Jag ska nog lyckas

Nyårsafton it is, och det förbereds för fullt ute i köket och runtom Kungsör. Det är förrätter och varmrätter och efterrätter och fördrinkar och nyårsbubbel och hela paketet.

      Jag har inga höga förväntningar. Jag hade det först, min vana trogen - nyårsafton kommer att bli super! Men så kom jag ihåg att nyårsafton alltid brukar vara värdelös. Man blir utslängd eller för full eller hamnar på tråkiga förfester eller nekad att komma in på krogen eller fast i en aplång kö. Sedan missar man tolvslaget, eller så är man för full för att märka det eller för full för att komma ihåg det efteråt.

      Men så ändrade jag mig. Inte i år! I år ska det bli bra - om jag så ska tvinga fram glädjen och trevlighetsfaktorn.

      Fast jag säger som vi brukar - jag har inga förväntningar, bara förhoppningar.

 

Imorgon kommer årskrönikan - men till dess:

      Gott nytt år, loves.

Inte för att jag glömt bort, hur skulle man kunna göra det - men det är klart att han förtjänar ytterligare ett shout out.

     Så - grattis Ernst Pops på din dag på året! Grattis till ett 26:e jordvarv. Grattis på den dag då du skrek dig ut till livet. Grattis, helt enkelt.

     26 år. I curse you for that. Bara för att jag snart lämnar denna era till ålder, för att stiga in Klubb 27. Det känns, milt sagt, för jävligt. Men närå, jag är inte bitter. Grattis då för fan! Valpjävel!

     Älskar dig.

Så var den här julen förbi. För några dagar sen... Men allt har väl varit fint, gött, härligt och så där.

      Juldagen var rolig och trevlig. Vi började hemma hos Ernst Pops - men då han kvickt insjuknade i, vad vi befarade vara men som inte alls var, magsjuka så flydde vi snabbt över till Hanisch. Där blev det ölspel och tjosan, och snart var vi redo för Villa Etuna som hade invarderats av kungsörare.

      Det blev ju ingen supersuperkväll, men ändå bra trevligare än vanligt. Roligt att träffa alla, lite dans och så - och sedan hemåt. Helt okej.

      Roligast var ju att träffa Mr.Tequila, Studenten och Dale. Blir ju sannerligen inte alltför ofta, så det var härligt.

      Och nu kom jag att tänka på att jag har blivit för jävla dålig på att ta bilder på senare år. Har fan inte en enda ifrån förfesten. Illa. Mellan 2005-2009 så var jag ju en fotograf utan dess like, jag hade ju alltid kameran med mig och förevigade varenda lilla ögonblick. Måste bli ändring på det.

      Nåväl, på annandagen var vi i Västerås och grattade Brorson Erik på 17-årsdagen, och igår var vi i Västerås igen med Erik för att titta på VIK-Djurgården. Fullsatt och bra stämning, men ingen höjdare till match. Djurgården vann tillslut på straffar.

      Aja, här är lite bilder i alla fall.

 

Enough med julbord nu. Enough!

     Men igår var det gott. På julafton är det alltid gott. Och det var ju mysigt som vanligt med alltihop. Först julfrukost, sen chill, sen paketinslagning, sen panik, sen stress. Som vanligt så försökte jag stretcha minutrarna till det yttersta, vilket gjorde att jag blev fem minuter sen till Kalle Anka. Skandal, jag vet! Jag har aldrig tidigare missat början på Kalle Anka, men i år blev det så på grund av min förbannade tidsoptimism.

      Nåväl, väl hemma på Ladugårdsvägen så lugnade jag ner mig, och efter Kan du vissla, Johanna? blev det julmiddag, följt av fika lite senare, följt av julklappsutdelning.

      Med åren har det ju blivit roligare att ge än att få, och jag var mer än nöjd med mina klappar. En kines-skinnjacka, nån tröja, en bok, vinflaska - och MacGyver säsong 7, vilket fullbordar min samling!

       Som avslutning blev det Midnattsmässan med Mor, Ida och Lillebror. Det var kanske inte lika stämningsfullt som det brukar vara, men ändå skapligt.

        Idag har det varit lugnt. Lite rester från igår, och så. Lugnet före stormen, kanske, för det är juldagen och ikväll blir det traidionsenlig utgång. Villa Etuna i år, och det blir väl vad det blir, men det roligaste blir nog förfesten hemma hos KåGe. Mr.Tequila är hemma från Norge, och Studenten från Uppsala, och sedan kommer även Dale, plus Kocken och Lillebror. Känns som en rolig line-up.

        Varannan vatten. Let the good times begin!

Så var det julafton, för 26:e gången vad jag vill minnas. Eller ja, 23:e eller 22:a, har en liten minneslucka de där första åren.

     Men det är som det ska - rofyllt och snö ute. Har avnjutit en mysig julfrukost hemma hos Mor & Far, och precis kollat igen julkalendern som jag missade igår kväll då det vankades uppesittarkväll hos Melissa-tjejen och 95:an.

     Det blev en trevlig afton med Bingolotto, julklappslek, skinkmacka, charader och julöl. Dock inga vinster. Och på julklappsleken fick jag nöja mig med en glöggflaska. Chili och choklad. Lättvin. Årets stora byte var ett par hörlurar som 95:an "köpt", en julklapp som låg bra långt över den priklass vi hade satt på julklapparna. Blev Kaggen som fick dem, på sista jävla slaget, och det var ju sådär halvroligt.

      Men äsch, vad är väl ett par hörlurar?

      Nu ska det väl vändas hemåt för en jultvagning, och sedan ska klapparna klappas in. Därefter är jag väl good to go.

      En fruktansvärt god jul på er allihop.

Jävlarns en sån stress! I år har jag varit rekordsent ute med julklapparna, och det satte sina spår idag.

     Tuna park, omänskligt många människor och stressen inom mig = inte så bra. Nästa år ska jag handla mina julklappar i januari.

     Meeeeen, det gick ju vägen tillslut. Nu är jag färdig, tror jag, och kan andas ut med en kopp glögg. Kaggen sitter inne i mitt vardagsrum och slår in mina julklappar som vi ska ha till uppesittarkvällen hos Melissa-tjejen, som vi snart ska bege oss till.

     Fast det är hostigt. Hela december har varit risig inombords. Det började med influensa light i början av månaden, som höll mig hemma en vecka, och efter det har jag haft en hosta ända fram till nu. Så fort jag skrattar eller andas djupt så börjar jag hosta slem. Det är inte roligt, för skratta vill man ju. Och andas.

     Och det var tjurigt att vakna upp i morse för jag hade en sån fin dröm. En sån där dröm som man aldrig vill vakna ur. En sån där dröm som bara är sann i drömmen. Fan att man ska behöva vakna så tidigt.

     Nåväl, nu är det jul - och imorgon är det grande finale. Julafton. Det ska bli härligt.

     

Åh kära jävla nån vad skönt med julledighet. Det tycker väl alla, men ni anar inte - jag tycker nog det mest. I win.

     Det var en sån här dag då all ordinarie personal var ledig, vilket innebar att jag fick styra skutan med vikarier på eftermiddagen. Vi kom i hamn, men det var inte på de lugnaste av vatten.

     Det blev en sista uppgörelse med tålamodet innan terminen var till ända. En sista kamp för överlevnad.

     Och just när jag var som stressigast och på minst bra humör, strax innan arbetsdagen var färdig, så tappade jag en senapsburk i golvet som sprack och sprutade senap överallt. Jag kunde där och då ha gått Office space på stället, jag kunde verkligen det. Istället skrattade jag smått psykopatiskt och började nynna på Mössens julafton.

     Ja det ska bli skönt att vara lite ledig. Mysigt med jul. Fast jag har inte handlat några julklappar än, inte en enda jävel, så imorgon blir det en riktig rush.

 

Men skit i det nu. Framför allt är det ju Storebrors födelsedag idag!

     Grattis älskade bror.

     

10. Melody club - Paralyzed

 

 

9. Alina Devecerski - Flytta på dig

 

 

8. Robbie Williams - Candy

 

 

7. FUN - We are young

 

 

6. Kent - 999

 

 

5. Shwayze & Sisco feat Sky blue - Drunk of your love

 

 

4. Markus Krunegård - Korallreven och vintergatan

 

 

3. The Hives - Wait a minute

 

 

2. The Soundtrack of our lives - Faster than the speed of light

 

 

1. Markus Krunegård - Everybody hurts

 

Det känns som att jag inte varit hemma på flera dagar. Ständigt on the road, och när jag väl inte är det så jobbar jag från morgon till kväll. Så har det kännts några dagar.

      Som i lördags. Upp tidigt och iväg till Erikslund i Västerås för julhandel. Som vanligt handlade jag inga julklappar, utan bara grejer till mig. Måste lägga in en rejäl stöt i julklappshandlingen känner jag.

      Senare på kvällen var det Eskilstuna, hemma hos Stiffa. Ingen vidare kväll, måste jag säga. Och till råga på allt blev jag av med min mobil. Så för tillfället är jag lite naken och avskärmad. Det känns som att någonting fattas.

      Sedan söndag, och upp till Stockholm och Globen med Påven och Stiffa. Ricky Gervais hade bjudit till underhållning, och underhållen blev man. Enda smolket var att det var mycket gammalt material, men det fungerade ändå.

      Och så igår - öppning klockan halv sju och sedan kom man hem efter nio på kvällen nån gång. Vi hade nämligen julfest på kvällen, och våran avdelning hade tagit på sig att fixa den, vilket innebar förberedelser och undanplockning.

      Det blev en väldigt speciell julfest - då det var afrikanskt tema. Ena stunden spelade jag en kapten på ett flygplan, och nästa en inföding ifrån Tanzania. Sedan satte vi oss till bords och åt afrikansk mat med händerna. Vi gick mer eller mindre all in, kan man säga. Väldigt trevligt och annorlunda, och faktiskt roligare än bara ett trist julbord.

       Idag var det väl lite tillbaka till vardagen. Men väl hemma i soffan igen så tokslocknade jag och sov tre timmar. Det var som att jag behövde sova lite...

Igår var det lucia. Ett jävla tecken på att det alldeles runt hörnet vaknas jul.

     Tanken var att vi skulle ha luciatåg utomhus, på morgonen. Men med 20 minusgrader som motståndare så valde vi att backa, så det blev inomhus istället. Och väldigt lyckat, må jag säga.

     Men det var igår. Idag var det fredag. Mysfredag, som man brukar säga. Ja. Men nu sitter jag här och mår bra, så slutet gott och allting gott, väl.

     Och jag ser fram emot morgondagen. Först lite julklappshandel på Erikslund, och sedan - förhoppningsvis - utgång med Lillebror, Kaggen och Kocken. Det är sjukdomstider, så det är lite ovisst.

     Nåväl, jag ser ändå fram emot en fin helg.

Varje datum är unikt, mer eller mindre - men dagens datum är någonting alldeles extra. Tolfte december 2012. 121212. Och klockan är dessutom 12:12.

      Vi kommer aldrig få uppleva nåt sånt igen. Och vem vet om nån kommer att göra det?

      Fast det är klart att det var lite häftigare förra året. 111111. Det är svårslaget. Tyvärr sumpade jag det datumet helt, tror jag. Jag minns inte riktigt. Men man skulle ju ha gjort någonting riktigt häftigt, som att gifta sig eller nåt. Men det gjorde jag ju inte.

      Och vad ska jag göra av detta datum då? Tjae, ingenting. Vad jag vet.

      How sad am I?

Oh and by the way, byyyyy the way. Här har ni två dudes som inte fick scora på studentfesten i nian.

 

Herre min körs, som Karl-Alfred alltid brukade säga. Jag har gått igenom en massa gamla foton, till en julklapp, och då stötte jag på många fina gamla minnen. En del som jag glömt totalt, och en del som jag inte ens visste om.

        Och detta. Har jag verkligen sett ut så här?

 

 

Och jag kan tillägga att denna period sammanföll med mitt första år på gymnasiet.

       Fast, fult eller ej - hur cool var inte jag?!

En vecka försenat. Detta spelades in förra helgen, men vissa delar i denna duo har tydligen haft WAY TO MUCH UP HIS ARSE denna vecka.

      Nåväl, här är det.

 

 

Snart kommer Bubben hem ifrån sin över en månad långa jobbvistelse i Kina!

       Jag längtar.

 

Nu har jag varit hemma en hel arbetsvecka, minus två timmar på måndagsmorgonen - och det är det längsta jag varit hemma ifrån jobbet på 7 år. Ja, det är nog det längsta jag varit hemma på grund av sjukdom någonsin!

      Men, igår kändes det bättre - och idag känns det ännu bättre. Bortsett från lite irriterande hosta så är det rätt lugnt.

      Och tidigare under hösten har jag jobbat med feber i flera dagar, så det var väl bra att jag fick vila ut mig ordentligt.

      Nåväl, eftersom jag ätit mig själv ur huset den här veckan så kravlade jag mid idag ut på riktigt för första gången på fem dagar, och det var smått befriande. Friskt luft och en helvetes massa snö. Gött!

      Ska bli skönt att slippa alla usla tv-serier som går på dagarna. De tar nästan mer på krafterna än att vara sjuk. Fast en sak jag kommer att sakna är Keeping up with the Kardashians. Jag vet, det är osannolikt, men jag blev fast i skiten. Eller möjligtvis hjärntvättad. Det är så uselt, men jag kunde inte sluta titta. Jag sögs in i det.

      Trots att ingenting är på riktigt i denna realityserie, och trots att alla så kallade problem och missöden är på nivåer som "Åh nej, jag har tappat bort min förlovningsring", "Hjälp, mitt ansikte har svullnat upp efter att jag fått botox injicerat" eller "Oh my god, mamma och pappa bråkar om sina utrymmen i garaget" så satt jag där och slukade allt med hull och år.

      Speciellt förtjust blev jag i pappan i familjen, Bruce Jenner, den gamla os-guldmedaljören i tiokamp. Bortsett från att han ser ut att ha häftat upp skinnet i ansiktet bakom öronen så verkar han vara en sköning med självdistans och med hjärtat på rätt ställe.

      Undrar om det finns DVD-boxar att köpa? 

Sex avsnitt, och än så länge är inte Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst lika bra som föregångaren. Men, det brukar ju å ena sidan ta ungefär 10 avsnitt innan det kommer igång - och, å andra sidan blir ju inte julkalendrarna idag vad de var när man själv var barn. Det har inte att göra med att jag blivit äldre - de är helt enkelt sämre.

      Herregud, jag minns klassikerna som gick på 90-talet. Pelle Svanslös, Sunes jul, Klasses julkalender, Pettson, Mysteriet på Greveholm, Kurt Olssons julkalender, När karusellerna sover och Julens hjältar. Det var grejer det! Det var ju bra på riktigt. Bäst var, såklart, Sunes jul - tätt följt av Pelle Svanslös och Klasses julkalender.

      Men den första julkalendern jag minns är Ture Sventon, från 1989, och den sista jag såg på var Dieselråttor och sjömansmöss, 2002.

      Sedan dess har jag inte orkat, och ett tag var det ju inte så coolt att fortfarande titta. Men nu har jag gett mig fan på att följa Grevens återkomst - och det mest för att Mysteriet på Greveholm var så bra när det gick på min tid - 1996.

Tredje dagen hemma, och jag börjar bli riktigt trött på det här. Jag blir rastlös av att bara ligga eller sitta, men har samtidigt inte ork till någonting annat under längre stunder. Jag trodde ju att den här influensan skulle gå över på ett par dagar, som det alltid brukar göra när jag är sjuk, och när jag la mig igår kväll kändes det som att det var på väg åt rätt håll. Men till min besvikelse var jag lika risig igen när jag vaknade imorse.

      Fast jag sov rätt bra inatt, vilket jag inte gjort på två nätter. Tidigare har jag vaknat varannan minut för att det har kännts som att man har legat på varje del av kroppen i 20 år. Hur man än vrider och vänder på sig så känns det som att man legat så för länge. Ni vet känslan. Men inatt bäddade jag upp i tv-soffan och sov där, och det funkade bättre. Fram till halv sex ungefär, sedan kunde jag inte sova på grund av snöplogen.

      Och från min insuttna grop i soffan ser jag en mindre snöstorm där ute. Jag kan inte hjälpa att känna att jag vill vara där, där ute. Åka pulka med kidsen på jobbet och rulla sig i snön.

 

Fortfarande hemma, fortfarande sjuk. Men det är nog ingen vanlig förkylning med feber och smärta i lederna - jag skulle tro det handlar om en mildare variant av influensa. Och det är intressant, för jag har alltid undrat hur influensa yttrar sig, då jag hävdat att jag aldrig haft influensa. Men det har jag nog.

      Nåväl, jag mått sämre idag än igår och inte orkat nånting. Därför har det blivit soffan och datorn hela dagen, och där allra mest Youtube. Det fick mig att inse hur mycket jag och Stiffa gjort genom åren - entertainment-mässigt sett.

      Här är ett axplock av olika saker, och då har vi ändå inte med våra två långfilmer:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det inte ett fantastiskt land vi lever? På riktigt, alltså. Nog för att det är asjävlakallt ute - men det är nåt visst med det också. Nåt exotiskt och krispigt. Jag menar, hur många länder i världen kan erbjuda sån här iskyla? Inte många. Det är ju vi i Norden, Ryssarna, Kanadensarna och några till, typ. Jag tycker om denna exklusivitet som bara vi kan erbjuda.

      Men samtidigt är jag glad att det bara är kortare stunder en period om året. Det räcker gott och väl. Jag tycker om fenomenet iskyla - men jag hatar kylan! Hatar att frysa.

      Och här sitter jag och fryser. Inte bara på grund av att det är -16 grader utomhus, utan även för att jag är sjuk. Feberhuttrig och så. Det är ingen hit, men jag är tydligen långt ifrån ensam. Såväl barn som vuxna har insjuknat, och 10 spelare saknades på träningen idag på grund av sjukdom.

      Man får väl vara glad så länge man slipper vinterkräksjukan, och förhoppningsvis klarar man sig nu över jul. Förhoppningsvis.

      Så vad gör man när man är sjuk då? Ja, eftersom jag sov i (vad som kändes som) fem-minuters-intervaller hela natten så har det blivit mycket sömn idag. Sömn och dags-tv, vilket är en långdragen och plågsam historia. Dags-tv, alltså. Brittiska b-såpor, det finns ingenting bra med det.

      Hoppas på bättre utbud imorgon, om jag orkar zappa.

En mycket trevlig kväll i Eskilstuna igår. Mycket trevligt! Roligast på länge, faktiskt, och det kanske har att göra med att man lyckades hålla sig på banan kvällen igenom. En drickapaus mellan förfesten och utgången är nog det nya receptet för en trevlig kväll.

      Det började, ovanligt tidigt, hemma hos Stiffa - med Riddarnas Sälen-film Beppe - en liten film om mycket korv följt av halva Så mycket bättre.

      Den andra halvan tittade vi på i trapphuset bredvid, hemma hos Hanisch med Jergisch och Häggisch.

      Ett öl-spel senare och lite chitt-chatt så väntade Villa etuna, där vi var väldigt tidiga.

      Jag kände mig mycket bra och fräsch, vilket också påpekades. Av en snubbe. Jag mötte hans blick på dansgolvet, varpå han stegade fram mot mig och sa "Kom igen! Du kan inte stå på dansgolvet och se så där bra ut och inte dansa!". Det gjorde mig lite putt, av tre anledningar. För det första stod jag inte på dansgolvet, jag stod bredvid dansgolvet vid ett drinkbord. För det andra var jag inte på det humöret än, att dansa. För det tredje var jag inte alls sugen på att få direktiv av nån jeppe om vad jag ska göra på dansgolvet.

      Så medan han stod framför mig och vevade uppspelt på armarna så gav jag honom en trött blick, mumlade "Fuck you...", och vände mig om.

      Men sen blev det jävla bra drag. Det dansades duktigt och var alltmänt härligt. Hela vägen fram till stängning. Sedan satte jag mig i Kockens väntande bil och rullade hemåt, trött men väldigt nöjd.

      Och idag vaknade jag upp och mådde helt okej. Jag unnade mig dock en ordentligt sovmorgon, men det var mest för att det var så länge sedan jag fick sova ut.

      Däremot mår jag smått fruktansvärt just nu. Jag skakar som ett asplöv och det värker i lederna. Misstänker att febern kommer att komma smygande under natten - men vem vet. Det kanske ger med sig till imorgon bitti?

      Nåväl, jag är glad för gårdagskvällen i alla fall - och så fick jag lära känna (på) Whrighty och Lefty. Bara en sån sak!