dessutom ha enorma problem med att "komma in i matchen" igen när rasten är slut.
Sedan har jag inte den fräsigaste mobiltelefonen, så att surfa på nätet är inget alternativ. Dock går det ju att ringa - men vem ringer man, och varför? Vad ska man kallprata om i en halvtimme? Dyrt är det också.
Så man sitter där, ensam. Efter dryga 10 minuter har också kaffet tagit slut, om man inte uppskattar det knappt ljummet, vilket jag inte gör. Så man sitter där, och utanför dörren och på andra sidan väggarna hörs barnskrik, barnskratt och barngråt emellanåt. Man reagerar instinktivt vid skrik och gråt, men kan ingenting göra. Man är ju på rast. Ensam.
Tystnaden är ibland väldigt välbehövlig och rofylld - men ibland blir man bara så...rastlös.
Fast, jo. Det finns ju vissa saker man kan göra. Skriva en liten text om hur det är att sitta ensam på rast, till exempel.
Att sova är inte att tänka på, för då kan man, om det kommer in någon fikasugen, ställas inför dilemmat "ska jag vakna och vara social eller fortsätta sova?". Och skulle jag somna skulle jag dessutom ha enorma problem med att "komma in i matchen" igen när rasten är slut.
Sedan har jag inte den fräsigaste mobiltelefonen, så att surfa på nätet är inget alternativ. Dock går det ju att ringa - men vem ringer man, och varför? Vad ska man kallprata om i en halvtimme? Dyrt är det också.
Så man sitter där, ensam. Efter dryga 10 minuter har också kaffet tagit slut, om man inte uppskattar det knappt ljummet, vilket jag inte gör. Så man sitter där, och utanför dörren och på andra sidan väggarna hörs barnskrik, barnskratt och barngråt emellanåt. Man reagerar instinktivt vid skrik och gråt, men kan ingenting göra. Man är ju på rast. Ensam.
Tystnaden är ibland väldigt välbehövlig och rofylld - men ibland blir man bara så...rastlös.
Fast, jo. Det finns ju vissa saker man kan göra. Skriva en liten text om hur det är att sitta ensam på rast, till exempel.
Saker börjar falla på sin plats
Någon att fira
Den 21 december 1977 - detta på många sätt ljuvliga årtionde - föddes ett litet gossebarn. Han kom att bli min storebror, och idag säger vi därför grattis till Storebror som fyller 33 år.
Men det är mycket märkligt, jag tycker att han varit 33 i snart fem år nu. Han blir aldrig äldre verkar det som. Lyllo han!
Stort grattis till dig brorsan. Jag älskar dig.
Men det är mycket märkligt, jag tycker att han varit 33 i snart fem år nu. Han blir aldrig äldre verkar det som. Lyllo han!
Stort grattis till dig brorsan. Jag älskar dig.
Mitt 2010, del 5
Direkt efter Peace & love åkte jag upp till min idyll i Ångermanland - sommarstugan i Berghamn - tillsammans med Storebror Thomas, Brorson Erik, Miriam och Brorsdotter Freja. En alldeles underbar sommarvecka.
Berghamn. Stugan till höger är Storebror Thomas, som han totalrustat från ett ruckel till ett ståtligt hus. Invändigt är det mesta färdigt, nu återstår det att fixa med trädgård och veranda. Till vänster uppe på berget ligger Far och hans syskons stuga.
Här, närmare bestämt.
Husen ligger jävla fint med utsikt över viken. Bakom bergen och trädtopparna ligger Bottenhavet.
Jag älskar grusvägar. Det känns så gammalt och äkta, på nåt sätt. Lite Alla vi barn i Bullerbyn-känsla. Denna leder ner till hamnen.
Så fint, så fint, så fint.
Fiskebyn sett från båtbryggan.
En plats att falla för.
Eller?
Lilla söta fröken Freja.
Jag skulle behöva vara här oftare.
Jag och Brorson spexar lite.
Och lite till...
...medan Storebror jobbar.
Jag längtar redan nu till sommaren.
Yes indeed.
En fika uppe på berget...
...med Eva Faste, Farbror Rolf, Lasse och Solvei.
Och min sommar var inte slut här. Den fortsätter i bilder inom kort.
Berghamn. Stugan till höger är Storebror Thomas, som han totalrustat från ett ruckel till ett ståtligt hus. Invändigt är det mesta färdigt, nu återstår det att fixa med trädgård och veranda. Till vänster uppe på berget ligger Far och hans syskons stuga.
Här, närmare bestämt.
Husen ligger jävla fint med utsikt över viken. Bakom bergen och trädtopparna ligger Bottenhavet.
Jag älskar grusvägar. Det känns så gammalt och äkta, på nåt sätt. Lite Alla vi barn i Bullerbyn-känsla. Denna leder ner till hamnen.
Så fint, så fint, så fint.
Fiskebyn sett från båtbryggan.
En plats att falla för.
Eller?
Lilla söta fröken Freja.
Jag skulle behöva vara här oftare.
Jag och Brorson spexar lite.
Och lite till...
...medan Storebror jobbar.
Jag längtar redan nu till sommaren.
Yes indeed.
En fika uppe på berget...
...med Eva Faste, Farbror Rolf, Lasse och Solvei.
Och min sommar var inte slut här. Den fortsätter i bilder inom kort.
Vill ta tillvara på denna tid
Vi är nu i början av slutet på julen. Den ultimata julveckan, med julafton som mål. Jag tänker njuta.
Jag vet inte när julen börjar egentligen, men för mig så börjar den sakta men säkert på luciadagen - för att sedan toksluta på juldagen. Annandagen känns överflödig, och nyårsafton är någonting helt annat än jul. Men nu, den här sista veckan, så är det jul i sin allra renaste form. Jag tänker njuta.
Det kommer förhoppningsvis vara hyffsat lugnt på dagis, jobbar fram till och med den 23:e, och dessförinnan har jag inte så mycket att stå i. Så gott som alla julklappar är köpta, sånär som på de klappar vi ska ha i julklappsleken, men det brukar inte vara så svårt att fixa dem. Jag ser fram emot en behaglig vecka.
Vampyren kommer också hem ifrån Norge, liksom Studenten från Uppsala, så på juldagen blir det en fin återsamling av Riddarna, där Harrys hägrar på kvällskvisten.
Jag ska verkligen försöka att njuta.
Jag vet inte när julen börjar egentligen, men för mig så börjar den sakta men säkert på luciadagen - för att sedan toksluta på juldagen. Annandagen känns överflödig, och nyårsafton är någonting helt annat än jul. Men nu, den här sista veckan, så är det jul i sin allra renaste form. Jag tänker njuta.
Det kommer förhoppningsvis vara hyffsat lugnt på dagis, jobbar fram till och med den 23:e, och dessförinnan har jag inte så mycket att stå i. Så gott som alla julklappar är köpta, sånär som på de klappar vi ska ha i julklappsleken, men det brukar inte vara så svårt att fixa dem. Jag ser fram emot en behaglig vecka.
Vampyren kommer också hem ifrån Norge, liksom Studenten från Uppsala, så på juldagen blir det en fin återsamling av Riddarna, där Harrys hägrar på kvällskvisten.
Jag ska verkligen försöka att njuta.
Årets låtar - Plats nr.4
Okej, Johnossi hamnade alltså på plats i listan över årets bästa låtar med sin dunderhit What's the point. De släppte pop/rock-dängan tidigt i år, och sedan ekade den konstant under våren och sommaren i såväl mina högtalare som på radion. Nu lyssnar jag inte så mycket på den, men den håller fortfarande och är en riktigt bra låt som jag föll för direkt när de spelade den för första gången på P3 Guld-galan för snart ett år sedan.
Japp, plats nummer 4 då? Det är faktiskt Good Charlotte, lite oväntat, med sin smått episka Right where I belong. Jag lyssnar väl inte överdrivet mycket på Good Charlotte, men ibland är deras lättsmälta låtar ganska behagliga att vila öronen på. Detta är dock inte lättsmält - detta är vacker, mjuk och skön överkörning.
Japp, plats nummer 4 då? Det är faktiskt Good Charlotte, lite oväntat, med sin smått episka Right where I belong. Jag lyssnar väl inte överdrivet mycket på Good Charlotte, men ibland är deras lättsmälta låtar ganska behagliga att vila öronen på. Detta är dock inte lättsmält - detta är vacker, mjuk och skön överkörning.
Nu är det jul igen
Vi har en tradition som säger att Far ska göra köttbullarna varje jul. Vet inte varför, men det har alltid varit så och då ska det vara så enligt min mening.
Ikväll var det så dags för Fars köttbullerullande, och det går till ungefär så här:
När smeten är klar så kommer själva kärnan i tillagningen - nämligen rullningen från köttfärss till köttbullar.
Det är en konstnärsgöra, för köttbullarna får ju varken bli för små eller för stora. Det är ingenting man bara kan göra med vänsterhanden, det krävs år och år av träning för att bemästra det konststycket.
När första satsen är klar så kan man begrunda den en stund för att kolla om det är några köttbullar som behöver justeras. Man måste vara lite perfektionist när det handlar om jul-köttbullar.
Sedan kommer ett lite knivigt moment i tillagningen, då de rullade köttbullarna ska förflyttas från skärbrädan till stekpannan. Här är det finkänslighet som gäller.
Det kan bli lite grisigt sådär i början. Köttbullar som fastnar i pannan, och så, men det kan man lösa genom att dra sin favoritsvordomsramsa "HELVETES FÖRBANNADE JÄVLA SKIT!!!".
Tids nog blir det ändå kalasbra, och man får ett gäng goda köttbullar lagom till julbordet. Testa hemma, vettja!
Ikväll var det så dags för Fars köttbullerullande, och det går till ungefär så här:
När smeten är klar så kommer själva kärnan i tillagningen - nämligen rullningen från köttfärss till köttbullar.
Det är en konstnärsgöra, för köttbullarna får ju varken bli för små eller för stora. Det är ingenting man bara kan göra med vänsterhanden, det krävs år och år av träning för att bemästra det konststycket.
När första satsen är klar så kan man begrunda den en stund för att kolla om det är några köttbullar som behöver justeras. Man måste vara lite perfektionist när det handlar om jul-köttbullar.
Sedan kommer ett lite knivigt moment i tillagningen, då de rullade köttbullarna ska förflyttas från skärbrädan till stekpannan. Här är det finkänslighet som gäller.
Det kan bli lite grisigt sådär i början. Köttbullar som fastnar i pannan, och så, men det kan man lösa genom att dra sin favoritsvordomsramsa "HELVETES FÖRBANNADE JÄVLA SKIT!!!".
Tids nog blir det ändå kalasbra, och man får ett gäng goda köttbullar lagom till julbordet. Testa hemma, vettja!
Heja Sverige!
Hanboll är roligt att titta på när Sverige spelar, såväl herrar som damer. Extra roligt är det att kolla på när det går bra för Sverige, och det har det ju verkligen gjort för de svenska damerna i handbolls-EM. Skräll på skräll på skräll har de slagit till med - och nu snart, om nån timme, spelar de EM-final mot Norge. Jävlar i min lilla låda vad roligt. Så här roligt har det inte varit att titta på handboll sedan Bengan Boys tid.
Norge är ju ett erkänt bra lag, men Sverige har ju som sagt skrällt genom hela turneringen, och man slog ju faktiskt Norge tidigare i turneringen. Så det känns öppet. Hoppas bara att jag inte får fel och att det rinner iväg med bollar i början för Norge. Då blir det inte så roligt. Då kan det till och med bli som så att jag stänger av.
Norge är ju ett erkänt bra lag, men Sverige har ju som sagt skrällt genom hela turneringen, och man slog ju faktiskt Norge tidigare i turneringen. Så det känns öppet. Hoppas bara att jag inte får fel och att det rinner iväg med bollar i början för Norge. Då blir det inte så roligt. Då kan det till och med bli som så att jag stänger av.
Lördag
Hade en bitvis väldigt rolig kväll i Eskilstuna igår hemma hos Påven. Fast trots att Förfestspelet var en rolig idé så sabbade den kvällen ändå en aning.
Men ett karaokeframträdande på Dannes bar hanns med i alla fall, innan orken trött runt tolv-snåret och vi bestämde oss för att bege oss hem från Nybron.
Ja, herregud, man är inte 20 år längre. Det är verkligen sant. Eller också var det den långa julhandeln under dagen med Stiffa som tog på krafterna. Att äta mat är också bra, har jag hört.
Fast Förfestspelet var roligt. Efter ett par rundor på Stripp baren så såg det ut så här.
Och en stund senare hade det ändrats lite och såg ut så här.
Men ett karaokeframträdande på Dannes bar hanns med i alla fall, innan orken trött runt tolv-snåret och vi bestämde oss för att bege oss hem från Nybron.
Ja, herregud, man är inte 20 år längre. Det är verkligen sant. Eller också var det den långa julhandeln under dagen med Stiffa som tog på krafterna. Att äta mat är också bra, har jag hört.
Fast Förfestspelet var roligt. Efter ett par rundor på Stripp baren så såg det ut så här.
Och en stund senare hade det ändrats lite och såg ut så här.
Årets låtar - Plats nr.5
Hög tid att summera musikåret 2010. När jag tänkt efter och tänkt tillbaka för att kolla vad som kommit i musikväg under året så gick det att konstatera att det varit ett mindre skitår. Jag hade kanske inga problem att skrapa ihop en topp-5-lista, men mycket mer än så var det inte. Det har mest varit Lady Gaga, Manboy och andra radio-hits och kommeriella låtar. Ingenting sådär "på riktigt".
Nåväl, vem behehöver nya låtar när man kan lyssna på gamla? Jag har i alla fall utsett de fem bästa låtarna 2010 enligt min mening.
Här är plats nr.5
Nåväl, vem behehöver nya låtar när man kan lyssna på gamla? Jag har i alla fall utsett de fem bästa låtarna 2010 enligt min mening.
Här är plats nr.5
Nedräkning
Alex Schulman kommer snart att släppa sin nya bok, och det är någonting som får mig att studsa lite okontrollerat upp och ner i soffan. Jag väntar och längtar så in-i-helvete. Jag tror...nej, jag är övertygad, om att den kommer att vara briljant. För det är oftast som så med Alex Schulman nu för tiden - det han gör, det är briljant.
Ordet "briljant" måste man vara försiktig med. Det är lätt att det slentriananvänds och kastat iväg lite slött och omotiverat, och på så sätt tappar det i värde. När nåt är briljant, ja då är det fanimej kusligt bra, så där bra som man själv skulle vilja göra någonting. Detta ord får inte missbrukas, men jan jag tror att Alex Schulman kommer att leverera något av det grövsta.
Jag tänker på titeln. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. När jag läste det första gången så kunde jag inte riktigt bestämma mig om jag gillade det eller inte. Men jag tror att jag tycker att det är briljant.
Ordet "briljant" måste man vara försiktig med. Det är lätt att det slentriananvänds och kastat iväg lite slött och omotiverat, och på så sätt tappar det i värde. När nåt är briljant, ja då är det fanimej kusligt bra, så där bra som man själv skulle vilja göra någonting. Detta ord får inte missbrukas, men jan jag tror att Alex Schulman kommer att leverera något av det grövsta.
Jag tänker på titeln. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. När jag läste det första gången så kunde jag inte riktigt bestämma mig om jag gillade det eller inte. Men jag tror att jag tycker att det är briljant.
Mitt 2010, del 4
Vi rusar vidare på mitt 2010 i bilder - och efter midsommarafton var det juli, och i juli åkte vi till Borlänge och Peace & love - jag, Stiffa, Carro och Melissa-tjejen.
Allt började med en mycket stillsam frukost i trädgården hemma hos Melissa-tjejens föräldrar.
Därefter inhandlades proviant...
..och snart förbyttes kaffe mot mjöd. Jag och Stiffa hade som plan att vara alldeles på pickalurven när vi kom fram till Borlänge, men det höll inte så länge den planen.
Någonstans längs vägen tog vi en "hopp-bild". Oklart varför.
Framme och uppackade.
På Di Leva första kvällen.
Stiffas bästa kompis, sköningen Steffo. En riktigt jävla asfull snubbe som levde rövare i husvagnen.
En helt vanlig kväll på Peace & love.
På väg och käka, med Loke och Bruce.
Jag och Melissa-tjejen som lurar skönt inför kvällens bravader...
Medan Lillebror härjar oförskämt bredvid.
En mycket sen efterfest några kvarter ifrån våran vagn. Bra kväll.
Jag och min bästa kompis, vad han nu hette. Men en sköning var han, han också. Lite smått labil, dock.
Våran softa uteterass.
Min osofta solstol.
På Lokes och Bruces trånga trädgård.
Ett efterlängtat dopp efter flera dagar utan dusch.
Är det sista kvällen, månne?
Jag är nöjd med min "Sluta ta bilder nu!"-look.
Lagbild.
Det sista som hände i musik-väg...
Jay-Z, största scenen, lördag midnatt.
Allt började med en mycket stillsam frukost i trädgården hemma hos Melissa-tjejens föräldrar.
Därefter inhandlades proviant...
..och snart förbyttes kaffe mot mjöd. Jag och Stiffa hade som plan att vara alldeles på pickalurven när vi kom fram till Borlänge, men det höll inte så länge den planen.
Någonstans längs vägen tog vi en "hopp-bild". Oklart varför.
Framme och uppackade.
På Di Leva första kvällen.
Stiffas bästa kompis, sköningen Steffo. En riktigt jävla asfull snubbe som levde rövare i husvagnen.
En helt vanlig kväll på Peace & love.
På väg och käka, med Loke och Bruce.
Jag och Melissa-tjejen som lurar skönt inför kvällens bravader...
Medan Lillebror härjar oförskämt bredvid.
En mycket sen efterfest några kvarter ifrån våran vagn. Bra kväll.
Jag och min bästa kompis, vad han nu hette. Men en sköning var han, han också. Lite smått labil, dock.
Våran softa uteterass.
Min osofta solstol.
På Lokes och Bruces trånga trädgård.
Ett efterlängtat dopp efter flera dagar utan dusch.
Är det sista kvällen, månne?
Jag är nöjd med min "Sluta ta bilder nu!"-look.
Lagbild.
Det sista som hände i musik-väg...
Jay-Z, största scenen, lördag midnatt.
Tillbaka
Äntligen. Igår gick det ju fö fa'an inte att logga in på den här satans siten.
Nåväl, nu är jag färdigjobbad för den här veckan, och det är underbart. Idag har det varit sköna fredag. Fredagar är alltid den bästa arbetsdagen, inte bara för att det är den sista arbetsdagen på veckan, utan för att det verkliigen är den bästa arbetsdagen på veckan, vilket kanske hänger ihop lite med att det är den sista arbetsdagen på veckan. Fredagar är sköna, i alla fall.
Nu väntar all and nothing.
Träffade Stiffa i kyrkan igår, förresten. Inte av en slump, men ändå lite oväntat. Han var där med småbarnsavdelningen Marängen för den årliga julkrubbsvandringen som kyrkan anordnar, och jag var där med mina kids från Björkliden.
Han såg lite stel ut. Men så var det ju också länge sedan han var "ute på banan", som vi säger i dagis-svängen, och så här små barn är väl inte riktigt hans melodi, numera. Han vill ju hålla på och vara lärare för äldre barn, vilket han säkerligen kommer att göra en dag.
Men det var ändå roligt att se honom in action, även fast det inte var så mycket action. Hans små 2-3-åringar tydde sig inte direkt till honom, och hans hiskeliga skägg var väl inte sådär jättemycket till hans fördel. Jag hade också blivit rädd om en rödskäggig gubbe hukat sig ner mot mig.
Det var bara en parantes.
Nu ska jag åka upp till Mormor och Morfar och fika en sväng, men jag är snart tillbaka igen. Okej?
Nåväl, nu är jag färdigjobbad för den här veckan, och det är underbart. Idag har det varit sköna fredag. Fredagar är alltid den bästa arbetsdagen, inte bara för att det är den sista arbetsdagen på veckan, utan för att det verkliigen är den bästa arbetsdagen på veckan, vilket kanske hänger ihop lite med att det är den sista arbetsdagen på veckan. Fredagar är sköna, i alla fall.
Nu väntar all and nothing.
Träffade Stiffa i kyrkan igår, förresten. Inte av en slump, men ändå lite oväntat. Han var där med småbarnsavdelningen Marängen för den årliga julkrubbsvandringen som kyrkan anordnar, och jag var där med mina kids från Björkliden.
Han såg lite stel ut. Men så var det ju också länge sedan han var "ute på banan", som vi säger i dagis-svängen, och så här små barn är väl inte riktigt hans melodi, numera. Han vill ju hålla på och vara lärare för äldre barn, vilket han säkerligen kommer att göra en dag.
Men det var ändå roligt att se honom in action, även fast det inte var så mycket action. Hans små 2-3-åringar tydde sig inte direkt till honom, och hans hiskeliga skägg var väl inte sådär jättemycket till hans fördel. Jag hade också blivit rädd om en rödskäggig gubbe hukat sig ner mot mig.
Det var bara en parantes.
Nu ska jag åka upp till Mormor och Morfar och fika en sväng, men jag är snart tillbaka igen. Okej?
Kvällens vaggvisa
Uggla skulle vara så mycket bra
Enligt en undersökning på aftonbladet.se så ligger Björn Skifs i topp om tittarna får välja vilka som ska vara med i nästa omgång av Så mycket bättre - och det förstår jag. Jag skulle, som sagt, också vilja ha med honom om jag fick välja ut ett nytt gäng artister.
Annars var Thåström, Jocke Berg och Lars Winnerbäck populära - samt Håkan Hellström, givetvis - och jag kan hålla med om att det onekligen skulle vara intressant att se Thåström i ett sånt här ryggdunks-sammanhang. Och även skygge Winnerbäck, för den delen. Dock tror jag inte att de där två tjurskallarna skulle klara av allt smicker och rövslickeri - fast å andra sidan, vem har sagt att det måste vara så? Det kan ju inte finnas direktiv att "ni måste vara snälla mot varandra i programmet?". Äh, det skulle i alla fall vara intressant att se herrarna Winnerbäck och Thåström i Så mycket bättre.
En annan populär artist var Magnus Uggla - och självklart, han hade jag ju glömt bort! Det skulle vara en given succé med Uggla i programmet. Han skulle härja runt och leva rövare, samtidigt som han har blivit äldre och mindre retsam, och han skulle nog kunna tänka sig att fälla goda kommentarer om sina artistkollegor i programmet. Plus att han sitter på en riktigt låtskatt. Ja herregud, med Uggla i Så mycket bättre så vore det en kassaskåpssäker succé på förhand.
Annars var Thåström, Jocke Berg och Lars Winnerbäck populära - samt Håkan Hellström, givetvis - och jag kan hålla med om att det onekligen skulle vara intressant att se Thåström i ett sånt här ryggdunks-sammanhang. Och även skygge Winnerbäck, för den delen. Dock tror jag inte att de där två tjurskallarna skulle klara av allt smicker och rövslickeri - fast å andra sidan, vem har sagt att det måste vara så? Det kan ju inte finnas direktiv att "ni måste vara snälla mot varandra i programmet?". Äh, det skulle i alla fall vara intressant att se herrarna Winnerbäck och Thåström i Så mycket bättre.
En annan populär artist var Magnus Uggla - och självklart, han hade jag ju glömt bort! Det skulle vara en given succé med Uggla i programmet. Han skulle härja runt och leva rövare, samtidigt som han har blivit äldre och mindre retsam, och han skulle nog kunna tänka sig att fälla goda kommentarer om sina artistkollegor i programmet. Plus att han sitter på en riktigt låtskatt. Ja herregud, med Uggla i Så mycket bättre så vore det en kassaskåpssäker succé på förhand.
Blandat
Mitt liv är väldigt ospännande nu. Inte för att det var mer sexigt förut, men det hände åtminstone lite grejer. Nu är det jobb varje, nån fotbollsträning här och där - och no more. Trots det trivs jag.
Visst händer det att jag gäspar till på jobbet, och visst sneglar jag på klockan ibland - men i det stora hela trivs jag. Mer än på länge. Lite underligt, faktiskt. Jag skulle kunna ha tidernas tristess-fest inombords. Men den känslan vill inte infinna sig, tack och lov.
Ikväll är det annars sista fotbollsträningen innan jul. Visst, det är ett spinning-pass imorgon också, men sista fotbolls-fotbollsträningen är ikväll. Får se hur det går, jag har faktiskt fortfarande känningar av lårkakan i fredagens match. Helt jävla otroligt egentligen.
Och sedan kom jag på att jag handlat färdigt alla julklappar. Vad fan ska jag nu göra fram till jul förutom att shoppa?
Visst händer det att jag gäspar till på jobbet, och visst sneglar jag på klockan ibland - men i det stora hela trivs jag. Mer än på länge. Lite underligt, faktiskt. Jag skulle kunna ha tidernas tristess-fest inombords. Men den känslan vill inte infinna sig, tack och lov.
Ikväll är det annars sista fotbollsträningen innan jul. Visst, det är ett spinning-pass imorgon också, men sista fotbolls-fotbollsträningen är ikväll. Får se hur det går, jag har faktiskt fortfarande känningar av lårkakan i fredagens match. Helt jävla otroligt egentligen.
Och sedan kom jag på att jag handlat färdigt alla julklappar. Vad fan ska jag nu göra fram till jul förutom att shoppa?
Kvällens vaggvisa
God natt
Nu är jag tillbaka, men jag vet inte varför. Jag har liksom ingenting att säga just nu.
Eller jo - BD-soppa blev det! Det är typ soppa med köttfärss och potatis. Vet inte varför, eller om, det heter BD-soppa, men i vår familj har vi alltid kallat det så.
Jag skulle också kunna säga hur ofantligt jävla glad jag är för att Alex Schulman börjat blogga igen. Jag visste ju att det skulle hända nån gång, men det kändes som att det var evigheter sedan han la ner sin pappa-blogg. Men det var det ju inte. Nåväl, jag är glad för hans tilltag. Han ska blogga, punkt. Denna blogg han kör nu går ut på att han sätter betyg, plus, på saker och ting i världen och hans vardag. Plus lite annat lull lull. Mycket underhållande.
Eller jo - BD-soppa blev det! Det är typ soppa med köttfärss och potatis. Vet inte varför, eller om, det heter BD-soppa, men i vår familj har vi alltid kallat det så.
Jag skulle också kunna säga hur ofantligt jävla glad jag är för att Alex Schulman börjat blogga igen. Jag visste ju att det skulle hända nån gång, men det kändes som att det var evigheter sedan han la ner sin pappa-blogg. Men det var det ju inte. Nåväl, jag är glad för hans tilltag. Han ska blogga, punkt. Denna blogg han kör nu går ut på att han sätter betyg, plus, på saker och ting i världen och hans vardag. Plus lite annat lull lull. Mycket underhållande.
Möööh...
Tisdagar är ett jävla sätt att spendera sitt liv på. Så känns det idag, i alla fall. Jag är mör-mörare-mörast. Fast så känns det nästan efter varje arbetsdag. Jag är nog inte gjord för att jobba, det är det jag alltid sagt.
Fast med lite mat i magen kanske det känns bättre. Och sömn. Imorgon blir det en klockan 5-uppstigning igen, då jag öppnar, och det känns sä här på förhand suveränt. Av alla arbetsdagar så älskar jag öppningsdagar. Det blir en so
Vänta lite, jag ska bara äta..
Fast med lite mat i magen kanske det känns bättre. Och sömn. Imorgon blir det en klockan 5-uppstigning igen, då jag öppnar, och det känns sä här på förhand suveränt. Av alla arbetsdagar så älskar jag öppningsdagar. Det blir en so
Vänta lite, jag ska bara äta..
Kvällens vaggvisa
Lusse lelle, lusse lelle...
...elva nätter före jul.
Mmm, elva dagar kvar till julafton. Lucia, med andra ord. Det blev en lång dag för mig, då jag öppnade klockan 6 och jobbade till eftermiddagen, för att sedan åka hem en kort sväng och sedan tillbaka till barnens luciatåg för föräldrarna. Alltid lika roligt att se barnens chockerande miner när alla mammor och pappor och mor- och far-föräldrar står där. En del blir stumma, en del blir glada, en del börjar grina och en del bryr sig inte det minsta. Sött.
Därefter vankades en julmiddag på dagiset med personalen, följt av den numera klassiska "julklappsleken" som idag är ett stående inslag i de flesta hemmen i Sverige. Det började bra, då jag satt med många fina klappar efter första rundan. Men när det var dags för tjuveri-rundan så gick det sämre och jag blev bestulen på näst intill allting. Det enda jag fick behålla var en påse skumtomtar. Sådär roligt.
Men jag var glad ändå. Mycket trevlig kväll var det. Jag skulle önskat att den var lite blötare och rivigare, utan att för den skullen vara en fyllefest, men det blev ändå väldigt trevligt. Det är ju en dag imorgon också.
Mmm, elva dagar kvar till julafton. Lucia, med andra ord. Det blev en lång dag för mig, då jag öppnade klockan 6 och jobbade till eftermiddagen, för att sedan åka hem en kort sväng och sedan tillbaka till barnens luciatåg för föräldrarna. Alltid lika roligt att se barnens chockerande miner när alla mammor och pappor och mor- och far-föräldrar står där. En del blir stumma, en del blir glada, en del börjar grina och en del bryr sig inte det minsta. Sött.
Därefter vankades en julmiddag på dagiset med personalen, följt av den numera klassiska "julklappsleken" som idag är ett stående inslag i de flesta hemmen i Sverige. Det började bra, då jag satt med många fina klappar efter första rundan. Men när det var dags för tjuveri-rundan så gick det sämre och jag blev bestulen på näst intill allting. Det enda jag fick behålla var en påse skumtomtar. Sådär roligt.
Men jag var glad ändå. Mycket trevlig kväll var det. Jag skulle önskat att den var lite blötare och rivigare, utan att för den skullen vara en fyllefest, men det blev ändå väldigt trevligt. Det är ju en dag imorgon också.
Mitt 2010, del 3
Vi fortsätter med mitt 2010 i bilder.
Till juni var jag hemma i Sverige igen efter Australien-trippen, och det var skönt att vara hemma igen lagom till sommaren.
Midsommarafton blev en härlig dag på alla sätt och vis.
Vi spenderade dagen vid Morfar och Mormors sommarstuga uppe i Västanhed som vi gör varje år.
Ett härligt dopp i Hedströmmen. Här springer jag ut...
Här är jag på väg under vattnet...
Här är jag på väg tillbaka...
Här är jag färdig.
Midsommarmaten, alltid lika god.
Jag och Mormor.
Lillebror poserar som vanligt.
På kvällen var vi hemma hos Snygg-Johan för en väldigt trevlig kväll. Men detta är nog dagen efter midsommarafton, då vi först var hemma hos Snygg-Johan igen på förfest, sedan på Qwarn, och sedan hemma hos Snygg-Johan igen för efterfest.
Lilla Berg, Ödlan och linslusen Stora Berg, som alltid ska stajla...
Tacka vet jag Ödlan som är van att modella.
Här var inte Stiffa riktigt med.
Här försöker sig Stiffa på den svåra konstformen "humor".
Här har Stiffa tröttnat.
Men sen blev Stiffa pigg igen, medan andra gick åt det motsatta hållet.
Jävlar vad pigg Stiffa var, medan andra gick åt det motsatta hållet.
Elin och pojken utan ansikte.
Jag och den gode Smedberg.
Maria Häggkvist och jag med ett öga.
Jag, Stiffa, Maria och Sara Andersson sent på natten eller tidigt på morgonen, på väg hem från festligheterna.
Och resten av sommaren kommer inom kort.
Till juni var jag hemma i Sverige igen efter Australien-trippen, och det var skönt att vara hemma igen lagom till sommaren.
Midsommarafton blev en härlig dag på alla sätt och vis.
Vi spenderade dagen vid Morfar och Mormors sommarstuga uppe i Västanhed som vi gör varje år.
Ett härligt dopp i Hedströmmen. Här springer jag ut...
Här är jag på väg under vattnet...
Här är jag på väg tillbaka...
Här är jag färdig.
Midsommarmaten, alltid lika god.
Jag och Mormor.
Lillebror poserar som vanligt.
På kvällen var vi hemma hos Snygg-Johan för en väldigt trevlig kväll. Men detta är nog dagen efter midsommarafton, då vi först var hemma hos Snygg-Johan igen på förfest, sedan på Qwarn, och sedan hemma hos Snygg-Johan igen för efterfest.
Lilla Berg, Ödlan och linslusen Stora Berg, som alltid ska stajla...
Tacka vet jag Ödlan som är van att modella.
Här var inte Stiffa riktigt med.
Här försöker sig Stiffa på den svåra konstformen "humor".
Här har Stiffa tröttnat.
Men sen blev Stiffa pigg igen, medan andra gick åt det motsatta hållet.
Jävlar vad pigg Stiffa var, medan andra gick åt det motsatta hållet.
Elin och pojken utan ansikte.
Jag och den gode Smedberg.
Maria Häggkvist och jag med ett öga.
Jag, Stiffa, Maria och Sara Andersson sent på natten eller tidigt på morgonen, på väg hem från festligheterna.
Och resten av sommaren kommer inom kort.
Kvällens vaggvisa
Om: Så mycket bättre...och Idol
Så var Så mycket bättre slut för den här gången, och det sista programmet blev också det sämsta. Det blev lite för mycket tillbakablickar och duetterna hanns inte repas in tillräckligt bra, vilket kanske är förståeligt. Men det blev ändå en värdig avslutning på detta fina program som förgyllt mina lördagskvällar under hösten.
Duetterna igår var som sagt inte så mycket att hurra för, men Di Leva och Lasse Berghagen fick i alla fall till någonting fint med Di Levas Vad är frihet.
Nu får programmet vila - men det kommer ju tillbaka, enligt TV4. Bra det. Jag hoppas verkligen att man får till ett minst lika bra gäng artister igen, men helst ett ännu bättre gäng. Om jag får välja några jag skulle vilja se i nästa omgång av Så mycket bättre så skulle det bli Anders Glenmark, Håkan Hellström, Annika Norlin, Eva Dahlgren, Jerry Williams, Ebbot Lundberg och antingen Björn Skifs eller Caroline Af Ugglas. Vilket jävla gäng! Det skulle nog bli grejer det. Tänk att få höra Håkan Hellström köra Glenmarks Hon har blommor i sitt hår på sitt sätt, eller höra Eva Dahlgren ta sig an Annika Norlins Vi kommer att dö samtidigt, eller varför inte Jerry Williams med Caroline af Ugglas Snälla snälla. Men jag är glad om nån av dem kommer med i programmet.
...och sedan var det Idol-finalen Skönt att det är över. Det som började så bra med den bästa audition-turnén på länge, och sedan blev det den sömnigaste final-serien...ja, kanske någonsin? Det fanns ju för fan ingenting som stack ut eller lockade eller var någonting över huvud taget. Det var ju Olle, och han var ändå inte klockren.
Nej, jag kunde inte bry mig mindre om vem som skulle vinna mellan Jay eller Minnah. Det kvittade stenhårt. Fast jag trodde att Minnah skulle vinna, inte för att hon var bättre, men för att det uppenbarligen fanns en jävla massa människor som röstade på henne eftersom att hon helt oförklarligt kunde gå hela vägen till final.
Och vinnarlåten var ingen höjdare. Ganska mild och medioker. Nej, Idol som program känns passé.
Duetterna igår var som sagt inte så mycket att hurra för, men Di Leva och Lasse Berghagen fick i alla fall till någonting fint med Di Levas Vad är frihet.
Nu får programmet vila - men det kommer ju tillbaka, enligt TV4. Bra det. Jag hoppas verkligen att man får till ett minst lika bra gäng artister igen, men helst ett ännu bättre gäng. Om jag får välja några jag skulle vilja se i nästa omgång av Så mycket bättre så skulle det bli Anders Glenmark, Håkan Hellström, Annika Norlin, Eva Dahlgren, Jerry Williams, Ebbot Lundberg och antingen Björn Skifs eller Caroline Af Ugglas. Vilket jävla gäng! Det skulle nog bli grejer det. Tänk att få höra Håkan Hellström köra Glenmarks Hon har blommor i sitt hår på sitt sätt, eller höra Eva Dahlgren ta sig an Annika Norlins Vi kommer att dö samtidigt, eller varför inte Jerry Williams med Caroline af Ugglas Snälla snälla. Men jag är glad om nån av dem kommer med i programmet.
...och sedan var det Idol-finalen Skönt att det är över. Det som började så bra med den bästa audition-turnén på länge, och sedan blev det den sömnigaste final-serien...ja, kanske någonsin? Det fanns ju för fan ingenting som stack ut eller lockade eller var någonting över huvud taget. Det var ju Olle, och han var ändå inte klockren.
Nej, jag kunde inte bry mig mindre om vem som skulle vinna mellan Jay eller Minnah. Det kvittade stenhårt. Fast jag trodde att Minnah skulle vinna, inte för att hon var bättre, men för att det uppenbarligen fanns en jävla massa människor som röstade på henne eftersom att hon helt oförklarligt kunde gå hela vägen till final.
Och vinnarlåten var ingen höjdare. Ganska mild och medioker. Nej, Idol som program känns passé.
Avbrott i julefriden
Det sista jag gjorde innan jag gick och la mig strax efter midnatt igår var att gå in på aftonbladet.se. Det första man såg var en stor och fet EXTRA-rubrik längst upp som sträckte sig över hela skärmen - och då vet man att någonting stort har hänt. Jag minns när jag gick in på aftonbladet.se kvällen när Michael Jackson dött, det var nog den största och fetaste EXTRA-rubrik jag någonsin sett.
Nåväl, när jag sedan läste om självmordsbombaren så tänkte jag "Oj! I Sverige? Hur är det möjligt?". Men sedan tänkte jag inte så mycket på det. Min reaktion var inte av den storlek man tycker att den kanske borde ha varit, men det är väl för att man blivit så luttrad genom åren av alla hemska saker som sker hela tiden. Man har blivit så van att man inte reagerar som man borde. Det är lite läskigt.
Men det är ju en stor och hemsk grej, framförallt eftersom att det sker här i skyddade och trygga Sverige. Man tror inte att det ska hända.
Morgonens sändningar har dominerats av denna händelse, och först nu börjar man väl förstå vidden av denna explosion. Man kallar det för "terrordåd", och det känns väldigt surrealistiskt. I Sverige? Har terrorn hittat hit tillslut? Vem vet, men det ska bli mycket intressant och viktigt att följa dagens nyhetsflöde. Vad är det som har hänt, och varför?
Nåväl, när jag sedan läste om självmordsbombaren så tänkte jag "Oj! I Sverige? Hur är det möjligt?". Men sedan tänkte jag inte så mycket på det. Min reaktion var inte av den storlek man tycker att den kanske borde ha varit, men det är väl för att man blivit så luttrad genom åren av alla hemska saker som sker hela tiden. Man har blivit så van att man inte reagerar som man borde. Det är lite läskigt.
Men det är ju en stor och hemsk grej, framförallt eftersom att det sker här i skyddade och trygga Sverige. Man tror inte att det ska hända.
Morgonens sändningar har dominerats av denna händelse, och först nu börjar man väl förstå vidden av denna explosion. Man kallar det för "terrordåd", och det känns väldigt surrealistiskt. I Sverige? Har terrorn hittat hit tillslut? Vem vet, men det ska bli mycket intressant och viktigt att följa dagens nyhetsflöde. Vad är det som har hänt, och varför?
Kvällens vaggvisa
Pojken i drömmen
"Håll ut, jag är nästan där. Du är så fin. Jag vet, du förtjänar inte det här. Att vänta för alltid på någon du trodde bättre om. Du skulle kunna ha varit med han som inte riktigt brann. Men han övergav dig. Och du blev kall mot kärleken, och fast du inte riktigt älskade honom så tog det rätt hårt när någon sa "Du är inte värd min dag".
Jag skulle aldrig lämna dig. Nej aldrig köra över dig och mig. Och nån gång ska jag säga "Du får mina dagar. Du är värd allting". Jag hoppas du förstår att jag nog är det finaste du har.
Ta ner alla murarna. Och taggarna som slår hål på allt som närmar sig. Hur kan man vara så ensam när världen inte räcker till? Din inre längtan skriker högre än du tror. Och jag tror på dig. Du har nåt som talar till mig, och allt jag vill ha.
Och om jag säger som det är för första gången så skulle det vara "Jag är pojken dina drömmar inte riktigt klarar av". Det är inte mycket alls, men mer än du någonsin kunnat drömma om. Och jag hoppas att det betyder nåt. Att det är värt någonting.
Så håll ut lite till, jag är snart där. Det finaste du har."
Jag skulle aldrig lämna dig. Nej aldrig köra över dig och mig. Och nån gång ska jag säga "Du får mina dagar. Du är värd allting". Jag hoppas du förstår att jag nog är det finaste du har.
Ta ner alla murarna. Och taggarna som slår hål på allt som närmar sig. Hur kan man vara så ensam när världen inte räcker till? Din inre längtan skriker högre än du tror. Och jag tror på dig. Du har nåt som talar till mig, och allt jag vill ha.
Och om jag säger som det är för första gången så skulle det vara "Jag är pojken dina drömmar inte riktigt klarar av". Det är inte mycket alls, men mer än du någonsin kunnat drömma om. Och jag hoppas att det betyder nåt. Att det är värt någonting.
Så håll ut lite till, jag är snart där. Det finaste du har."
Gårdagen och idag
Lite om igår då.
Ja, träningsmatchen mot Eskilstuna City är väl inte så mycket att prata om. Vi fick stryk med 11-0, och det är ju inte så bra. Det är två divisioner emellan oss, men så stor skillnad är det inte. Fast man ska inte dra så stora växlar av det här. 5-6 mål var rena tokbjudningar ifrån oss, vi var helt enkelt för loja och slarviga emellanåt. Sedan har City varit igång med träning varje dag på Tunavallens konstgräs, medan vi har kört 3 gånger i veckan i en månad, varav ett av dessa pass i veckan har varit med boll - och dessutom inomhus. Det var ett tag sedan vi spelade på så här stora ytor och City ligger ju långt före oss i träningen.
Fast vi hade bara 1-0 i baken efter en halvtimme, innan de gjorde 3 mål innan halvtid.
För min del tog matchen slut efter 35 minuter, då jag rev ner en Citys-spelare och samtidigt fick hans knä rakt på låret. Tidernas lårkaka var ett faktum, och jag haltar faktiskt fortfarande idag. Lite tris, för det var ändå rätt kul att spela igår. Jag var lite skeptisk innan, då det var 14-15 minusgrader i luften, men när man väl kom igång och spelade så tänkte man inte på det. Fast det var jobbigt med flåset.
Nåväl, därefter samlades vi några stycken från laget hemma hos Påven. Det var fullt hus, och den enda som inte var där var egentligen Påven, som var i Västerås. Sedan drog vi till Harrys, men det blev en extremt lugn kväll. Vi satt mest och surrade vid ett bord, innan jag gick och skakade rumpan med Fröken Bergstrands Transcom-gäng på dansgolvet en stund innan stängning.
Idag blev det en dag i Eskilstuna, där jag inhandlade lite nya grejer till mig. Julhandeln går inte bra, med andra ord. Det finns ju så mycket härligt att köpa, men bara till mig. Jag ska göra ett nytt försök imorgon, och då ska jag fanimej inte vara så självisk.
Ja, träningsmatchen mot Eskilstuna City är väl inte så mycket att prata om. Vi fick stryk med 11-0, och det är ju inte så bra. Det är två divisioner emellan oss, men så stor skillnad är det inte. Fast man ska inte dra så stora växlar av det här. 5-6 mål var rena tokbjudningar ifrån oss, vi var helt enkelt för loja och slarviga emellanåt. Sedan har City varit igång med träning varje dag på Tunavallens konstgräs, medan vi har kört 3 gånger i veckan i en månad, varav ett av dessa pass i veckan har varit med boll - och dessutom inomhus. Det var ett tag sedan vi spelade på så här stora ytor och City ligger ju långt före oss i träningen.
Fast vi hade bara 1-0 i baken efter en halvtimme, innan de gjorde 3 mål innan halvtid.
För min del tog matchen slut efter 35 minuter, då jag rev ner en Citys-spelare och samtidigt fick hans knä rakt på låret. Tidernas lårkaka var ett faktum, och jag haltar faktiskt fortfarande idag. Lite tris, för det var ändå rätt kul att spela igår. Jag var lite skeptisk innan, då det var 14-15 minusgrader i luften, men när man väl kom igång och spelade så tänkte man inte på det. Fast det var jobbigt med flåset.
Nåväl, därefter samlades vi några stycken från laget hemma hos Påven. Det var fullt hus, och den enda som inte var där var egentligen Påven, som var i Västerås. Sedan drog vi till Harrys, men det blev en extremt lugn kväll. Vi satt mest och surrade vid ett bord, innan jag gick och skakade rumpan med Fröken Bergstrands Transcom-gäng på dansgolvet en stund innan stängning.
Idag blev det en dag i Eskilstuna, där jag inhandlade lite nya grejer till mig. Julhandeln går inte bra, med andra ord. Det finns ju så mycket härligt att köpa, men bara till mig. Jag ska göra ett nytt försök imorgon, och då ska jag fanimej inte vara så självisk.
Snabbis
Det är tuffa tider...för en jobbare. Har varit igång sedan sex i morse - sedan hem och kasta i sig lite käk, för att sedan nu dra iväg till Eskilstuna för träningsmatch mot Eskilstuna City på Tunavallen. Mmm, det lär bli en nöt det.
Hej!
Hej!
Mitt 2010, del 2
Vi fortsätter på mitt 2010 i bilder.
Efter Thailands-resan i slutet av februari och början av mars så hann jag bara vara hemma en dag i Sverige - innan jag satte mig på planet igen. Denna gång gick färden nästan åt samma håll, fast lite lägre, då jag åkte till Australien i 3 månader.
Tack vare Fröken Blomberg, som började plugga där nere i samma veva, så lyckades jag få tak över huvud i Perth på västkusten - och den våren kom att bli ofantligt viktig för mig. Jag behövde komma bort från allting och jag fick lite perspektiv på saker och ting. Det var en mycket bra tid.
Perth City. Mitt tillhåll många eftermiddagar på stans olika caféer och restauranger och parker.
Jag, tysken George och Fröken Blomberg på ett hak i Fremantle.
En mycket blöt dag. En av få, fast ändå den värsta i mitt liv.
Mitt favorit-hak nere vid South beach i Fremantle.
Fröken Blomberg i sin skoluniform.
...och här är dåren man bodde hos de tre första veckorna. Fast han var en sköning, ändå, den där Peter.
På stranden vid South beach, där jag planterade mitt arsle många solnedgångar.
B-E-A-utiful.
Supersköna Jules, som bodde i huset Fröken Blomberg bodde i, och en superhög snubbe från typ Bangladesh.
Husfest på påskdagen, tror jag.
Me & my homie.
Mitt hood, Coolbellup, som inte var det mest glamourösa området efter klockan 10 på kvällen.
Här hände det grejer vill jag lova...
Nere vid South beach igen.
Dårarna jag bodde med. Hyresvärden Chris...
...inneboende Channel...
...och Whoopi Weed Bruce, som egentligen inte bodde där, men ändå alltid var där.
Födelsedagsmaskerad för Jules. Fröken Blomberg var aussie red neck, typ.
Och jag var Mad hatter från Alice i underlandet.
Men bäst var den här snubben.
A day in life.
Sköna Fremantle. Typ som på Söder i Stockholm.
Första "riktiga" kvällen i Australien.
...och varför inte sluta där?
Efter Thailands-resan i slutet av februari och början av mars så hann jag bara vara hemma en dag i Sverige - innan jag satte mig på planet igen. Denna gång gick färden nästan åt samma håll, fast lite lägre, då jag åkte till Australien i 3 månader.
Tack vare Fröken Blomberg, som började plugga där nere i samma veva, så lyckades jag få tak över huvud i Perth på västkusten - och den våren kom att bli ofantligt viktig för mig. Jag behövde komma bort från allting och jag fick lite perspektiv på saker och ting. Det var en mycket bra tid.
Perth City. Mitt tillhåll många eftermiddagar på stans olika caféer och restauranger och parker.
Jag, tysken George och Fröken Blomberg på ett hak i Fremantle.
En mycket blöt dag. En av få, fast ändå den värsta i mitt liv.
Mitt favorit-hak nere vid South beach i Fremantle.
Fröken Blomberg i sin skoluniform.
...och här är dåren man bodde hos de tre första veckorna. Fast han var en sköning, ändå, den där Peter.
På stranden vid South beach, där jag planterade mitt arsle många solnedgångar.
B-E-A-utiful.
Supersköna Jules, som bodde i huset Fröken Blomberg bodde i, och en superhög snubbe från typ Bangladesh.
Husfest på påskdagen, tror jag.
Me & my homie.
Mitt hood, Coolbellup, som inte var det mest glamourösa området efter klockan 10 på kvällen.
Här hände det grejer vill jag lova...
Nere vid South beach igen.
Dårarna jag bodde med. Hyresvärden Chris...
...inneboende Channel...
...och Whoopi Weed Bruce, som egentligen inte bodde där, men ändå alltid var där.
Födelsedagsmaskerad för Jules. Fröken Blomberg var aussie red neck, typ.
Och jag var Mad hatter från Alice i underlandet.
Men bäst var den här snubben.
A day in life.
Sköna Fremantle. Typ som på Söder i Stockholm.
Första "riktiga" kvällen i Australien.
...och varför inte sluta där?
I ett välbehagligt flow
Jag har inte tänkt på det, men det är riktiga monsterarbetsdagar jag jobbar. Inte sällan 9-10 timmar, och aldrig mindre än 8 timmar. Det är mycket för mig med mina mått mätt.
Förr brukade jag tycka att det inte var så supersoft att jobba långa dagar - men nu bryr jag mig inte. Eller jag märker det inte. Dagarna bara går, och jag flyter med. Jag trivs som fisken i vattnet just nu.
Kanske är det för att jag efter 5 år nu äntligen börjar hitta rätt i det här yrket. Jag är ju varken någon förskolelärare eller barnskötare - jag är ju en fucking jävla vikarie - men efter att ha varit vikarie i 5 år (från och till) på dagis...vad är man då?
Jag vet inte, jag känner bara att jag har aldrig varit bättre, starkare och tryggare i denna roll än vad jag är nu. Som om jag inte har gjort någonting annat i livet. Och det har ju gått 5 år nu.
5 år. Faktum är att jag varit där sedan dagiset startade. När jag tänker på alla barn som kommit och gått genom åren så inser jag vilken jävla resa det är. Jag tittar på gamla bilder från dagis och ser vilken plutt jag var då. Nu känner jag mig...större. Ja, stor. På riktigt. 5 år låter inte så mycket, men om jag tänker på mina senaste år, allt som hänt sedan 2005, så inser jag hur mycket jag utvecklats. Och fan vore väl annars, kanske? Men det är ändå märkligt på nåt sätt, att jag fortfarande är kvar.
Det hade jag aldrig trott när jag blev, mer eller mindre, tvångskommenderad ut till Regnbågen den där fina septemberdagen 2005. Jag hade blivit skickad till kommunen av Mor, tror jag, som nybliven arbetssökande och jag hade väl egentligen bara tänkt gå dit och visa upp mig. Sedan började de babbla någonting om KPU (kommunal ungdoms praktik), och plötsligt stod man på en nystartad friluftsförskola ute vid Gersilla med en massa ungar runt benen, på ryggen och på axlarna.
Jag älskade det direkt.
Praktiken blev förlängd, praktiken blev till vikariat, vikariatet blev till långtidsvikariat, and the rest is history. Jag har varit bort några svängar - hösten 2008, våren 2009 och våren 2010 - men jag har alltid kommit tillbaka. Det bara blir så.
Mycket har förändrats där ute. Från början var det bara en avdelning, nu är det tre under samlingsnamnet Björkliden, personal har kommit och gått, för tillfället är bara Gudrun kvar från starten, men trots det känns det som att kärnan är kvar. Det där fina där ute.
Mmm, jag trivs där ute.
Förr brukade jag tycka att det inte var så supersoft att jobba långa dagar - men nu bryr jag mig inte. Eller jag märker det inte. Dagarna bara går, och jag flyter med. Jag trivs som fisken i vattnet just nu.
Kanske är det för att jag efter 5 år nu äntligen börjar hitta rätt i det här yrket. Jag är ju varken någon förskolelärare eller barnskötare - jag är ju en fucking jävla vikarie - men efter att ha varit vikarie i 5 år (från och till) på dagis...vad är man då?
Jag vet inte, jag känner bara att jag har aldrig varit bättre, starkare och tryggare i denna roll än vad jag är nu. Som om jag inte har gjort någonting annat i livet. Och det har ju gått 5 år nu.
5 år. Faktum är att jag varit där sedan dagiset startade. När jag tänker på alla barn som kommit och gått genom åren så inser jag vilken jävla resa det är. Jag tittar på gamla bilder från dagis och ser vilken plutt jag var då. Nu känner jag mig...större. Ja, stor. På riktigt. 5 år låter inte så mycket, men om jag tänker på mina senaste år, allt som hänt sedan 2005, så inser jag hur mycket jag utvecklats. Och fan vore väl annars, kanske? Men det är ändå märkligt på nåt sätt, att jag fortfarande är kvar.
Det hade jag aldrig trott när jag blev, mer eller mindre, tvångskommenderad ut till Regnbågen den där fina septemberdagen 2005. Jag hade blivit skickad till kommunen av Mor, tror jag, som nybliven arbetssökande och jag hade väl egentligen bara tänkt gå dit och visa upp mig. Sedan började de babbla någonting om KPU (kommunal ungdoms praktik), och plötsligt stod man på en nystartad friluftsförskola ute vid Gersilla med en massa ungar runt benen, på ryggen och på axlarna.
Jag älskade det direkt.
Praktiken blev förlängd, praktiken blev till vikariat, vikariatet blev till långtidsvikariat, and the rest is history. Jag har varit bort några svängar - hösten 2008, våren 2009 och våren 2010 - men jag har alltid kommit tillbaka. Det bara blir så.
Mycket har förändrats där ute. Från början var det bara en avdelning, nu är det tre under samlingsnamnet Björkliden, personal har kommit och gått, för tillfället är bara Gudrun kvar från starten, men trots det känns det som att kärnan är kvar. Det där fina där ute.
Mmm, jag trivs där ute.
Kvällens vaggvisa - 30 år sedan John Lennon mördades
Fröken
Vad tycker ni om mitt dagis-alter ego, förresten? Lite för mycket, va, heller hur?
Alltså, jag är ju mig själv, men jag känner att vid en snabb anblick så är denna person pålitlig, trovärdig, hel och ren, samt ansvarstagande. Jag vill sända ut en snabb signal som lyder: "Jag är inte farlig". Och det tycker jag sannerligen att jag lyckas med.
Alltså, jag är ju mig själv, men jag känner att vid en snabb anblick så är denna person pålitlig, trovärdig, hel och ren, samt ansvarstagande. Jag vill sända ut en snabb signal som lyder: "Jag är inte farlig". Och det tycker jag sannerligen att jag lyckas med.
Skön lill-lördag
Det är något visst med att kliva upp klockan fem på morgonen. Lite onaturligt och förbjudet. Lite dirty, sådär. Och, så här i efterhand, väldigt skönt. Jag tycker om att öppna på dagis. Man tar emot några trötta ungar, plockar lite med frukosten och får en lugn och skön start på dagen. B-E-A-utiful.
Idag fick jag äran att ha hand om pepparkaksbakningen med barnen, vilket var mysigt. Dock var jag lite ringrostig. Första plåten blev det tjocka limpor av, och sista plåtan brände jag så inihelvete att brandkåren nästa fick komma dit. Men plåtarna däremellan blev suveränt bra.
The rest of the day ska jag tillbringa uppe hos Mormor och Morfar, för att senare ikväll lunka iväg på träning i Sporthallen.
Idag fick jag äran att ha hand om pepparkaksbakningen med barnen, vilket var mysigt. Dock var jag lite ringrostig. Första plåten blev det tjocka limpor av, och sista plåtan brände jag så inihelvete att brandkåren nästa fick komma dit. Men plåtarna däremellan blev suveränt bra.
The rest of the day ska jag tillbringa uppe hos Mormor och Morfar, för att senare ikväll lunka iväg på träning i Sporthallen.
Tid för liv
"Ta på mig nu. Vad känner du? Är det så här det känns att vara kär?
Solen går upp av den enda anledningen att jag ska få se dig igen, och det är bara kallt för att vi ska få värma varandra. Det finns inga moln som inte går att nå, för när du tar på mig är jag bortom det blå.
Vi kanske dör imorgon, men vi lever idag. Det gäller att passa på, "Jag älskar dig". Jag behövde ett extraliv för att komma hit, men den här världen är enkel och nu lever vi.
Solen går ner för att vi ska finna varandra i mörkret vi delar, här finns inga andra. Natten är ung när vi blir en dag äldre, och har jag världens tur får jag dig en gång till."
Solen går upp av den enda anledningen att jag ska få se dig igen, och det är bara kallt för att vi ska få värma varandra. Det finns inga moln som inte går att nå, för när du tar på mig är jag bortom det blå.
Vi kanske dör imorgon, men vi lever idag. Det gäller att passa på, "Jag älskar dig". Jag behövde ett extraliv för att komma hit, men den här världen är enkel och nu lever vi.
Solen går ner för att vi ska finna varandra i mörkret vi delar, här finns inga andra. Natten är ung när vi blir en dag äldre, och har jag världens tur får jag dig en gång till."
SÅ JÄVLA ROLIGT!!!!
Gårdagens avsnitt av Grotesco, som gick under namnet "Blandat", var det roligaste hittills. Så fruktansvärt roligt.
Jag menar, den som inte tycker att detta är briljant humor...den vet jag inte vad jag ska tycka om.
Jag menar, den som inte tycker att detta är briljant humor...den vet jag inte vad jag ska tycka om.
Mitt 2010, del 1
Tro det eller ej, men vi närmar oss nyårsafton. Året börjar så sakteligen ta slut - och det är dags att summera 2010. Och det genom bilder.
Januari var ju verkligen inget märkvärdigt. Att fylla 24 är ju ingen grej, tydligen. Men i februari började det hända grejer. Den 20:e åkte jag till Thailand i två veckor med familjen, och det var en jävla härlig resa.
Bira på Arlanda, som uppladdning inför den tunga resan.
Far kollade så att vi inte blev blåsta innan vi ens kommit iväg.
Nej, det är ingen överexponering.
Min och Lillebrors morgonrutin. En öl på Mor och Fars hotellbar.
Ja...lite city.
Oasis Bar, såklart.
Jag och Mor. Kolla in min tuffa solbränna på vänsterarmen.
En av Sveriges största genom tiderna - Little Gerhard!
Jag och Lillebror vid poolen på vårt hotell.
En bira i natten.
Här blir jag insmord med nån smörja av en närgången thailändska. Det var lite äckligt, men skönt.
Lillebror var inte lika medgörlig...
Lazy days.
Jag ville "ligga i luften", och jag klarade det.
Lillebror klarade det inte.
Grabbarna på fotbollskväll.
På nån ö där fiskarna inte var så blyga. Det var häftigt, men som ni ser tycker jag inte att det är jättesoft.
Jag tycker inte om vilda djur.
Men det var en ljuvlig ö.
Roligt.
Ön där filmen The Beach spelades in.
...och på väg därifrån.
Lång dags färd hem.
Bara Abba kan göra detta med människor.
Sista kvällen.
Och det var februari det.
Kvällens vaggvisa
Måndag, jajamen
Vilket jävla as till dag. Nära 10 timmar lång, seg och påfrestande. En dag på jobbet, ungefär.
Nä, men om jag nu ändå ska jobba så är jag glad att jag har ett jobb som inte förgör mig av tristess - även fast det känns som att jag har fått gått och varit arg hela dagen. Kids, you know.
...och sen träningsvärk på det. Trött? A. Sova? Nej. Nu väntar istället ett core-pass, med allt vad det innebär. Om det är lika hårt som förra veckan så kommer jag med all sannolikhet ha träningsvärk fram till jul.
Nä, men om jag nu ändå ska jobba så är jag glad att jag har ett jobb som inte förgör mig av tristess - även fast det känns som att jag har fått gått och varit arg hela dagen. Kids, you know.
...och sen träningsvärk på det. Trött? A. Sova? Nej. Nu väntar istället ett core-pass, med allt vad det innebär. Om det är lika hårt som förra veckan så kommer jag med all sannolikhet ha träningsvärk fram till jul.
Kvällens vaggvisa
Fotbollssöndag
Håhåjaja, säger jag. Nu har man en inomhusturnering i kroppen, och någonting säger mig att imorgon blir en ond dag. En sån där dag då det är så skönt att ligga och vrida sig i sängen med sån där skön träningsvärk. Finns inget skönare. Men icke, imorgon är det jobb mellan 8-18. Riktigt vulgärt, faktiskt.
Cupen då? Ja, jo, det gick ju ganska bra. Vi gick till kvartsfinal, där vi åkte ut mot Eskilstuna Södra, efter att ha kommit tvåa i gruppen, efter att ha kryssat 1-1 mot Stallarholmen, vunnit med 2-1 mot Stenkvista och kryssat 0-0 mot Arboga Södra. Vi såg ut att gå emot gruppseger, men så gick Stallarholmen om oss med två mål och vann gruppen på målskillnad. Lite surt, för då hade vi kanske fått lite enklare motstånd i kvarten. Eskisltuna Södra vann nog skiten nu.
Vi spelade stundtals väldigt hyffsat, så det var roligt. Det var ju futsal-regler och konstgräs, ett underlag vi inte tränat på den senaste tiden, så det var lite ovant med studsen och sånt. Men allt som allt tycker jag att vi gjorde en bra turnering.
Själv svarade jag för en medioker insats. Men det hade jag på känn. Jag är definitivt ingen inomhusspelare, så det blev som det blev. Men det var kul ändå.
Cupen då? Ja, jo, det gick ju ganska bra. Vi gick till kvartsfinal, där vi åkte ut mot Eskilstuna Södra, efter att ha kommit tvåa i gruppen, efter att ha kryssat 1-1 mot Stallarholmen, vunnit med 2-1 mot Stenkvista och kryssat 0-0 mot Arboga Södra. Vi såg ut att gå emot gruppseger, men så gick Stallarholmen om oss med två mål och vann gruppen på målskillnad. Lite surt, för då hade vi kanske fått lite enklare motstånd i kvarten. Eskisltuna Södra vann nog skiten nu.
Vi spelade stundtals väldigt hyffsat, så det var roligt. Det var ju futsal-regler och konstgräs, ett underlag vi inte tränat på den senaste tiden, så det var lite ovant med studsen och sånt. Men allt som allt tycker jag att vi gjorde en bra turnering.
Själv svarade jag för en medioker insats. Men det hade jag på känn. Jag är definitivt ingen inomhusspelare, så det blev som det blev. Men det var kul ändå.
Kvällens vaggvisa
Du tror du vet hur allt ska vara, du vet när allting passar sig.
Utom när jag ska förklara hur jag känner mig.
Du bryr dig inte om mig mera, och det har tagit mig så hårt.
Du kan väl aldrig acceptera att någonting är svårt.
Utom när jag ska förklara hur jag känner mig.
Du bryr dig inte om mig mera, och det har tagit mig så hårt.
Du kan väl aldrig acceptera att någonting är svårt.
Om: Så mycket bättre
Sist ut att uppmärksammas i Så mycket bättre var Plura. Jag har kommit att tycka om honom väldigt mycket de senaste åren, så det här avsnittet hade jag sett fram emot väldigt mycket. Men det blev en liten liten besvikelse. Alltså, det var ett bra program - men jag hade hoppats på ett megakanonprogram. Det blev känslosamt och roligt, men...jag hade hoppats på lite mer. Kanske lite naivt.
Di Leva gjorde stark comeback efter ett par veckor av mediokra tolkningar och levererade återigen kvällens bästa framförande när han tog sig an Eldkvarns låt Kungarna från Broadway. En grym låt som han gjorde härligt ösig.
Näst bäst var Christer Sandelin, som avslutat starkt då han även förra veckan gjorde en grym September-tolkning. Sandelin körde Eldkvarns genombrottslåt Pojkar, pojkar, pojkar och gjorde den väldigt värdigt. Jag älskar hur han hela tiden spricker och sjunger magiskt falskt låten igenom. Kanske var Sandelin bäst ändå?
Till min stora besvikelse så tolkade Petter den mästerliga låten Fulla för kärlekens skull, vilket innebar att han gjorde om den till oigenkännlighet. Riktigt tråkigt på en sådan magisk låt, den förtjänade ett bättre öde.
Lasse Berghagen, som var så bra förra veckan, föll tillbaka till sitt vis-träsk genom att köra Somliga går med trasiga skor, som egentligen är en Cornelis Vreeswijk-låt men som Eldkvarn haft stora framgångar med som cover.
När det var Lill-Babs tur så blev det rörande och sentimentalt, då hon tolkade Huvudet högt som är en låt om Pluras döda mamma. Mycket tårar kring den låten, som är en låt jag inte kan lyssna på då ämnet är alldeles för tungt och sorgligt för mig.
Sist ut var September, som tolkade mästerverket Kärlekens tunga. Men tyvärr funkade den inte alls i disco-tappning. Den blev en mindre slakt, faktiskt, vilket är förbannat tråkigt. Jag hade hoppats att Di Leva skulle ha kört den, för då jävlar hade det blivit bra.
Nu återstår bara ett program av det underbara Så mycket bättre, och jag vet inte riktigt hur det kommer att se ut eftersom att alla artisterna fått varsin dag. Men det verkade som att det blir lite duetter och annat kul, så det blir nog en bra avslutning.
Di Leva - Kungarna av Broadway, Petter - Fulla för kärlekens skull, Sandelin - POjkar, pojkar, pojkar, Berghagen - Somliga går med trasiga skor, lill-babs - huvudet högt, september - kärlekens tunga
Di Leva gjorde stark comeback efter ett par veckor av mediokra tolkningar och levererade återigen kvällens bästa framförande när han tog sig an Eldkvarns låt Kungarna från Broadway. En grym låt som han gjorde härligt ösig.
Näst bäst var Christer Sandelin, som avslutat starkt då han även förra veckan gjorde en grym September-tolkning. Sandelin körde Eldkvarns genombrottslåt Pojkar, pojkar, pojkar och gjorde den väldigt värdigt. Jag älskar hur han hela tiden spricker och sjunger magiskt falskt låten igenom. Kanske var Sandelin bäst ändå?
Till min stora besvikelse så tolkade Petter den mästerliga låten Fulla för kärlekens skull, vilket innebar att han gjorde om den till oigenkännlighet. Riktigt tråkigt på en sådan magisk låt, den förtjänade ett bättre öde.
Lasse Berghagen, som var så bra förra veckan, föll tillbaka till sitt vis-träsk genom att köra Somliga går med trasiga skor, som egentligen är en Cornelis Vreeswijk-låt men som Eldkvarn haft stora framgångar med som cover.
När det var Lill-Babs tur så blev det rörande och sentimentalt, då hon tolkade Huvudet högt som är en låt om Pluras döda mamma. Mycket tårar kring den låten, som är en låt jag inte kan lyssna på då ämnet är alldeles för tungt och sorgligt för mig.
Sist ut var September, som tolkade mästerverket Kärlekens tunga. Men tyvärr funkade den inte alls i disco-tappning. Den blev en mindre slakt, faktiskt, vilket är förbannat tråkigt. Jag hade hoppats att Di Leva skulle ha kört den, för då jävlar hade det blivit bra.
Nu återstår bara ett program av det underbara Så mycket bättre, och jag vet inte riktigt hur det kommer att se ut eftersom att alla artisterna fått varsin dag. Men det verkade som att det blir lite duetter och annat kul, så det blir nog en bra avslutning.
Di Leva - Kungarna av Broadway, Petter - Fulla för kärlekens skull, Sandelin - POjkar, pojkar, pojkar, Berghagen - Somliga går med trasiga skor, lill-babs - huvudet högt, september - kärlekens tunga
Första avklarad
Det kunde jag ju ha gett mig fan på. Att julhandeln skulle förvandlas till en shoppingrunda för moí. Men så härligt det var! Jag har inte varit ute på en sån här runda på hela hösten, så det var en förlösande känsla. Fast vissa affärer var jag tvungen att blunda för eller titta bort ifrån när jag gick förbi, annars hade jag inte kunnat hejda mig. Det jobbigaste jag vet är att se eller hitta någonting som jag verkligen vill ha, för att sedan inse att det inte kan bli så. Då blir jag så fruktansvärt förtvivlad att jag börjar spåna på idéer till perfekta bankrån.
Men en julklapp blev det i alla fall. På bokhandeln. Där såg jag också någonting hjärtskärande. Fast ändå inte. Där satt nämligen en författare, redo att signera sin nya bok - men han satt så fruktansvärd ensam som det bara går att sitta. Lars Rambe hette han, och även fast jag aldrig hört talas om honom så måste han vara ganska känd eftersom att han fått signerings-stund.
Men inte en jävla kråka fick han skriva. Jag var där inne i bokhandeln i vad som kändes en evighet, men kanske en kvart i alla fall, då jag inte kunde hitta den där satans avdelningen för bil-böcker - och den enda mänskliga kontakten han fick ta del av var en gammal tant på håll som säkert sa någonting rart till honom.
Jag tyckte så synd om honom och försökte sätta mig in i hans situation. Det var en vidrig känsla. Jag skulle få sån panik om jag satt så där och ingen kom fram och ville få sin bok signerad. Jag tänkte nästan gå fram till honom och köpa en bokjävel bara för att han skulle få skriva lite. Men deckare är inte min grej.
Jag hoppas dock att han är en stark person som inser att det inte är någonting personligt mot honom. Och vad vet jag, han kanske hade fått skriva som dåre ett par timmar tidigare?
Men en julklapp blev det i alla fall. På bokhandeln. Där såg jag också någonting hjärtskärande. Fast ändå inte. Där satt nämligen en författare, redo att signera sin nya bok - men han satt så fruktansvärd ensam som det bara går att sitta. Lars Rambe hette han, och även fast jag aldrig hört talas om honom så måste han vara ganska känd eftersom att han fått signerings-stund.
Men inte en jävla kråka fick han skriva. Jag var där inne i bokhandeln i vad som kändes en evighet, men kanske en kvart i alla fall, då jag inte kunde hitta den där satans avdelningen för bil-böcker - och den enda mänskliga kontakten han fick ta del av var en gammal tant på håll som säkert sa någonting rart till honom.
Jag tyckte så synd om honom och försökte sätta mig in i hans situation. Det var en vidrig känsla. Jag skulle få sån panik om jag satt så där och ingen kom fram och ville få sin bok signerad. Jag tänkte nästan gå fram till honom och köpa en bokjävel bara för att han skulle få skriva lite. Men deckare är inte min grej.
Jag hoppas dock att han är en stark person som inser att det inte är någonting personligt mot honom. Och vad vet jag, han kanske hade fått skriva som dåre ett par timmar tidigare?
Nu börjar julen, typ...
Nej, det blev ingen fredagkväll i Eskilstuna med Grotta och Påven. Hade sett fram emot en härlig middag och trevligt umgänge, men det sket sig.
Eller, trevligt umgänge blev det ju ändå - för det blev en Idol/glögg/sällskapsspel-kväll med Mor och Far inne hos Grannarna Carlsson. Inte alls fy skam det heller. Inte alls.
Sedan satt jag och Grotta uppe halva natten och försökte klara ut Super Mario på Wii. Men John Blund vann tillslut.
Idag tänkte jag försöka börja med julhandeln. Blir en tur in till E-tuna där jag åtminstone vet en klapp att köpa. Hoppas jag.
...och att Olle åkte ut i Idol var ju det bästa som kunde hända. Inte för att han inte var bäst, utan för att det var det absolut bästa för hans framtida karriär. Det tycker nog han också. Nu börjar det för hans del, hoppas jag.
Eller, trevligt umgänge blev det ju ändå - för det blev en Idol/glögg/sällskapsspel-kväll med Mor och Far inne hos Grannarna Carlsson. Inte alls fy skam det heller. Inte alls.
Sedan satt jag och Grotta uppe halva natten och försökte klara ut Super Mario på Wii. Men John Blund vann tillslut.
Idag tänkte jag försöka börja med julhandeln. Blir en tur in till E-tuna där jag åtminstone vet en klapp att köpa. Hoppas jag.
...och att Olle åkte ut i Idol var ju det bästa som kunde hända. Inte för att han inte var bäst, utan för att det var det absolut bästa för hans framtida karriär. Det tycker nog han också. Nu börjar det för hans del, hoppas jag.
Superman
Underbara fredag! Inte bara för att det är fredag, utan för att det har varit en oerhört givande dag. Jag har fått vara kungen, the boss, the man in charge på jobbet. Inte officiellt, men herrejävlar inofficiellt.
Ordinare personalen var ledig, på kurs och sjuka - så då fick man ro skeppet bland alla vikarier. Som jag älskar det. Ibland. Inte alltid. Men det är skönt att få spänna musklerna emellanåt och visa att man faktiskt jobbat på ett ställe (till och från) i 5 år.
Sedan hade jag lite flyt också - men det ska man ju bara ha.
Nä fy fan, så underbart att få styra och ställa lite. Inte för att jag har något dominansbehov, men det är skönt att få bevis på att man klarar av det. Att jag kan någonting. Att jag har läget under kontroll. Att jag tillför någonting. Att jag lärt mig någonting.
Nu återstår bara en fredagkväll, och det är ju inte helt fel någonstans. Kan bli lite pingis i Sporthallen med Grotta, för att sedan brumma in till Påven i E-tuna och gå ut och käka en bit mat, för att sedan boa in oss i lägenheten och ha det göttit.
Låter asbra i mina öron.
Ordinare personalen var ledig, på kurs och sjuka - så då fick man ro skeppet bland alla vikarier. Som jag älskar det. Ibland. Inte alltid. Men det är skönt att få spänna musklerna emellanåt och visa att man faktiskt jobbat på ett ställe (till och från) i 5 år.
Sedan hade jag lite flyt också - men det ska man ju bara ha.
Nä fy fan, så underbart att få styra och ställa lite. Inte för att jag har något dominansbehov, men det är skönt att få bevis på att man klarar av det. Att jag kan någonting. Att jag har läget under kontroll. Att jag tillför någonting. Att jag lärt mig någonting.
Nu återstår bara en fredagkväll, och det är ju inte helt fel någonstans. Kan bli lite pingis i Sporthallen med Grotta, för att sedan brumma in till Påven i E-tuna och gå ut och käka en bit mat, för att sedan boa in oss i lägenheten och ha det göttit.
Låter asbra i mina öron.
Kvällens vaggvisa
Jag vet inte varför...men det går bra nu
Tänk att ett eller två små fröen kan göra sån skillnad. En barngrupp på nio kan vara så mycket jobbigare än en grupp på 18-20 stycken. Som idag - många barn, men väldigt lugnt och lekfullt.
Kylan biter sig fast (ORDENTLIGT!) och idag fick vi ge vika och hålla oss inne hela dagen. Men det är mysigt det också, att ha det varmt och gött inne när det är kallt och jävligt ute.
Jag gillar att jobba på vintern. Jag gillar att jobba på våren, sommaren och hösten också - men just nu, och alltid, gillar jag att jobba på vintern. Det är någonting väldigt härligt med att komma in från kylan, utbista ett "Oj oj oj..." eller "Huu vad kallt...", för att sedan sakta men säkert tina upp i värmen. Pyssla lite, äta nån pepparkaka eller lussebulle, dricka lite varmt, och bara ha det allmänt inomhusmysigt.
När solen ligger på, då spelar det ingen roll hur kallt det är ute, är man bara rätt klädd så är det skönt ute. Ett par timmar räcker, sedan kan man bara ha det varmt och gött inomhus. Jag gillar det. Jag gillar att jobba på vintern.
Sedan blev det ett spinning-pass i Köping ikväll. Härligt jobbigt. Och på söndag är det cup i Eskilstuna.
Jag är väl inget fan av inomhusfotboll, men det ska ändå bli roligt med lite hetluft igen. Matcher är alltid matcher och då vill man alltid vinna. Det ska bli kul som fan.
Kylan biter sig fast (ORDENTLIGT!) och idag fick vi ge vika och hålla oss inne hela dagen. Men det är mysigt det också, att ha det varmt och gött inne när det är kallt och jävligt ute.
Jag gillar att jobba på vintern. Jag gillar att jobba på våren, sommaren och hösten också - men just nu, och alltid, gillar jag att jobba på vintern. Det är någonting väldigt härligt med att komma in från kylan, utbista ett "Oj oj oj..." eller "Huu vad kallt...", för att sedan sakta men säkert tina upp i värmen. Pyssla lite, äta nån pepparkaka eller lussebulle, dricka lite varmt, och bara ha det allmänt inomhusmysigt.
När solen ligger på, då spelar det ingen roll hur kallt det är ute, är man bara rätt klädd så är det skönt ute. Ett par timmar räcker, sedan kan man bara ha det varmt och gött inomhus. Jag gillar det. Jag gillar att jobba på vintern.
Sedan blev det ett spinning-pass i Köping ikväll. Härligt jobbigt. Och på söndag är det cup i Eskilstuna.
Jag är väl inget fan av inomhusfotboll, men det ska ändå bli roligt med lite hetluft igen. Matcher är alltid matcher och då vill man alltid vinna. Det ska bli kul som fan.
Kvällens vaggvisa
Satans ryssar att skicka isbomber...
BURR, som flickan sa när bröstvårtorna förfrös. Idag har det varit snoret-i-näsan-fryser-till-is-kall, fast i solen mitt på dagen så var det ändå hyffsat ljuvligt.
Hade öppning idag, så väckarklockan var ställd på klockan 05.00. Men det var nemas problemas. Jag börjar hellre svintidigt än slutar sent på kvällen.
Jag har missbrukat det svarta giftet till fullo idag, vilket har gjort mig ständigt a'go-go. Men när jag nu har satt mig ner i min älskade soffa så känner jag hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Jag har dock inte tid att falla i koma just nu, för jag måste in till Köping och införskaffa mig nya inomhus-skor till helgens fotbollscup.
Och, herregud, jag kan inte fatta att jag glömde bort det, jag skäms - men bättre sent än aldrig. Så grattis Grotta på namnsdagen igår. Forgive me. Hoppas du kan.
Hade öppning idag, så väckarklockan var ställd på klockan 05.00. Men det var nemas problemas. Jag börjar hellre svintidigt än slutar sent på kvällen.
Jag har missbrukat det svarta giftet till fullo idag, vilket har gjort mig ständigt a'go-go. Men när jag nu har satt mig ner i min älskade soffa så känner jag hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Jag har dock inte tid att falla i koma just nu, för jag måste in till Köping och införskaffa mig nya inomhus-skor till helgens fotbollscup.
Och, herregud, jag kan inte fatta att jag glömde bort det, jag skäms - men bättre sent än aldrig. Så grattis Grotta på namnsdagen igår. Forgive me. Hoppas du kan.
