Kvällens vaggvisa
Jag sitter inte still
Jag har börjat plugga en högskolekurs på distans på Örebro universitet. Informatik A, Webb 2.0 i teori och praktik heter kursen, och det handlar lite om de nya sociala nätverken som kommit de senaste åren.
Det lät ganska intressant på förhand, men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag hoppas på det i alla fall och att jag ska kunna ha nytta av det så småning om.
Annars går de mesta tankarna kring en annan grej. Det känns i teorin som en fantastisk sysselsättning, men det jag funderar på är om det fungerar i praktiken. Jag vill väldigt gärna det, för i så fall skulle jag förena nytta med nöje på ett alldeles utmärkt sätt. Mer om det senare, kanske.
Till sist har jag börjat skriva lite igen, men boken står fortfarande still. Fast bara det att jag börjat skriva igen, vilket jag inte gjort på hela sommaren, känns underbart.
Det lät ganska intressant på förhand, men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag hoppas på det i alla fall och att jag ska kunna ha nytta av det så småning om.
Annars går de mesta tankarna kring en annan grej. Det känns i teorin som en fantastisk sysselsättning, men det jag funderar på är om det fungerar i praktiken. Jag vill väldigt gärna det, för i så fall skulle jag förena nytta med nöje på ett alldeles utmärkt sätt. Mer om det senare, kanske.
Till sist har jag börjat skriva lite igen, men boken står fortfarande still. Fast bara det att jag börjat skriva igen, vilket jag inte gjort på hela sommaren, känns underbart.
Och så går livet vidare i Kungsör...
Ni såg väl Kungsör på SVT1 igår? Fast så jävla mycket Kungsör var det ju inte. Blev ju mest Hällbyanstalten som bredde ut sig.
Lag och ordning var det, och Sheriffen Carlsson förkunnade att kriminaliteten i Kungsör utgörs till största del av klotter, bilstölder och inbrott på idrottsanläggningar...och sedan lite narkotika då. En del vrider och vänder nog på sig och tycker att det är lite pinsamt att vi har så "löjliga" brott - men va fan, det är väl underbart! Jag bor hellre i en kommun där klotter är den största organiserade brottsligheten än att det skulle vara mord.
Fast det klart att jag skrattade lite nervöst i programmets inledning, när Sheriffen Carlsson var på uttryckning för att spåra en haltande fågel (som senare visade sig vara en uggla).
Men jag tycker att han gjorde väldigt bra ifrån sig i programmet, vår kära Kent Agent.
Lag och ordning var det, och Sheriffen Carlsson förkunnade att kriminaliteten i Kungsör utgörs till största del av klotter, bilstölder och inbrott på idrottsanläggningar...och sedan lite narkotika då. En del vrider och vänder nog på sig och tycker att det är lite pinsamt att vi har så "löjliga" brott - men va fan, det är väl underbart! Jag bor hellre i en kommun där klotter är den största organiserade brottsligheten än att det skulle vara mord.
Fast det klart att jag skrattade lite nervöst i programmets inledning, när Sheriffen Carlsson var på uttryckning för att spåra en haltande fågel (som senare visade sig vara en uggla).
Men jag tycker att han gjorde väldigt bra ifrån sig i programmet, vår kära Kent Agent.
Kvällens vaggvisa
Dags för ett nytt segment här på bloggen. Jag besitter ju på en enorm förmåga över att urskilja vad som är "bra musik", och jag älskar ju att dela med mig av denna vishet. Därför börjar jag nu med Kvällens vaggvisa.
Varje kväll, runt "dags att gå och lägga sig"-snåret, kommer jag att lägga ut en låt som jag tycker är lämplig att avsluta dagen med. Min förhoppning är att det kommer att fungera som ett slags intro till sömnen, så att man får en värdig sista musikupplevelse innan öronen går in i nattlig dvala.
Så vill man ha en skön låt i sig innan man stämplar ut för dagen så är det bara att kika in runt den här tiden varje kväll.
Varje kväll, runt "dags att gå och lägga sig"-snåret, kommer jag att lägga ut en låt som jag tycker är lämplig att avsluta dagen med. Min förhoppning är att det kommer att fungera som ett slags intro till sömnen, så att man får en värdig sista musikupplevelse innan öronen går in i nattlig dvala.
Så vill man ha en skön låt i sig innan man stämplar ut för dagen så är det bara att kika in runt den här tiden varje kväll.
Kungsör på TV ikväll
Ikväll så tittar väl vi alla på SVT1 klockan åtta? Dokumentärfilmaren Tom Alandh har ju gjort ett stycke avsnitt inför valet om några veckor, och i seriens sista del som visas ikväll så handlar det om Kungsör och lag och ordning. I huvudrollen - allas våran Kent Agent.
Jag vet inte alls varför och vad det har med valet att göra, men en sak är säker och det är att jag inte kommer att missa det. Våran kära lokalpolis, min granne och min bästa väns pappa på bästa sändningstid en måndagkväll, det är stort det.
Men kallas han verkligen Sheriffen i Kungsör? Det har jag aldrig hört - men jag gillar det väldigt mycket.
Jag vet inte alls varför och vad det har med valet att göra, men en sak är säker och det är att jag inte kommer att missa det. Våran kära lokalpolis, min granne och min bästa väns pappa på bästa sändningstid en måndagkväll, det är stort det.
Men kallas han verkligen Sheriffen i Kungsör? Det har jag aldrig hört - men jag gillar det väldigt mycket.
Bra dag för mina favoriter
Självklart kunde man inte låta bli att titta på Milans match igår, där Zlatan presenterades för fansen i halvtid, och det såg ju onekligen ut som ett lekfullt gäng igår. Ronaldinho verkar vara smått pånyttfödd (vilka passningar!), Pato var iskall och livsfarlig, och Inzaghi gör fortfarande mål så fort han får bollen innanför straffområdet.
Jag hoppas och tror att det kommer att bli roligt att följa Serie A igen. Milan har alltid varit en av mina favoritklubbar sedan jag var liten palt. Jag förälskade mig i Italien efter VM-94, tack vare Roberto Baggio, och eftersom att han spelade i Milan blev det favoritklubben i Serie A - och när Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, Jesper Blomqvist, gick dit så blev kärleken ännu starkare.
På 90-talet bilade vi till Italien sju gånger på semester, och alltid två veckor i stöten, och då samlade jag på mig massvis av Milan-tröjor. I garderoben ligger nu tröjor med Blomqvist, Baggio, Paulo Maldini, George Weah, Albertini och Shevchenko. Med åren har min kärlek till de rödsvartrandiga falnat lite, men nu är jag beredd att inleda ett nytt förhållande.
Och Man United vann igen. Iskall, och viktigt, straffmål av Rooney, underbart mål av Nani och Berbatov har öppnat starkt och äntligen börjat leverera. Vi kommer att vinna ligan igen!
Och Blåvitt vann mot AIK. Så skönt! Dels för att det var viktiga poäng, och dels för att det var AIK. Synd att inte Bojan Djordic var med, då hade det varit ännu skönare.
Jag hoppas och tror att det kommer att bli roligt att följa Serie A igen. Milan har alltid varit en av mina favoritklubbar sedan jag var liten palt. Jag förälskade mig i Italien efter VM-94, tack vare Roberto Baggio, och eftersom att han spelade i Milan blev det favoritklubben i Serie A - och när Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, Jesper Blomqvist, gick dit så blev kärleken ännu starkare.
På 90-talet bilade vi till Italien sju gånger på semester, och alltid två veckor i stöten, och då samlade jag på mig massvis av Milan-tröjor. I garderoben ligger nu tröjor med Blomqvist, Baggio, Paulo Maldini, George Weah, Albertini och Shevchenko. Med åren har min kärlek till de rödsvartrandiga falnat lite, men nu är jag beredd att inleda ett nytt förhållande.
Och Man United vann igen. Iskall, och viktigt, straffmål av Rooney, underbart mål av Nani och Berbatov har öppnat starkt och äntligen börjat leverera. Vi kommer att vinna ligan igen!
Och Blåvitt vann mot AIK. Så skönt! Dels för att det var viktiga poäng, och dels för att det var AIK. Synd att inte Bojan Djordic var med, då hade det varit ännu skönare.
Roligt 6
Nyhetsuppläsare verkar ju så himla lugna och fokuserade när de sitter och läser upp nyheterna i TV. Men sanningen är den att det råder ett inre kaos precis innan sändningen för att få allt att fungera.
Eller jag vill i alla fall tro det efter att ha sett det här.
Eller jag vill i alla fall tro det efter att ha sett det här.
Tjejen i mitt liv
Idag fick jag besök av min brorsdotter Freja, och det var väldigt trevligt. Det behövdes lite kärlek en dag som denna.
Det blir aldrig bra efter klockan två
Som vanligt, first thing first...
Vi vann igår - och som vi vann! 7-1 drämde vi till med mot IFK Västerås, och efter att ha inlett lite svajigt den första kvarten, med baklängesmål ganska snabbt, så spelade vi fruktansvärt bra. Riktigt roligt att se och riktigt roligt att spela var det.
Loke var grym och gjorde två och spelade fram till fyra, Blondie Bubble Boy gjorde även han två mål, precis som Berga, medan Paulo gjorde ett.
Själv spelade jag vänsterback och man kan väl summera min insats som "en dag på jobbet". Varken bu eller bä och jag gjorde väl det jag skulle.
Sedan blev det öltälet nere vid Ekudden. Själva tältet var jäkligt roligt och man träffade många gamla godingar som man inte träffar så ofta annars. Fan va skoj det var och jag älskar att surra med kungsörare på det sättet. Öltälet i Kungsör är alltid en av årets roligaste kvällar.
Men efter att tältet stängde så hade jag nått min peak, och därefter tokrasade jag ner i status och värdighet. Som min gode vän Kaggen sa tidigare idag: "Du blir ju helt dum i huvudet". Och ja, det är nog så enkelt. Jag blir helt dum i huvudet.
Att be om ursäkt känns alldeles för billigt. Det går inte att komma ifrån det, jag blir dum i huvudet. Synd på en annars väldigt rolig dag och kväll.
Vi vann igår - och som vi vann! 7-1 drämde vi till med mot IFK Västerås, och efter att ha inlett lite svajigt den första kvarten, med baklängesmål ganska snabbt, så spelade vi fruktansvärt bra. Riktigt roligt att se och riktigt roligt att spela var det.
Loke var grym och gjorde två och spelade fram till fyra, Blondie Bubble Boy gjorde även han två mål, precis som Berga, medan Paulo gjorde ett.
Själv spelade jag vänsterback och man kan väl summera min insats som "en dag på jobbet". Varken bu eller bä och jag gjorde väl det jag skulle.
Sedan blev det öltälet nere vid Ekudden. Själva tältet var jäkligt roligt och man träffade många gamla godingar som man inte träffar så ofta annars. Fan va skoj det var och jag älskar att surra med kungsörare på det sättet. Öltälet i Kungsör är alltid en av årets roligaste kvällar.
Men efter att tältet stängde så hade jag nått min peak, och därefter tokrasade jag ner i status och värdighet. Som min gode vän Kaggen sa tidigare idag: "Du blir ju helt dum i huvudet". Och ja, det är nog så enkelt. Jag blir helt dum i huvudet.
Att be om ursäkt känns alldeles för billigt. Det går inte att komma ifrån det, jag blir dum i huvudet. Synd på en annars väldigt rolig dag och kväll.
Just i denna sekund mår jag bra
Det har varit dåligt med uppdateringar den senaste tiden - men va fan, jag har inte riktigt haft tid.
Nåväl, idag är det match igen. IFK Västerås borta på Swedbank Parks konstgräs. Det blir nog tufft, men vi måste och vi ska klara av det för att hänga på i toppracet. Juha, Loke och Berga är tillbaka i truppen igen, och det känns minst sagt bra. Jag ser mycket fram emot matchen.
Sedan är det ju Thor Modéen-dagarna här i Kungsör med marknad, ank-race, volleyboll-turnering och öltält nere vid Ekudden. Vädret är i skrivande stund alldeles förträffligt, en riktig sensommardag i sitt esse. Hoppas det förblir så dagen till ända.
Det blir dessvärre inte mycket mer än så här, men jag lovar; I'll be back in a flash with more of this trash.
Nåväl, idag är det match igen. IFK Västerås borta på Swedbank Parks konstgräs. Det blir nog tufft, men vi måste och vi ska klara av det för att hänga på i toppracet. Juha, Loke och Berga är tillbaka i truppen igen, och det känns minst sagt bra. Jag ser mycket fram emot matchen.
Sedan är det ju Thor Modéen-dagarna här i Kungsör med marknad, ank-race, volleyboll-turnering och öltält nere vid Ekudden. Vädret är i skrivande stund alldeles förträffligt, en riktig sensommardag i sitt esse. Hoppas det förblir så dagen till ända.
Det blir dessvärre inte mycket mer än så här, men jag lovar; I'll be back in a flash with more of this trash.
Rör inte min kompis!
Det är mycket Zlatan nu. Man vet ju inte hur det ligger till med alla turer, men det känns ju som att Zlatan inte är önskad i Barcelona längre, vilket han säkert själv rår för till viss del.
Men det är ju väldigt konstigt att man lägger ut så mycket pengar för en spelare och sedan inte ger honom tid att leva upp till det. Zlatan gjorde 21 mål, Barcelona vann ligan - och ändå verkar det som att man verkligen inte vill ha honom kvar? Då måste det jävlar i helvete ha skurits sig ordentligt någonstans.
Jag säger så här: gå till Milan, fräls dem med ett guld eller två och visa Barcelona vilket rövgäng de är. Samtidigt hoppas jag att det går apdåligt för Barcelona, och för första gången hoppas jag att Ronaldo spelar utomjordiskt bra så att Real Madrid vinner ligan.
Jag har kommit att börja gilla Zlatan - och därför tycker jag att Barcelona är sviniga. Heja Sverige!
Men det är ju väldigt konstigt att man lägger ut så mycket pengar för en spelare och sedan inte ger honom tid att leva upp till det. Zlatan gjorde 21 mål, Barcelona vann ligan - och ändå verkar det som att man verkligen inte vill ha honom kvar? Då måste det jävlar i helvete ha skurits sig ordentligt någonstans.
Jag säger så här: gå till Milan, fräls dem med ett guld eller två och visa Barcelona vilket rövgäng de är. Samtidigt hoppas jag att det går apdåligt för Barcelona, och för första gången hoppas jag att Ronaldo spelar utomjordiskt bra så att Real Madrid vinner ligan.
Jag har kommit att börja gilla Zlatan - och därför tycker jag att Barcelona är sviniga. Heja Sverige!
Min kärlek till toner och noter
Det är mycket musik nu. Hela tiden, faktiskt. Det är ett begär.. Jag måste ha det direkt när jag vaknar, och det är alltid det sista jag hör innan drömmarna söver ner mig på natten och det första jag hör när morgonen väcker mig till liv igen - eftersom att iPoden står på hela natten.
Jag är på ständig jakt efter nya låtar att älska, även om dessa "nya" låtar kan ha 30-40 år på nacken. Känslan av att höra en fantastisk låt för första gången är nästan obeskrivlig. Det är som att ha vunnit högsta vinsten i någonting för ett kort ögonblick, och även om man kanske inte skriker rakt ut så blir det som en stillsam glädjeexplosion inombords. Det är lycka i sin allra renaste form.
Den skönaste känslan är när man märker redan i introt att "den här låten är grym", men även de låtar som börjar lite avvaktande för att sedan blomma ut i refrängen är ljuvliga att uppleva. Den senaste låten jag upptäckte var The Weight (Take a load off Annie) med The Band, och dessförinnan hittade jag två guldkorn i My sweet lord av George Harrison och Portland, Oregon av Loretta Lynn och Jack White.
Jag har även haft planer på att göra om bloggen till en renodlad musikblogg med typ bara "Dagens låt"-inlägg och dylikt. Fast det kanske skulle vara svårt att fullfölja.
Med tanke på denna besatthet av musik, och allra helst äldre musik, så börjar jag fundera på om inte detta är någonting att spinna vidare på. Kanske plugga musikhistoria eller populärmusik eller någonting i den stilen? Att få jobba med musik i ett sånt sammanhang skulle verkligen vara roligt. Tror jag.
Jag är på ständig jakt efter nya låtar att älska, även om dessa "nya" låtar kan ha 30-40 år på nacken. Känslan av att höra en fantastisk låt för första gången är nästan obeskrivlig. Det är som att ha vunnit högsta vinsten i någonting för ett kort ögonblick, och även om man kanske inte skriker rakt ut så blir det som en stillsam glädjeexplosion inombords. Det är lycka i sin allra renaste form.
Den skönaste känslan är när man märker redan i introt att "den här låten är grym", men även de låtar som börjar lite avvaktande för att sedan blomma ut i refrängen är ljuvliga att uppleva. Den senaste låten jag upptäckte var The Weight (Take a load off Annie) med The Band, och dessförinnan hittade jag två guldkorn i My sweet lord av George Harrison och Portland, Oregon av Loretta Lynn och Jack White.
Jag har även haft planer på att göra om bloggen till en renodlad musikblogg med typ bara "Dagens låt"-inlägg och dylikt. Fast det kanske skulle vara svårt att fullfölja.
Med tanke på denna besatthet av musik, och allra helst äldre musik, så börjar jag fundera på om inte detta är någonting att spinna vidare på. Kanske plugga musikhistoria eller populärmusik eller någonting i den stilen? Att få jobba med musik i ett sånt sammanhang skulle verkligen vara roligt. Tror jag.
Vilsna Vargar
Var inne och kolla på derbyt mellan Arboga Södra och Kolsva tidigare ikväll, och det var ingen vacker syn.
Södra vann enkelt mot ett pissdåligt Kolsva, vilket inte var bra alls men ändå ganska väntat. Inte att de skulle vinna så lätt men att de skulle vinna. Dock hade man ju hoppats på att Kolsva skulle orka kryssa åtminstone, men det var man inte i närheten av att göra.
Så nu har Södra gått om oss igen och det är upp till oss att klara av det här. Sju matcher kvar, och vinner vi dem så vinner vi serien. Det låter enkelt men det är långt ifrån det. Dock ska vi greja det, och vi måste börja genom att vinna mot IFK Västerås på lördag. Hoppas vi gör det.
Och en annan grej. Jag klagar och gnäller och skäller mycket på domarna i Västmanland, att de håller pinsamt låg nivå och att de oftast är totalt jävla värdelösa. Ni vet, sånt där man säger.
Men säga vad man vill om domarna häromkring - de anfaller i alla fall inte spelarna med kniv om man klagar över nåt domslut ibland, som en domare i Brasilien gjorde härom dagen. Det ska de ha cred för.
Södra vann enkelt mot ett pissdåligt Kolsva, vilket inte var bra alls men ändå ganska väntat. Inte att de skulle vinna så lätt men att de skulle vinna. Dock hade man ju hoppats på att Kolsva skulle orka kryssa åtminstone, men det var man inte i närheten av att göra.
Så nu har Södra gått om oss igen och det är upp till oss att klara av det här. Sju matcher kvar, och vinner vi dem så vinner vi serien. Det låter enkelt men det är långt ifrån det. Dock ska vi greja det, och vi måste börja genom att vinna mot IFK Västerås på lördag. Hoppas vi gör det.
Och en annan grej. Jag klagar och gnäller och skäller mycket på domarna i Västmanland, att de håller pinsamt låg nivå och att de oftast är totalt jävla värdelösa. Ni vet, sånt där man säger.
Men säga vad man vill om domarna häromkring - de anfaller i alla fall inte spelarna med kniv om man klagar över nåt domslut ibland, som en domare i Brasilien gjorde härom dagen. Det ska de ha cred för.
Ikoner på min vägg
Jag har planer på att trycka upp stora posters på personer som har inspirerat och influerat mig på olika sätt gällande stil, look och sätt att uttrycka sig i attityd och berättande. Alltså så kallade "ikoner" för mig.
Det här är lite av det jag tänkt mig:
Liam Gallagher:
Nån av dessa:
Bob Dylan:
Tony Montana:
John Lennon:
Nån av dessa:
James Dean:
Nån av dessa:
Det här är lite av det jag tänkt mig:
Liam Gallagher:
Nån av dessa:
Bob Dylan:
Tony Montana:
John Lennon:
Nån av dessa:
James Dean:
Nån av dessa:
The Soundtrack of my Australia del 3
Man är inte 20 längre, men...
Jag känner mig fruktansvärt tung i benen. Tung och trött. Det är konsigt det där, jag tycker att jag borde ha kommit tillbaka bättre och snabbare. Kan det vara så att min uteblivna vårsäsong ännu gör sig påmind? Eller är det så enkelt det har varit mycket på kort tid nu under en period?
Jag vet inte, men det jag vet är att jag inte har någonting att skylla på. Jag sover bra, äter bra, har bara festat en gång sedan vi drog igång igen efter sommaruppehållet och jag är frisk och hel. Ändå känner jag mig tung och trött.
Vi får se, det var match i söndags, träning igår och träning idag - men imorgon är det ledigt, så förhoppningsvis känns det bättre på torsdagsträningen.
Jag vet inte, men det jag vet är att jag inte har någonting att skylla på. Jag sover bra, äter bra, har bara festat en gång sedan vi drog igång igen efter sommaruppehållet och jag är frisk och hel. Ändå känner jag mig tung och trött.
Vi får se, det var match i söndags, träning igår och träning idag - men imorgon är det ledigt, så förhoppningsvis känns det bättre på torsdagsträningen.
The Soundtrack of my Australia del 2
Det händer grejer i Kungsör
Det känns som att man snart kan spela in en film om det som händer nere vid Kungsörsbagarna. Eller Brödbagarna heter det ju nu, det som en gång i tiden var Åke's bageri.
Det skulle nog kunna bli en bra thriller, eller varför inte en komedi? Fast mest känns det som vilda västern, och det mesta pekar ju på att det kommer att sluta som ett sorgligt drama.
Jag är inte insatt i turerna, mer än det man kunnat läsa om Bärsingen - och om man ska gå på det så blir man bara riktigt jävla förbannad på de här, vad det verkar vara, pajasarna till nya ägare. Även fast jag inte har någon koppling till bageriet så känns det som att man borde ställa upp de här stolpskotten på rad och ge dem varsin fet käftsmäll.
Ingen lön har de anställda fått och inget besked om hur fan det ska bli, det måste vara fasansfullt frustrerande. De är synd om de anställda och tråkigt för Kungsör. Det vore skönt om den här jävla soppan får sitt slut snart, och att det löser sig till någorlunda till det bästa.
Annars var det Kungsör på TV igår, i spökprogrammet Det okända på TV4+. I Susanne Trollske's hus nere vid Arbogaån har det tydligen hänt mystiska grejer om nätterna, och det försökte man få bukt med i programmet.
Det kan ju bli väldigt "märkligt" i sådana här program, men i gårdagens avsnitt gick det väl ändå ganska lugnt till - och det verkade tillslut som om man fick bukt på problemet. Jag följde inte med till 100% men jag tror det rörde sig om en morfar till Trollske samt en liten flicka från 40 eller 50-talet som antagligen hade drunknat vid Arbogaån, det vill säga att det skulla ha varit dem som spökade i huset. Men det fick ju ett lyckligt slut.
Man kan tro och tycka vad man vill om sånt här, men jag har ett så pass öppet sinne och så vidgade vyer att jag tror på det mesta och allting egentligen. Varför inte? Allt är inte logiskt och vetenskapligt, och det finns så mycket man inte kan förklara, därför väljer jag att tro på allt tills motsatsen är bevisad.
Det skulle nog kunna bli en bra thriller, eller varför inte en komedi? Fast mest känns det som vilda västern, och det mesta pekar ju på att det kommer att sluta som ett sorgligt drama.
Jag är inte insatt i turerna, mer än det man kunnat läsa om Bärsingen - och om man ska gå på det så blir man bara riktigt jävla förbannad på de här, vad det verkar vara, pajasarna till nya ägare. Även fast jag inte har någon koppling till bageriet så känns det som att man borde ställa upp de här stolpskotten på rad och ge dem varsin fet käftsmäll.
Ingen lön har de anställda fått och inget besked om hur fan det ska bli, det måste vara fasansfullt frustrerande. De är synd om de anställda och tråkigt för Kungsör. Det vore skönt om den här jävla soppan får sitt slut snart, och att det löser sig till någorlunda till det bästa.
Annars var det Kungsör på TV igår, i spökprogrammet Det okända på TV4+. I Susanne Trollske's hus nere vid Arbogaån har det tydligen hänt mystiska grejer om nätterna, och det försökte man få bukt med i programmet.
Det kan ju bli väldigt "märkligt" i sådana här program, men i gårdagens avsnitt gick det väl ändå ganska lugnt till - och det verkade tillslut som om man fick bukt på problemet. Jag följde inte med till 100% men jag tror det rörde sig om en morfar till Trollske samt en liten flicka från 40 eller 50-talet som antagligen hade drunknat vid Arbogaån, det vill säga att det skulla ha varit dem som spökade i huset. Men det fick ju ett lyckligt slut.
Man kan tro och tycka vad man vill om sånt här, men jag har ett så pass öppet sinne och så vidgade vyer att jag tror på det mesta och allting egentligen. Varför inte? Allt är inte logiskt och vetenskapligt, och det finns så mycket man inte kan förklara, därför väljer jag att tro på allt tills motsatsen är bevisad.
Fis-nostalgi
Vilken nostalgikväll det var på TV4 ikväll! Först Rena rama Rolf, sedan Fångarna på fortet och slutligen Time out. Det är ju av anledningen att TV4 fyller 20 år som kanal i år som man gräver fram dessa godbitar, och den "nostalgibomben" kan man ju tycka vad man vill om.
Rena rama Rolf var ju roligt när man var mindre, främst tack vare Robert Gustavsson då, men idag känns det väl...sådär, minst sagt. Lite för billigt och lite för mycket göteborgsbuskis över det hela kan jag tycka.
Fångarna på fortet var ju en given fredagsförhöjare när man växte upp, men nu när man blivit lite äldre så känns det ganska mossigt. Men som vardagkvällsunderhållning funkar det väl ändå ganska bra idag, även om jag saknade Stig Ossian Ericson som Fader Fouras. Fast Rolf "Sveriges äckligast röst" Skoglund var ändå lite smårolig med sina kåta stön.
Time out känns ju inte så klassiskt, eftersom att det sändes "nyss" på TV4 (senast 2007), men det är ju ett trivsamt, lättsamt och lagom fånigt program att slötitta på ibland. Men att programet skulle ingå som en del i TV4 20-årsjubileum känns lite för fantasilöst.
Nej, varför inte slänga in lite gamla avsnitt av det svenska humorprogrammet Pentagon, med bland annat Felix Herngren och Fredrik Lindström, som gick på 90-talet? Eller repriser av Lotta Engbergs gamla bröllopsprogram Kär och galen? Eller repriser av fredagsunderhållningen Jakten på den röda rubinen med Bengt Magnusson och Agneta Sjödin? Eller den gamla klassikern På rymmen med Martin Timell, där Hjalle & Heavy med rikskända över en natt? Och på tal om Timell - varför inte köra en gammal omgång av Cluedo, där någon dog i det där slottet varje vecka och man skulle gissa vem det var betjänten, kocken, snygga bruden eller vem fan det nu kunde ha varit?
Det hade varit nostalgi det!
Rena rama Rolf var ju roligt när man var mindre, främst tack vare Robert Gustavsson då, men idag känns det väl...sådär, minst sagt. Lite för billigt och lite för mycket göteborgsbuskis över det hela kan jag tycka.
Fångarna på fortet var ju en given fredagsförhöjare när man växte upp, men nu när man blivit lite äldre så känns det ganska mossigt. Men som vardagkvällsunderhållning funkar det väl ändå ganska bra idag, även om jag saknade Stig Ossian Ericson som Fader Fouras. Fast Rolf "Sveriges äckligast röst" Skoglund var ändå lite smårolig med sina kåta stön.
Time out känns ju inte så klassiskt, eftersom att det sändes "nyss" på TV4 (senast 2007), men det är ju ett trivsamt, lättsamt och lagom fånigt program att slötitta på ibland. Men att programet skulle ingå som en del i TV4 20-årsjubileum känns lite för fantasilöst.
Nej, varför inte slänga in lite gamla avsnitt av det svenska humorprogrammet Pentagon, med bland annat Felix Herngren och Fredrik Lindström, som gick på 90-talet? Eller repriser av Lotta Engbergs gamla bröllopsprogram Kär och galen? Eller repriser av fredagsunderhållningen Jakten på den röda rubinen med Bengt Magnusson och Agneta Sjödin? Eller den gamla klassikern På rymmen med Martin Timell, där Hjalle & Heavy med rikskända över en natt? Och på tal om Timell - varför inte köra en gammal omgång av Cluedo, där någon dog i det där slottet varje vecka och man skulle gissa vem det var betjänten, kocken, snygga bruden eller vem fan det nu kunde ha varit?
Det hade varit nostalgi det!
The Soundtrack of my Australia
Jag älskar musik. Väldigt mycket. Det är rättvist att säga att det är en stor del av mitt liv, och utan musik skulle jag nog inte vara hel.
Det började med kassettband, för att sedan bli cd-skivor, och nu handlar det mesta om min iPod. Den rymmer 750 låtar och är fullproppad till sista megabyten med världens bästa låtar.
Jag är väldigt noga med vilka låtar som är med. Absolut inga låtar som inte fyller ett syfte får vara med, och så fort jag känner att "Usch, den här låten igen, den bläddrar jag förbi" då ryker den. Jag uppdaterar ständigt med nya och gamla mästerverk, så låtmatrialet skiftar. Men det finns vissa låtar som jag aldrig rör. Låtar som är lika bra fast man hört dem 100 gånger. Låtar som inte går att värja sig emot.
Nåväl, när jag var nere i Australien så var iPoden en av mina bästa vänner. Den hjälpte mig genom många sena kvällar, långa timmar på bussen och ensama promenader på stan, på stranden och genom parker. Därför har många låtar på iPoden blivit synonymt med Australien-resan. Så fort jag hör dem så kopplar jag direkt till min tid där nere. Kanske för att de gick varma just då eller kanske för att de betydde eller sa någonting extra just då.
Man kan säga att de är The Soundtrack of my Australia - och nu tänkte jag publicera dem här i tre delar. Kul va? Det tycker jag, och det är det enda som räknas.
Det började med kassettband, för att sedan bli cd-skivor, och nu handlar det mesta om min iPod. Den rymmer 750 låtar och är fullproppad till sista megabyten med världens bästa låtar.
Jag är väldigt noga med vilka låtar som är med. Absolut inga låtar som inte fyller ett syfte får vara med, och så fort jag känner att "Usch, den här låten igen, den bläddrar jag förbi" då ryker den. Jag uppdaterar ständigt med nya och gamla mästerverk, så låtmatrialet skiftar. Men det finns vissa låtar som jag aldrig rör. Låtar som är lika bra fast man hört dem 100 gånger. Låtar som inte går att värja sig emot.
Nåväl, när jag var nere i Australien så var iPoden en av mina bästa vänner. Den hjälpte mig genom många sena kvällar, långa timmar på bussen och ensama promenader på stan, på stranden och genom parker. Därför har många låtar på iPoden blivit synonymt med Australien-resan. Så fort jag hör dem så kopplar jag direkt till min tid där nere. Kanske för att de gick varma just då eller kanske för att de betydde eller sa någonting extra just då.
Man kan säga att de är The Soundtrack of my Australia - och nu tänkte jag publicera dem här i tre delar. Kul va? Det tycker jag, och det är det enda som räknas.
En gång fotbollsspelare alltid fotbollsspelare
Just ja, veteranerna i helgen. De vann med 7-2 mot juniorerna lika stabilt som Milans backlinje i början på 90-talet.
Det var kul att se de gamla hjältarna igen, och även fast en del av dem hade lite mindre hår, en del av dem hade lite silvermetallic-slingor i håret och en del av dem hade några fler kilon sedan det begav sig så var mycket som förr i tiden.
Ari stod fortfarande alltid rätt och spelade alltid enkelt och rätt, Ljung älgade på som en travhäst på kanten, Robban trixade på och var finurlig, Ruutu ägde mittfältet och fördelade smekande passningar, Jari vann närkamperna och spelade enkelt, Ekholm tog emot, höll ifrån och levererade bollen vidare, Bula var stabil där bak och rensade klokt, TP var frejdig, Pakanen Sr var Pakanen Sr, och Kent "Skräcken" Agent gjorde tv-räddningar i målet. Fantastiskt!
Men jag saknade Selander. Det gör jag alltid.
Det var kul att se de gamla hjältarna igen, och även fast en del av dem hade lite mindre hår, en del av dem hade lite silvermetallic-slingor i håret och en del av dem hade några fler kilon sedan det begav sig så var mycket som förr i tiden.
Ari stod fortfarande alltid rätt och spelade alltid enkelt och rätt, Ljung älgade på som en travhäst på kanten, Robban trixade på och var finurlig, Ruutu ägde mittfältet och fördelade smekande passningar, Jari vann närkamperna och spelade enkelt, Ekholm tog emot, höll ifrån och levererade bollen vidare, Bula var stabil där bak och rensade klokt, TP var frejdig, Pakanen Sr var Pakanen Sr, och Kent "Skräcken" Agent gjorde tv-räddningar i målet. Fantastiskt!
Men jag saknade Selander. Det gör jag alltid.
Brutalt skön seger!
Oh sweet Lord - dagens hemmaseger mot Irsta med 3-0 var den skönaste segern sedan vi spöade Södra hemma förra året.
Jag var inte orolig innan matchen, för jag visste att vi hade tillräckligt bra lag för att kunna besegra vilket lag som helst i serien. Men jag hade på känn att det inte skulle bli lika "enkelt" som vanligt. Vi hade ingen Berga där framme som kan peta in de där enkla bollarna, ingen Juha där bak som städar undan motståndarnas anfall och ingen Kapten Loke i mitten som fördelar bollar och alltid är spelbar och i rörelse.
Men Marcelo var tillbaka och det kändes ju positivt. Dessvärre slutade hans match efter ungefär 4 minuter, då han blev nästa KBK-spelare (efter Degan förra matchen) att få lämna en match i ambulans, efter att ha landat olyckligt på armen i en närkamp. Antingen har han vridit armen eller också är det någonting brutet runt armbågen. Mycket olyckligt och mycket tråkigt för Marcelo, som var spelsugen efter att ha varit avstängd de tre inledande matcherna.
Men vi knöt näven och jobbade hårt för varandra. Vi tog tidigt kommandot om matchen och pressade och pressade mot Irstas straffområde. Men bollen ville inte in, det var helt sjukt. Målvakten gjorde räddade och räddade, ibland trippelräddningar, och vi sköt i stolpen och ribban och ja...överallt. Tillslut fick vi dock hål, ett par minter innan halvtid, genom Gustavo.
Irsta var slutkörda efter den första halvleken och i andra fortsatte vi trycka på. Det gav resultat, först genom Gustavo på nytt som fick på en hästspark på en frispark som satte sig under kryssribban, och sedan genom Bot-mannen som lirkade in 3-0.
Efter det kändes segern "i hamn", och då gick vi kanske lite omedvetet ner i tempo och bara spelade av matchen. Kanske inte så snyggt och roligt, men det känns skönt att man kan göra det också ibland. Irsta hade egentligen ingenting, och de enda gångerna det blev någorlunda farligt var när vi agerade lite slarvigt eller nonchalant.
Det blev en riktig lagseger, eller arbetsseger, och vi visade hög moral trots alla spelare som saknades. Det var ett skönt styrkebesked.
För egen del gick det...hyffsat. Den första halvleken var bra, den andra var lite sämre. Precis som för många andra i laget så tog orken slut i andra halvlek tack vare den "långhåriga" och tungsprungna planen, och då blev det att man tog lite dumma beslut ibland. Men jag är väldigt nöjd med den första halvleken så den tar jag med mig till fortsättningen.
Nu är jag trött, men glad.
En eloge också till Bot-mannen som ställde upp när många spelare saknades, trots att han egentligen har för ont för att spela fotboll. Det visar på väldigt stort hjärta.
Jag var inte orolig innan matchen, för jag visste att vi hade tillräckligt bra lag för att kunna besegra vilket lag som helst i serien. Men jag hade på känn att det inte skulle bli lika "enkelt" som vanligt. Vi hade ingen Berga där framme som kan peta in de där enkla bollarna, ingen Juha där bak som städar undan motståndarnas anfall och ingen Kapten Loke i mitten som fördelar bollar och alltid är spelbar och i rörelse.
Men Marcelo var tillbaka och det kändes ju positivt. Dessvärre slutade hans match efter ungefär 4 minuter, då han blev nästa KBK-spelare (efter Degan förra matchen) att få lämna en match i ambulans, efter att ha landat olyckligt på armen i en närkamp. Antingen har han vridit armen eller också är det någonting brutet runt armbågen. Mycket olyckligt och mycket tråkigt för Marcelo, som var spelsugen efter att ha varit avstängd de tre inledande matcherna.
Men vi knöt näven och jobbade hårt för varandra. Vi tog tidigt kommandot om matchen och pressade och pressade mot Irstas straffområde. Men bollen ville inte in, det var helt sjukt. Målvakten gjorde räddade och räddade, ibland trippelräddningar, och vi sköt i stolpen och ribban och ja...överallt. Tillslut fick vi dock hål, ett par minter innan halvtid, genom Gustavo.
Irsta var slutkörda efter den första halvleken och i andra fortsatte vi trycka på. Det gav resultat, först genom Gustavo på nytt som fick på en hästspark på en frispark som satte sig under kryssribban, och sedan genom Bot-mannen som lirkade in 3-0.
Efter det kändes segern "i hamn", och då gick vi kanske lite omedvetet ner i tempo och bara spelade av matchen. Kanske inte så snyggt och roligt, men det känns skönt att man kan göra det också ibland. Irsta hade egentligen ingenting, och de enda gångerna det blev någorlunda farligt var när vi agerade lite slarvigt eller nonchalant.
Det blev en riktig lagseger, eller arbetsseger, och vi visade hög moral trots alla spelare som saknades. Det var ett skönt styrkebesked.
För egen del gick det...hyffsat. Den första halvleken var bra, den andra var lite sämre. Precis som för många andra i laget så tog orken slut i andra halvlek tack vare den "långhåriga" och tungsprungna planen, och då blev det att man tog lite dumma beslut ibland. Men jag är väldigt nöjd med den första halvleken så den tar jag med mig till fortsättningen.
Nu är jag trött, men glad.
En eloge också till Bot-mannen som ställde upp när många spelare saknades, trots att han egentligen har för ont för att spela fotboll. Det visar på väldigt stort hjärta.
Till alla oss ensamma stackare
Man måste älska Sam Cooke.
Lördag och fotboll
Ett skönt sätt att inleda en lördag på är att spela fotboll. Man kommer upp skapligt och får röra på sig - och sedan har man hela dagen framför sig.
Lätt träning i förmiddags inför matchen mot Irsta imorgon. Det ska bli intressant eftersom att vi saknar en del viktiga spelare som Juha och Loke, som är avstängda, Berga, som är bortrest, och som tidigare nämnt Degan, som bröt foten mot Sala i onsdags. Men Marcelo är tillbaka, och även Rostis, och vi har ett så pass bra lag att vi ska kunna ge Irsta en riktig match. Allt handlar om vilja och inställning nu.
Efter två matcher som vänsterback blir det högerbacken för mig imorgon. Det är som vanligt fast lite annorlunda. Jag är glad bara jag får spela, och jag har en personlig revansch att utkräva efter matchen mot Sala. Det ska bli riktigt roligt.
Men snart tänkte jag åka ner till Runevallen igen för att titta på när KBK's veteraner tar sig an juniorerna. Det ska bli kul att se de gamla lirarna som man hejade fram i KBK, och KSK, när man var liten palt och satt som boll-kalle på hemmamatcherna. Jag menar, det handlar ju om legender som Selander, Ari, Jonsson, Jari, Ruutu, Petersén (?), Bula och Solis.
Jag tror de vinner.
Lätt träning i förmiddags inför matchen mot Irsta imorgon. Det ska bli intressant eftersom att vi saknar en del viktiga spelare som Juha och Loke, som är avstängda, Berga, som är bortrest, och som tidigare nämnt Degan, som bröt foten mot Sala i onsdags. Men Marcelo är tillbaka, och även Rostis, och vi har ett så pass bra lag att vi ska kunna ge Irsta en riktig match. Allt handlar om vilja och inställning nu.
Efter två matcher som vänsterback blir det högerbacken för mig imorgon. Det är som vanligt fast lite annorlunda. Jag är glad bara jag får spela, och jag har en personlig revansch att utkräva efter matchen mot Sala. Det ska bli riktigt roligt.
Men snart tänkte jag åka ner till Runevallen igen för att titta på när KBK's veteraner tar sig an juniorerna. Det ska bli kul att se de gamla lirarna som man hejade fram i KBK, och KSK, när man var liten palt och satt som boll-kalle på hemmamatcherna. Jag menar, det handlar ju om legender som Selander, Ari, Jonsson, Jari, Ruutu, Petersén (?), Bula och Solis.
Jag tror de vinner.
Ett steg fram och två steg bak och känslan kommer tillbaks'
Jag är lite slö idag, så jag kör en repris. Jag tittade tillbaka för att se vad jag skrev idag för ett år sedan, och då fann jag detta.
Kapitel "Brev"
"Jag tror dig när jag ser dig, du är alldeles för bra för att vara sant. Och jag tror på dina ögon, de är alldeles för ärliga för att ljuga. Och man säger att du är farlig, men jag vet att du inte vill mig illa.
Det är bara sådan du är, du förstör mig i samma ögonblick som jag blir kär.
När jag pratar med dig vet jag, när jag lyssnar på dig vet jag riktigt säkert. Du är den sortens tjej jag målar upp i mina drömmar och i min bok. Och fastän jag alltid vinner då så vet jag att det här redan är förlorat. Du spelar i en annan liga och jag har inte ens råd att vara åskådare.
Men jag samlar på ditt ansikte, och det finns inget annat som är värt mer att byta bort. Du är någon att hålla fast i, men jag vet att jag aldrig kommer att få hålla i dig.
Det är bara sådan du är, du förstör mig i samma ögonblick som jag blir kär.
Och vi dricker vårat vin, vi dricker för att då känns det genast bättre. Alla tvivel och skavanker försvinner ut i blodet. Och vi ljuger för oss själva, vi ljuger för då känns det genast bättre. Men sedan kommer morgonen och med explosionen så vet vi inte varför.
Jag är ingenting att ha, och det vet du, och därför är du ingenting att ha. Och fastän jag vet allt det där så kan jag inte hjälpa att jag känner så här. Jag älskar dig inte för den du är, jag älskar dig för den du inte är.
Jag hatar att jag ser dig, för varje gång så vet jag att du lämnar mig. Men jag älskar när jag ser dig, för då vet jag att livet betyder någonting. Och fastän vi skrattar med varandra så vet jag att du hellre skrattar med andra. Hjärtat blöder från en kniv, men jag vet att du inte vill hugga.
Det är bara sådan jag är, jag förstör mig i samma ögonblick som du blir kär.
Vi kunde haft det som i drömmen, jag är din och du gråter av lycka. Men jag kan inte ändra på den du är, och den du är är anledningen till att jag känner så här.
Om det fanns en plats, om det fanns en tid för oss två. Jag skulle åka dit direkt och riva biljetten tillbaka hit. Men resan till mina drömmar är fullbokad, och det är en one way ticket to sorrow.
Jag kanske hoppar på, jag kanske hoppar av innan gryningen. Jag kanske begraver mig och ler, för då vet jag att jag aldrig ser dig mer. Men om jag inte får se dig så kan jag lika gärna begrava mig. Hur som helst går jag under, och det är ditt fel. Men det kommer aldrig att vara ditt fel.
Det är bara sådan du är, du förstörde mig i samma ögonblick som jag blev kär."
Kapitel "Brev"
"Jag tror dig när jag ser dig, du är alldeles för bra för att vara sant. Och jag tror på dina ögon, de är alldeles för ärliga för att ljuga. Och man säger att du är farlig, men jag vet att du inte vill mig illa.
Det är bara sådan du är, du förstör mig i samma ögonblick som jag blir kär.
När jag pratar med dig vet jag, när jag lyssnar på dig vet jag riktigt säkert. Du är den sortens tjej jag målar upp i mina drömmar och i min bok. Och fastän jag alltid vinner då så vet jag att det här redan är förlorat. Du spelar i en annan liga och jag har inte ens råd att vara åskådare.
Men jag samlar på ditt ansikte, och det finns inget annat som är värt mer att byta bort. Du är någon att hålla fast i, men jag vet att jag aldrig kommer att få hålla i dig.
Det är bara sådan du är, du förstör mig i samma ögonblick som jag blir kär.
Och vi dricker vårat vin, vi dricker för att då känns det genast bättre. Alla tvivel och skavanker försvinner ut i blodet. Och vi ljuger för oss själva, vi ljuger för då känns det genast bättre. Men sedan kommer morgonen och med explosionen så vet vi inte varför.
Jag är ingenting att ha, och det vet du, och därför är du ingenting att ha. Och fastän jag vet allt det där så kan jag inte hjälpa att jag känner så här. Jag älskar dig inte för den du är, jag älskar dig för den du inte är.
Jag hatar att jag ser dig, för varje gång så vet jag att du lämnar mig. Men jag älskar när jag ser dig, för då vet jag att livet betyder någonting. Och fastän vi skrattar med varandra så vet jag att du hellre skrattar med andra. Hjärtat blöder från en kniv, men jag vet att du inte vill hugga.
Det är bara sådan jag är, jag förstör mig i samma ögonblick som du blir kär.
Vi kunde haft det som i drömmen, jag är din och du gråter av lycka. Men jag kan inte ändra på den du är, och den du är är anledningen till att jag känner så här.
Om det fanns en plats, om det fanns en tid för oss två. Jag skulle åka dit direkt och riva biljetten tillbaka hit. Men resan till mina drömmar är fullbokad, och det är en one way ticket to sorrow.
Jag kanske hoppar på, jag kanske hoppar av innan gryningen. Jag kanske begraver mig och ler, för då vet jag att jag aldrig ser dig mer. Men om jag inte får se dig så kan jag lika gärna begrava mig. Hur som helst går jag under, och det är ditt fel. Men det kommer aldrig att vara ditt fel.
Det är bara sådan du är, du förstörde mig i samma ögonblick som jag blev kär."
Covers som är bättre än orginalen
Okej, I think I proved my point. Kaggen påstod att det inte finns någon cover som är bättre än orginalet - men nu har jag bevisat motsatsen. Det finns många covers som är bättre än orginalen, och även om jag bara visat upp en bråkdel av dem här så finns det ingen mening att fortsätta längre. Jag har vunnit argumentet.
Som en la grande finale tar vi två av världens bästa band genom tiderna. 1967 släppte The Beatles I am the walrus, vilken är en psykadelisk drogtripp på fyra minuter som kan vara lite svårlyssnad. I Oasis tappning förvandlas den sedan till en tung rock'n'roll-pungspark där man bara vill hoppa och skrika rakt ut.
The Beatles:
Oasis:
Som en la grande finale tar vi två av världens bästa band genom tiderna. 1967 släppte The Beatles I am the walrus, vilken är en psykadelisk drogtripp på fyra minuter som kan vara lite svårlyssnad. I Oasis tappning förvandlas den sedan till en tung rock'n'roll-pungspark där man bara vill hoppa och skrika rakt ut.
The Beatles:
Oasis:
Sensommar och tråkiga skador
Augusti brukar vara ett säkert kort. När resten av sommaren har varit piss så brukar augusti alltid skina ljummet. Men så är icke fallet denna sommar.
Istället har juni, och allra helst juli, varit tokvarm medan augusti har varit skit. Regn, grått och små korta ljusglimtar. Det är inte bra. Det är som en penisförlängare till hösten, som på så sätt blir ännu längre.
Fast å andra sidan kan jag känna att hösten är välkommen. Det finns någonting fint och bra med varje årstid, speciellt vid den här övergången från en årstid till en annan.
Jag är så gott som färdig med den här sommaren, och nu ser jag faktiskt fram emot att få burra på mig lite mer kläder, vandra mellan löven som faller medan världen runtomkring mig skiftar färg, eller bara boa in sig inomhus i skydd från kylan och blåsten utanför. Det finns en tjusning med det också. Speciellt det här med kläderna. Sommaren är ju en mindre katastrof om man gillar att ha jackor, jeans och långärmat på sig.
Men från en sak till något helt annat...
I gårdagens match mot Sala åkte inlånade Simon Degerfeldt på en otäck skada efter en kollison med deras målvakt. Först befarades det vara ett brutet ben, men sedan fanns förhoppningarna om att det kanske handlade om någonting lindrigare - men nu står det klart att båda benpiporna på smalbenet var av.
Riktigt oturligt och fruktansvärt tråkigt för Degan, som var på gång och hoppades på att hitta formen hos oss efter att ha fått sparsamt med speltid i KFF. Nu väntar operation och gips ett tag framöver.
Det är bara att hoppas att allting går bra och att Degan kämpar sig tillbaka till fotbollsplanen igen till nästa säsong. Men han är en krigare så han kommer att komma tillbaka. Fast som sagt, riktigt tråkigt för Degan som hade kommit in bra i laget och som var sugen på att spela fotboll.
Istället har juni, och allra helst juli, varit tokvarm medan augusti har varit skit. Regn, grått och små korta ljusglimtar. Det är inte bra. Det är som en penisförlängare till hösten, som på så sätt blir ännu längre.
Fast å andra sidan kan jag känna att hösten är välkommen. Det finns någonting fint och bra med varje årstid, speciellt vid den här övergången från en årstid till en annan.
Jag är så gott som färdig med den här sommaren, och nu ser jag faktiskt fram emot att få burra på mig lite mer kläder, vandra mellan löven som faller medan världen runtomkring mig skiftar färg, eller bara boa in sig inomhus i skydd från kylan och blåsten utanför. Det finns en tjusning med det också. Speciellt det här med kläderna. Sommaren är ju en mindre katastrof om man gillar att ha jackor, jeans och långärmat på sig.
Men från en sak till något helt annat...
I gårdagens match mot Sala åkte inlånade Simon Degerfeldt på en otäck skada efter en kollison med deras målvakt. Först befarades det vara ett brutet ben, men sedan fanns förhoppningarna om att det kanske handlade om någonting lindrigare - men nu står det klart att båda benpiporna på smalbenet var av.
Riktigt oturligt och fruktansvärt tråkigt för Degan, som var på gång och hoppades på att hitta formen hos oss efter att ha fått sparsamt med speltid i KFF. Nu väntar operation och gips ett tag framöver.
Det är bara att hoppas att allting går bra och att Degan kämpar sig tillbaka till fotbollsplanen igen till nästa säsong. Men han är en krigare så han kommer att komma tillbaka. Fast som sagt, riktigt tråkigt för Degan som hade kommit in bra i laget och som var sugen på att spela fotboll.
Så fint
Vill ni gråta? Titta på det här. Det är bland det mest rörande jag någonsin sett. Jag satt i 10 minuter med tårar längs kinden.
Blandade känslor
Ja, hå hå ja ja. Fan...
Eller, egentligen...vi fick med oss en poäng efter 1-1, och det får väl ändå ses som hyffsat mot Sala på bortaplan. Men Södra förlorade samtidigt mot Gideonsberg, och hade vi vunnit mot Sala så hade vi varit ikapp Södra (förutsatt att de nu skulle vinna sin nästa match, Södra har nämligen en match mindre spelad). Det är det som känns...fan.
Fast 1-1 var nog ändå rättvist med tanke på hur matchen såg ut. Vi öppnade väl sådär och den första halvleken var mycket fram och tillbaka. Det kändes som att vi kopplade ett litet grepp i mitten av halvleken, och vi tog också ledningen genom Gustavo efter dryga halvtimmen. Dessvärre skulle Sala hinna med att kvittera två minuter innan halvtid, och matchen kändes extremt öppen i halvtid.
Men där vi trodde att Sala skulle komma att trycka på ännu mer i den andra halvleken så blev det tvärtom. Vi tog över och pressade och pressade, utan att få till de där riktigt solklara målchanserna. Vi hade ett par giftiga hörnor och sånt, men egentligen inga rena lägen, trots vårt stora spelövertag.
Sala var dock inte helt ofarliga, och på slutet nån minut innan slutsignalen så fick de i princip ett friläge som Kaggen mästerligt avstyrde med en fin räddning. 1-1 slutade därmed matchen, och ja...1 poäng mot tabelltrean på bortaplan. Det låter inte så tokigt, men ändå...fan.
En annan sak som var fan var min insats. I synnerhet i den första halvleken. Jag vet fan inte vad som hände. Det kändes så bra innan matchen och jag var supertaggad och jättespelsugen, men sen gick det åt helvete. Övertaggad? Mjäää. Men nåt var fel. Jag var inte ens ovän med bollen - jag var som en dödsfiende. Och baklängesmålet får jag nog också ta på mig.
Jag gjorde mig beredd för att bli utbytt i halvtid, men till min förvåning fick jag vara kvar, och den andra halvleken gick sen lite bättre. Men det kunde ju knappast ha gått sämre...
Fy fan vad jag avskyr såna här matcher där jag spelar så dåligt. Det är frustrerande, det är jobbigt och det är pinsamt. Man kämpar och försöker göra sitt yttersta, men istället känns det som att man sviker alla andra i laget genom att agera så svagt.
Men - hade det här varit ett par år sedan så hade jag grämt mig över den här insatsen fram till jul. Nu känns det ändå som att jag kan hantera det på ett bra sätt. Jag vet att jag gjorde en dålig match, och nästa match så kommer jag att göra allt för att inte upprepa det. Det enda jag har i min skalle nu är att gå ut och göra en supermatch mot Irsta på söndag, om jag får spela.
Ikväll är det lite surt, men imorgon känns det nog bättre. Man måste se det positivt. Som Tränare Jocke sa efter matchen: "Nu leder vi serien grabbar!". Att Södra sen har en match mindre spelad är en annan sak.
Covers som är bättre än orginalen
Vi kör vidare, och nu tar vi oss an den gamla irländska folksången Whiskey in the jar, som Metallica senare gjorde en skönt tung cover på.
Alltså, hur charmig och cool den irländska "pub-musiken" än är så går det inte att komma ifrån att den sortens musik endast gör sig på ett ställe - och det är på en irländsk pub. Metallicas version funkar överallt.
Dubliners:
Metallica:
Alltså, hur charmig och cool den irländska "pub-musiken" än är så går det inte att komma ifrån att den sortens musik endast gör sig på ett ställe - och det är på en irländsk pub. Metallicas version funkar överallt.
Dubliners:
Metallica:
Grrreat day for football
Matchdag, matchdag, åh du underbara matchdag. I love it.
Men idag blir det nog tufft. Tabelltrean Sala väntar på bortaplan. På jävla Silvervallen. Alltid svårt att spela där, av någon konstig anledning. Mmm, det blir nog nåt att bita i, Sala jagar ju oss i hälarna och har chans att blanda sig i den absoluta toppstriden - medan vi har chans att "hänga av" Sala lite grand.
Jag spelar vänsterback och är fast besluten att ta revansch på lördagsmatchen mot Bäckby. Upp på tå, upp i rygg, in i närkamp!
Jag har tänkt på en sak. Enda sedan jag kom upp i a-truppen för fem år sedan så har vi alltid varit antingen ett topplag eller bottenlag. Då, 2005, krigade vi i toppen av division 3 och vann. Året därpå krigade vi i botten av tvåan, för att sedan åka ur och kriga i botten av trean året därpå. Därefter krigade vi i toppen av fyran och vann, för att sedan kriga i botten av trean. Och nu krigar vi i toppen av fyran igen.
Det är himmel eller helvete, alltså - och jag älskar det. Jag kommer hellre sist än i mitten. Eller nä, alltså, givetvis vill jag hellre stanna kvar i en division än åka ur, det är ju självklart. Men vad jag menar på nåt sätt är att jag hellre satsar allt, i hopp om att vinna, och kommer sist, än att feglira och "sejfa" en plats i mitten. Det skulle ju vara sjukt tråkigt.
Därför är jag så glad över att spela i den här föreningen, som alltid satsar på att komma i toppen av tabellen. Även fast det inte alltid har blivit så...
Och ikväll ska vi fanimej ta chansen och rycka lite.
Men idag blir det nog tufft. Tabelltrean Sala väntar på bortaplan. På jävla Silvervallen. Alltid svårt att spela där, av någon konstig anledning. Mmm, det blir nog nåt att bita i, Sala jagar ju oss i hälarna och har chans att blanda sig i den absoluta toppstriden - medan vi har chans att "hänga av" Sala lite grand.
Jag spelar vänsterback och är fast besluten att ta revansch på lördagsmatchen mot Bäckby. Upp på tå, upp i rygg, in i närkamp!
Jag har tänkt på en sak. Enda sedan jag kom upp i a-truppen för fem år sedan så har vi alltid varit antingen ett topplag eller bottenlag. Då, 2005, krigade vi i toppen av division 3 och vann. Året därpå krigade vi i botten av tvåan, för att sedan åka ur och kriga i botten av trean året därpå. Därefter krigade vi i toppen av fyran och vann, för att sedan kriga i botten av trean. Och nu krigar vi i toppen av fyran igen.
Det är himmel eller helvete, alltså - och jag älskar det. Jag kommer hellre sist än i mitten. Eller nä, alltså, givetvis vill jag hellre stanna kvar i en division än åka ur, det är ju självklart. Men vad jag menar på nåt sätt är att jag hellre satsar allt, i hopp om att vinna, och kommer sist, än att feglira och "sejfa" en plats i mitten. Det skulle ju vara sjukt tråkigt.
Därför är jag så glad över att spela i den här föreningen, som alltid satsar på att komma i toppen av tabellen. Även fast det inte alltid har blivit så...
Och ikväll ska vi fanimej ta chansen och rycka lite.
Samlade bilder
Bläckfisken kom hem från Kosovo med det här jävla aset till flaska. Ser ni vilket monster? Det gör ni va?
Jag var glad att ha Bläckfisken vid min sida igen. Det ser ni va? Att jag är glad.
Men Kaggen och jag blev lite osams, och alltid när vi är arga på varandra så brukar vi lösa det genom att stå och vråla på varandra. Fast den här gången gick Kaggen lite för långt och började hytta med näven. Det var lite onödigt av honom.
Lite senare skulle någon skoja med honom genom att "lägga" en spottloska försiktigt på hans axel. Det var roligt, och det tog nästan 5 minuter innan han upptäckte den.
Stora Berg och Juha äter pizza och spelar kort.
Linslusen Blondie Bubble Boy ville som vanligt vara med på varenda jävla bild. Jobbigt med såna människor.
Det är en konst att se uttråkad ut samtidigt som man anstränger sig för att posa.
Brorsan var som vanligt glad och bubblig, även om bilden skvallrar om annat.
Kaggmeister satsade som vanligt friskt på pokern och åkte som vanligt ut först.
Idag blev det golf vid Kvicksund. Kaggen öppnade starkt och hade ledningen fram till de sista hålen.
Väl där kom detta lilla gossebarn ikapp och gick om.
"AAARRGH!!!", som Kaggen uttryckte det.
Men Bläckfisken förtjänade segern. Han slog rakast och längst och jämnast.
Själv kom jag toksist, och som ni ser har jag egen liten stil när jag spelar. Man kan säga att jag är "fullfölja svingen" personifierad. Men jag hade kul ändå. Oftast.
And The Reds go marching on!
Ja, Man United inledde ju säsongen på ett övertygande sätt. Det enda man kunde kräva var kanske lite fler mål - men va fan, 3-0 duger gott och väl.
Skönt att Berbatov fick en bra start, jävla skit att det inte ska lossna för Rooney och lovely att världens bästa Ryan Giggs fick hålla i sin svit med mål i samtliga Premier Leuge-säsonger. Allt som har med Giggs att göra är lovely, han är utan tvekan min favorit i The Red devils.
Men bäst var ju Paul Scholes. Den mannen är makalös. Hade England tagit VM-guld om han spelat i somras? Japp. Kanske. Eller vem vet? Skit samma, igår var han kung, och vem fan behöver köpa nya spelare när vi har Giggs och Scholes?
Synd bara att Gary Neville slutat. De är inte så många kvar nu från den gyllene generationen, och jag saknar Phil Neville, Nicky Butt och David Beckham. Ja, och Roy Keane också, för den delen. Hoppas Giggs och Scholes i minst 10 år till i alla fall.
Skönt att Berbatov fick en bra start, jävla skit att det inte ska lossna för Rooney och lovely att världens bästa Ryan Giggs fick hålla i sin svit med mål i samtliga Premier Leuge-säsonger. Allt som har med Giggs att göra är lovely, han är utan tvekan min favorit i The Red devils.
Men bäst var ju Paul Scholes. Den mannen är makalös. Hade England tagit VM-guld om han spelat i somras? Japp. Kanske. Eller vem vet? Skit samma, igår var han kung, och vem fan behöver köpa nya spelare när vi har Giggs och Scholes?
Synd bara att Gary Neville slutat. De är inte så många kvar nu från den gyllene generationen, och jag saknar Phil Neville, Nicky Butt och David Beckham. Ja, och Roy Keane också, för den delen. Hoppas Giggs och Scholes i minst 10 år till i alla fall.
Covers som är bättre än orginalen
Dags att ta sig an låten Sailing. Sutherland Brothers Band gjorde orginalet, som sedan Rod Stewart gjorde en cover på och idag betraktas låten som en av hans stora paradnummer när han uppträder. Med andra ord: Roddan har gjort den till sin egen.
Egentligen är det inget fel på orginalversionen, men om man jämför de två så framstår Sutherland Brothers version som aningen monoton och enformig, medan låten i Rod Stewarts tappning är mer mäktig och mer "tändare-i-luften"-vänlig.
Sutherland Brothers Band:
Rod Stewart:
Egentligen är det inget fel på orginalversionen, men om man jämför de två så framstår Sutherland Brothers version som aningen monoton och enformig, medan låten i Rod Stewarts tappning är mer mäktig och mer "tändare-i-luften"-vänlig.
Sutherland Brothers Band:
Rod Stewart:
Tv-themes - EFTER ÅR OCH ÅR OCH ÅR AV SÖKANDE!!!!
Jag är så lycklig.
Ni vet, jag är ju en riktig nostalgiker. Jag tänker gärna och ofta tillbaka, tillbaka till den tiden då världen såg helt annorlunda ut i mina ögon. Tillbaka till min barndom. Det finns så mycket därifrån som fortfarande sitter kvar i min skalle - låtar man har hört, tv-serier och filmer man sett, barnprogram, tv-reklam, programledare, tecknade figurer...sånt som man senare har väldigt svårt att placera.
Nåväl, i och med internet och dess fantastiska funktioner så har jag nu kunnat spåra så gott som allting av det jag gått och stört mig på för att jag inte kunnat placera det. Det kan ha varit vissa personer man såg på tv-rutan som barn men som nu gått upp i rök, eller...ja men ni förstår vad jag menar. Allt det jag gått och funderat på och önskat att få se en gång till har jag genom årens lopp kunnat hitta på nätet. Allting förutom ett jävla program.
Det gick på SVT i början av 90-talet, 1991 och 1992 närmare bestämt, och jag minns att serien hette PS. I love you. Jag kommer ihåg karaktärerna, en cool snut och en brud, och jag minns hur introt lät. Den där melodin i början av serien har jag gått och nynnat på i alla dess år, utan att kunna hitta serien någonstans. Jag sökte på Youtube, men det enda resultatet som kom upp var filmen med samma namn med Hillary Swank och Gerard Butler i rollerna.
Igår gjorde jag ett nytt försök, med lite olika varianter - och tillslut, till min oerhörda lycka, så hittade jag på serien. Det visade sig att jag sökt fel. Serien stavas nämligen P.S.I. Luv U på grund av att det är en lek med siffrorna i riktnumret till staden som serien utspelas.
Skit samma! NU HAR JAG ÄNTLIGEN HITTAT SERIEN, NU HAR JAG ÄNTLIGEN FÅTT HÖRA SIGNATURMELODIN IGEN, NU KAN JAG DÖ LYCKLIG!
Nån som kommer ihåg den här gamla godingen?
Ni vet, jag är ju en riktig nostalgiker. Jag tänker gärna och ofta tillbaka, tillbaka till den tiden då världen såg helt annorlunda ut i mina ögon. Tillbaka till min barndom. Det finns så mycket därifrån som fortfarande sitter kvar i min skalle - låtar man har hört, tv-serier och filmer man sett, barnprogram, tv-reklam, programledare, tecknade figurer...sånt som man senare har väldigt svårt att placera.
Nåväl, i och med internet och dess fantastiska funktioner så har jag nu kunnat spåra så gott som allting av det jag gått och stört mig på för att jag inte kunnat placera det. Det kan ha varit vissa personer man såg på tv-rutan som barn men som nu gått upp i rök, eller...ja men ni förstår vad jag menar. Allt det jag gått och funderat på och önskat att få se en gång till har jag genom årens lopp kunnat hitta på nätet. Allting förutom ett jävla program.
Det gick på SVT i början av 90-talet, 1991 och 1992 närmare bestämt, och jag minns att serien hette PS. I love you. Jag kommer ihåg karaktärerna, en cool snut och en brud, och jag minns hur introt lät. Den där melodin i början av serien har jag gått och nynnat på i alla dess år, utan att kunna hitta serien någonstans. Jag sökte på Youtube, men det enda resultatet som kom upp var filmen med samma namn med Hillary Swank och Gerard Butler i rollerna.
Igår gjorde jag ett nytt försök, med lite olika varianter - och tillslut, till min oerhörda lycka, så hittade jag på serien. Det visade sig att jag sökt fel. Serien stavas nämligen P.S.I. Luv U på grund av att det är en lek med siffrorna i riktnumret till staden som serien utspelas.
Skit samma! NU HAR JAG ÄNTLIGEN HITTAT SERIEN, NU HAR JAG ÄNTLIGEN FÅTT HÖRA SIGNATURMELODIN IGEN, NU KAN JAG DÖ LYCKLIG!
Nån som kommer ihåg den här gamla godingen?
"Fick kniv i stjärten"
Breaking news - this just in:
FICK KNIV I STJÄRTEN
Två män slogs på Runnavägen, när polisen anlände hade en man blivit knivhuggen i baken.
Polisen larmades till Runnavägen sent på lördagskvällen efter att en bonde såg att två personer slogs utanför ett hus. Medan polisen åkte till platsen anslöt ytterligare fyra personer, strax därefter skingrades alla i bråket.
Polispatrullen på plats träffade på en 28-årig man som uppgav att han blivit knivhuggen i stjärten. Men mannen ville inte för polisen peka ut någon skyldig.
Flera bekanta fanns på plats och ville inte heller berätta vem som kunde vara gärningsman.
28-åringen fördes till Mälarsjukhuset i Eskilstuna för vård av knivskadorna.
Enligt polisen är inte skadorna livshotande.
Väldigt roligt hur Magazin24 fick till det på sin hemsida. Det är inte för inte man är så stolt över Kungsör.
Men en eloge för att Klevenhaus fick till det på slutklämmen i artikeln.
Min helg
First thing first. Matchen mot Bäckby var väldigt märklig. Vi gjorde mål, 1-0 och 2-0 efter mål av Loke, sedan släppte vi in ett. Mål igen av Loke, och sedan släppte vi in ett. 3-2-ledning i halvtid, alltså.
Sedan gjorde Paulo mål, och sedan släppte vi in ett mål. Sedan gjorde Degan mål, och sedan släppte vi in ett mål. Seger med 6-4, alltså. Väldigt märkligt.
Bäckby var ett svårspelat lag. Istället för att jobba hemåt så låg 3-4 spelare kvar i anfallet, och på sätt blev det lite lurigt varenda gång de ställde de vann och spelade upp bollen. Samtidigt var vi för okoncentrerade och stressiga i vårat agerande. Även fast de var individuellt skickliga så kändes det aldrig farligt, och ändå var det som att vi ibland agerade i panik. Väldigt märkligt.
Jag spelade hela matchen och gjorde ingen höjdarinsats. Det var varmt, fruktansvärt varmt, kanske den varmaste match jag någonsin spelat (!) - och värmen sög verkligen musten ur mig. Efter 20 minuter var jag helt färdig. Mycket märkligt.
Men, ja... Jag är nöjd med 3 poäng, givetvis, men inte över sättet vi spelade på och inte över min insats. Vi måste agera mer resolut mot tabelltrean Sala på onsag, som är en mycket viktig och säkerligen svår match. Sala på Silvervallen är aldrig lätt.
Sedan blev det Arboga igår kväll. Tjockt med folk och ganska kul. Träffade den gamla legendariske klasskamraten Albert, blev hårt nypen av en förfriskad Selander, hade tunggymnastik med Loke och fick veta av Hammarlund att jag var den "fulaste jävla spelaren han mött". Ganska kul, sådär. Inte mer.
Och som en bonus fick jag hoppa in i b-laget idag efter att Kotten fått problem med bilen. Dock satt jag bara på bänken, förutom sista kvarten, och mötet med BK30 slutade oavgjort 2-2.
Det var väl det det.
Sedan gjorde Paulo mål, och sedan släppte vi in ett mål. Sedan gjorde Degan mål, och sedan släppte vi in ett mål. Seger med 6-4, alltså. Väldigt märkligt.
Bäckby var ett svårspelat lag. Istället för att jobba hemåt så låg 3-4 spelare kvar i anfallet, och på sätt blev det lite lurigt varenda gång de ställde de vann och spelade upp bollen. Samtidigt var vi för okoncentrerade och stressiga i vårat agerande. Även fast de var individuellt skickliga så kändes det aldrig farligt, och ändå var det som att vi ibland agerade i panik. Väldigt märkligt.
Jag spelade hela matchen och gjorde ingen höjdarinsats. Det var varmt, fruktansvärt varmt, kanske den varmaste match jag någonsin spelat (!) - och värmen sög verkligen musten ur mig. Efter 20 minuter var jag helt färdig. Mycket märkligt.
Men, ja... Jag är nöjd med 3 poäng, givetvis, men inte över sättet vi spelade på och inte över min insats. Vi måste agera mer resolut mot tabelltrean Sala på onsag, som är en mycket viktig och säkerligen svår match. Sala på Silvervallen är aldrig lätt.
Sedan blev det Arboga igår kväll. Tjockt med folk och ganska kul. Träffade den gamla legendariske klasskamraten Albert, blev hårt nypen av en förfriskad Selander, hade tunggymnastik med Loke och fick veta av Hammarlund att jag var den "fulaste jävla spelaren han mött". Ganska kul, sådär. Inte mer.
Och som en bonus fick jag hoppa in i b-laget idag efter att Kotten fått problem med bilen. Dock satt jag bara på bänken, förutom sista kvarten, och mötet med BK30 slutade oavgjort 2-2.
Det var väl det det.
High chaparall
Kära nån vilken föreställning! Bäckby var...ett svårmött motstånd. Inte riktigt som alla andra lag, om man säger så. Ja fy fan, vi vann med 6-4 i alla fall tillslut. Men...ja, det hände mycket på vägen.
Orkar inte ta mer nu, det får bli imorgon. Nu ska jag iväg. Ikväll blir det Arboga, Medeltidsdagarna och Stadskällaren.
Orkar inte ta mer nu, det får bli imorgon. Nu ska jag iväg. Ikväll blir det Arboga, Medeltidsdagarna och Stadskällaren.
Gameday!
Aaaaah, äntligen match. Snart. Som jag har längtat efter att få springa ut till riktig match på Runevallen igen. Det var ett tag sedan.
Vad vet jag om dagens motståndare Bäckby? Ingenting, mer än att det låter som ett lag med många invandrare. Bäckby? Jag tror aldrig jag mött dem tidigare.
En nyhet är att KFF:aren Simon Degerfeldt har kommit till oss på lån. Hur lång tid, om det bara blir augusti ut eller hela hösten, är inte klart än. Hur som helst blir det nog ett fint tillskott i truppen, speciellt nu när Marcelo är avstängd två matcher till på grund av den grova utvisning han ådrog sig mot Kolsva innan sommaruppehållet.
Det är grått ute, men ganska kvavt. Regnet hänger verkligen i luften. Det är Vampyrens väder, kan man säga. Det är perfekt.
Jävlar vad laddad jag är! Det är spännande och nervöst, som alltid, men även inspirerande och det ska bli jävligt roligt.
Ikväll är det sedan Medeltidsdagarna och Å-festen i Eskilstuna. Eller...Medeltidsdagarna eller Å-festen. Om inget oväntat inträffar.
Vad vet jag om dagens motståndare Bäckby? Ingenting, mer än att det låter som ett lag med många invandrare. Bäckby? Jag tror aldrig jag mött dem tidigare.
En nyhet är att KFF:aren Simon Degerfeldt har kommit till oss på lån. Hur lång tid, om det bara blir augusti ut eller hela hösten, är inte klart än. Hur som helst blir det nog ett fint tillskott i truppen, speciellt nu när Marcelo är avstängd två matcher till på grund av den grova utvisning han ådrog sig mot Kolsva innan sommaruppehållet.
Det är grått ute, men ganska kvavt. Regnet hänger verkligen i luften. Det är Vampyrens väder, kan man säga. Det är perfekt.
Jävlar vad laddad jag är! Det är spännande och nervöst, som alltid, men även inspirerande och det ska bli jävligt roligt.
Ikväll är det sedan Medeltidsdagarna och Å-festen i Eskilstuna. Eller...Medeltidsdagarna eller Å-festen. Om inget oväntat inträffar.
Det är så jag säger det
Därför
Varför kom du aldrig till vernissagen i förra veckan?
- Jag längtade så mycket efter att få gå ut i skogen
och plocka dom första blåsipporna.
Varför skolkade du från orkesterföreningens Beethovenkonsert?
- Jag satt på brotrappan hela kvällen och hörde
taltrasten spela.
Varför ringde du återbud till lunchen hos borgmästarinnan?
- Jag fick en kär gäst. Rödstjärten kom just den dagen.
Varför cederade du Franska Klubbens vårbal?
- För att skymningen var så blå och påskliljorna nyss
hade slagit ut.
Varför var du inte med på Minervas årsmöte och hörde professor Persson föreläsa om konst och natur?
- Det var fullmåne den kvällen.
Varför gick du åtminstone inte på teatermatinén i går, stockholmsgruppen gav Drottningens juvelsmycke?
- Jag hade inte tid. Jag låg i gräset och såg hur
molnen drev för vinden.
Men människa - vad GÖR du egentligen på din lediga tid?
- Jag lever.
Thorborg Thyselius (1906-1977)
Varför kom du aldrig till vernissagen i förra veckan?
- Jag längtade så mycket efter att få gå ut i skogen
och plocka dom första blåsipporna.
Varför skolkade du från orkesterföreningens Beethovenkonsert?
- Jag satt på brotrappan hela kvällen och hörde
taltrasten spela.
Varför ringde du återbud till lunchen hos borgmästarinnan?
- Jag fick en kär gäst. Rödstjärten kom just den dagen.
Varför cederade du Franska Klubbens vårbal?
- För att skymningen var så blå och påskliljorna nyss
hade slagit ut.
Varför var du inte med på Minervas årsmöte och hörde professor Persson föreläsa om konst och natur?
- Det var fullmåne den kvällen.
Varför gick du åtminstone inte på teatermatinén i går, stockholmsgruppen gav Drottningens juvelsmycke?
- Jag hade inte tid. Jag låg i gräset och såg hur
molnen drev för vinden.
Men människa - vad GÖR du egentligen på din lediga tid?
- Jag lever.
Thorborg Thyselius (1906-1977)
Covers som är bättre än orginalen
Den här har jag varit kluven till, för jag älskar vekligen båda versionerna. Men jag måste vara ärlig mot mig själv och erkänna att Jose Gonzales cover av Heartbeats är bättre än The Knifes orginal. Men det är hårfint, för mig i alla fall.
The Knife:
Jose Gonzalez:
The Knife:
Jose Gonzalez:
Jag höll på att bli Jonatan Lök
Igår stod jag och lagade mat. Det gick bra. Sedan skulle jag skära upp lite lök - och då höll det på att bli stympning.
Grejen var den att jag använde en otäckt vass kniv, och när plötsligt dörren for igen med en sjuhelvetes smäll av vinddraget så "ryckte jag till" lite grand. Detta ledde till att jag tappade kniven, och som den fotbollsspelare jag är så agerade jag instinktivt och gjorde mig beredd att "ta ner" kniven med foten, ungefär som det handlade om en jättydyr vas som absolut inte fick gå sönder.
Men i sista tiondelen så klickade det till i hjärnan och jag insåg det minst sagt dumma i aktionen, varpå jag lät kniven falla till golvet. Tur det, annars kunde det ha slutat väldigt tråkigt. Nu blev det bara en liten rispa som vilket plåster i världen kunde ha botat.
Sen kom jag att tänka på den gamla AIK:aren och landslagsmannen Kalle Corneliusson, som skar av senor i fingret när han skulle till att skära gurka, vilket gjorde att han missade en hel del matcher. Han fick heta Kalle Gurka resten av karriären.
...men jag har också hört en annan version, där Corneliusson skulle ha skurit sig på en glasflaska på fyllan efter att ha tjafsat med några AIK-supporters. Fast då tycker jag nog att gurk-historien är roligare.
Grejen var den att jag använde en otäckt vass kniv, och när plötsligt dörren for igen med en sjuhelvetes smäll av vinddraget så "ryckte jag till" lite grand. Detta ledde till att jag tappade kniven, och som den fotbollsspelare jag är så agerade jag instinktivt och gjorde mig beredd att "ta ner" kniven med foten, ungefär som det handlade om en jättydyr vas som absolut inte fick gå sönder.
Men i sista tiondelen så klickade det till i hjärnan och jag insåg det minst sagt dumma i aktionen, varpå jag lät kniven falla till golvet. Tur det, annars kunde det ha slutat väldigt tråkigt. Nu blev det bara en liten rispa som vilket plåster i världen kunde ha botat.
Sen kom jag att tänka på den gamla AIK:aren och landslagsmannen Kalle Corneliusson, som skar av senor i fingret när han skulle till att skära gurka, vilket gjorde att han missade en hel del matcher. Han fick heta Kalle Gurka resten av karriären.
...men jag har också hört en annan version, där Corneliusson skulle ha skurit sig på en glasflaska på fyllan efter att ha tjafsat med några AIK-supporters. Fast då tycker jag nog att gurk-historien är roligare.
Det var bättre förr
Jag kom att tänka på det här gamla filmprogrammet Sundgren & Wiklund som gick på TV4 för 100 år sedan. Jag saknar det.
Detta underbara lilla filmmagasin där den fantastiskt udda duon Nils Petter Sundgren och Hans Wiklund satt och recenserade de senaste filmerna med varsina omdömen. Nils Petter representerade ju den gamla skolan, då han var verksam som recensent redan när Ingmar Bergman slog igenom, och han vurmade gärna för sinnligt drama, typ vackra kinesiska eller franska filmer eller gripande produktioner - medan Wiklund mer stod för den ungdomliga och spektakulära sidan som diggar så kallad "Vin Diesel-action".
Den här krocken var ju total, och det var väldigt förlösande att hör de två ekorrarna sitta och gnabba med varandra om vad som var "trams" och vad som var "grymt".
Programet brukade alltid sändas sent på lördagskvällarna (eller var det torsdagskvällarna?) och jag satt alltid uppe och väntade förväntansfullt på deras reaktioner på de senaste filmerna.
Tyvärr finns det ju inte plats för såna här "smala" program i TV längre. Nu ska ju allt, nästan, vara kommersiellt gångbart, och då får kvaliten stryka på foten. Det är synd, tycker jag.
Detta underbara lilla filmmagasin där den fantastiskt udda duon Nils Petter Sundgren och Hans Wiklund satt och recenserade de senaste filmerna med varsina omdömen. Nils Petter representerade ju den gamla skolan, då han var verksam som recensent redan när Ingmar Bergman slog igenom, och han vurmade gärna för sinnligt drama, typ vackra kinesiska eller franska filmer eller gripande produktioner - medan Wiklund mer stod för den ungdomliga och spektakulära sidan som diggar så kallad "Vin Diesel-action".
Den här krocken var ju total, och det var väldigt förlösande att hör de två ekorrarna sitta och gnabba med varandra om vad som var "trams" och vad som var "grymt".
Programet brukade alltid sändas sent på lördagskvällarna (eller var det torsdagskvällarna?) och jag satt alltid uppe och väntade förväntansfullt på deras reaktioner på de senaste filmerna.
Tyvärr finns det ju inte plats för såna här "smala" program i TV längre. Nu ska ju allt, nästan, vara kommersiellt gångbart, och då får kvaliten stryka på foten. Det är synd, tycker jag.
Sugen på Runevallen
Sista träningen ikväll inför lördagens hemmamatch mot Bäckby. Det har känts fruktansvärt sådär under veckan, det är som om jag har haft huvudet någon annanstans än på planen. Jag hatar det. Hatar att vara "sådär" i mitt agerande.
Trots det känns det bra inför lördag. Jag ska starta som vänsterback, och jag är så jävla sugen på att spela inför hemmapublik igen på riktigt.
Det är en sak med mig, som jag inte är så nöjd med, som ändå känns ganska bra - nämligen att jag är en matchmänniska. Självklart strävar jag efter att spela så bra som överhuvudtaget är möjligt på träning, men när det är match då växer jag ett par meter. Jag orkar springa mer, jag gör saker på ren reflex, jag är taggad (ibland övertaggad) och jag är som i ett med matchen.
Varje match är som en urladdning, och det kanske inte är så konstigt att varje träning är så - då skulle man väl inte orka träna flera gånger i veckan. Äh, jag vet inte, men sån är jag i alla fall.
Trots det känns det bra inför lördag. Jag ska starta som vänsterback, och jag är så jävla sugen på att spela inför hemmapublik igen på riktigt.
Det är en sak med mig, som jag inte är så nöjd med, som ändå känns ganska bra - nämligen att jag är en matchmänniska. Självklart strävar jag efter att spela så bra som överhuvudtaget är möjligt på träning, men när det är match då växer jag ett par meter. Jag orkar springa mer, jag gör saker på ren reflex, jag är taggad (ibland övertaggad) och jag är som i ett med matchen.
Varje match är som en urladdning, och det kanske inte är så konstigt att varje träning är så - då skulle man väl inte orka träna flera gånger i veckan. Äh, jag vet inte, men sån är jag i alla fall.
Covers som är bättre än orginalen
Vi rullar vidare. Tears for fears fick en hit med Mad world på 80-talet, och när den fantastiska filmen Donnie Darko kom några decennier senare så gjorde Gary Jules en avskalad version av låten som är minst lika fantastisk som filmen.
Tears for fears:
Gary Jules:
Tears for fears:
Gary Jules:
Nu så ska vi ta det lilla lugna...
Alltså, jag är givetvis väldigt glad att Zlatan är sugen på landslaget igen. Han är...hur ska man uttrycka det...rätt så viktig. Både som spelare och ledare.
Men - det får ju inte gå till överdrift. Va fan, vad har han missat egentligen sedan han "slutade" i landslaget efter förra VM-kvalet? En vinterturné, som han ändå inte hade varit med på, och några vänskapsmatcher. Heja. Och det hade man ju kunnat räkna ut med arslet att han skulle återvända när allvaret, det vill säga det kommande EM-kvalet, börjar igen.
Jag menar, när Sportnytt på SVT avslutar sin sändning med att för andra gången visa Zlatans mål mot Skottland, i slowmotion-bilder när han bredsidar in bollen samtidigt som en munk-kör sjunger stämningsfull musik - ja då blir det lite löjligt. Sedan ringar sportankaret in det hela genom att säga "Välkommen tillbaka, Zlatan."
Men jävlar vilken spektakulär värvning Man United har gjort! En 20-åring från Portugal, som bland annat har spelat i VM för hemlösa... Wow!
Om detta blir en succé så småningom så lär ju filmbolagen snart stå där och hugga efter rättigheterna.
Men - det får ju inte gå till överdrift. Va fan, vad har han missat egentligen sedan han "slutade" i landslaget efter förra VM-kvalet? En vinterturné, som han ändå inte hade varit med på, och några vänskapsmatcher. Heja. Och det hade man ju kunnat räkna ut med arslet att han skulle återvända när allvaret, det vill säga det kommande EM-kvalet, börjar igen.
Jag menar, när Sportnytt på SVT avslutar sin sändning med att för andra gången visa Zlatans mål mot Skottland, i slowmotion-bilder när han bredsidar in bollen samtidigt som en munk-kör sjunger stämningsfull musik - ja då blir det lite löjligt. Sedan ringar sportankaret in det hela genom att säga "Välkommen tillbaka, Zlatan."
Men jävlar vilken spektakulär värvning Man United har gjort! En 20-åring från Portugal, som bland annat har spelat i VM för hemlösa... Wow!
Om detta blir en succé så småningom så lär ju filmbolagen snart stå där och hugga efter rättigheterna.
Sverige är tillbaka!
Vad roligt det var att titta på landslaget ikväll! Det är jag nog långt ifrån ensam om att tycka, och fan vad bra det känns inför det kommande VM-kvalet. I alla fall om de spelar så här.
Annars var det roligt att se två svenska landslagsspelare som man själv har spelat mot. Dels Emir Bajrami, men även Ola Toivonen som spelade i Degerfors P86-lag som vi, KSK, mötte flera gånger i turneringar på slutet av 90-talet.
Och för övrigt kan man prata om Zlatan och Toivonen och Bajrami - men matchens hjälte var ju geniet Anders Svensson. Trots att han blivit så ifrågasatt under årens lopp så har jag alltid stått på hans sida, ända sedan "Svensson vrs Källström-kampen". Han är fan bäst i Sverige sedan Niklas Alexandersson slutade spela.
Till sist är alltid väldigt roligt att höra säckpipor. Det finns något väldigt komiskt över detta instrument, och jag brukar alltid skratta gott när jag hör dess magiska läte.
Och slutligen; vad var grejen med Oscar Wendts frisyr? Men jag gillar honom. Han är ju en Ängel.
Annars var det roligt att se två svenska landslagsspelare som man själv har spelat mot. Dels Emir Bajrami, men även Ola Toivonen som spelade i Degerfors P86-lag som vi, KSK, mötte flera gånger i turneringar på slutet av 90-talet.
Och för övrigt kan man prata om Zlatan och Toivonen och Bajrami - men matchens hjälte var ju geniet Anders Svensson. Trots att han blivit så ifrågasatt under årens lopp så har jag alltid stått på hans sida, ända sedan "Svensson vrs Källström-kampen". Han är fan bäst i Sverige sedan Niklas Alexandersson slutade spela.
Till sist är alltid väldigt roligt att höra säckpipor. Det finns något väldigt komiskt över detta instrument, och jag brukar alltid skratta gott när jag hör dess magiska läte.
Och slutligen; vad var grejen med Oscar Wendts frisyr? Men jag gillar honom. Han är ju en Ängel.
Jag hade rätt!
Precis som jag misstänkte igår så var det Peter Magnusson som hade åkt dit för sjörattfylla. I am clever.
Fem mellanöl hade han tagit - och det torskade han på. Rätt eller fel? Antagligen rätt. Men när jag var i Australien så var jag med om människor som knappt kunde formulera ett ord, nätt och jämnt kunde stå upprätt, och än mindre gå, men som sedan kunde backa ut bilen med millimeterprecis preciosion genom smala utfarter för att sedan åka hem.
Och vad vill jag säga med det? Ingenting, jag ville bara berätta det.
Fem mellanöl hade han tagit - och det torskade han på. Rätt eller fel? Antagligen rätt. Men när jag var i Australien så var jag med om människor som knappt kunde formulera ett ord, nätt och jämnt kunde stå upprätt, och än mindre gå, men som sedan kunde backa ut bilen med millimeterprecis preciosion genom smala utfarter för att sedan åka hem.
Och vad vill jag säga med det? Ingenting, jag ville bara berätta det.
Covers som är bättre än orginalen
Det här går ju bra. Hittils har Stiffa, mer eller mindre motvilligt, erkännt att samtliga publicerade covers varit bättre än orginalen - men än är vi inte färdiga. Inte på långa vägar.
Idag tar vi Dolly Partons I will always love you, som sedan Whitney Houston spräckte folks trumhinnor med i soundtracket till Bodyguard.
Alltså, Dolly Partons version är inte på något dålig, men när Whitney Houston tar i och träffar de allra högsta tonerna så får man ju rysningar som Dolly Parton aldrig är i närheten av att framkalla. Jösses vilka pipa hon hade, Whitney, på den gamla goda tiden. Den enda pipa hon har kvar nu är väl, sorgligt nog, den hon röker.
Dolly Parton:
Whitney Houston:
Idag tar vi Dolly Partons I will always love you, som sedan Whitney Houston spräckte folks trumhinnor med i soundtracket till Bodyguard.
Alltså, Dolly Partons version är inte på något dålig, men när Whitney Houston tar i och träffar de allra högsta tonerna så får man ju rysningar som Dolly Parton aldrig är i närheten av att framkalla. Jösses vilka pipa hon hade, Whitney, på den gamla goda tiden. Den enda pipa hon har kvar nu är väl, sorgligt nog, den hon röker.
Dolly Parton:
Whitney Houston:
Lite kort om kvällens Allsång på Skansen...och att jag älskar det folkliga
Allsång på Skansen, detta folkliga inslag som förgyller våra tisdagskvällar några veckor varje sommar. Jag älskar det. Även när det är dåligt, som det varit ovanligt ofta denna säsong, så älskar jag det. Jag vet inte riktigt säkert varför, men jag antar att det har att göra med mitt trygghetsbehov och min sjukliga önskan om att allting ska vara exakt så som det alltid har varit.
Klockan 20.00 på SVT1 på tisdagskvällen så ska jag fanimej höra gitarrslingan i introt som förkunnar att nu ska vi bröla "STOCKHOLM I MITT HJÄRTA..." tillsammans igen. Sen skadar det ju inte om det är några intressanta eller spektakulära gäster med också, men det gör egentligen ingenting. Det viktigaste är att vi är tillsammans och sjunger. OJ vad jag andas Carola just nu.
Nä men alltså självklart blir jag mycket glad när gästerna heter Thorsten Flinck (jag är otroligt fascinerad av honom) eller Jakob Hellman (vem är inte nyfiken på honom) eller Mando diao eller Tove Styrke a.k.a Idol-Tove (som fortfarande något av det vackraste jag sett) eller Jerry Williams (kan man bli annat än glad och peppad när man ser honom), men även om det förekommer några svaga kort ibland så finns det allting någonting att vänta intresserat på.
Allsång på Skansen har alltid funnits, ända sedan romartiden, och därför är det mycket enklare för mig att avfärda Lotta på Liseberg som bara "har kommit" på senare år. Dock är jag intresserad och fascinerad av kändisar, så därför känner jag mig lite tvingad att titta på Lotta på Liseberg också, men det behöver inte betyda att jag gillar programmet.
Det jag vill säga, på något jävla vänster, är att jag är folklig. Jag gillar program som På spåret, Doobidoo, Så ska det låta och Stjärnorna på slottet. "Men det är ju bara SVT-program? TV4 då?", säger ni. Jorå, jag kan titta på Let's dance och Idol också, men det är lite för kommersiellt för att det ska nå in till mitt folkhemshjärta på riktigt. Det kan säkert kidsen och 2000-talsmänniskan säkert njuta mer av.
Okej, det blev lite för mycket bla bla bla - men hur som helst så ser jag väldigt mycket fram emot att stifta bekantskap med Niklas Strömstedt, Dan Ekborg och de Stjärnorna på slottet i vinter.
PS. Om det är någonting som delar mig och Kaggen itu till två individer så det detta.
Klockan 20.00 på SVT1 på tisdagskvällen så ska jag fanimej höra gitarrslingan i introt som förkunnar att nu ska vi bröla "STOCKHOLM I MITT HJÄRTA..." tillsammans igen. Sen skadar det ju inte om det är några intressanta eller spektakulära gäster med också, men det gör egentligen ingenting. Det viktigaste är att vi är tillsammans och sjunger. OJ vad jag andas Carola just nu.
Nä men alltså självklart blir jag mycket glad när gästerna heter Thorsten Flinck (jag är otroligt fascinerad av honom) eller Jakob Hellman (vem är inte nyfiken på honom) eller Mando diao eller Tove Styrke a.k.a Idol-Tove (som fortfarande något av det vackraste jag sett) eller Jerry Williams (kan man bli annat än glad och peppad när man ser honom), men även om det förekommer några svaga kort ibland så finns det allting någonting att vänta intresserat på.
Allsång på Skansen har alltid funnits, ända sedan romartiden, och därför är det mycket enklare för mig att avfärda Lotta på Liseberg som bara "har kommit" på senare år. Dock är jag intresserad och fascinerad av kändisar, så därför känner jag mig lite tvingad att titta på Lotta på Liseberg också, men det behöver inte betyda att jag gillar programmet.
Det jag vill säga, på något jävla vänster, är att jag är folklig. Jag gillar program som På spåret, Doobidoo, Så ska det låta och Stjärnorna på slottet. "Men det är ju bara SVT-program? TV4 då?", säger ni. Jorå, jag kan titta på Let's dance och Idol också, men det är lite för kommersiellt för att det ska nå in till mitt folkhemshjärta på riktigt. Det kan säkert kidsen och 2000-talsmänniskan säkert njuta mer av.
Okej, det blev lite för mycket bla bla bla - men hur som helst så ser jag väldigt mycket fram emot att stifta bekantskap med Niklas Strömstedt, Dan Ekborg och de Stjärnorna på slottet i vinter.
PS. Om det är någonting som delar mig och Kaggen itu till två individer så det detta.
Magplask
Ha ha... Idag på aftonbladet.se går det att läsa om att "en av Sveriges största komiker" har åkt dit för sjörattfylla. Jag är beredd att satsa 10 000 kr på att det är Peter Magnusson.
Varför? Jo, i Filip & Fredriks podcast ringde de upp Magnusson för att spåna lite kring påståendet att man blir lite dummare när man kommit in i TV4-bubblan (och det efter att Filip & Fedrik pratat om Tony Irvings medverkan i en McDonalds-reklam tidigare i sommar) - och efter ett tag kom de in på det här med att det har införts en ny lag gällande alkohol och att åka båt, och det tyckte Magnusson var katastrof. Dels för att han tillbringar sommaren ute i sin stuga i skärgården, och dels för att han "för fan kan dricka tre öl utan att behöva använda en jävla livboj!".
Så en inte alltför vild gissning är att Peter Magnusson sa fuck you till den här nya lagen, drack sina tre öl och sedan glatt hoppade i sin båt och burnade in mot Stockholms nattliv för att njuta av sitt kändisskap och belöna sitt singelliv.
Varför? Jo, i Filip & Fredriks podcast ringde de upp Magnusson för att spåna lite kring påståendet att man blir lite dummare när man kommit in i TV4-bubblan (och det efter att Filip & Fedrik pratat om Tony Irvings medverkan i en McDonalds-reklam tidigare i sommar) - och efter ett tag kom de in på det här med att det har införts en ny lag gällande alkohol och att åka båt, och det tyckte Magnusson var katastrof. Dels för att han tillbringar sommaren ute i sin stuga i skärgården, och dels för att han "för fan kan dricka tre öl utan att behöva använda en jävla livboj!".
Så en inte alltför vild gissning är att Peter Magnusson sa fuck you till den här nya lagen, drack sina tre öl och sedan glatt hoppade i sin båt och burnade in mot Stockholms nattliv för att njuta av sitt kändisskap och belöna sitt singelliv.
Världens skönaste president
Sådan far sådant hår
Det här är ju väldigt sött och så - men framförallt är det väldigt väldigt roligt.
En sång om mig
Idoler
Jag hade ju glömt bort att lyssna på de två sista podcast-sändningarna som Filip & Fredrik gjorde på aftonbladet.se tidigare i somras, och när jag lyssnat igenom dem kom jag ihåg hur mycket jag älskade det där formatet. Att få lyssna till när Filip & Fredrik pratar om allt mellan himmel och jord oavbrutet i en halvtimme eller så är ju som en våt dröm för mig. Herregud vad jag älskar dem!
Jag menar...de resonerar kring vilka svenskar som skulle föra sig bäst i Vita huset, alltså vilka svenskar som har mest internationell aura, och kommer då fram till Oskar Linnros antagligen inte skulle passa så bra där eftersom att han är för "fikig". Briljant! Tillslut enas de om att Victoria Silvstedt och Pontus Gårdingar är de som har mest internationell aura.
Sedan hade Filip snappat upp en grej när han tittade på fotbolls-VM i sommar, och det var att alla vänsterbackar är lite bögiga. De har alltid så perfekt lagda frisyrer, är lite klent byggda och ser alltid lite smartare ut än alla andra i laget. Som exempel tog han Gabriel Heinze, Ashley Cole, Erik Edman och Roger Ljung. Fantastiskt!
Jag skulle utan tvekan kunna lyssna till Filip & Fredrik eviga diskussioner i en hel vecka i sträck.
Edit: Sen får vi inte glömma samtalet kring Kevin Costner. Filip tyckte att det var kul för Kevin Costner att han hjälpt till att ta fram den här maskinen som skulle hjälpa att få stopp på oljeutsläppet i Mexikanska golfen, plus att Costner nu är ute och turnerar med sitt band. Han menade att "det går bra nu" för Kevin Costner, som på ett sätt försvann ifrån Hollywood i samband med att George Clooney breakade.
Sedan berättades en historia om hur Costner vid ett besök i Stockholm hade fått massage, varpå han med ett praktstånd hade vänt sig om till massösen och sagt "Could you finish me off, please".
Jag menar...de resonerar kring vilka svenskar som skulle föra sig bäst i Vita huset, alltså vilka svenskar som har mest internationell aura, och kommer då fram till Oskar Linnros antagligen inte skulle passa så bra där eftersom att han är för "fikig". Briljant! Tillslut enas de om att Victoria Silvstedt och Pontus Gårdingar är de som har mest internationell aura.
Sedan hade Filip snappat upp en grej när han tittade på fotbolls-VM i sommar, och det var att alla vänsterbackar är lite bögiga. De har alltid så perfekt lagda frisyrer, är lite klent byggda och ser alltid lite smartare ut än alla andra i laget. Som exempel tog han Gabriel Heinze, Ashley Cole, Erik Edman och Roger Ljung. Fantastiskt!
Jag skulle utan tvekan kunna lyssna till Filip & Fredrik eviga diskussioner i en hel vecka i sträck.
Edit: Sen får vi inte glömma samtalet kring Kevin Costner. Filip tyckte att det var kul för Kevin Costner att han hjälpt till att ta fram den här maskinen som skulle hjälpa att få stopp på oljeutsläppet i Mexikanska golfen, plus att Costner nu är ute och turnerar med sitt band. Han menade att "det går bra nu" för Kevin Costner, som på ett sätt försvann ifrån Hollywood i samband med att George Clooney breakade.
Sedan berättades en historia om hur Costner vid ett besök i Stockholm hade fått massage, varpå han med ett praktstånd hade vänt sig om till massösen och sagt "Could you finish me off, please".
Covers som är bättre än orginalen
Vi bara rusar vidare på listan över covers som är bättre än orginalen, för att bevisa att Stiffa har fel i sitt påstående att det inte finns några covers som är bättre än orginalen.
Nu har vi kommit till Nine inch nails låt Hurt, som Johnny Cash förvandlade till ett mindre mästervek.
Nine inch nails:
Johnny Cash:
Nu har vi kommit till Nine inch nails låt Hurt, som Johnny Cash förvandlade till ett mindre mästervek.
Nine inch nails:
Johnny Cash:
Ett annorlunda dödsfall
Några ord om det här som hände i bastu-VM då...
Är det inte konstigt hur avtrubbad man har blivit? En person har ju faktiskt dött, och en ligger på sjukhus med riktigt jävla såriga brännskador - och det enda vi gör är att skratta åt det?!
Det är ju tragikomik. Två sega och envisa gubbar, en ryss och en finne, sitter i 110-gradig värme och krigar. Jag kan tänka mig att det här handlar om så mycket mer än titeln som "världens bästa bastare", i alla fall för finnen. Jag kan tänka mig att för honom så var det liksom en form av revansch. "Okej, ni vann finska vinterkriget - men ni satana perkele inte komma här och tro att ni är bättre än oss på att basta!".
Och ryssen dog ju, medan finnen ådrog sig svåra brännskador. Det är självfallet väldigt tragiskt, men en liten liten revansch.
För övrigt kan jag inte förstå vitsen med att sitta längst i en lava-het bastu. Om det är ett bevis på manlighet så säger jag som Vargen sa igår: "Hellre kvinnlig och leva än manlig och dö i en bastu."
Är det inte konstigt hur avtrubbad man har blivit? En person har ju faktiskt dött, och en ligger på sjukhus med riktigt jävla såriga brännskador - och det enda vi gör är att skratta åt det?!
Det är ju tragikomik. Två sega och envisa gubbar, en ryss och en finne, sitter i 110-gradig värme och krigar. Jag kan tänka mig att det här handlar om så mycket mer än titeln som "världens bästa bastare", i alla fall för finnen. Jag kan tänka mig att för honom så var det liksom en form av revansch. "Okej, ni vann finska vinterkriget - men ni satana perkele inte komma här och tro att ni är bättre än oss på att basta!".
Och ryssen dog ju, medan finnen ådrog sig svåra brännskador. Det är självfallet väldigt tragiskt, men en liten liten revansch.
För övrigt kan jag inte förstå vitsen med att sitta längst i en lava-het bastu. Om det är ett bevis på manlighet så säger jag som Vargen sa igår: "Hellre kvinnlig och leva än manlig och dö i en bastu."
Rött hav, del 5
Hör du mig nu? Vad säger du? Jag ser att du ler, men det är inte för min skull. Du ser inte mig, och jag blir nog inte längre. Jag är en ouppskattad jävel med alltför mycket inom mig. Jag vet att någon ser mig, men det är inte du.
Jag lurade mig när jag trodde på dig. Du sa att du älskade men sen ändrade du dig. Du kanske har hört nåt, nåt jag inte har gjort. Folk pratar så mycket för att ha nåt att prata om. "Har du hört om den där, han som drog sig själv i smutsen?", men vad de inte vet är att jag gjorde det för dig. Trodde det var vad som krävdes, men jag vaknade själv. Och mitt rykte är befogat även om det inte är sant. Mina sena tonår är som en stämpel idag. Har man väl ramlat baklänges en gång så är det svårt att ta sig upp igen.
Tiden är slut, imorgon är ny dag. Kanske hittar jag henne, hon jag letat efter. Jag hittade dig, men du var redan funnen. Nån annan hann före mig, och även om jag hade varit först så hade det nog inte spelat någon roll. Vi har nåt gemensamt, men det vill du inte ha
Min vän varnade mig, "Halka inte dit". "Du kommer slå dig igen, och jag orkar inte se det en gång till". Han hade rätt förstås, och självklart lyssnade jag inte. Vem orkar vara smart, när det är så underbart att känna någonting.
Men det gör inte ont, för jag visste att det skulle komma. Smärtan tillslut, som en gammal vän. Som ett kvitto på att man lever, och nog har jag levt allt. Kanske är jag bäst i världen på att leva?
Kanske att jag söker käftsmällarna, för att ha någonting att tänka på. Folk måste undra hur det ska gå för den här, "Kommer han någonsin att bli en del av oss?". Och jag undrar, finns det plats? Jag kanske inte är det finaste äpplet i trädet, men jag duger långt efter kvart i två.
Du känner nog mig som fullast på festen, men sanningen är den att jag skiter i resten. Allt jag villa ha var din uppmärksamhet, och när ens yttre inte duger får man ta till plan b. Men det är så lätt att tappa fokus på ursprungsplanen, och helt plötsligt står man där som en av alla clownerna.
Jag trodde du såg det, men du var blind. Du ville inte ge mig det där, och nu vill jag inte se dig på samma sätt längre. Det slut och förbi, och jag hade fel. Hur kan man ha så fel, när de känns så rätt?
Men det gör inte ont, jag förtjänar nog det här. Jag sa ingenting, men du var nog blind. Det verkar ju så lätt, som att somna på kvällen. Men kärlek är inte lätt, och man ska nog ha lite tur. Lyckan kommer och lyckan går, och nån gång ska den väl komma och då ska jag inte ducka.
Solen går väl upp imorgon också, och då försöker vi igen. Kanske inte du och jag, för vi har väl väntat för länge. Och du ville inte vara hon, henne jag letat efter.
Jag lurade mig när jag trodde på dig. Du sa att du älskade men sen ändrade du dig. Du kanske har hört nåt, nåt jag inte har gjort. Folk pratar så mycket för att ha nåt att prata om. "Har du hört om den där, han som drog sig själv i smutsen?", men vad de inte vet är att jag gjorde det för dig. Trodde det var vad som krävdes, men jag vaknade själv. Och mitt rykte är befogat även om det inte är sant. Mina sena tonår är som en stämpel idag. Har man väl ramlat baklänges en gång så är det svårt att ta sig upp igen.
Tiden är slut, imorgon är ny dag. Kanske hittar jag henne, hon jag letat efter. Jag hittade dig, men du var redan funnen. Nån annan hann före mig, och även om jag hade varit först så hade det nog inte spelat någon roll. Vi har nåt gemensamt, men det vill du inte ha
Min vän varnade mig, "Halka inte dit". "Du kommer slå dig igen, och jag orkar inte se det en gång till". Han hade rätt förstås, och självklart lyssnade jag inte. Vem orkar vara smart, när det är så underbart att känna någonting.
Men det gör inte ont, för jag visste att det skulle komma. Smärtan tillslut, som en gammal vän. Som ett kvitto på att man lever, och nog har jag levt allt. Kanske är jag bäst i världen på att leva?
Kanske att jag söker käftsmällarna, för att ha någonting att tänka på. Folk måste undra hur det ska gå för den här, "Kommer han någonsin att bli en del av oss?". Och jag undrar, finns det plats? Jag kanske inte är det finaste äpplet i trädet, men jag duger långt efter kvart i två.
Du känner nog mig som fullast på festen, men sanningen är den att jag skiter i resten. Allt jag villa ha var din uppmärksamhet, och när ens yttre inte duger får man ta till plan b. Men det är så lätt att tappa fokus på ursprungsplanen, och helt plötsligt står man där som en av alla clownerna.
Jag trodde du såg det, men du var blind. Du ville inte ge mig det där, och nu vill jag inte se dig på samma sätt längre. Det slut och förbi, och jag hade fel. Hur kan man ha så fel, när de känns så rätt?
Men det gör inte ont, jag förtjänar nog det här. Jag sa ingenting, men du var nog blind. Det verkar ju så lätt, som att somna på kvällen. Men kärlek är inte lätt, och man ska nog ha lite tur. Lyckan kommer och lyckan går, och nån gång ska den väl komma och då ska jag inte ducka.
Solen går väl upp imorgon också, och då försöker vi igen. Kanske inte du och jag, för vi har väl väntat för länge. Och du ville inte vara hon, henne jag letat efter.
Skön söndag
Åååå vad skönt. Blev seger med 3-0 mot Gideonsberg och jag fick 90 minuter.
Det var jävla konstigt alltså. Vi spelade ut dem så gott som totalt och skapade chanser i den första halvleken - men målen uteblev. Det blev förvisso ett, inprickat av Paulo, men det kunde ha varit 4-5 stycken.
Till den andra tappade vi lite i början av halvleken, och även fast Gideonsberg trots det inte skapade så jävla mycket så blev det ändå lite småfarligt ett par gånger. Vi behövde helt klart ett mål till för att lugna ner det hela, och tillslut kom 2-0 genom Berga, och lite senare kunde han även nicka in 3-0 på en perfekt hörna ifrån Loke. Och så var det med det.
Jag får väl ändå vara rätt så nöjd med min egen insats, tillslut. Jag började lite tveksamt, men jobbade upp mig något allteftersom. Försökte spela så enkelt som möjligt och så. Hyffsat nöjd är jag, men det finns mycket som kan bli bättre. Fick en jävla skitvarning också som jag inte ens orkade tjafsa emot om, men jag vet inte om det var domaren som var löjlig eller om det var jag som tacklade dumt. Domaren var annars klockren och den bästa vi haft på år och dagar.
Och åååå vad skönt att Man United spöade Chelsea med 3-1 i Community shield. Inte för att jag bryr mig nämnvärt om titeln, men det är alltid skönt och viktigt att spöa Chelsea, och jag har väl inte varit helt övertygad om Man Uniteds kapacitet så här veckorna innan allvaret drar igång. Men förhoppningsvis blir nya anfallaren Hernandez ett målskytt att räkna med.
Det var jävla konstigt alltså. Vi spelade ut dem så gott som totalt och skapade chanser i den första halvleken - men målen uteblev. Det blev förvisso ett, inprickat av Paulo, men det kunde ha varit 4-5 stycken.
Till den andra tappade vi lite i början av halvleken, och även fast Gideonsberg trots det inte skapade så jävla mycket så blev det ändå lite småfarligt ett par gånger. Vi behövde helt klart ett mål till för att lugna ner det hela, och tillslut kom 2-0 genom Berga, och lite senare kunde han även nicka in 3-0 på en perfekt hörna ifrån Loke. Och så var det med det.
Jag får väl ändå vara rätt så nöjd med min egen insats, tillslut. Jag började lite tveksamt, men jobbade upp mig något allteftersom. Försökte spela så enkelt som möjligt och så. Hyffsat nöjd är jag, men det finns mycket som kan bli bättre. Fick en jävla skitvarning också som jag inte ens orkade tjafsa emot om, men jag vet inte om det var domaren som var löjlig eller om det var jag som tacklade dumt. Domaren var annars klockren och den bästa vi haft på år och dagar.
Och åååå vad skönt att Man United spöade Chelsea med 3-1 i Community shield. Inte för att jag bryr mig nämnvärt om titeln, men det är alltid skönt och viktigt att spöa Chelsea, och jag har väl inte varit helt övertygad om Man Uniteds kapacitet så här veckorna innan allvaret drar igång. Men förhoppningsvis blir nya anfallaren Hernandez ett målskytt att räkna med.
Covers som är bättre än orginalen
Vi fortsätter kissa på Stiffas påstående om att det inte finns en enda cover som är bättre än orginalet (vilket han senare ändrade till att "1 låt på 1000 låtar är bättre än orginalet".
Denna gång tar vi Gloria Jones Tainted love, som sedan Soft cell gjorde till sin egen med en grym cover.
Gloria Jones:
Soft cell:
Och som en bonus till mig själv så kan jag kasta in Marilyn Mansons version, som jag tycker är den bästa av dem tre.
Denna gång tar vi Gloria Jones Tainted love, som sedan Soft cell gjorde till sin egen med en grym cover.
Gloria Jones:
Soft cell:
Och som en bonus till mig själv så kan jag kasta in Marilyn Mansons version, som jag tycker är den bästa av dem tre.
Var det finnarna som uppfann discostegen?
Livstecken
Ja, det har varit lite tyst, men va fan...
Igår kväll samlades i alla fall delar av det gamla gänget i E-tuna. Soldaten är ju hemma i två veckor från Kosovo, och det var ett kärt återseende. Vi slängde ihop lite käk, drack lite gott och hade det finfint. Sedan blev det nya Buzz för hela slanten. Allt som allt, väldigt trevligt.
Och imorgon smäller det. Gideonsberg borta. Boom! Jag ska spela från start som vänsterback. Boom! Och United ska spöa Chelsea i Community shield. Boom!
Däremot smällde det inte om Usain Bolt. Han kom...två? Vad konstigt det kändes. Jag trodde inte att han kunde förlora, men det kunde han tydligen. Mycket märkligt.
Och Christian Olsson, vilken kille! Igen.
Men Emma Green. Släpp det där jävla 2.01-hoppet och ladda om. Det var kul i söndags men nu är det liksom vardag igen. Nee, skämt åsido så tror jag fortfarande att hon är "nöjd", och jag tror att hon kommer att vara "nöjd" hela säsongen. Det är inte bra. Folk glömmer snabbt och det gäller att fortsätta prestera.
Men varför pratar jag friidrott egentligen? Hej.
Igår kväll samlades i alla fall delar av det gamla gänget i E-tuna. Soldaten är ju hemma i två veckor från Kosovo, och det var ett kärt återseende. Vi slängde ihop lite käk, drack lite gott och hade det finfint. Sedan blev det nya Buzz för hela slanten. Allt som allt, väldigt trevligt.
Och imorgon smäller det. Gideonsberg borta. Boom! Jag ska spela från start som vänsterback. Boom! Och United ska spöa Chelsea i Community shield. Boom!
Däremot smällde det inte om Usain Bolt. Han kom...två? Vad konstigt det kändes. Jag trodde inte att han kunde förlora, men det kunde han tydligen. Mycket märkligt.
Och Christian Olsson, vilken kille! Igen.
Men Emma Green. Släpp det där jävla 2.01-hoppet och ladda om. Det var kul i söndags men nu är det liksom vardag igen. Nee, skämt åsido så tror jag fortfarande att hon är "nöjd", och jag tror att hon kommer att vara "nöjd" hela säsongen. Det är inte bra. Folk glömmer snabbt och det gäller att fortsätta prestera.
Men varför pratar jag friidrott egentligen? Hej.
Covers som är bättre än orginalen
Dags för en ny följetong här på bloggen, och här är historien bakom den:
För ett tag sedan diskuterade jag och Stiffa så där livligt som vi alltid gör, och ämnet för våran diskussion var covers. Stiffa hävdade bestämt att det inte finns en enda cover i världen som är bättre än orginalet, och jag kontrade direkt med en låt. Okej, sa Stiffa, 1 låt på 1000 covers är bättre än orginalet - och jag högg ifrån och menade att det finns många covers som är bättre än orginalet. "Bevisa det!", skrek Stiffa så att saliven sprutade mig i ansiktet. Så det ska jag göra nu.
Vi börjar med det mest självklara, och mest välkända, fallet - nämligen Leonard Cohen's Hallelujah som Jeff Buckley lyckas göra hästlängder bättre. Det var för övrigt den låten jag kontrade med direkt när Stiffa kom med sitt påstående.
Leonard Cohen:
Jeff Buckley:
Och jag vet att Vampyren skulle komma med invändningar här, så som en bonus kan jag kasta in den här också, för Vampyrens skull.
Snart skiner Poseidon, och Blåvitt står kvar
Jävlar vad nära fast kanske ändå inte så nära Blåvitt var att fixa förlängning mot AZ Almaar. Det är liiiiite för dåligt ibland helt enkelt. Tyvärr.
Och satan vad tur Hannes Stiller hade att det var blåst för frispark där innan han petade bollen utanför öppet mål. Hade det inte varit avblåst så...ja jag hade nog milt sagt blivit lite upprörd.
Nä, nu får fanimej Alexandersson göra comeback igen så att vi kan reda ut den här sörjan i Allsvenskan. En fjärdeplats är fortfarande inom räckhåll, och nu vann de ju förvisso senast mot Kalmar, så de kanske är på uppgång igen mina kära blåvitrandiga favoriter.
Annars känns de egna benen lättare och piggare än på mycket länge. Som den 18 februari, ungefär, då jag lämnade för Thailand för att sedan återvända till fotbollsplanen igen den 3 juni.
Det gick i och för sig kalasdåligt idag på träningen, men att benen börjar hänga med resten av kroppen kan jag inte se som någonting annat än positivt.
Träning imorgon igen, innan höstsäsongen drar igång på söndag med bortamöte mot Gideonsberg. Kanske har jag tur och får starta, annars hoppas jag på en plats på bänken. Och om det inte blir något av det så köper jag nog mig en flaska Koskenkorva och smuttar fram till måndags gryning.
Nära, jokes on the side, men jag hoppas såklart få starta på söndag, men om det inte skulle bli så så skulle jag inte bli förvånad och alltför besviken. Jag har en bit kvar.
Och satan vad tur Hannes Stiller hade att det var blåst för frispark där innan han petade bollen utanför öppet mål. Hade det inte varit avblåst så...ja jag hade nog milt sagt blivit lite upprörd.
Nä, nu får fanimej Alexandersson göra comeback igen så att vi kan reda ut den här sörjan i Allsvenskan. En fjärdeplats är fortfarande inom räckhåll, och nu vann de ju förvisso senast mot Kalmar, så de kanske är på uppgång igen mina kära blåvitrandiga favoriter.
Annars känns de egna benen lättare och piggare än på mycket länge. Som den 18 februari, ungefär, då jag lämnade för Thailand för att sedan återvända till fotbollsplanen igen den 3 juni.
Det gick i och för sig kalasdåligt idag på träningen, men att benen börjar hänga med resten av kroppen kan jag inte se som någonting annat än positivt.
Träning imorgon igen, innan höstsäsongen drar igång på söndag med bortamöte mot Gideonsberg. Kanske har jag tur och får starta, annars hoppas jag på en plats på bänken. Och om det inte blir något av det så köper jag nog mig en flaska Koskenkorva och smuttar fram till måndags gryning.
Nära, jokes on the side, men jag hoppas såklart få starta på söndag, men om det inte skulle bli så så skulle jag inte bli förvånad och alltför besviken. Jag har en bit kvar.
Roligt 4
Borat lär sig dejta.
Vän på permis
Enligt väl insatta källor så landar Soldaten på svensk mark idag. Det tycker jag är roligt. Det tycker jag är riktigt förbannat jävla trevligt, till och med.
Även fast det inte var sådär fruktansvärt längesen man träffade honom så känns det ändå som ett halvår typ.
Får se om man kan hitta på nåt roligt. On the top of my head så tänker jag en bil, en motorväg, Oslo. Eller nåt, jag vet inte.
Även fast det inte var sådär fruktansvärt längesen man träffade honom så känns det ändå som ett halvår typ.
Får se om man kan hitta på nåt roligt. On the top of my head så tänker jag en bil, en motorväg, Oslo. Eller nåt, jag vet inte.
Kändisar på tv
Jag sitter och tittar på andra säsongen av 100 höjdare, med Micke Dubois som gäst. Plötsligt ser jag en kille i publiken och tänker "He he, han var lite lik Ekka."
Efter ett tag snurrar kameran ut bland publiken igen, och jag tänker "Herre jävlar vad lik Ekka han är!". När sedan kameran tar ett varv för tredje gången bland publiken så måste jag stanna klippet och kolla efter - och visst fan är det Ekka som sitter där, och bredvid sig har han även Fröken Johansson.
Alltså, jag kommer ihåg att de två var iväg för att vara publik i ett, eller ett par, Filip & Fredrik-program, men så här i efterhand hade jag fått för mig att det var när de gjorde Boston tea party. Men när jag tänker efter så spelades den första säsongen av Boston tea party in 2007, och jag minns att Ekka och Fröken Johansson var iväg när vi gick på gymnasiet, och det här 100 höjdare-avsnittet som de satt i publiken på spelades in våren 2005, alltså några månader innan vi tog studenten - alltså stämmer det!
Vad bra att vi fick det uträtt.
Efter ett tag snurrar kameran ut bland publiken igen, och jag tänker "Herre jävlar vad lik Ekka han är!". När sedan kameran tar ett varv för tredje gången bland publiken så måste jag stanna klippet och kolla efter - och visst fan är det Ekka som sitter där, och bredvid sig har han även Fröken Johansson.
Alltså, jag kommer ihåg att de två var iväg för att vara publik i ett, eller ett par, Filip & Fredrik-program, men så här i efterhand hade jag fått för mig att det var när de gjorde Boston tea party. Men när jag tänker efter så spelades den första säsongen av Boston tea party in 2007, och jag minns att Ekka och Fröken Johansson var iväg när vi gick på gymnasiet, och det här 100 höjdare-avsnittet som de satt i publiken på spelades in våren 2005, alltså några månader innan vi tog studenten - alltså stämmer det!
Vad bra att vi fick det uträtt.
Boken: status
När folk har frågat mig om boken är klart snart så har jag svarat: "Ja, snart. Bara slutet kvar." Det är sanning med modifikation.
Det är förvisso sant att jag har slutet kvar att skriva, men sanningen är den att jag inte skrivit en rad sedan jag kom hem ifrån Australien. Och att säga att det "bara" är slutet kvar att skriva är också lite skevt, för det kan innebära väldigt mycket. Det kan innebära att jag måste skriva om långa stycken, att jag måste ändra i handlingen, att jag måste ta bort eller lägga till, fylla ut, möblera om...ja, att skriva ett slut har visat sig vara något väldigt stort och svårt för mig.
Jag vet helt enkelt inte hur fan jag ska avsluta. Samtidigt har jag inte lagt ner nätter, nätter och åter nätter på att försöka komma underfund med saken heller. Jag skriver på känsla, och sedan jag kom hem har jag inte haft den där känslan jag eftersöker när jag skriver. Det har inte kommit till mig.
Jag vet inte, på ett sätt känns det som att jag kanske inte har upplevt slutet än i mitt egna liv. För boken handlar ju, om ni inte visste det, mycket och ganska lite om mitt eget liv. Jag skulle kunna göra det väldigt enkelt för mig och bara...avsluta. Men det känns inte rätt. Eller, under inga som helst omständigheter kommer jag att göra det. Har jag tagit så här lång tid på mig att skriva kan det lika gärna ta lite längre tid.
Jag känner ingen stress över att avsluta, det verkar snarare som att andra är mer angelägna om att boken ska bli klar. Men jag känner ingen press.
Att avsluta boken har varit svårt, för att inte säga omöjligt hitintills, men tids nog kommer det att komma en våg, och ur den ska jag ställa mig upp, ruska på mig och utbrista "Javisst! Det är ju självklart! Så ska det vara!".
Det är förvisso sant att jag har slutet kvar att skriva, men sanningen är den att jag inte skrivit en rad sedan jag kom hem ifrån Australien. Och att säga att det "bara" är slutet kvar att skriva är också lite skevt, för det kan innebära väldigt mycket. Det kan innebära att jag måste skriva om långa stycken, att jag måste ändra i handlingen, att jag måste ta bort eller lägga till, fylla ut, möblera om...ja, att skriva ett slut har visat sig vara något väldigt stort och svårt för mig.
Jag vet helt enkelt inte hur fan jag ska avsluta. Samtidigt har jag inte lagt ner nätter, nätter och åter nätter på att försöka komma underfund med saken heller. Jag skriver på känsla, och sedan jag kom hem har jag inte haft den där känslan jag eftersöker när jag skriver. Det har inte kommit till mig.
Jag vet inte, på ett sätt känns det som att jag kanske inte har upplevt slutet än i mitt egna liv. För boken handlar ju, om ni inte visste det, mycket och ganska lite om mitt eget liv. Jag skulle kunna göra det väldigt enkelt för mig och bara...avsluta. Men det känns inte rätt. Eller, under inga som helst omständigheter kommer jag att göra det. Har jag tagit så här lång tid på mig att skriva kan det lika gärna ta lite längre tid.
Jag känner ingen stress över att avsluta, det verkar snarare som att andra är mer angelägna om att boken ska bli klar. Men jag känner ingen press.
Att avsluta boken har varit svårt, för att inte säga omöjligt hitintills, men tids nog kommer det att komma en våg, och ur den ska jag ställa mig upp, ruska på mig och utbrista "Javisst! Det är ju självklart! Så ska det vara!".
Världens roligaste musikvideo?
Rött hav, del 4
Nere vid ån under bron sitter dopers. Alla är bleka men de verkar leva, mycket mer än vad jag har gjort den här sommaren. Våren var bra men den gick ju för fort.
Och det som var bra skulle bli så mycket bättre. Men det ville inte du och så var det med det. Så jag la mig ner och väntade ut solen. Jag tittade aldrig uppåt, inte ens när stjärnorna kom. Det som brukade vara min tröst när det är svårt...du tog det.
Kattis och Olivia var några jag kände, och de brukade tävla om att reta mitt hjärta. Men ingen av dem vann och ingen av dem förlorade, kvar stod jag nollad och sist i gruppen.
Jag hade en älskling en gång, hon såg ut och lät och doftade och rörde sig som dig. I din finaste sommarklänning tog du min hand och dödade min ensamhet för en kort sekund, och DJ:en spelade våran låt. Tills du träffade någon annan i vimlet, någon yngre och lite sämre, och jag lät dig gå.
Det var två minuter kvar tills jag skulle säga det, precis hur jag kände och allt som jag ville. Två fester senare var det bara vi två, och två flaskor rödvin senare satt vi fortfarande kvar. Med rödvin i blodet flackar aldrig blicken, och där och då kunde du för första gången se mig. Där och då var det nu eller aldrig, och jag bestämde mig för nu. Sakta mötte jag din andedräkt, och när jag kysste dig för första gången så kändes det precis så overkligt som jag hade föreställt det.
Panna mot panna så vilade vi den stunden, kanske att vi båda funderade på vad vi gjort. Sedan kom kramen, och jag ville aldrig att du skulle släppa. Men självklart gjorde du det, det gör dem alla förr eller senare. Ingen sa nåt, det var redan försent. Nu var det vi två för evigt. Men du ringde aldrig.
Kattis och Olivia var några jag kände, och de brukade tävla om att förstöra mitt hjärta. Båda vann och ingen förlorade.
Nere på gatan utanför krogen står systemkonsumenterna. Alla är levande döda men de verkar glada. Och fastän jag aldrig vill bli en av dem så skulle jag vilja känna deras glädje. Som på våren.
Och det som var bra skulle bli så mycket bättre. Men det ville inte du och så var det med det. Så jag la mig ner och väntade ut solen. Jag tittade aldrig uppåt, inte ens när stjärnorna kom. Det som brukade vara min tröst när det är svårt...du tog det.
Kattis och Olivia var några jag kände, och de brukade tävla om att reta mitt hjärta. Men ingen av dem vann och ingen av dem förlorade, kvar stod jag nollad och sist i gruppen.
Jag hade en älskling en gång, hon såg ut och lät och doftade och rörde sig som dig. I din finaste sommarklänning tog du min hand och dödade min ensamhet för en kort sekund, och DJ:en spelade våran låt. Tills du träffade någon annan i vimlet, någon yngre och lite sämre, och jag lät dig gå.
Det var två minuter kvar tills jag skulle säga det, precis hur jag kände och allt som jag ville. Två fester senare var det bara vi två, och två flaskor rödvin senare satt vi fortfarande kvar. Med rödvin i blodet flackar aldrig blicken, och där och då kunde du för första gången se mig. Där och då var det nu eller aldrig, och jag bestämde mig för nu. Sakta mötte jag din andedräkt, och när jag kysste dig för första gången så kändes det precis så overkligt som jag hade föreställt det.
Panna mot panna så vilade vi den stunden, kanske att vi båda funderade på vad vi gjort. Sedan kom kramen, och jag ville aldrig att du skulle släppa. Men självklart gjorde du det, det gör dem alla förr eller senare. Ingen sa nåt, det var redan försent. Nu var det vi två för evigt. Men du ringde aldrig.
Kattis och Olivia var några jag kände, och de brukade tävla om att förstöra mitt hjärta. Båda vann och ingen förlorade.
Nere på gatan utanför krogen står systemkonsumenterna. Alla är levande döda men de verkar glada. Och fastän jag aldrig vill bli en av dem så skulle jag vilja känna deras glädje. Som på våren.
Norrmännen är verkligen galna
Ännu ett klipp uppsnappat av 100 höjdare.
Det är plats nr 56 på listan över världens roligaste ögonblick, med presentationen: "Idioten Bjorge Lillelien sprutar fotbollsnationen England i ansiktet och daskar kuken i pannan på dom."
Det är plats nr 56 på listan över världens roligaste ögonblick, med presentationen: "Idioten Bjorge Lillelien sprutar fotbollsnationen England i ansiktet och daskar kuken i pannan på dom."
Fiasko
En rolig grej som egentligen inte är rolig utan mer intressant fast ändå inte; jag har varit på Harrys en gång i sommar.
Det är sant. Det var i samband med Tompas 25 års-fest, och det var en kul kväll - men annars har det inte blivit något mer. Det är någon form av personligt rekord för mig. Men så har sommaren varit, ganska tråkig och ointressant.
Peace & love var roligt, att åka upp till stugan i Norrland var skönt och Trosa var mysigt - men annars har det inte varit så mycket mer.
Jag vet, jag vet...det blir vad man gör det till, men den här sommaren har det inte funnits så mycket att göra någonting av. Säger vi. Men sommaren tar ju inte slut förrän 1 september, så med en bra avslutning så kan man kanske rädda minnet av sommaren 2010.
Det är sant. Det var i samband med Tompas 25 års-fest, och det var en kul kväll - men annars har det inte blivit något mer. Det är någon form av personligt rekord för mig. Men så har sommaren varit, ganska tråkig och ointressant.
Peace & love var roligt, att åka upp till stugan i Norrland var skönt och Trosa var mysigt - men annars har det inte varit så mycket mer.
Jag vet, jag vet...det blir vad man gör det till, men den här sommaren har det inte funnits så mycket att göra någonting av. Säger vi. Men sommaren tar ju inte slut förrän 1 september, så med en bra avslutning så kan man kanske rädda minnet av sommaren 2010.
Säker säger av oss, tveksam insats av mig
Kvällens träningsmatch mot Värhulta gick bra. Det var jämnt och tufft och tight, men tillslut kunde vi i alla fall vinna med 13-1.
Marcelo svarade för fem baljor, Loke tre, Blondie Bubble Boy tre, Abed 1 och Berga 1. Det kunde även ha blivit fem-sex mål till, men när man har gjort några mål så börjar man ju "leka" lite där framme när man har målchanser, vilket inte alltid resulterar i mål.
Men det var väl en bra genomkörare. Även fast det säkerligen var en del tunga ben efter den intensiva träningsperiod vi haft så kunde vi ändå rulla ut och visa prov på fina offensiva rajder.
Jag spelade 65 minuter, och innan matchen kände jag mig ändå relativt pigg och fräsch och trodde att jag skulle kunna visa lite - men till min besvikelse så gick det faktiskt ganska tungt. Jag var på tok för långsam alldeles för ofta, och det flöt inte alls på så bra som jag hade hoppats. Det var jävligt tråkigt, men jag hoppas att jag kan skylla på den gångna träningsveckan. Det visar väl sig snart om det var så. Äh, hur som helst så måste jag upp några snäpp om jag vill vara med och leka den här hösten. Det här håller inte.
Marcelo svarade för fem baljor, Loke tre, Blondie Bubble Boy tre, Abed 1 och Berga 1. Det kunde även ha blivit fem-sex mål till, men när man har gjort några mål så börjar man ju "leka" lite där framme när man har målchanser, vilket inte alltid resulterar i mål.
Men det var väl en bra genomkörare. Även fast det säkerligen var en del tunga ben efter den intensiva träningsperiod vi haft så kunde vi ändå rulla ut och visa prov på fina offensiva rajder.
Jag spelade 65 minuter, och innan matchen kände jag mig ändå relativt pigg och fräsch och trodde att jag skulle kunna visa lite - men till min besvikelse så gick det faktiskt ganska tungt. Jag var på tok för långsam alldeles för ofta, och det flöt inte alls på så bra som jag hade hoppats. Det var jävligt tråkigt, men jag hoppas att jag kan skylla på den gångna träningsveckan. Det visar väl sig snart om det var så. Äh, hur som helst så måste jag upp några snäpp om jag vill vara med och leka den här hösten. Det här håller inte.
Ny plan
Nu är jag färdig med min korta-luggen-frilla. Det blev verkligen som jag ville...
...men nu låter jag håret växa en bit. Mot det här, and so on:
...men nu låter jag håret växa en bit. Mot det här, and so on:
Roligt 3
En tysk pamp/gangster försöker ge ett behagligt och vänligt intryck medan han visar några av sina tillgångar - när plötsligt Fylle-Oskar sabbar illusionen.
Sommarens sista akt
Idag går 14 miljoner svenskar tillbaka till sina jobb efter semestern. Många har nog längtat, medan andra gärna skulle ha ytterligare 4 veckor ledigt.
Just idag är jag glad att jag inte hade nåt att gå upp till. Herre min körs vad skönt det är att vrida och vända och morna sig i sängen när man har träningsvärk.
Men bortsett från det så skulle jag behöva vara en av dem som har nåt att gå upp till. Tyvärr. Jag har kämpat emot det väldigt länge, och ganska framgångsrikt får man väl ändå säga, men nu har jag kommit fram till en punkt då jag måste svälja min stolthet och min övertygelse för att överleva en stund till.
Jag måste helt enkelt fixa mig ett jobb. Men jag återkommer om detta lite senare.
Just idag är jag glad att jag inte hade nåt att gå upp till. Herre min körs vad skönt det är att vrida och vända och morna sig i sängen när man har träningsvärk.
Men bortsett från det så skulle jag behöva vara en av dem som har nåt att gå upp till. Tyvärr. Jag har kämpat emot det väldigt länge, och ganska framgångsrikt får man väl ändå säga, men nu har jag kommit fram till en punkt då jag måste svälja min stolthet och min övertygelse för att överleva en stund till.
Jag måste helt enkelt fixa mig ett jobb. Men jag återkommer om detta lite senare.
Muskelvärk
Så sitter man här igen i sin tidigt 90-tals inspirerande second hand-soffa och tittar på det snåla utbudet av bra tv efter två dagar i Stora Sundby.
Det var ett bra läger. Vi tränade fint och umgicks snällt med varandra. Lördagen inleddes med ett fyspass, vilket innebar uppvärmning, styrka, löpning, styrka, löpning, styrka, löpning och nerjogg. Sedan lunch, för att därefter gå på ett nytt träningspass, denna gång med boll. Därefter middag, följt av femkamp, följt av poker som Blondie Bubble Boy osannolikt tog hem, följt av sen korvgrillning, följt av sängen. Söndagen bjöd sedan på ytterligare ett träningspass med boll, innan bilarna rullade hemåt till Kungsan igen.
Nu känns det i ben och bröst, framförallt, och det ska bli spännande att se hur det går imorgon kväll då vi träningsmatchar mot Värhulta hemma på Runevallen. Men det går nog bra. Lite tigerbalsam och sen är det bar' å' åk'.
Kvällen bestod annars av friidrotts-EM's sista tävlingsdag, och jag som många andra skrek nog högt när Emma Green slog personligt rekord i höjdhoppsfinalen, både en och två gånger, vilket ledde till en glädjande silvermedalj. Riktigt roligt och spännande.
Och mer än så orkade jag inte med.
Det var ett bra läger. Vi tränade fint och umgicks snällt med varandra. Lördagen inleddes med ett fyspass, vilket innebar uppvärmning, styrka, löpning, styrka, löpning, styrka, löpning och nerjogg. Sedan lunch, för att därefter gå på ett nytt träningspass, denna gång med boll. Därefter middag, följt av femkamp, följt av poker som Blondie Bubble Boy osannolikt tog hem, följt av sen korvgrillning, följt av sängen. Söndagen bjöd sedan på ytterligare ett träningspass med boll, innan bilarna rullade hemåt till Kungsan igen.
Nu känns det i ben och bröst, framförallt, och det ska bli spännande att se hur det går imorgon kväll då vi träningsmatchar mot Värhulta hemma på Runevallen. Men det går nog bra. Lite tigerbalsam och sen är det bar' å' åk'.
Kvällen bestod annars av friidrotts-EM's sista tävlingsdag, och jag som många andra skrek nog högt när Emma Green slog personligt rekord i höjdhoppsfinalen, både en och två gånger, vilket ledde till en glädjande silvermedalj. Riktigt roligt och spännande.
Och mer än så orkade jag inte med.
Läger i Stora Sundby
Mina roomies Källe och Kaggmeister.
Mina två andra roomies, junisarna Emil och Filip, som med stor nyfikenhet studerar en bilga ifrån Slitz.
Mina nya darlings.
På kvällen körde vi femkamp, och lagen var indelade stugvis. Första grenen var pilkastning, och där gjorde vi hyffsat ifrån oss, förutom Kaggmaister som kastade pilarna i sopptunnan. Själv stod jag över denna gren, då vi var en för många i laget.
Andra grenen var luftgevärsskytte, och där gjorde mitt lag också bra ifrån sig, förutom jag som missade alla fyra skott. Det var för övrigt en prestation som bara jag och Gustavo lyckades med av alla skyttar.
Här är det Roastmaster som skjuter, jävligt bra dessutom.
Tredje grenen var bollkastning i hink, vilket var svårare än det såg ut.
Fjärde grenen var stövelkastning bakom ryggen, och där lyckades inte mitt lag alls. Jag var grym och den enda som fick stöveln framåt. Kaggmeister däremot kastade sig själv i röven, Emil kastade stöveln en halvmil bakåt och Filip kastade stöveln en halvmil upp i luften. Fast på bilden är det Juha som kastar.
Femte grenen var en luring. Med ansiktet i en strut med ett litet hål i botten skulle man ta sig runt en bana med en fotboll, och det gick sådär för vissa. Här har Eros Ramazzotti tappat bort bollen...
Men tillslut hittade han den och kunde tillslut ta sig igenom banan och in i mål. Fast då hade det gått 3 minuter.
Själv klarade jag av banan rekordsnabbt. Problemet var bara att jag råkade ta bort struten från ansiktet precis innan målgången, två gånger dessutom, vilket innebar 30 sekunders straffpålägg för mitt lag, vilket i sin tur innebar att mitt lag tappade ledningen och seger i femkampen. Jaja...
